Hanteringen av ”slavauktionen” sänder fel signaler om yttrandefriheten

Hallands nation i Lund anordnade för något år sedan en fest på ett djungeltema. Det inspirerade några studenter till att iscensätta en slavauktion. Tre av festdeltagarna leddes in svartsminkade med ett rep om halsen av en slavhandlare klädd i frack och hög hatt. Publiken fick sedan ge bud på slavarna. Efter att tillställningen kritiserats i media gick nationens kurator ut med ett pressmeddelande där hon tog avstånd från föreställningen och utlovade ”nya rutiner”. Där hade det hela kunnat sluta. Istället polisanmäls händelsen för hets mot folkgrupp av en medlem av afrosvenskarnas riksförbund. Nästa händelse är att den provokative konstnären Dan Park grips i färd med att sätta upp affischer i Lund med texten ”Vår negerslav är bortsprungen”, undertecknade med kuratorns namn. Nu händer det osannolika att Jesse Jackson, känd amerikansk medborgarrättskämpe, görs uppmärksam på vad som händer i lilla Lund. I ett brev till utbildningsminister Jan Björklund kräver han att de som är ansvariga ska ställas till svars. Kammaråklagaren påstår i media att slavauktionen kan ha varit brottslig. Efter utredning gör han dock följande uttalande: ”Det var ett dåligt klädval på maskerad men studenterna hade inte ett aggressivt syfte. Det går inte att belägga att de hade som syfte att uttrycka missaktning för en folkgrupp” (SVT). Däremot väljer han att åtala Park, dels för hets mot folkgrupp, dels för förtal av kuratorn.Park fälls senare i båda avseendena och döms till villkorlig dom, skadestånd och dagsböter. Till bilden hör också att rektor Per Eriksson som reaktion på affären utlovar en ny etikkurs (kursen verkar hittills inte blivit av). Slutligen besöker Jackson Lund där han håller ett föredrag som citeras i utdrag i Sydsvenskan: ”Vi får inte tillåta den här typen av skämt. Ingen skämtar om förintelsen och ingen skämtar om slavhandel. Det är smaklöst och inte ett dugg roligt när så många människor har dött.” (Sydsvenskan den 13/10, 2011).

Vad ska man säga om denna cirkus? För det första är tanken att maskeraden skulle falla under hets mot folkgrupp smått bisarr. Att en kammaråklagare kunde hålla detta för seriöst möjligt förbluffar – och oroar. I fallet Park var saken kanske värd en kortare utredning. Men här förvånar istället den fällande domen avseende hets mot folkgrupp. Park har avbildat en person på ett förklenande sätt, dock inte en grupp. Hur kan han då bli fälld för hets mot folkgrupp?  Svaret är att tingsrätten enligt Lundagård kom fram till ”att det uttalande som Dan Park har spridit i form av affischen är klart kränkande och nedsättande för mörkhyade personer i allmänhet och inte enbart kan anses vara en kritik av åsikter framförda av afrosvenskarnas riksförbund.” Tingsrätten verkar inte känna till att Europadomstolen i ett berömt mål ogillat denna typ av motivering. Europadomstolen fann att “[f]reedom of expression […] is applicable not only to ‘information’ or ‘ideas’ that are favourably received or regarded as inoffensive or as a matter of indifference, but also to those that offend, shock or disturb the State or any sector of the population” (Handyside v. The United Kingdom, § 49) . Att Park förolämpat, chockat eller oroat vissa afrosvenskar är alltså i sig förenligt med yttrandefriheten. Till saken hör också att Park uppgett att han med sin affisch velat protestera mot ett fenomen, nämligen lättkränkthet, som många samhällsdebattörer anser vara högst reellt. Man kan därför ifrågasätta huruvida rättens hårdföra behandling av Park uppfyller den europeiska rättens krav på att vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Att han fälls för förtal av kuratorn är närmast en konsekvens av att affischbilden blivit klassad som hets mot folkgrupp. Det rimliga hade dock varit att helt fria Park. Det som slutligen förtjänar en kommentar är Jacksons uppmaning att förbjuda skämt om slavhandel och förintelsen. Varken amerikansk eller europeisk rätt förbjuder sådana skämt. Därmed är de tillåtna. Jackson må vara en moralisk auktoritetet men här framstår han snarare som humorbefriad och okunnig om vikten av yttrandefrihet i ett demokratiskt samhälle. ”Slavhandeln” påminner om ett uppmärksammat amerikanskt fall, ”vattenbuffelaffären”, där en vit student kallade ett antal ovanligt högljudda färgade studenter för ”vattenbufflar”. Även i detta fall blev det ett efterspel – denna gång internt inom universitetet – där studenten anklagades för rasism. Det slutade, efter många turer, med att han blev helt frikänd.

Effekten av slavhistorien är bekymmersam. Visst var maskeraden osmaklig och opassande men det var också allt, vilket kammaråklagaren ju också kom fram till. Det måste ändå ha kommit som en chock för deltagarna att de blev polisanmälda och, inte minst, att åklagaren tog anmälan på största allvar och utredde saken. Skeendena sänder budskapet att studenter som sätter upp spex och maskerader ska passa sig noga för att inte uppröra någon lättkränkt grupp i samhället, och att de inte kan vara säkra på att rättssystemet garanterar deras yttrandefrihet om så sker. Våra studenter är framtidens beslutsfattare. Man får hoppas att deras bild av yttrandefriheten inte blivit alltför skadad av det inträffade.

Länkar:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/rektorn-om-slavutkladnad-omdomeslost_6103791.svd

http://www.sydsvenskan.se/malmo/provokator-bakom-rasistisk-bild/

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sydnytt/konstnar-atalas-efter-slavauktion

http://lundagard.se/2012/01/26/dan-park-far-villkorlig-dom/

http://lundagard.se/tag/slavauktionen/

http://hudoc.echr.coe.int/sites/eng/pages/search.aspx?i=001-57499#{”itemid”:[”001-57499”]}

This entry was posted in Yttrandefrihet. Bookmark the permalink.

Comments are closed.