Anställningsskandalen vid GU: därför måste både universitetsstyrelsen och Sulf reagera

Göteborgs universitet medger nu att man i 95 fall brutit mot såväl anställningsförordningens krav på utlysning av tjänster som reglerna för inlasning. Detta har skett med den lokala Sulf-avdelningens godkännande. Endast i ett fall finner dock GU:s internrevisor att en chef sannolikt begått tjänstefel och därför ska åtalas. Vår analys visar att styrelsen bör uppdra åt en extern revisor att utreda internrevisorns egen, som det visar sig, tvivelaktiga roll i affären. Dessutom bör de inblandade fackliga ombuden uteslutas ur Sulf för brott mot förbundets stadgar.

Som vi tidigare rapporterat har det vid Humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet under en rad år förekommit ett stort antal felaktiga anställningar. Personer har anställts utan föregående utlysning i strid med anställningsförordningens krav. I många av fallen har det dessutom hänvisats till LAS utan att förutsättningarna för inlasning varit uppfyllda.

Kombinationen av ingen utlysning av kortare tjänster och inlasning har inneburit att vem som helst kunnat tillsvidareanställas efter upprepad förlängning av kortare förordnanden. På så sätt har lagens krav på förtjänst och skicklighet som anställningsgrund kunnat kringgås.

Mot denna bakgrund anmälde filosofiprofessor emeritus Helge Malmgren i maj 2015 åtta fall av olagliga anställningar till GU. I en annan anmälan  till UKÄ samma år dokumenterade filosoferna Jan Almäng och Christer Svennerlind över 90 liknande fall. Anmälningarna föranledde en utredning från internrevisionen vid Göteborgs universitet, och i veckan kom två rapporter från avdelningschefen Jan Sandvall.

Sandvall konstaterar utan omsvep att det rör sig om systematiska fel i förhållande till anställningsförordningen och LAS:

Det står helt klart att felaktiga beslut har fattats. Utlysning i enlighet med anställningsförordningen har inte skett i något fall, anställning har skett utan att någon laga grund åberopats och anställning har skett med åberopande av LAS utan att villkoren för att tillämpa lagen varit uppfyllda.

Det händer inte varje dag att en högskola officiellt erkänner systematiska författningsbrott. Trycket blev väl för stort, inte minst tack vare förtjänstfull rapportering i Göteborgsposten.

Frågan uppstår nu om det finns skälig grund att anta att de chefer – dekaner och prefekter – som fattat dessa lagvidriga beslut gjort sig skyldiga till tjänstefel. I denna fråga är Sandvall betydligt mer förlåtande än anmälarna. Angående Malmgrens anmälan skriver han:

Det är internrevisionens bedömning att flertalet av de medarbetare som anmälarna pekar ut, inte agerat oaktsamt. Detta är särskilt tydligt beträffande nuvarande dekanus som agerat inom den, före hennes tillträde, etablerade ordningen. Hon har skriftligen tillfrågat HR-chefen (personalchefen) beträffande vad som gäller vid kortare förordnanden och erhållit svaret att utlysning inte behöver ske. Ett svar som är felaktigt. … Dekanens agerande är inte oaktsamt, snarare tyder det på motsatsen. Följaktligen saknas grund för att anmäla till åtal.

I den andra rapporten argumenterar Sandvall att det bara i ett enda fall finns skälig misstanke om tjänstefel. Det gäller prefekten Christina Thomsen Törnqvist, som anlitat en advokatbyrå för att informera sig om vilka regler som gäller, regler som hon sedan ändå inte följt:

Prefekten har varit informerad utifrån en promemoria som inhämtats på hennes eget initiativ, men har ändå valt att inte följa anställningsförordningen. Agerandet har skett med vetskap och kan betecknas som avsiktligt. Mot denna bakgrund gör internrevisionen bedömningen att prefekten vid Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori medvetet brutit mot anställningsordningens bestämmelser.

Thomsen Törnqvist är i skrivande stund föremål för en polisutredning i ett annat sammanhang (se nedan) där saken gäller förmodat brott mot grundlagens förbud mot efterforskande av källa. Övriga tiotalet agerande chefer är enligt Sandvall inte aktuella för tjänstefel då deras handlande inte ska ha varit vare sig uppsåtligt eller oaktsamt. Det senare därför att de varit del av en rättsvidrig kultur och därför måste befrias från individuellt ansvar. Med andra ord: gör som alla andra och du ska gå fri från skuld!

Men som ARW nu kan avslöja går denna slutsats emot två expertutlåtanden som inhämtats på Sandvalls eget initiativ och som vi begärt ut från GU. Arbetsgivarverkets chefsjurist, Karl Pfeifer, skriver i ett av utlåtandena följande:

Vet man om vilka regler som gäller men inte följer dom,  så är det svårt att komma ifrån att det är uppsåtligen, men det sägs i brottsbalkskommentaren att oaktsamhet kan bestå i att inte skaffa sig kännedom om eller inte hålla reda på de regler som gäller vid myndighetsutövning, så man måste nog anta att den som fattar anställningsbeslut är skyldig att ha reda på vilka regler som gäller.

I det andra expertutlåtandet, från MAQS Advokatbyrå, konstaterar Lars Lövgren och Marie-Anne Lindhardt att det är ”högst troligt” att det vid GU rör sig om tjänstefel i stor skala:

Utifrån de uppgifter vi fått ta del av får det anses som högst troligt att de åsidosättanden av vad som gäller vid tjänstetillsättning inom GU har skett uppsåtligen eller i vart fall av oaktsamhet.

