Tag Archives: Lunds universitet

Statsvetare i Lund lägger ner kurs: tvingades använda könskvoterad kurslitteratur

Ska högskolorna få tvinga lärare att använda viss kurslitteratur snarare än annan på deras egna kurser? Frågan aktualiseras i ett fall vid Statsvetenskapliga institutionen i Lund, som infört en regel som tvingar lärare att använda könskvoterad kurslitteratur. Minst 40% av kurslitteraturen måste enligt institutions genusdirektiv ha skrivits av kvinnliga författare. ARW utfärdar mot denna bakgrund en rekommendation som förbjuder högskolor att tvinga lärare att undervisa mot sitt eget bättre vetande och samvete.

Lektorn Erik Ringmar vid Statsvetenskapliga institutionen i Lund väljer nu att lägga ner sin kurs om kritiker av det moderna samhället. Detta efter att institutionen infört en regel som tvingar lärare att använda könskvoterad kurslitteratur där minst 40% skrivits av kvinnliga författare. Så här står det i ett internt dokument från 2016-02-10:

Den sedan tidigare införda huvudprincipen om att andelen kvinnliga/manliga författare till kurslitteratur ska ligga i spannet 40-60% eller, i de fall avvikelser förekommer, kompletteras med en tydlig motivering om varför så är fallet, har fortsatt implementerats av institutionsstyrelsen. I flera fall under 2015 har litteraturlistor återremitterats till kursansvariga, med uppgift att antingen förändra könsbalansen hos författare eller för att i särskild ordning argumentera för avvikelsen från huvudprincipen.

Institutionens policy i denna fråga stöder sig på tidigare dokument som tagits fram dels centralt vid Lunds universitet, dels vid institutionen.

Problemet för Ringmar var att själva idén med kursen var att den skulle bygga på konservativ primärlitteratur från sent 1800- och tidigt 1900-tal. Det gick dock inte att hitta tillräckligt många kvinnliga konservativa författare för att kvoten på 40% skulle uppnås.

Ringmar beskriver sitt bisarra problem i ett blogginlägg:

Det verkar som alla mörkblå bakåtsträvare var män. Kvinnorna, i alla fall de som uttryckte sig i skrift, var företrädesvis liberala och progressiva. Till slut lyckades jag i alla fall hitta en kvinnlig författare som var emot kvinnlig rösträtt.

Men det räckte inte långt. Studierektorn konstaterade att en sådan kurs aldrig skulle godkännas av institutionens kurslitteraturkommitté. Mycket riktigt fick kursen enligt Ringmar stark kritik av kommittén, särskilt av studentrepresentanterna, för ”brist på fokus på genus”. Dock nådde man en kompromiss. Kursen skulle godkännas om Ringmar lovade ta med en bok av Judith Butler, en känd radikalfeministisk författare i den poststrukturalistiska traditionen.

När kursen väl påbörjades HT2017 valde Ringmar dock att lämna Butler därhän då hennes skriverier måste ses som ovidkommande i sammanhanget. ”Ingen kurslitteraturskommitté i världen kan tvinga mig att undervisa på Judith Butler om jag inte vill”, skriver Ringmar på sin blogg.

Sedan hände det förutsägbara att någon student gick till studierektorn och klagade på att kursen inte följde kurslitteraturen. Studenten har fått stöd från studentkåren. Till slut ansåg Ringmar att måttet var rågat:

Eftersom jag insisterat på att ge en kurs om gamla mörkermän har jag nu fått rykte som ’’anti-feminist’’ och min kurs har blivit någonting som ska ’’pekas ut’’ och ’’avslöjas’’. … Jag har efter moget övervägande beslutat att inte ge kursen igen. Jag vill inte bli mobbad av studenter och jag vill inte att märkliga rykten ska spridas om mig bland kollegor. Synd, tycker jag, eftersom fascismens framväxt är ett viktigt ämne, inte minst just nu.

Om detta fall finns mycket att säga. I en aktuell undersökning av den akademiska frihetens ställning i Europa, som ARW tidigare uppmärksammat, framkom att Sverige är ett av få europeiska länder där det saknas lagstöd för lärares undervisningsfrihet, dvs. rätt att gestalta undervisningen efter egen kompetens och eget samvete (Karran, 2017). Här ligger Sverige efter t.ex. Ungern där sådant lagstöd finns. Ringmar och andra som råkat ut för liknande undervisningstvång – ARW har fått flera indikationer på att han är inte är ensam – kan alltså inte hoppas på stöd från det svenska rättsväsendet.

Tvångsåtgärder mot lärare i undervisningen strider dock mot Unescos internationellt överenskomna rekommendationer för högre utbildning. Så här står det i artikel 28:

Higher-education teaching personnel have the right to teach without any interference, subject to accepted professional principles including professional responsibility and intellectual rigour with regard to standards and methods of teaching. Higher-education teaching personnel should not be forced to instruct against their own best knowledge and conscience or be forced to use curricula and methods contrary to national and international human rights standards. Higher education teaching personnel should play a significant role in determining the curriculum.

