Får en företrädare för en högskola sprida osanningar i media? Frågan ställer sig efter att SLU:s kommunikationschef Tina Zethraeus i tidningen Expressen påstått om en pensionerad professor att han i syfte att få använda högskolans resurser utgett sig för att vara anställd. Det rör sig om Mats Hagner vars kalhyggeskritiska publikationer SLU nyligen raderade ur publikationsdatabasen Epsilon. Vi visar att Zethraeus påstående är såväl ogrundat som osant och JO-anmäler SLU för brott mot grundlagens krav på myndigheters saklighet.
Som vi kunde dokumentera i februari blev Mats Hagner, pensionerad professor vid SLU, utsatt för censur då hans kalhyggeskritiska skrifter nyligen raderades ur lärosätets publikationsdatabas Epsilon. Fallet fick efter vår granskning stor uppmärksamhet i media och blev bl.a. föremål för en mot högskolan kritisk ledare i Expressen 2015-02-15. Så här skrev kommunikationschefen i sitt genmäle 2015-02-16 (vår kursivering):
I och med att Hagner sedan 1999 inte längre är anställd vid SLU, har och hade han heller ingen rätt att publicera sina senare arbeten i universitetets interna publikationsdatabas Epsilon, som är förbehållen forskare med uppdrag vid SLU. Genom att förespegla att han hade ett anställningsförhållande lyckades han ändå otillbörligt publicera ett antal egna rapporter i Epsilon efter att hans anställning upphört. När detta upptäcktes åtgärdades felet, så rapporterna inte längre är sökbara. Eftersom de aldrig skulle publicerats där i första vändan, kan SLU knappast ha någon skyldighet att tillhandahålla dem.
Texten är signerad ”Tina Zethraeus, kommunikationschef SLU”, som alltså uttalar sig på SLU:s vägnar. I citatet lämnas uppgiften att Hagner ska ha förespeglat ett anställningsförhållande, dvs. att han i syfte att vilseleda ska ha lämnat uppgiften att han är anställd vid SLU. Det är ett uppseendeväckande påstående. Man undrar hur det i så fall gått till. Till vem har Hagner lämnat uppgiften och i vilken form? Räcker det verkligen att påstå att man är anställd för att man ska få tillgång till resurser som Epsilon eller kanske till och med få undervisa och forska? Ska inte ett universitet ha bättre koll än så?
För att få svar på våra frågor vände vi oss till Zethraeus. Så här skrev vi i vårt mejl 2015-03-05:
Jag kontaktar dig i din egenskap av kommunikationschef på SLU. … När du skriver att Hagner förespeglat att han hade ett anställningsförhållande lämnar du uppgiften att Hagner i syfte att vilseleda vid något tillfälle skulle ha lämnat uppgiften att han är anställd vid SLU. Detta ska sedan ha varit grunden till att han kunde publicera i Epsilon utan att vara anställd. Men vad är det konkret som du stöder dig på när du lämnar denna uppgift till Expressens läsare? I vilket sammanhang ska Hagner ha intygat att han är anställd vid SLU och hur och till vem skedde det? Är det i så fall något som kan objektivt beläggas, t.ex. med hänvisning till e-post eller annan skriftlig dokumentation, eller är din uppgift ogrundad? Det vore intressant att få veta. Tack på förhand.
Zethraeus svar kom samma dag och citeras här i sin helhet:
Hej,
Är det inte tvärtom så att om Hagner varit anställd hade detta kunnat beläggas med skriftlig dokumentation om detta beslut? Eftersom ni driver tesen om att han haft ett anställningsförhållande så ligger det på er att styrka det. Inte ens Peter Lohmander hävdar att Hagner varit anställd av honom som gästforskare. Han citeras i helgens UNT: ’då tyckte jag att han kunde uppehålla sig i våra korridorer.’ Hagner lyckades bli registrerad i databasen genom att hävda att han hade ett anställningsförhållande till SLU. Men så var alltså inte fallet efter 1999 då han gick i ålderspension.
Detta besvarar inte vår fråga angående Zethraeus grunder för att påstå att Hagner förespeglat ett anställningsförhållande. Vi drar slutsatsen att den uppgift som Zethraeus lämnade i Expressen saknade skälig grund.
Att uppgiften är osann får starkt stöd i den artikel i UNT 2015-03-03 som Zethraeus hänvisar till ovan. Där uttalar sig Peter Lomander:
När Mats Hagner gick i pension var jag prefekt vid institutionen. När jag hörde att han inte fick vara kvar på sin institution efter pensionen, vilket var väldigt ovanligt på den tiden, då tyckte jag att han kunde uppehålla sig i våra korridorer. Vi hade seminarier tillsammans och han hade sina hemsidor under institutionens hemsidor. Det fortgick under två prefekter till som inte har haft något emot arrangemanget. Jag såg det som en resurs eftersom han inte fick något betalt.
Slutsatsen av detta måste bli att Hagner fick använda SLU:s resurser inte därför att han förespeglat ett anställningsförhållande utan därför att han av ansvariga chefer sågs som en resurs för universitetet.
Vi ser allvarligt på att en statlig högskola genom sin kommunikationschef sprider grundlösa uppgifter i riksmedia. Särskilt betänkligt är att det rör sig om en uppgift om en enskild, tillika av förklenande karaktär. Zethraeus och SLU brister här i förhållande till grundlagens krav på saklighet (regeringsformen 1 kap. 9 §). Att uppgiften är osann gör naturligtvis saken ännu värre.
Zethraeus bemötande lämnar också i övrigt att önska. I svaret till oss bemödar hon sig inte om att besvara frågan utan börjar ställa motfrågor osv. Förutom att det är oprofessionellt är det i sig ett brott mot regeringsformens krav på saklighet, som kräver av myndigheters handläggare ”förmåga att hålla sig till den sakfråga som myndighetern vanligen har att avgöra visavi den enskilde” (Bull, T. och Sterzel, F. 2013, Regeringsformen – en kommentar, Lund: Studentlitteratur). Zethraeus sätt att hantera Hagner-affären har förvärrat situationen och tyvärr skadat förtroendet för SLU ytterligare.
Vår JO-anmälan hittar du här. Regeringsformen 1 kap. 9 §: ”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”
EJO/MZ