Konstfacks rektor Maria Lantz går nu till angrepp mot Academic Rights Watch, vilket sker på högskolans hemsida. Detta efter att ARW JO-anmält henne som ansvarig myndighetschef i samband med tillsättningen av en professur där det krävs att innehavaren utövat ”normkritik” i sitt konstnärskap. Men Lantz’ argumentation är osaklig och partisk och underminerar förtroendet för henne som myndighetschef, konstaterar ARW, som nu överväger ytterligare en JO-anmälan.
I ett inlägg från den 29 januari på Konstfacks hemsida går högskolan till angrepp mot Academic Rights Watch efter vår JO-anmälan, där vi bl.a. hävdar att kravet på ”normkreativitet” och ”normkritik” i utlysningen av den aktuella professuren i visuell kommunikation inte uppfyller grundlagens krav på att vara en saklig grund för anställning (12 kap 5 § regeringsformen). Det är fråga om ideologiska krav som varken är relevanta för den konstnärliga eller den pedagogiska kompetensen, menar vi.
Inlägget från Konstfack har ingen klar avsändare, men vi förutsätter att det är Lantz som står bakom det. I alla händelser är hon som myndighetschef ytterst ansvarig för innehållet.
Lantz skriver inledningsvis:
ARW:s utspel kom mellan beslut och eventuella överklaganden, en period då Konstfack av respekt för alla sökanden undviker uttalanden om enskilda ärenden. Det ger ARW utrymme att stå oemotsagda. Vi bemöter alla synpunkter i eventuella överklaganden när de inkommer – men inte i förväg.
Vi ska återkomma till Konstfacks påstådda ”respekt för alla sökanden” nedan. Lantz fortsätter:
Artikeln följdes upp av den högerextrema publikationen Nya Tider … Vad är ARW? En ’’insamlingsstiftelse’’ med oklar finansiering vars slogan lyder ’’Bevakar den akademiska friheten i Sverige’’, en inom akademien omstridd grupp som ’’anmäler flitigt till Justitieombudsmannen och Justitiekanslern, men riskerar att framstå som rättshaverister’’ enligt en artikel i Universitetsläraren.
Här går Lantz i polemik med och försöker misskreditera en ideell stiftelse. Man kan ifrågasätta lämpligheten i att det sker på en statlig myndighets webbplats. Vore inte det snarare ett ämne för ett debattinlägg i någon dagstidning?
Lantz nämner här att vårt första inlägg ”följdes upp” av högersajten Nya Tider. Tanken är att associera oss med högerpartier, trots att vi är uttalat opolitiska. Lantz visste dock när hon skrev detta att även Sveriges Radio följt upp fallet. Hon blev nämligen själv intervjuad av SR några dagar tidigare (vecka 4). (Reportaget sändes den 30 januari.) SR är knappast ”högerextremt”.
Att selektivt välja ut fakta i uppenbart syfte att misskreditera en meningsmotståndare uppfyller inte det krav på saklighet och opartiskhet som grundlagen ställer på en chef i statlig tjänst (1 kap 9 § regeringsformen). Det är också akademiskt förkastligt. Att Lantz dessutom gömmer sig bakom myndigheten och inte satt sitt namn på inlägget är en försvårande omständighet i sammanhanget.
Enligt en ”artikel i Universitetsläraren” ska vi vidare riskera att ”framstå som rättshaverister”. Men tvärtemot vad som insinueras rör det sig inte om en redaktionell artikel som har fackligt stöd, utan om en insändare författad av en chef vid SLU (vars föregångare på samma post, Tina Zethreaus, för övrigt varit föremål för ett kritiskt ARW-inlägg tillika en JO-anmälan).
ARW ska vidare ha ”oklar finansiering”. Det är inte sant: vår verksamhet finansieras av donationer från våra läsare vilket framgår av vår hemsida. Det finns heller ingen anledning att, som Lantz gör, sätta ordet insamlingsstiftelse inom citationstecken för att insinuera att vi inte skulle vara en riktig organisation, utan det rör sig om en i svensk rätt fastställd organisationsform, som exempelvis Erikshjälpen.
Lantz undgår att nämna att ARW har som uttrycklig policy att använda Unescos rekommendationer för högre utbildning som rättesnöre och alltså agerar, efter bästa förmåga, i enlighet med internationella överenskommelser. Är inte det högst relevant i sammanhanget? Är det inte också relevant att nämna att vi som driver ARW är etablerade docenter och professorer.
ARW:s Erik J Olsson menar att Lantz utspel äventyrar hennes egen och Konstfacks ställning:
– Maria Lantz använder här en statlig myndighets webbplats för att angripa en meningsmotståndare. Det sätt på vilket det sker är dessutom grovt osakligt och partiskt. Det är en form av maktmissbruk som underminerar förtroendet för henne själv och för Konstfack som statlig myndighet, menar Olsson.
– JO har i ett aktuellt avgörande slagit fast att man ser mycket allvarligt på bristande saklighet och opartiskhet inom högskolan. ARW överväger nu att skicka in ytterligare en JO-anmälan då samma problematik aktualiseras av Konstfacks agerande, säger Olsson.
Men låt oss återvända till Lantz uttalande ovan att ”ARW:s utspel kom mellan beslut och eventuella överklaganden, en period då Konstfack av respekt för alla sökanden undviker uttalanden om enskilda ärenden”. Enskildheterna i ärendet får alltså inte närmare diskuteras, menar Lantz.
Uttalandet är bedrägligt. Den 9 januari i år fattade Konstfack ett beslut/anställningsbevis som innebär att Sara Teleman från den 1 februari är anställd på professuren. Tiden för att överklaga är enligt regelverket tre veckor från att beslut fattats.
Men redan en dag efter beslutet, den 10 januari, publicerade Konstfack på hemsidan en stort upplagd nyhetsnotis med rubriken ”Sara Teleman till Konstfack som Sveriges enda professor i illustration”. I notisen framställs det som redan fastställt att Teleman blir tjänsteinnehavare. Att beslutet kan komma att överklagas nämns inte.
– Det här visar att Konstfack tvärtemot vad Lantz påstår inte alls respekterar överklagandeprocessen och andra sökande, utan man har redan från början offentligt deklarerat att Teleman får tjänsten.
– Det rimliga hade istället varit att invänta överklagandeprocessen eller att åtminstone informera om att överklaganden kan komma in, säger Olsson.
Konstfack skriver slutligen att ”[d]et är det enskilda lärosätets rätt att profilera sig inom ett fält, något som bidrar till diversifiering och måste ses som just en del av akademins frihet.”
– På denna punkt har Lantz naturligtvis rätt, men det bästa sättet att diversifiera är inte att bestämma politisk inriktning på professurer, utan att låta olika ideologiska och politiska uppfattningar leva sida vid sida, säger Erik J Olsson på ARW.
Academic Rights Watch har fått kännedom om ett överklagande, som vi publicerar här. Skrivelsen har inkommit i tid och behandlas i vanlig ordning av Överklagandenämnden för högskolan (ÖNH).
EJO/JSS/MZ