Institutionens behandling av Erik Ringmar är ett slående exempel hur lärare blir ”forced to instruct against their own best knowledge and conscience”, vilket enligt Unesco alltså är förbjudet.

Erik Ringmar har således Unesco och det internationella samfundet på sin sida när han värjer sig mot institutionens och studenternas försök att tvinga på honom kurslitteratur han anser vara irrelevant och distraherande i förhållande till syftet med kursen. Alla andra synpunkter som getts av studenter och övriga i denna debatt, t.ex. i en artikel i studenttidningen Lundagård, väger därmed synnerligen lätt i jämförelse.

Unescos rekommendationer är förpliktande i den meningen att statliga svenska högskolor, inklusive Lunds universitet, måste göra allt som står i deras makt för att uppfylla principerna (artikel 74). Det är anmärkningsvärt att just en statsvetenskaplig institution utmärker sig genom att bryta mot en konvention som det beslutats om internationellt i demokratisk ordning, där saken dessutom gäller något för demokratin så centralt som den akademiska friheten. Borde inte statsvetarna i Lund själva bidra till demokratiutvecklingen eller åtminstone inte agera i motsatt riktning? Borde man inte känna till Unescos principer?

Statsvetenskapliga institutionen måste nu påbörja en demokratiseringsprocess av utbildningen där man gör allt för att leva upp till internationella överenskommelser. Framför allt måste man ta Unescos rekommendationer och de förpliktelser som de innebär på allvar och inrätta sin kursutveckling därefter.

Om litteraturkommittén ska vara kvar måste dess roll således begränsas till att endast utfärda rekommendationer, inte tvingande bestämmelser, angående kurslitteraturen. Den individuelle läraren kan sedan välja att inte hörsamma rekommendationerna om ett hörsammande skulle innebära att han eller hon tvingas undervisa i strid med sitt samvete eller bättre vetande.

Denna av ARW härmed utfärdade rekommendation i syfte att uppnå en Unesco-konform praxis gäller naturligtvis inte bara Statsvetenskapliga institutionen i Lund utan undervisningen vid våra lärosäten generellt. Valet av kurslitteratur vid våra högskolor får aldrig bli ett tvång där den undervisande läraren blir den som drar kortaste strået.

EJO/JSS/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

Liknande ärenden

Ny brittisk studie: akademisk frihet i Sverige på europeisk bottennivå

Studenterna har mer makt än lärarna vid Blekinge tekniska högskola

Lektorer vid Högskolan Väst utreds för religiös diskriminering: föreläste om JS Mill

Posted in Akademisk frihet | Tagged , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Statsvetare i Lund lägger ner kurs: tvingades använda könskvoterad kurslitteratur

Ny prorektor i Lund var inte valbar: får gräddfil till professur

 Hur mycket våld kan man göra på det kollegiala systemet utan att förlora sin akademiska trovärdighet? Lund har för första gången hämtat sin prorektor utanför lärosätet, trots att uppdraget förutsätter att innehavaren redan har en anställning vid universitetet. När man nu ändå baxar igenom den nya prorektorn genom att kalla henne till professor gör man det på bekostnad av att frångå kollegialiteten och uppenbart missbruka kallelsemöjligheten, konstaterar Academic Rights Watch.

I veckan utsågs Lunds universitet nya prorektor efter det att universitetets tidigare prorektor, Eva Wiberg, tillträtt tjänsten som rektor för Göteborgs universitet. Nu står det alltså klart att Sylvia Schwaag Serger tillträder det treåriga uppdraget den 1 januari 2018.

Processen att utse Schwaag Serger har emellertid varit föremål för skarp kritik från Universitetskollegiet som menar att man haft högst begränsat inflytande över processen. Kollegiet har inte haft kännedom om någon av de övriga 21 kandidaterna och när man gick till val fanns bara en kandidat att rösta på – ett förfarande som leder tankarna till val i Syrien eller Nordkorea.

En annan komplicerande faktor är att Schwaag Serger hämtats utanför universitetet. Eftersom uppdraget som prorektor är ett förtroendeuppdrag förutsätter det att den tilltänkte kandidaten redan har en anställning vid universitetet. Det finns alltså en kollegial struktur inbyggd i systemet – prorektor är tänkt att utses inom högskolan. Sylvia Schwaag Serger var således en olämplig kandidat redan från början då hon inte ens var valbar.

När Schwaag Serger trots allt fick tillräckligt om än svagt stöd i Universitetskollegiet, ett organ som numera saknar akademisk majoritet, har man alltså att hantera det pikanta problemet att skaffa en anställning åt den nya prorektorn. Problemet är att anställningar generellt måste utlysas och tillsättas i konkurrens, ett förhållande som nu är allmänt känt inom högskolesverige, inte minst efter den s.k. Göteborgskandalen.

Att anställa Schwaag Serger som universitetslektor vore av detta skäl omöjligt. Den enda möjligheten att ge henne en fast anställning på laglig väg är att kalla henne som professor.

