ARW publicerar massiv anmälan mot Göteborgs universitet: 95 fall av rättsvidrig anställning inom Humanistisk fakultet

En aktuell anmälan mot Göteborgs universitet vittnar om ett långtgående rättsligt förfall inom myndigheten. Anmälarna har huvudsakligen inom Humanistisk fakultet dokumenterat 95 felaktiga anställningar, tre felaktiga procedurbeslut och ett felaktigt hanterande av misstänkt brottslighet. ARW bedömer att skulden inte bara ligger på enskilda befattningshavare utan ytterst hos universitetsstyrelsen. En pikant detalj är uppgifter som dokumenterar att regelbrott skett med fackligt stöd.

I tidigare inlägg (se nedan) har vi rapporterat om en rad felaktiga anställningar vid Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori i Göteborg. Dessa uppdagades tack vare outtröttligt och systematiskt grävande arbete av flera lärare i teoretisk filosofi. Ansträngningarna kröntes tidigt med framgång och flera anställningsbeslut kunde upphävas efter anmälan till Överklagandenämnden för högskolan.

Lärarna gick vidare med en större kartläggning av oegentligheter i samband med anställningar av akademisk personal. I dagarna skickade de in en omfattande och mycket gedigen anmälan till Universitetskanslerämbetet (UKÄ) där ett 90-tal regelbrott minutiöst dokumenterats huvudsakligen vid Humanistisk fakultet. Anmälan har rönt stor uppmärksamhet, bland annat i Göteborgsposten.

Anmälarna urskiljer tre typer av regelbrott:

Typ 1: Utfärdande av tidsbegränsat förordnande utan föregående utlysning

Tidsbegränsat förordnande utfärdas utan att detta föregåtts av utlysning. Förfarandet är i strid med anställningsförordningen 6 §.

Typ 2: Utfärdande av tillsvidareförordnande utan föregående utlysning i kombination med föregivande av inlasningseffekt

LAS används med andra ord för att motivera en ej utlyst tillsvidareanställning trots att villkoren för lagens tillämpbarhet inte är uppfyllda. Ett vanligt fel är att personer ”inlasas” innan de varit anställda i mer än två år. Förfarandet är i strid med såväl anställningsförordningen 6 § som lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) 5 § sista stycket.

Typ 3: Utfärdande av tillsvidareförordnande utan föregående utlysning och utan föregivande av inlasningseffekt (och där inte högskoleförordningen 4 kap. 30 § pkt 5 utgör grund för tidsbegränsat förordnande)

Med andra ord har någon helt sonika anställts utan vare sig utlysning eller hänvisning till LAS, vilket är särskilt graverande.

Regelbrott av typ 1 dominerar i materialet och uppgår sammanlagt till 74 fall. Därefter kommer 17 fel av typ 2 och 4 av typ 3. Anmälarna dokumenterar också ett allmänt ointresse hos cheferna vid Göteborgs universitet att internt ta itu med situationen. Uppgifter om misstänkt brottslighet (tjänstefel) negligeras och blir inte ens diarieförda, än mindre föremål för åtgärd, trots att det enligt lagen (1994:260) om offentlig anställning 22 § föreligger skyldighet för högskolan att anmäla till åtal om skälig misstanke föreligger om brott,exemplevis tjänstefel eller grovt tjänstefel. Ironiskt nog visar det sig att flera av cheferna själva fått sina tjänster på regelvidrig väg.

Det ligger nu på UKÄ att ordentligt utreda ansvarsfrågan. ARW:s bedömning är att det rättsliga sammanbrottet beror på flera faktorer. Enskilda befattningshavare har uppenbarligen inte uppfyllt sina förpliktelser som statliga tjänstemän, vilket framgår med all önskvärd tydlighet i materialet. Men skulden ligger inte enbart hos enskilda. Enligt 2 kap 2 § 2 st. högskoleförordningen ”ska styrelsen … säkerställa att det vid högskolan finns en intern styrning och kontroll som fungerar på ett betryggande sätt”. Denna förpliktelse har styrelsen vid Göteborgs universitet uppenbarligen inte tagit på tillräckligt allvar. Man borde ha sett till att det funnits ett effektivt sätt att bevaka och stävja försök att kringgå lagar och förordningar vid lärosätet. Ansvaret för det inträffade ligger därför ytterst hos en passiv och dysfunktionell universitetsstyrelse.