Vidare:

Vår bedömning är … att om den kommande utredningen slutligen ger för handen att tjänstemän inom GU systematiskt har åsidosatt gällande regler avseende tjänstetillsättningsförfarandet och det inte finns några särskilda omständigheter som utifrån gällande lagstiftning motiverar aktuella tjänstemäns ageranden kommer brottsrubriceringen att bli tjänstefel alternativt grovt tjänstefel.

Såvitt vi kan se har Sandvall inga anfört några sådana särskilda omständigheter som ”utifrån gällande lagstiftning” motiverar chefernas agerande. Slutligen skriver advokaterna:

Notera att ovanstående bedömning gjorts utifrån utgångspunkten att aktuella tjänstemän har en självständig ställning och varit de personer som haft behörighet, befogenhet och ansvar över beslutande tjänstetillsättningar.

Återigen betonas det individuella ansvaret. Sandvall nämner dessa expertutlåtanden i förbigående men anger inte att han i huvudfrågan om huruvida tjänstefel begåtts valt att avvika från den uppfattning som kommer till uttryck i utlåtandena.

Den andra besvärande omständigheten för Sandvall och internrevisionen är att det framkommit att personalenheten redan i januari 2015 larmade om massiva brott mot anställningsreglerna, flera månader innan den första anmälan inkom till myndigheten. Sandvall nämner personalenhetens skrivelse i sina rapporter, men det framgår inte när han fått den. Om denna inkom till internrevisionen före anmälningarna uppstår frågan varför saken inte utreddes.

Dessa omständigheter måste utredas på ett betryggande sätt då de reser allvarligt tvivel på internrevisionens oberoende. Universitetsstyrelsen bör nu uppdra åt en extern revisor, helst från en stor revisionsbyrå som inte är beroende av GU för framtida uppdrag, att utreda om Sandvall agerat i enlighet med god internrevisorssed och andra regler och författningar som är relevanta i sammanhanget.

Såväl diskrepansen mellan Sandvalls utlåtande och expertutlåtanden som den uteblivna reaktionen på personalenhetens skrivelse bör ingående granskas. Har Sandvall själv begått fel i tjänsten? Har det i så fall skett med uppsåt, t.ex. för att skydda andra chefer, eller har han snarare pressats att avvika från expertutlåtandena? Om så är fallet, av vem?

Hela denna historia belastar också den lokala Sulf-avdelningen. ARW har tidigare dokumenterat hur en representant gav sitt medgivande till ”förtida inlasning”. Även andra fackförbund får sig en känga i Sandvalls slutrapport (sid. 11): ”Internrevisionen kan inte finna att någon personalorganisation gått i polemik rörande tillämpningen av anställningsförordningen kontra LAS”.

Ett Sulf-ombud kan rimligen inte medverka vid rättsvidriga handlingar med mindre än att det bryts mot förbundets stadgar. Den klausul som överträtts i det aktuella fallet är den inledande bekännelsen till demokratins värdegrund: ”Förbundets verksamhet bygger på grundläggande demokratiska värderingar.” Till demokratins grundläggande värderingar hör givetvis värnandet om rättsstaten (Rule of Law).

Det finns även en uppenbar spänning mellan Sulf-avdelningens faktiska beteendet och skrivningen i stadgarna att förbundet ska ”verka för goda förutsättningar för högre utbildning och forskning, och att dessa tas tillvara för en positiv samhällsutveckling”. Att aktivt förhindra att tjänster tillsätts i konkurrens är inte att bidra till goda förutsättningar för högre utbildning och forskning. Det är tvärtom att underminera utbildningen och forskningen.

Sulf måste nu reagera genom att, med hänvisning till § 9 i stadgarna, utesluta de lokala representanter som hjälpt till att vidmakthålla en felaktig anställningspolicy. Där står nämligen: ”Medlem som har brutit mot förbundets stadgar eller genom sitt handlande allvarligt skadat förbundets intressen kan uteslutas ur förbundet. Beslut om uteslutning ska fattas av förbundsstyrelsen.”

EJO/MZ

Lagar och förordningar

Brottsbalken (1962:700) 20 kap. 1 §:

1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar.

Om ett brott som avses i första stycket har begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, skall dömas för grovt tjänstefel till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen allvarligt har missbrukat sin ställning eller om gärningen för någon enskild eller det allmänna har medfört allvarligt förfång eller otillbörlig förmån som är betydande.

Lagen (1994:260) om offentlig anställning § 22:

Den som är skäligen misstänkt för att i sin anställning ha begått brott ska anmälas till åtal, om misstanken avser

1. följande brott enligt brottsbalken:

a) tagande av muta enligt 10 kap. 5 a §,

b) grovt tagande av muta enligt 10 kap. 5 c §,

c) tjänstefel eller grovt tjänstefel enligt 20 kap. 1 § samt

d) brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § första stycket,

2. annat brott, om det kan antas föranleda någon annan påföljd än böter. Lag (2012:302).

Liknande ärenden

GU-prefekt efterforskade källa: JK inleder förundersökning efter ARW-anmälan

ARW publicerar massiv anmälan mot Göteborgs universitet: 95 fall av rättsvidrig anställning inom Humanistisk fakultet

Autonomireformens bäst bevarade hemlighet: alla anställningar måste utlysas

Filosofiprofessor rasar mot GU:s ledning: kräver nolltolerans mot regelbrott vid tjänstetillsättningar

This entry was posted in Myndighetsutövning, Tjänstetillsättningar and tagged , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.