Högskoleförordningen 4 kap. 7 § medger att en högskola får kalla en person till anställning som professor ”om anställningen av personen är av särskild betydelse för en viss verksamhet vid högskolan”. I ett sådant fall behöver tjänsten inte utlysas och beslutet att anställa fattas av rektor. Personen ifråga måste naturligtvis uppfylla behörighetskraven, dvs. efter sakkunnigbedömning bedömts vara professorskompetent.

Enligt universitetets föreskrifter om handläggning ska kallelseförfarandet användas restriktivt:

Kallelseförfarandet ska användas restriktivt och syftar till att underlätta och påskynda rekrytering av internationellt framstående forskare. Förfarandet ska användas som ett verktyg för strategiska rekryteringar. Förfarandet ska användas så att svenska universitet kan konkurrera med internationella lärosäten om mycket framstående personer som universitetet annars skulle riskera att gå miste om vid ett alltför utdraget anställningsförfarande.

I det aktuella fallet är det svårt att bortse från misstanken att det fanns krafter på universitetet som redan tidigt bestämt sig för Sylvia Schwaag Serger som prorektor och att det stod klart att detta måste innebära att Schwaag Serger anställdes som professor. Intressant nog gavs Ekonomihögskolans prefekt redan i juni 2017 uppdraget att inhämta sakkunnigbedömningar rörande Schwaag Sergers eventuella professorskompetens.

Enligt de båda sakkunniga, och Ekonomihögskolans rektor (se länken ovan), uppfyller Schwaag Serger villkoren för professorskompetens även om de sakkunniga påpekar att hon på flera viktiga punkter inte uppfyller de krav som Ekonomihögskolan uppställt för befordran av professorer, vilka i samtliga fall går utöver de krav som specificeras i universitetets anställningsordning.

Hade man tillämpat dessa kriterier och Schwaag Serger varit anställd som universitetslektor vid Ekonomihögskolan är det sannolikt att en ansökan om befordran till professor aldrig hade skickats till sakkunniga. Schwaag Serger uppfyller exempelvis knappast kravet på ”teaching excellence”, något som framhålls också av Ekonomihögskolans prefekt som påpekar att hennes pedagogiska meritering är ”väsentligt svagare än som är normalt i professorsärenden”. Också hennes vetenskapliga produktion ter sig något mager. Av ett sakkunnigutlåtande framgår att den är begränsad till:

1 PhD dissertation
1 White book
9 peer review articles in scientific journals
3 chapters in edited books or large publications
20 Reports and research papers

Viktigt i sammanhanget är att flera fakulteter vid Lunds universitet införde ett totalstopp för befordringar av ekonomiska skäl 2013. Det finns alltså gott om docenter vars ansökningar aldrig ens prövats och vars vetenskapliga och pedagogiska meriter med all sannolikhet vida överstiger Schwaag Sergers.

Det är med andra ord uppenbart att Schwaag Serger, som Sydsvenska Dagbladet påpekat, getts en gräddfil till en professur vid Lunds universitet och att detta är ett hån mot alla mer meriterade lärare vars ansökningar om befordran aldrig kommer att prövas.

Få förnekar att Sylvia Schwaag Serger är administrativt välmeriterad och bedriver betydande forskning, och att hon antagligen passar bra för uppdraget som prorektor vid Lunds universitet. Grundproblemet är att hon inte var valbar från början. När man nu ändå baxar igenom henne gör man det på bekostnad av att frångå det kollegiala systemet och genom att uppenbart missbruka möjligheten att kalla professorer. Den förtroendeskada som uppstår är ansenlig och riskerar att negativt påverka Schwaag Sergers möjligheter att utföra prorektorsuppdraget.

Lunds universitet har en historia av toppstyrning och därav orsakade konflikter när det gäller tillsättning av ledningspersoner, vilket har uppmärksammats av ARW i tidigare inlägg. I samband med valet av Per Eriksson till rektor ordnades det också en professur trots mycket svag vetenskaplig meritering och felaktiga uppgifter i CV. De senare befanns av en av universitetet inhyrd advokat som specialiserat sig på att ”fria” ifrågasatta högskolor vara ”försumbara och ursäktliga”. Nuvarande rektor Torbjörn von Schantz kuppades igenom av de externa ledamöterna i styrelsen som såg till att de hade full kontroll över beredningsgruppen, ledd av dåvarande styrelseordföranden och nuvarande utrikesministern Margot Wallström.

Universitetets devis verkar vara: gärna kollegialitet men bara så länge saken inte är av vikt!