Man kan fråga sig varför inte fackföreningarna, främst Sulf (Saco) och ST, kunnat motverka den rättsosäkerhet som många medlemmar enligt materialet under längre tid utsatts för. Är det inte en grundläggande facklig uppgift att säkerställa en förutsägbar rättstillämpning vid landets högskolor?

Ett oroväckande svar på frågan finns i en e-post-korrespondens som offentliggörs i anmälan. På en förfrågan om ett konkret fall medger Sacos representant att man gett sitt stöd åt en förtida ”inlasning” där det skulle dröja flera månader innan villkoren för LAS var uppfyllda. Intrycket ges att alla medel är tillåtna, även rättsvidriga sådana, så länge som de leder till att en medlem blir tillsvidareanställd. Det finns ingen indikation på att facket agerat mot uteblivna utlysningar. Detta trots att många medlemmars i förordning grundade intresse att kunna bli bedömda för en anställning därmed inte kunnat tillgodoses.

ARW:s bedömning är att Göteborg knappast är ensamt om att ha långtgående och systematiska problem med rättssäkerheten. En liknande undersökning vid andra högskolor skulle troligen ge liknande resultat. Det är nog snarare regel än undantag att t.ex. tidsbegränsade anställningar inte utlyses. ARW har i ett tidigare inlägg beskrivit denna aspekt av anställningsförordningen som ”autonomireformens bäst bevarade hemlighet”. Vi var själva inte medvetna om denna regel förrän vi började gräva bland paragraferna. Återigen är det styrelsen som ska se till att informera om gällande rätt och se till att den följs. Även felaktiga ”inlasningar” kan man nog hitta lite här och var. Desto större anledning för UKÄ att nu sända ett kraftfullt budskap till landets högskolestyrelser att så här får det inte gå till.

Göteborgs universitet har utmärkt sig för att driva toppstyrningen längre än andra jämförbara lärosäten, som därför alltmer kommit att, i enlighet med New Public Management, närma sig den styrmodell som är vanlig inom näringslivet. Den kollegiala modellen och interna demokratin har på senare tid kännbart nedrustats. Det är förutsägbart att ett lärosäte som alltmer styrs enligt näringslivets principer kommer att få problem med rättssäkerheten inom en rad områden. Dit hör anställningslagstiftningen som är strängare inom det offentliga än inom det privata. Den aktuella anmälan är viktig som konkret bekräftelse på det rättsliga sönderfall som NPM förorsakar om ingen motkraft existerar. En lämplig, för att inte säga nödvändig, åtgärd vore, förutom att erinra om styrelsens ansvar att upprätthålla lag och ordning, att återinföra ett långtgående tjänstemannaansvar.

Slutligen: ingen betydande skugga faller över dem som gynnats av en felaktig anställning, förutom att frågan givetvis uppstår om de också hade fått anställningarna i konkurrens med andra sökande. Anmälan med samtliga bilagor kan laddas ned härifrån.

Liknande ärenden

Filosofiprofessor rasar mot GU:s ledning: kräver nolltolerans mot regelbrott vid tjänstetillsättningar

Biologer i uppror vid Göteborgs universitet: odemokratiskt prefektval bryter mot Unescos regler

Göteborgs universitet: Överklagandenämnden undanröjer sju år gammalt anställningsbeslut

Överklagandenämnden ger Göteborgsfilosofer rätt – anställningen olaglig

Filosofer vid Göteborgs universitet slår larm: ”inlasningar förödande för institutionen”

Att få den man vill ha – administrativ kreativitet vid tjänstetillsättningar

Yttrandefriheten internt ifrågasatt på 9 av 12 högskolor: påminner om Kanada

Lunds universitet tar krafttag mot oegentligheter: rektor inför nolltolerans

EJO/MZ

This entry was posted in Akademisk frihet, Myndighetsutövning and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.