Efter UKÄ:s hårda kritik: dags för högskoleministern att avsätta GU:s styrelse

Universitetetskanslerämbetet går nu till oväntat hårt angrepp mot GU:s styrelse för att man inte agerat kraftfullt mot de många olagliga anställningarna vid lärosätet. I en aktuell skrivelse ställer UKÄ en rad besvärande frågor, som styrelsen sannolikt får svårt att besvara. I bakgrunden finns dock ett mer grundläggande systemfel som gör att den interna kontrollen av efterlevandet av det offentlig-rättsliga regelverket kollapsat vid våra lärosäten.

ARW har i en rad ärenden (se nedan) följt utvecklingen vid Göteborgs universitet efter att ett stort antal rättsvidriga anställningar uppdagats vid Humanistiska fakulteten (tack vare imponerande ideella insatser från två tidigare medarbetare). Saken anmäldes till universitet som dock underlät att agera tills en anmälan inkom till Universitetskanslerämbetet (UKÄ). Först då fann ledningen skäl att uppdra åt internrevisionen att utreda saken.

I två rapporter författade av internrevisorn Jan Sandvall konstateras att det förekommit ett 90-tal regelbrott vid anställningsförfaranden de senaste åren. Det vanligaste felet är att kortare tjänster tillsätts utan utlysning, i strid med anställningsförordningens regler. Flera kortare anställningar staplas sedan på varandra vilket leder till inlasning, i vissa fall ”i förtid”, dvs. innan den tid som krävs faktiskt löpt ut. Allt detta har skett med fackföreningarnas goda minne som tydligen prioriterar fast anställning för sina medlemmar framför värnandet om rättsstaten.

Även om Sandvall konstaterar att en rad chefer varit inblandade menar han att flertalet inte handlat oaktsamt då de varit del av en kultur av regelbrott. Det gäller dock inte prefekten Christina Thomsen Thörnqvist som enligt Sandvall agerat mot bättre vetande. Även i Thomsen Thörnqvists fall menar dock Sandvall att det inte kan röra sig om brott (tjänstefel) utan snarare om disciplinförseelse enligt 14 § lagen om offentlig anställning:

14 § En arbetstagare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter i anställningen, får meddelas disciplinpåföljd för tjänsteförseelse. Är felet med hänsyn till samtliga omständigheter ringa, får någon påföljd inte meddelas.

Sandvall konstaterar också att det är troligt att liknade överträdelser av anställningsreglerna skulle påträffas vid de andra fakulteterna.

Universitetsstyrelsen som är ytterst ansvarig för att regler och lagar efterlevs har reagerat bl.a. genom att ändra i den lokala anställningsordningen som, i strid med anställningsförordningen, medgav undantag från utlysning vid kortare anställningar. Rektor har också gått ut med en intern skrivelse där utlysningskravet betonas även för kortare anställningar. I övrigt finns i styrelseprotokollen inget konkret spår av handlingskraft.

Som ARW kunnat visa har regelbrotten kunnat fortsätta även efter ledningens åtgärder, varvid bl.a. självaste universitetsdirektören kunnat ertappas med fingret rejält i syltburken. ARW har gjort flera polisanmälningar i syfte att få cheferna åtalade för tjänstefel, dock ännu utan framgång.

Det är denna synbarliga handlingsförlamning från styrelsens sida som nu kritiseras i ovanligt starka ordalag av annars så beskedliga UKÄ. Den första delen av UKÄ:s skrivelse erinrar, i tillrättavisande tonläge, om styrelsens och internrevisionens förpliktelser när det gäller att säkra regelföljandet vid lärosätet. Det som anförs är väsentligen observationer som ARW framfört i tidigare inlägg. Skrivelsen övergår sedan till att ställa en rad påkallade frågor till styrelsen, bl.a. vad styrelsen gjort för att komma tillrätta med liknande problem vid andra fakulteter, där man får förmoda att svaret blir ”inget”.

Därefter ställer UKÄ den likaledes berättade frågan vad som hänt med Thomsen Thörnqvist. Har styrelsen följt interrevisionens rekommendation och öppnat ett disciplinärende? Även här finns inget offentligt spår av faktiskt aktivitet från styrelsens sida. Man ska i sammanhanget komma ihåg att tidsfristen för ett disciplinförfarande är två år. Om inget hänt på denna front kan misstanken uppstå att det rör sig om ett medvetet förhalande av ärendet i syfte att skydda prefekten. Det vore olyckligt.

