Sökande till SU-lektorat fick ”korrigera” sakkunnigutlåtande: blev förstaplacerad

Vid en tillsättning av ett lektorat i portugisiska vid Stockholms universitet tilläts en sökande påverka sakkunnigutlåtandena, vilket dessutom skedde bakom ryggen på övriga sökande. Det ledde till att personen blev förstaplacerad och sedan fick tjänsten. Han kvarstår i skrivande stund på sin tjänst trots att anställningsbeslutet undanröjts av Överklagandenämnden. Som ARW kan avslöja fanns det andra omständigheter som kastar ytterligare tvivel på universitetets förmåga att anställa på ett sätt som uppfyller akademiska och rättsliga krav.

Academic Rights Watch (ARW) har tidigare kritiserat (se nedan) lärarförslagsnämnder vid Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet för bristande objektivitet. Johan Lundberg, en känd kritiker av identitetspolitik och postmodernism, förvägrades befordran till professor trots att båda sakkunniga förordade befordran.

Hur gick det till? Lärarförslagsnämndens strategi var att skriva ett eget ”sakkunnigutlåtande” enligt vilket Lundberg inte befanns vara professorskompetent, med hänvisning till att han inte gått en högskolepedagogisk kurs. ARW kunde dock dokumentera att  nämnden tidigare ofta sett mellan fingrarna med att andra forskare inte gått kursen. I ett fall, där en forskare med postmodern inriktning sökte en professur, valde nämnden att ”krydda” den sökandes meriter på denna punkt.

Den som följt ARW genom åren vet att det vid våra lärosäten inte brister vare sig i kreativitet eller nytänkande när det gäller att främja egna kontakter eller personer med likartad ideologisk uppfattning. Vi har sagt det förr och vi säger det igen: om samma energi och originalitet hade uppvisats i forskningen hade den svenska högskolan haft en helt annan ställning i ett internationellt perspektiv.

Den strategi som används av nämnden i det aktuella ärendet går ut på – inte att skriva ett eget utlåtande – utan att på olika sätt påverka sakkunniga att rangordna på det sätt som nämnden önskar. Sedan ser allt på pappret helt korrekt ut medan något helt annat utspelat sig i bakgrunden.

Stockholms universitet ledigförklarade en anställning som universitetslektor i portugisiska (dnr SU FV-1750-17). Bland de 22 sökande fanns Rainer Vesterinen och Juanito Ornelas de Avelar. Utlåtanden över de sökande gavs av professor Joseph Clements och professor Ana Maria Brito. Båda sakkunniga placerade i sina ursprungliga utlåtande Rainer Vesterinen som nummer ett och Juanito Ornelas de Avelar som nummer två.

Efter att Ornelas de Avelar klagat på de sakkunnigas bedömningar kastade emellertid Clements om rangordningen och satte Ornelas de Avelar som nummer ett. Detta skedde vidare utan att de sökande eller allmänheten hade någon insyn i skeendena. Varken Ornelas de Avelars skrivelse eller Clements revidering av sitt tidigare utlåtande diariefördes eller tillställdes de sökande. Ana Maria Brito vidhöll sin tidigare rangordning.

Lärarförslagsnämnden för de språkvetenskapliga institutionerna beslutade, efter intervjuer med parterna, att förslå Ornelas de Avelar för lektoratet. Det var givetvis betydligt lättare nu efter ”korrigeringen”.

Som väntat överklagade Vesterinen anställningsbeslutet till Överklagandenämnden för högskolan (ÖNH). I sitt överklagande pekar Vesterinen just på bristande transparens, märkliga beslutsprocesser och avsaknad av objektivitet och opartiskhet. Det han särskilt anmärker på är just att Ornelas de Avelan tilläts påverka sakkunniga och att detta skedde i bakgrunden utan att öppet redovisas.

I lärarförslagsnämndens protokoll framstår nämndens kreativa roll i sammanhanget:

Skrivelsen från Ornelas de Avelar har kommenterats av Clements och nämnden betraktar Clements kommentar som en korrigering av det insända utlåtandet … Den sakkunnige Clements förordade Ornelas de Avelar.