EJO/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

Liknande ärenden

Kollegialt inflytande minimalt när Lunds universitet väljer ny rektor: Unescos regler överträds

När varumärket hotas: advokaterna som ”friar” ifrågasatta högskolor i strid med grundlagen

Biologer i uppror vid Göteborgs universitet: odemokratiskt prefektval bryter mot Unescos regler

Efter MAH-dekanens kupp: ARW-grundare överklagar utestängning från fakultetsstyrelse till kammarrätten

Posted in Akademisk frihet | Tagged , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Ny prorektor i Lund var inte valbar: får gräddfil till professur

Att utmanövrera en kvinnlig professor: ARW svarar om fallet Molnár

Som ARW kunnat avslöja förbjöd cheferna lundaprofessorn Valéria Molnár att berätta om sin situation efter att hon blivit omplacerad och isolerad från sin avdelning (tyska). Efter fruktlösa kontakter med Lunds universitets ledning går vi nu vidare och JO-anmäler universitetet för otillåten inskränkning av yttrandefriheten. I detta inlägg svarar vi också på kritik som riktats mot vårt inlägg om Molnár av en lärare som anser sig felaktigt utpekad.

Det märkliga ärendet med tyskaprofessorn Valéria Molnár tar sin början när hon som ledamot i lärarförslagsnämnden vid SOL-centrum i Lund reserverar sig mot beslutet att anställa en kvinnlig lärare. Så småningom görs en undermålig utredning av den psykosociala arbetsmiljön i hennes ämne där hon, på tvivelaktiga grunder, utpekas som ett arbetsmiljöproblem. Molnár omplaceras sedan till en annan avdelning och isoleras alltså från sitt eget ämne. I samma veva förlorar hon, utan angivande av skäl, sina grundutbildningsmedel. Någon tid därefter anställs den kvinnliga lärarens make som tillsvidareanställd lektor, först på 50% och sedan 100%.

Det ser nu ut som om en kvinnlig professor, som bl.a. handlett 14 doktorander till disputation, utmanövrerats till förmån för en manlig lektor. Vi återgav i vårt tidigare inlägg Molnárs tolkning av situationen: makarna ska tidigare ha fått löfte om anställning vid SOL, vilket skulle förklara varför Molnár måste lämna plats för makens anställning. Denna ”slutledning till den bästa förklaringen” i ett komplicerat ärende spelade dock en underordnad roll i vår beskrivning.

Det från vår synpunkt centrala händer nämligen senare. När Molnár klagar hos prefekten Anders Ohlsson och dekanen Lynn Åkesson får hon ett ”direktiv” där hon förbjuds berätta om sin tjänstgöring och arbetssituation för andra. Molnárs rop på hjälp till rektor Torbjörn von Schantz förblir obesvarade, trots att von Schantz offentligt försvarat akademikers yttrandefrihet och nu har möjlighet att visa att han lever som han lär. Fokus i vårt inlägg om Molnár låg på denna fråga om yttrandefriheten.

Vi har fått kännedom om att flera hört av sig till von Schantz efter vårt inlägg. Han har dock inte ansett det nödvändigt att vare sig upphäva ”direktivet” eller granska behandlingen av Molnár. ARW har därför i dagarna JO-anmält universitetet för otillåten inskränkning av yttrandefriheten. Vi publicerar vår JO-anmälan här.

Vår beskrivning av bakgrunden till Molnárs ärende har kritiserats av den kvinnliga lärarens make, som känt sig utpekad. Detta trots att vi varken nämnde honom eller hans fru vid namn i huvudtexten. Vi skrev dessutom, för säkerhets skull, att ”[i]ngen betydande skugga faller dock på den man och kvinna som gynnats av de kritiserade tjänstetillsättningarna utan huvudansvaret ligger givetvis på de agerande cheferna”. Då maken själv valt att offentliggöra sitt namn på Facebook kommer vi hädanefter att följa hans exempel.

Alexander Bareis bestrider inte att Molnár förbjudits berätta om sin situation. Istället menar han, som sagt, att vår beskrivning av bakgrunden lämnar mycket övrigt att önska. Hans skrivelse återfinns här. För att göra en lång historia kort menar Bareis att makarna fått sina nuvarande lektorstjänster i öppen konkurrens: ”Vi har båda två fått våra tillsvidaretjänster i öppna utlysningar i konkurrens, efter sedvanlig granskning av internationella sakkunniga, på goda meriter och fullständigt i enlighet med högskolelagen.” Det kan därför, enligt Bareis, inte vara korrekt att hävda, som ARW gjort, att Molnár fråntagits grundutbildningsmedel och omplacerats för att lämna plats för Bareis.

ARW har aldrig påstått att makan inte skulle ha fått sin tjänst annat än i öppen konkurrens. Vi har undersökt Bareis påstående om hans egen tillsvidareanställning närmare. Bareis anställningshistorik ger vid handen att han innan han blev halvtidslektor innehade inte mindre än 11 kortare förordnanden som vikarierande eller visstidsanställd lektor, från 2013-09-01 till 2015-12-31. Enligt HT:s administration finns i arkiven två utlysningar, i ett av fallen med anställningsbeslut. Då 6 § anställningsförordningen kräver utlysning även av kortare tjänster finns det skäl att tro att det i övriga fall rör sig om regelvidriga anställningar. LU är inget unikum på denna punkt utan många högskolor, inte minst Göteborgs universitet, har – som alla vet – under längre tid brutit mot anställningsförordningens utlysningsregler. Enligt uppgifter i Universitetsläraren införde LU nya rutiner hösten 2015. Utlysningen med anställningsbeslut är från hösten 2015.

