Som ARW kunnat avslöja förbjöd cheferna lundaprofessorn Valéria Molnár att berätta om sin situation efter att hon blivit omplacerad och isolerad från sin avdelning (tyska). Efter fruktlösa kontakter med Lunds universitets ledning går vi nu vidare och JO-anmäler universitetet för otillåten inskränkning av yttrandefriheten. I detta inlägg svarar vi också på kritik som riktats mot vårt inlägg om Molnár av en lärare som anser sig felaktigt utpekad.
Det märkliga ärendet med tyskaprofessorn Valéria Molnár tar sin början när hon som ledamot i lärarförslagsnämnden vid SOL-centrum i Lund reserverar sig mot beslutet att anställa en kvinnlig lärare. Så småningom görs en undermålig utredning av den psykosociala arbetsmiljön i hennes ämne där hon, på tvivelaktiga grunder, utpekas som ett arbetsmiljöproblem. Molnár omplaceras sedan till en annan avdelning och isoleras alltså från sitt eget ämne. I samma veva förlorar hon, utan angivande av skäl, sina grundutbildningsmedel. Någon tid därefter anställs den kvinnliga lärarens make som tillsvidareanställd lektor, först på 50% och sedan 100%.
Det ser nu ut som om en kvinnlig professor, som bl.a. handlett 14 doktorander till disputation, utmanövrerats till förmån för en manlig lektor. Vi återgav i vårt tidigare inlägg Molnárs tolkning av situationen: makarna ska tidigare ha fått löfte om anställning vid SOL, vilket skulle förklara varför Molnár måste lämna plats för makens anställning. Denna ”slutledning till den bästa förklaringen” i ett komplicerat ärende spelade dock en underordnad roll i vår beskrivning.
Det från vår synpunkt centrala händer nämligen senare. När Molnár klagar hos prefekten Anders Ohlsson och dekanen Lynn Åkesson får hon ett ”direktiv” där hon förbjuds berätta om sin tjänstgöring och arbetssituation för andra. Molnárs rop på hjälp till rektor Torbjörn von Schantz förblir obesvarade, trots att von Schantz offentligt försvarat akademikers yttrandefrihet och nu har möjlighet att visa att han lever som han lär. Fokus i vårt inlägg om Molnár låg på denna fråga om yttrandefriheten.
Vi har fått kännedom om att flera hört av sig till von Schantz efter vårt inlägg. Han har dock inte ansett det nödvändigt att vare sig upphäva ”direktivet” eller granska behandlingen av Molnár. ARW har därför i dagarna JO-anmält universitetet för otillåten inskränkning av yttrandefriheten. Vi publicerar vår JO-anmälan här.
Vår beskrivning av bakgrunden till Molnárs ärende har kritiserats av den kvinnliga lärarens make, som känt sig utpekad. Detta trots att vi varken nämnde honom eller hans fru vid namn i huvudtexten. Vi skrev dessutom, för säkerhets skull, att ”[i]ngen betydande skugga faller dock på den man och kvinna som gynnats av de kritiserade tjänstetillsättningarna utan huvudansvaret ligger givetvis på de agerande cheferna”. Då maken själv valt att offentliggöra sitt namn på Facebook kommer vi hädanefter att följa hans exempel.
Alexander Bareis bestrider inte att Molnár förbjudits berätta om sin situation. Istället menar han, som sagt, att vår beskrivning av bakgrunden lämnar mycket övrigt att önska. Hans skrivelse återfinns här. För att göra en lång historia kort menar Bareis att makarna fått sina nuvarande lektorstjänster i öppen konkurrens: ”Vi har båda två fått våra tillsvidaretjänster i öppna utlysningar i konkurrens, efter sedvanlig granskning av internationella sakkunniga, på goda meriter och fullständigt i enlighet med högskolelagen.” Det kan därför, enligt Bareis, inte vara korrekt att hävda, som ARW gjort, att Molnár fråntagits grundutbildningsmedel och omplacerats för att lämna plats för Bareis.
