Facklig ordförande vill inskränka studenters yttrandefrihet

Git Claeson Pipping, akademikerförbundet SULF:s ordförande pläderar i en ledare i tidskriften Universitetsläraren, förbundets medlemstidning, för ett förbud mot ”ovederhäftig” kritik. Av exemplen att döma gäller det främst att förhindra studenter från att kritisera genusforskning och queerteori (Pipping är professor i genusvetenskap). Pipping skriver: ”[k]ritik och ifrågasättande är en normal del av akademisk verksamhet, och så länge kritiken är vederhäftig är den legitim. Men kritik som är ovederhäftig, som levereras på ett ohyfsat eller olagligt sätt kan inte tolereras.”

Problemet med regler som förbjuder ”ovederhäftig” och ”ohyfsad” kritik är att de förutsätter en bedömare. Pipping anger dock inte vem som ska bedöma vad som är ovederhäftigt eller ohyfsat. Den föreslagna regeln skapar därför osäkerhet kring yttrandefriheten. Att skapa osäkerhet kring yttrandefriheten innebär i praktiken en inskränkning av denna, då folk kommer att ta det säkra före det osäkra och avhålla sig från kritik. I slutänden blir det universitetsledningen som kommer att avgöra vilken kritik som är ovederhäftig.

Den svenska grundlagen (2 kap. 1 §) garanterar alla medborgare, inklusive studenter och doktorander, yttrandefrihet. Det finns i grundlagen inget förbud mot ”ovederhäftig” eller ”ohyfsad” kritik. De inskränkningar av yttrandefriheten och informationsfriheten som är lagstadgade rör  omständigheter förknippade med ”rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott” (regeringsformen 2 kap. 23 § ) samt förtal eller förolämpning (brottsbalken 5 kap). Pipping säger dock uttryckligen att hon även vill förbjuda yttranden som inte är i sig olagliga. Regeringsformen anger vidare att yttrandefriheten ska vara så stor som möjligt i vetenskapliga angelägenheter (2 kap. 23 §). Om en chef skulle följa Pippings rekommendation och förbjuda ”ovederhäftig” eller ”ohyfsad” kritik skulle det med all sannolikhet vara fråga om ett grundlagsbrott. Pipping har naturligtvis själv rätt att säga vad hon vill, inklusive att plädera för en inskränkning av yttrandefriheten. Hennes ledare kan dock, då den riktar sig till alla SULF-medlemmar inklusive sådana som befinner sig i chefsställning, uppfattas som en uppmaning till kränkning av studenters yttrandefrihet. I SULF:s stadgar, 2 §, sägs grundlagen utgöra förbundets värdegrund. Pippings uttalande står därmed även i strid med förbundets angivna värdegrund. Situationen är högst anmärkningsvärd.

This entry was posted in Yttrandefrihet. Bookmark the permalink.

Comments are closed.