Oavsett detta har Bareis rätt i att han fått sin nuvarande anställning som lektor i öppen utlysning i konkurrens, efter granskning av sakkunniga. Tjänsten utlyses 2014-12-17, dvs. strax före julledigheten, som en mindre attraktiv halvtidstjänst. Förutom Bareis inkommer två personer med ansökningar. Båda sakkunniga placerar Bareis på första plats. Valet av Bärbel Westphal som sakkunnig framstår som mindre lyckat. Westphal var nämligen opponent på Bareis disputation och skrev sedermera en mycket uppskattande recension av avhandlingen i tidskriften Moderna språk (2007, s. 179-183). I recensionen beskrivs avhandlingen bl.a. med epiteten ”imponerande” (”beeindruckend”, ”eindrucksvoll”), ”omfattande” (”umfassend”) och ”innovativ”. Bareis ska ha gett upphov till en ”ny ansats” som ställer vissa viktiga problem i nytt ljus osv. Westphal verkar för övrigt vid Linnéuniversitetet och är knappast en ”internationell” sakkunnig i vanlig mening.

I ett protokoll från lärarförslagsnämnden 2015-09-30 föreslås Bareis till innehavare av halvtidslektoratet. Med på mötet är även SOL-prefekten Anders Ohlsson. En egendomlighet är att protokollet inte är justerat av vare sig nämndens ordförande eller den av mötet utsedda justeringspersonen. Anställningsbeslutet kommer 2015-10-22 och är undertecknat av bl.a. dekanen Lynn Åkesson.

Särskilt intressant i sammanhanget är emellertid den ”Anhållan om ökad sysselsättningsgrad för Alexander Bareis” som institutionen skickar in 2016-04-19. Där motiveras nämligen en utökning av Bareis lektorat till 100% för att täcka behov på grundutbildningsnivå bl.a. med hänvisning till att det ”i ämnet finns nu en professor 100% (aktiv enbart på forskning och språkmastern)”. Här motiveras alltså en utökning av Bareis lektorat just med hänvisning till att Molnár, den enda professorn i tyska, inte undervisar på grundnivå. Men det var just detta förhållande som säkerställdes i det beslut om omplacering av Molnár som dekanen och prefekten tidigare fattade där det fastslås att ”Valéria Molnár inte [ska] bemannas på grundnivå i ämnet tyska” och att ”[d]etta beslut gäller under resterande delen av Valéria Molnárs anställning som professor i tyska vid Lunds universitet”.

Utökningen bifalles och Bareis har från 2016-07-01 ett tillsvidareförordnande som lektor på heltid. Det är intressant att notera att det i institutionens anhållan om att få utöka tjänsten, påpekas att det redan vid Bareis tillträde, stod klart att 50% inte räckte för att täcka behovet i tyska. Av det skälet tilläggsförordnades Bareis redan från början av sin tillsvidareanställning och har alltså i praktiken haft en heltidstjänst.

Mer behöver nog inte sägas till stöd för att en kvinnlig professor trots allt fått stiga åt sidan för en manlig lektor. Självklart ligger ansvaret helt hos de agerande cheferna och inte hos Alexander Bareis själv.

Med dessa synpunkter avslutas ärendet för ARW:s del.

EJO/MZ

Liknande ärenden

ARW publicerar massiv anmälan mot Göteborgs universitet: 95 fall av rättsvidrig anställning inom Humanistisk fakultet

Lunds universitet tar krafttag mot oegentligheter: rektor inför nolltolerans

Autonomireformens bäst bevarade hemlighet: alla anställningar måste utlysas

Tvivelaktig rekrytering vid Umeå universitet: utvecklare av högskoleprovet saknar själv akademisk examen

Systematiskt jäv vid Stockholms konstnärliga högskolor: cheferna anställde närstående

Att få den man vill ha – administrativ kreativitet vid tjänstetillsättningar

Posted in Tjänstetillsättningar | Tagged , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Att utmanövrera en kvinnlig professor: ARW svarar om fallet Molnár

Vetenskapsrådet bröt mot anställningsförordningen: rekryterade forskningssekreterare genom ’’intern utlysning’’

Listan över myndigheter som inte alltid följer det statliga regelverket för anställningar blir allt längre och inkluderar nu även Vetenskapsrådet. När VR skulle rekrytera en forskningssekreterare valde man att enbart utlysa tjänsten internt inom myndigheten utan verklig konkurrens. Effekten blev att en vikarie på samma tjänst blev tillsvidareförordnad. Justitieombudsmannen (JO) som granskat ärendet slår nu fast att förfarandet stred mot anställningsförordningens utlysningsregler.