I ett remissvar försvarar Stockholms universitet med olika spetsfundigheter nämndens agerande. Bl.a. tas det fasta på att Clements avslutar sitt utlåtande med att Vesterinen är den mest ”passande”, inte den ”bästa” eller ”skickligaste”. Därför ska Clements ursprungliga utlåtande ses som ett svagt förordnande, vilket i sin tur gjort det rimligt att uppfatta hans kommentar på kritiken som en ändring av rangordningen.

I det beslut som fattas den 16 november 2018, efter ytterligare några remissrundor, undanröjer ÖNH resolut anställningsbeslutet utan att låta sig  vilseledas av SU:s undanflykter (protokoll 12-18, Nr 11, Reg.nr 212-455-18).

Nämnden konstaterar inledningsvis att det vid anställning i offentlig sektor endast ska fästas avseende vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet, där skickligheten ska sättas främst om det inte finns särskilda skäl för något annat. Det man sedan anmärker på är främst att Clements ”nya utlåtande” inte delgivits de sökande. ”Det föreligger inget krav att skicka sakkunnigutlåtandena till de sökande men då Stockholms universitet tillsänt de ursprungliga utlåtandena till de sökande bör även det nya ändrade utlåtandet från Joseph Clements ha skickats till de sökande”, konstaterar man.

ÖNH anser att förfarandet ”utgör en …. brist i handläggningen som kan ha påverkat utgången i ärendet”. Beslutet ska därför undanröjas och återvisas till Stockholms universitet för fortsatt handläggning, avslutar ÖNH.

Det som inte nämns i ÖNH:s beslut är att de utlåtanden som skickades till de sökande innan ”korrigeringen” anmärkningsvärt nog inte var de ursprungliga sakkunnigutlåtandena, utan hade framförhandlats utifrån instruktioner från Stockholms universitet.

I ett mejl den 9 januari 2018 från en handläggare ombedes de sakkunniga nämligen utveckla sina utlåtanden genom att jämföra Vesterinen med de övriga kandidaterna i syfte att hitta eventuella faktorer där de senare skulle ha kvaliteteter som Vesterinen saknar. Så här skriver handläggare: ”And if one of the other top candidates has an advantage over RV [Rainer Vesterinen] in some aspect we would like to know.”

När sakkunnigas utlåtanden föreligger ska det mycket till för att högskolan ska gå in och be om ändringar. Dessa måste i så fall anges i allmänna ordalag och röra rena formalia, utan att sökande nämns vid namn. Annars uppstår intrycket av förtäckt påverkan, även om syftet är ett annat. Den bristande sensibiliteten på denna punkt kastar ytterligare skugga över lärarförslagsnämndens förmåga att hantera anställningsärenden på ett objektivt och förtroendeingivande sätt.

När detta skrevs (2019-03-28) kvarstod Ornelas de Avelar, trots ÖNH:s undanröjande, på lektorstjänsten, medan Vesterinen enligt SU:s hemsida arbetar som examenshandläggare. Tjänsten ska samtidigt ha utlysts på nytt. Att fortsätta anställa trots undanröjt anställningsbeslut – en bisarr företeelse som kastar en skugga över rättsväsendet – blev möjligt i och med ett omtvistat beslut i Arbetsdomstolen som ARW kritiserat i tidigare inlägg.

Ingen betydande skugga faller på den person som gynnats av universitetets anställningsbeslut, utan den kritik som anförs i detta inlägg riktar sig enbart mot chefernas och lärarförslagsnämndens agerande.

EJO/JSS/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

Liknande ärenden

SU går emot sakkunniga: vägrar befordra känd kritiker av identitetspolitik

Efter Lundberg-affären: ARW varnar sakkunniga för Stockholms universitet

Kungsväg till SU-professur: lärarförslagsnämnd kryddade postmodernists meriter

ÖNH underkänner Uppsala-tillsättning i rasismforskning: ”sakkunnigas bedömningar inte självständiga”