ARW har aldrig påstått att makan inte skulle ha fått sin tjänst annat än i öppen konkurrens. Vi har undersökt Bareis påstående om hans egen tillsvidareanställning närmare. Bareis anställningshistorik ger vid handen att han innan han blev halvtidslektor innehade inte mindre än 11 kortare förordnanden som vikarierande eller visstidsanställd lektor, från 2013-09-01 till 2015-12-31. Enligt HT:s administration finns i arkiven två utlysningar, i ett av fallen med anställningsbeslut. Då 6 § anställningsförordningen kräver utlysning även av kortare tjänster finns det skäl att tro att det i övriga fall rör sig om regelvidriga anställningar. LU är inget unikum på denna punkt utan många högskolor, inte minst Göteborgs universitet, har – som alla vet – under längre tid brutit mot anställningsförordningens utlysningsregler. Enligt uppgifter i Universitetsläraren införde LU nya rutiner hösten 2015. Utlysningen med anställningsbeslut är från hösten 2015.
Oavsett detta har Bareis rätt i att han fått sin nuvarande anställning som lektor i öppen utlysning i konkurrens, efter granskning av sakkunniga. Tjänsten utlyses 2014-12-17, dvs. strax före julledigheten, som en mindre attraktiv halvtidstjänst. Förutom Bareis inkommer två personer med ansökningar. Båda sakkunniga placerar Bareis på första plats. Valet av Bärbel Westphal som sakkunnig framstår som mindre lyckat. Westphal var nämligen opponent på Bareis disputation och skrev sedermera en mycket uppskattande recension av avhandlingen i tidskriften Moderna språk (2007, s. 179-183). I recensionen beskrivs avhandlingen bl.a. med epiteten ”imponerande” (”beeindruckend”, ”eindrucksvoll”), ”omfattande” (”umfassend”) och ”innovativ”. Bareis ska ha gett upphov till en ”ny ansats” som ställer vissa viktiga problem i nytt ljus osv. Westphal verkar för övrigt vid Linnéuniversitetet och är knappast en ”internationell” sakkunnig i vanlig mening.
I ett protokoll från lärarförslagsnämnden 2015-09-30 föreslås Bareis till innehavare av halvtidslektoratet. Med på mötet är även SOL-prefekten Anders Ohlsson. En egendomlighet är att protokollet inte är justerat av vare sig nämndens ordförande eller den av mötet utsedda justeringspersonen. Anställningsbeslutet kommer 2015-10-22 och är undertecknat av bl.a. dekanen Lynn Åkesson.
Särskilt intressant i sammanhanget är emellertid den ”Anhållan om ökad sysselsättningsgrad för Alexander Bareis” som institutionen skickar in 2016-04-19. Där motiveras nämligen en utökning av Bareis lektorat till 100% för att täcka behov på grundutbildningsnivå bl.a. med hänvisning till att det ”i ämnet finns nu en professor 100% (aktiv enbart på forskning och språkmastern)”. Här motiveras alltså en utökning av Bareis lektorat just med hänvisning till att Molnár, den enda professorn i tyska, inte undervisar på grundnivå. Men det var just detta förhållande som säkerställdes i det beslut om omplacering av Molnár som dekanen och prefekten tidigare fattade där det fastslås att ”Valéria Molnár inte [ska] bemannas på grundnivå i ämnet tyska” och att ”[d]etta beslut gäller under resterande delen av Valéria Molnárs anställning som professor i tyska vid Lunds universitet”.
Utökningen bifalles och Bareis har från 2016-07-01 ett tillsvidareförordnande som lektor på heltid. Det är intressant att notera att det i institutionens anhållan om att få utöka tjänsten, påpekas att det redan vid Bareis tillträde, stod klart att 50% inte räckte för att täcka behovet i tyska. Av det skälet tilläggsförordnades Bareis redan från början av sin tillsvidareanställning och har alltså i praktiken haft en heltidstjänst.
Mer behöver nog inte sägas till stöd för att en kvinnlig professor trots allt fått stiga åt sidan för en manlig lektor. Självklart ligger ansvaret helt hos de agerande cheferna och inte hos Alexander Bareis själv.
Med dessa synpunkter avslutas ärendet för ARW:s del.
EJO/MZ
Liknande ärenden
Lunds universitet tar krafttag mot oegentligheter: rektor inför nolltolerans
Autonomireformens bäst bevarade hemlighet: alla anställningar måste utlysas
Systematiskt jäv vid Stockholms konstnärliga högskolor: cheferna anställde närstående
Att få den man vill ha – administrativ kreativitet vid tjänstetillsättningar