Academic Rights Watch har i flera inlägg uppmärksammat rättsvidriga tjänstetillsättningar vid Göteborgs universitet, senast vid Segerstedt-institutet där självaste universitetsdirektören var inblandad. Det vanligaste felet är att tjänster inte tillsätts i konkurrens efter utlysning. Att så inte sker står i strid med anställningsförordningen, som kräver utlysning även av kortare förordnanden.

En undersökning som gjordes av fackförbundet Sulf visade att problemet ingalunda är begränsat till Göteborg. Samtliga tio tillfrågade högskolor medgav att de valt att inte tillämpa anställningsförordningens utlysningsregler. Problemet med rättsvidriga statliga anställningar hamnade i mediernas strålkastarljus när det framkom, efter DN:s förtjänstfulla granskning, att inte ens Riksrevisionen – ett överordnat granskningsorgan – kan eller vill tillämpa reglerna för utlysning av statliga tjänster.

Samtidigt fortsätter listan över myndigheter som inte alltid följer det statliga regelverket för anställningar att växa och inkluderar nu även Vetenskapsrådet (VR).

Justitieombudsmannen (JO) riktar nämligen i ett aktuellt beslut kritik mot VR ”för att en ledig tjänst inte utlysts i enlighet med 6 § anställningsförordningen” (dnr 6299-2014). Det rör sig om en tillsvidareanställning som forskningssekreterare som tillsattes efter ”intern utlysning”, ett förfarande som JO alltså underkänner. Effekten blev att en vikarie på samma tjänst blev tillsvidareförordnad istället för att tjänsten tillsattes i verklig konkurrens. Personen åberopade för övrigt sin erfarenhet som vikarie som särskilt meriterande för den ordinarie tjänsten.

Stf JO Hans Ragnemalm, som beslutat i ärendet, konstaterar inledningsvis att det vid beslut om statliga anställningar ska fästas avseende endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet (12 kap. 5 § andra stycket regeringsformen), samt att detta innebär att det måste finnas vissa garantier för insyn i anställningsförfaranden vid statliga myndigheter.

Ragnemalm slår också fast att huvudregeln, enligt anställningsförordningen, är att statliga myndigheter ska informera om lediga anställningar. Någon information behöver inte lämnas, om särskilda skäl talar mot det. Särskilda skäl kan föreligga t.ex. om en arbetstagare omplaceras till en ledig anställning i enlighet med arbetsgivarens omplaceringsskyldighet (§ 7 lagen om anställningsskydd) eller om en myndighet vill anställa en uppsagd arbetstagare som omfattas av avtalet om trygghetsfrågor eller om en person har återanställningsrätt. Med andra ord ska paragrafen om särskilda skäl tolkas mycket restriktivt. JO ansluter sig här till Arbetsgivareverkets stränga bedömning av vad som utgör särskilda skäl (Arbetsgivarverket, Att anställa, 2014, sid. 54).

VR har i sitt remissvar uppgett att den aktuella tjänsten endast annonserades ut internt och medger att den varken anmäldes till Arbetsförmedlingen eller lades upp på VR:s webbplats. Rådet gjorde bedömningen att en annonsering på myndighetens fysiska anslagstavla var ett lämpligt sätt att informera om den lediga anställningen.

Utrymmet där anslagstavlan hänger är enligt vad VR:s jurist uppgett tillgängligt för allmänheten vardagar kl. 08.00-16.30. Men uppgiften bestrids av anmälaren, som anger att han besökte Vetenskapsrådet och bad att få se anslagstavlan men nekades tillträde och istället hänvisades till VR:s webbplats.

JO Ragnemalm noterar att VR och anmälaren har lämnat motstridiga uppgifter i frågan om anslagstavlans tillgänglighet för allmänheten. Detta spelar dock mindre roll då Vetenskapsrådet i alla händelser valde en ”ordning som i praktiken resulterade i att informationen endast nådde personer som redan var anställda vid myndigheten”. Ragnemalm fortsätter:

Ett sådant förfarande kan i regel inte anses utgöra ett lämpligt sätt för en myndighet att informera om en ledig anställning. Det som har kommit fram om omständigheterna i detta fall medför, enligt min mening, inte att hanteringen bör godtas. Jag är alltså kritik till att Vetenskapsrådet inte utlyste den lediga anställningen som forskningssekreterare på ett sådant sätt att även personer utanför myndigheten informerades om den lediga anställningen.

Det är utmärkt att JO uppmärksammar och kritiserar regelbrott vid statliga anställningar, och man får hoppas att beslutet blir vägledande. Det är orimligt att tillsvidareanställningar sker utan extern utlysning. Tyvärr innebär beslutet emellertid ingen konkret kompensation för anmälaren, Ulf Ekenberg, som får nöja sig med att ha haft rätt i sak (Ekenberg har gått med på att få sitt namn publicerat). Läget hade varit annorlunda om JO kunnat ogiltigförklara VR:s anställningsbeslut, en befogenhet som ämbetet tyvärr saknar.

