ARW JK-anmäler Uppsala universitet: kritisk professor hotas med uppsägning

Att kritisera ledningen för hur tjänstetillsättningar sker går inte för sig vid Uppsala universitet. Istället för att felen åtgärdas och ansvariga ställs till svars väljer man att tysta ner kritikern. Det är vad som har hänt latinprofessor Gerd Haverling, som i en aktuell ”erinran” från dekanen hotas med uppsägning. I vår JK-anmälan gör vi gällande att erinran utgör en otillåten repressalie och dessutom innehåller en felaktig tolkning av den svenska yttrandefriheten. Den måste därför upphävas.

Denna historia börjar som så många andra konflikter inom akademin med en tvivelaktig tjänstetillsättning. Året är 2012 och det ska tillsättas ett lektorat i antik grekiska vid Institutionen för lingvistik och filologi vid Uppsala universitet. Man har, efter att ha gått ut med utlysningen internationellt, 23 sökande, däribland flera utländska grecister samt en forskare vid Institutionen för lingvistik och filologi (nedan kallad ”forskaren”).

Språkvetenskapliga fakultetens rekryteringsgrupp utser en arbetsgrupp för att bland de sökande upprätta en tätgrupp vars ansökningar ska sändas vidare för sakkunniggranskning. Arbetsgruppen består av fakultetens dekanus (nordist), en universitetslektor (nordist), och prefekten vid Institutionen för lingvistik och filologi (datorlingvist). Därtill kommer en fakultetshandläggare/sekreterare. Ingen av dessa besitter kunskaper i grekiska.

Språkvetenskapliga fakultetens rekryteringsgrupp beslutar vilka elva sökande som ska skickas till de sakkunniga för bedömning. Urvalet har gjorts av arbetsgruppen. Forskaren (sedan 2010-02-01 studierektor vid institutionen under prefektens ledning) inkluderas bland de utvalda – trots att såväl hans utbildningsbakgrund i bysantinologi som hans forskningsmeriter inom retoriken avviker från utlysningens betoning av antik grekiska och språkvetenskap och trots att på relevanta områden mer meriterade forskare lämnas utanför.

Sakkunnigutlåtandena inkommer. En sökande från England placeras på första plats i båda utlåtandena. Ytterligare några kandidater får uppskattande omdömen, däribland två docenter vid Stockholms universitet och en sökande från Tyskland. Forskaren bedöms däremot ännu inte vara tillräckligt meriterad för den här typen av tjänst.

Efter många turer tar dock ärendet en helt ny vändning (detaljerna hittar du här): prefekten Beata Megyesi skickar en skrivelse till UU:s personalavdelning för att meddela att hon beslutat att avbryta rekryteringsprocessen. Beslutsfattare är prefekten ensam och hon är den enda undertecknaren (i normala fall undertecknas ett sådant beslut av både prefekt och dekanus). Prefekten beslutar på egen hand att anställa forskaren som universitetslektor i grekiska från 2013-01-01, dvs. samma person som sakkunniga inte funnit vara tillräckligt meriterad för denna typ av tjänst!

Effekten av anställningen är att Uppsala inte längre kan erbjuda högklassig undervisning i antik grekiska. Detta är något som latinprofessor Gerd Haverling menar äventyrar hela undervisningen i klassiska språk.

Detta är en av de konflikter som ligger bakom Haverlings fortsatta kritik av ledningen i flera e-postmeddelanden skrivna under en forskningsvistelse i Oxford. Kritiken kulminerar i att hon inte längre med gott samvete kan rekommendera studier vid det egna lärosätet. Istället rekommenderas intresserade studenter att välja Stockholms universitet.

Ledningen hade nu kunnat gå till botten med denna kritik från en framstående ämnesexpert. Istället väljer man att belägga Haverling med munkavle i form av en skriftlig erinran 2016-02-11 undertecknad dekanen Coco Norén: ”För det fall Gerd Haverling framöver åsidosätter sina åligganden i anställningen, kan fråga om skiljande från anställningen av personliga skäl aktualiseras.” Till erinran bifogas flera av de e-postmeddelanden som Haverling skrivit där hon förklarar varför hon är missnöjd med ledningens agerande, och i flera fall föreslår konkreta åtgärder för att komma tillrätta med problemen.