Sedan kommer de kanske mest intressanta och oväntade frågorna:

Har internrevisionens rapporter föranlett åtgärder enligt nämnda regler [lagen om offentlig anställning] beträffande andra anställda? Om inga åtgärder vidtagits, vänligen ange skälet till det.

Såsom vi tolkar dessa frågor har de sin grund i det faktum att Sandvalls rapporter vid närmare läsning tycks lämna frågan öppen huruvida det finns andra chefer än Thomson Thörnqvist som agerat oaktsamt. Där står bara att ”flertalet” inte agerat oaktsamt. Sandvall går själv knappast till botten med denna problematik.

Till saken hör också att det existerar två besvärande sakkunnigutlåtanden som Sandvall nog i efterhand ångrar att han själv beställt, i ett fall från en hög jurist på Arbetsgivarverket, där det bl.a. framhålls att det sannolikt i flera av fallen rör sig om oaktsamhet, dvs. grund för disciplinförfarande, och t.o.m. tjänstefel.

Vi håller det för osannolikt att styrelsen kommer att kunna ge tillfredsställande svar på UKÄ:s hemställan. I alla händelser menar vi, mot bakgrund av hela kedjan av tillkortakommanden, att högskoleministern Helene Hellmark Knutsson nu bör agera lika resolut som hon gjorde i Macchiarini-affären och avsätta GU:s styrelse. Det skulle skicka rätt signal till landets övriga högskolor, nämligen att Karolinska institutet inte var ett undantag utan att det etablerats en allmän regel: en styrelse som inte ens sköter sina grundläggande rättsvårdande uppgifter kan inte längre räkna med att ha allmänhetens och regeringens förtroende.

Problemet ligger dock ännu djupare än så. Det bakomliggande systemfelet är att svenska högskolestyrelser måste ha en majoritet av externa ledamöter (högskoleförordningen [1993:100] 2 kap.), som normalt utgörs av näringslivsfolk. Det betyder att uppgiften att vaka över det offentlig-rättsliga regelverket inom högskolan i praktiken överlåtits till näringslivet. Att det inte fungerar kunde man ha förutsett; nu har vi det svart på vitt.

Det troliga är ju att chefer som anställer efter eget gottfinnande och i strid med regelverket av den external majoriten inte uppfattas som klandervärda utan, tvärtom, ses som utövare av ett modernt, näringslivsinspirerat ledarskap. Genom att bortse från onödig och förlegad formalia visar dessa chefer prov på ovanlig ”nit” i tjänsten (för att använda avgångna riksrevisorn Susanne Ackums minnesvärda självkarakterisering). Styrelsens motivation att dra chefer utan fallenhet för statligt ledarskap inför disciplinnämnden är i så fall obefintlig.

Innan reglerna för högskolestyrelsers sammansättning ändras kan vi alltså inte räkna med någon allmän skärpning när det gäller efterlevandet av det offentlig-rättsliga regelverket vid våra lärosäten. Det kommer även i fortsättningen att vara så att inget personligt ansvar utkrävs vid regelbrott och att det är ”business as usual” som gäller, särskilt när ingen tittar. Då föreskriften om extern styrelsemajoritet även står i konflikt med Unescos internationella rekommendationer för högre utbildning (1997), som av andra skäl kräver akademisk majoritet i alla organ, saknas det vid det här laget knappast anledning att åtgärda detta missförhållande.

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

EJO/MZ

Liknande ärenden

Nya regelbrott vid Göteborgs universitet: universitetsdirektör anställde föreståndare utan utlysning

Anställningsskandalen vid GU: ARW polisanmäler internt ”friade” chefer

Anställningsskandalen vid GU: därför måste både universitetsstyrelsen och Sulf reagera

ARW publicerar massiv anmälan mot Göteborgs universitet: 95 fall av rättsvidrig anställning inom Humanistisk fakultet

Filosofiprofessor rasar mot GU:s ledning: kräver nolltolerans mot regelbrott vid tjänstetillsättningar

This entry was posted in Tjänstetillsättningar and tagged , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.