VR får i samma JO-beslut kritik för långsam handläggning av ett överklagande. Detta gällde en annan, korrekt utlyst, tjänst som forskningssekreterare där Ekenberg själv var en av de sökande. Trots att överklaganden ska överlämnas ”skyndsamt” tog det ett drygt halvår innan VR skickade in det aktuella överklagandet till Statens överklagandenämnd. Nämnden undanröjde därefter den överklagade tjänstetillsättningen.

Ekenberg har till ARW lämnat kompletterande uppgifter som ytterligare belastar VR. En undanröjd anställning ska enligt reglerna vakantsättas i avvaktan på förnyad handläggning. Istället ska VR ha ordnat ett ”vikariat” för den person vars anställning undanröjdes – utan att det fanns någon att vikariera för. Personen, som i så fall fått ett ”vikariat” på en tjänst på vilken hon felaktigt förordnats, fick sedan den ordinarie tjänsten efter nytt rekryteringsförfarande.

Ekenberg har vidare studerat åldersfördelningen hos personer som fått fem av VR:s tjänster som han sökt och noterat att ”fyra av dem som anställdes var i åldersintervallet 30-35 år, den femte var 46 år vid ansökningstillfället”. Sökande över 50 verkar rutinmässigt gallras bort, även om de har utmärkta kvalifikationer. ”VR tycks värja sig mot att få in alltför mycket kompetens i organisationen”, sammanfattar Ekenberg i en skrivelse till Diskrimineringsombudsmannen (DO).

Som JO meddelat på sin webbplats avled Hans Ragnemalm hastigt söndagen den 7 augusti i år. Han blev 76 år. Vi avslutar med att erinra om hans betydande insats för akademin i ett annat ärende.

Stf JO Hans Ragnemalm beslutade även i det uppmärksammade fallet med twitterprofessorn i Lund. Detta efter att ordinarie JO Lillian Wiklund, tidigare jurist på finansdepartementet, handlagt ärendet i 16 månader, utan att göra några observerbara framsteg. Den sammanlagda handläggningstiden blev rekordlånga 18 månader. (Wiklund valde några månader senare, i oktober 2015, på oklara grunder, som möjligen är helt orelaterade till twitterärendet, att avgå i förtid. Hon var då bara ett drygt halvår in på sin andra fyraåriga mandatperiod. I pressen figurerar den felaktiga uppgiften att Wiklund då hon lämnade JO ”suttit på posten i maximala åtta år”. ARW har beskrivit ärendet och det politiskt känsliga sammanhanget här.

Twitterärendet gällde den viktiga frågan huruvida en professor har rätt att på sin fritid uttala sig obekvämt och affekterat på sitt eget twitterkonto utan att av sina överordnade bli kallad till enskilt samtal och uppläxad i dagspressen. Ett utmärkt chefsinitiativ, tyckte ledningen, personalchefen och juristerna vid LU som såg den twittrande professorn som – just det – ett ”arbetsmiljöproblem”. Ragnemalms tillrättavisning är samtidigt en lektion i yttrandefrihet och demokrati:

I beslutet uttrycker JO en förståelse för att såväl professorn som andra som läste artikeln kunde uppfatta uttalandena som att företrädare för universitetet ansåg sig ha en rätt att ha åsikter om hur en medarbetare väljer att utnyttja sin yttrandefrihet. Uttalandena kan dessutom uppfattas som att universitetets företrädare ansåg sig ha möjlighet att begränsa denna rättighet. JO konstaterar att det funnits en uppenbar risk för att andra universitetsanställda kan ha uppfattat uttalandena i dagspressen som att det råder en mer begränsad yttrandefrihet för dem än för medborgare i övrigt. Enligt JO är det allvarligt och riskerar att leda till att de anställda inte vågar ge uttryck för sina åsikter. Av den anledningen understryker JO vikten av att företrädare för myndigheter inte uttalar sig på sätt som kan uppfattas som att myndigheten vill begränsa de anställdas yttrandefrihet.

EJO/MZ

Liknande ärenden

ARW publicerar massiv anmälan mot Göteborgs universitet: 95 fall av rättsvidrig anställning inom Humanistisk fakultet

Anställningsskandalen vid GU: därför måste både universitetsstyrelsen och Sulf reagera

Nya regelbrott vid Göteborgs universitet: universitetsdirektör anställde föreståndare utan utlysning

Konstfack kör över överklagandenämnden: felaktigt anställd återanställdes som tillförordnad

ARW riktar allvarlig kritik mot JO Lilian Wiklund: inget twitterbeslut efter 16 månader trots vägledande JO-avgörande i snarlikt ärende

Efterlängtat JO-beslut: Lunds universitet kränkte twittrande professors yttrandefrihet

Posted in Tjänstetillsättningar | Tagged , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Vetenskapsrådet bröt mot anställningsförordningen: rekryterade forskningssekreterare genom ’’intern utlysning’’

Kvinnlig lundaprofessor blev av med yttrandefriheten: rektor vägrar ingripa

Lunds universitets rektor vill ha fler kvinnliga professor, men behandlingen av dem som redan finns lämnar ibland mycket i övrigt att önska. Det visar ett aktuellt ärende där professorn i tyska, Valéria Molnár, på Språk- och litteraturcentrum (SOL) fick sin yttrandefrihet inskränkt av sina chefer. När hon vände sig till rektor Torbjörn von Schantz fick hon ingen hjälp. Istället återförvisades ärendet – till samma chefer som begått övergreppet. Academic Rights Watch kräver nu att von Schantz omedelbart ogiltigförklarar chefernas direktiv samt tillsätter en oberoende utredning av universitetets behandling av Molnár de senaste åren.