I erinran upprepas väsentligen kritiken mot Haverling i ett tidigare ”arbetsgivarbeslut” 2013-06-18. Beslutet avslutas på liknande sätt: ”Följs inte ovanstående beslut kan fråga om disciplinansvar och i sista hand skiljande från anställning komma att prövas av personalansvarsnämnden.” Arbetsgivarbeslutet är undertecknat prefekten Beata Megyesi, samma prefekt som agerade vid lektorstillsättningen och som man får förmoda har ett intresse i saken.

ARW har inte funnit något i de e-postmeddelanden, som dekanen i erinran åberopar som ”kränkande”, som skulle falla utanför yttrandefrihetens ram. Tvärtom framstår mejlen som föredömligt sakliga och grundade i en stark och av allt att döma berättigad oro för att kvaliteten på utbildningen håller på att sänkas. Det kan alltså omöjligen vara fråga om förtal, förolämpning e. dyl. Men eftersom vi publicerar erinran inklusive mejlbilagan kan var och en konstatera detta själv.

Fallet är ett i mängden där en chef som själv saknar ämneskunskap tillsätter tjänster helt på egen hand, och det dessutom i strid med sakkunskapen. Här blottas en avgörande svaghet hos ett system som bygger på linjestyrning istället för på kollegialt beslutsfattande. Ett kollegialt organ innefattar fler kompetenser än en linjechef kan täcka själv, vilket gör att kvaliteten på kollegiala beslut generellt blir bättre. Ärendet illustrerar också hur kollegial bedömning som reduceras till att bli blott rådgivande lätt ignoreras.

Gerd Haverling tystas alltså ner av institutions- och fakultetsledningen enbart av det skälet att hon utövat sin grundlagsstadgade yttrandefrihet. ARW väljer i detta läge att JK-anmäla Uppsala universitet för behandlingen av Haverling. I anmälan, som du hittar här, gör vi gällande att arbetsgivarbestlutet och erinran utgör olagliga repressalier, med hänvisning bl.a. till JK:s tidigare bedömningar av ett liknande fall vid Högskolan Dalarna. (Bilagorna som nämns i anmälan utgörs av den skriftliga erinran och arbetsgivarbeslutet som kan laddas ner ovan.)

Dessutom framgår av vår anmälan att båda skrivelserna från ledningen innehåller uppgifter som strider mot JK:s tidigare bedömning av vad som ingår i en offentliganställds arbetsuppgifter. I erinran lämnas uppgiften att det ingår in professors arbetsuppgifter och skyldigheter att inte yttra vissa former av kritik, t.ex. angående ”administrativa frågor”. JK konstaterade dock i fallet med Dalarna att offentliganställdas lojalitetsplikt endast gäller ”skyldigheten att utföra sina arbetsuppgifter på ett korrekt sätt”. JK tillade: ”Att uttala kritik mot sin arbetsgivare eller det sätt som verksamheten bedrivs på strider för den offentligt anställde inte mot lojalitetsplikten. Rätten att göra det är tvärtom grundlagsskyddad.”

Mot denna bakgrund yrkar vi i anmälan på att JK ska ogiltigförklara såväl arbetsgivarbeslutet som erinran och att utreda huruvida befattningshavare vid UU har gjort sig skyldiga till brott.

P.S. Uppgifterna ovan om tillsättningen av lektoratet kommer från Haverling och vi har ingen anledning att tvivla på deras riktighet. Vår kritik av Uppsala universitet hänger dock inte på detta utan gäller själva yttrandefrihetsfrågan.

EJO/MZ

Liknande ärenden

Justitiekanslern motsäger sig själv om offentliganställdas yttrandefrihet: avslår begäran om klargörande

Högskolan Dalarna kränkte professors meddelarfrihet: mörkar JK-kritik

Nytt Arnason-fall: professor emeritus vid Uppsala universitet avstängd för sin kritik

This entry was posted in Tjänstetillsättningar, Yttrandefrihet and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.