Behandlingen av tyskaprofessorn Valéria Molnár vid Lunds universitet hör till det egendomligaste och mest beklämmande som vi någonsin dokumenterat (och vi har sett en hel del). Utgångspunkten är att hon tydligen stått i vägen för anställningen av ett akademiskt par där både kvinnan och mannen i förväg utlovats tjänster vid Språk- och litteraturcentrum (SOL). I bakgrunden ligger enligt Molnár ett jäv: paret ska vara goda vänner till centrala beslutsfattare vid SOL (som ingår som del i HT-fakulteten).

När kvinnan ska anställas 2011 hamnar ärendet i lärarförslagsnämnden där Molnár sitter som ledamot. Molnár reagerar på att sakkunniga instrueras av beslutsfattare vid SOL att kvinnan ska sättas i första förslagsrummet och reserverar sig mot förslaget. Kvinnan rekryteras dock ändå, och Molnár utesluts så småningom ur lärarförslagsnämnden. När mannen ska anställas som lektor inom Molnárs eget ämne tyska saknas erforderliga medel. Då händer det unika att grundutbildningsmedlen flyttas från Molnárs professur så att de kan användas för mannens lektorat.

En rekryterad kvinnlig professor har alltså fått lämna plats för en manlig lektor. Hur rimmar det med LU:s satsning på kvinnliga professorer, kan man undra?

För att genomdriva denna kreativa lösning genomförs, med externa psykologers hjälp, en undermålig skenutredning av den ”psykosociala arbetsmiljön” vid avdelningen för tyska vars yttersta syfte är att utmåla Molnár som ett ”arbetsmiljöproblem”. Med hänvisning till utredningen, som genomförts av Malmö-företaget Beteendemedicinskt center med psykologen Jehoshua Kaufman i spetsen, omplaceras Molnár till avdelningen för svenska/nordiska språk.

Omplaceringen, som godkänns av den lokale facklige representanten för Saco-S, slår två flugor i en smäll: dels blir man av med en intern kritiker med stor integritet, en kvinnlig Dick Harrison, dels passar man på att i samma veva omärkligt och liksom i förbigående lägga beslag på de grundutbildningsmedel som är knutna till hennes professur. Mannen kan nu anställas som vikarierande lektor och tar över grundutbildningen i tyska.

När Molnár klagar hos ansvariga prefekten och dekanen – Anders Ohlsson respektive Lynn Åkesson – får hon ett direktiv där hon förbjuds diskutera frågan med andra:

Den läsåret [2013/2014] genomförda kartläggningen av den psykosociala arbetsmiljön bland de anställda inom ämnet tyska samt de ovan nämnda beslut som därpå fattades ska inte vara föremål för vidare diskussion. Valeria Molnar ska uteslutande vända sig till SOLs prefekt alternativt HTs dekan när hon har frågor kring och synpunkter på arbetsrelaterade frågor på SOL eller sin egen tjänstgöring.

I ett mejl daterat 2015-11-23 upprepar prefekten Anders Ohlson att man förväntar sig att Molnar ska hålla sig till ’’Direktivet’’, dvs. inte diskutera sin arbetssituation med andra, vilket prefekten påpekar att han vet att hon gjort. Tydligen är Ohlsson och Åkesson medvetna om att de inte har rent mjöl i påsen, annars skulle de inte förbjuda Molnár att prata med andra om vad hon blivit utsatt för.

Direktivet innebär att Molnárs yttrandefrihet beskurits. Enligt svensk grundlag har alla rätt att fritt yttra sig så länge som det som sägs inte faller under förtal, hets mot folkgrupp eller andra inskränkningar som är fastställda i lag (dvs. efter riksdagsbeslut). Inga sådana lagstadgade inskränkningar är relevanta i Molnárs fall. Myndigheter får inte införa egna lokala begränsningar av yttrandefriheten. Att detta särskilt gäller högskolor har JO slagit fast i det uppmärksammade ärendet med Twitter-professorn (se länk nedan), som också utspelades sig i Lund.

Europadomstolen, vars avgöranden är rättsligt bindande för Sverige, har dessutom deklarerat att “the importance of academic freedom […] comprises the academics’ freedom to express freely their opinion about the institution or system in which they work” (Sorguç v. Turkey 2009, § 35). Att Molnár inte får diskutera sin situation med andra än prefekten och dekanen innebär motsatsen: att hon inte får fritt uttryck sin uppfattning om den institution inom vilken hon verkar.

Den ohållbara situationen leder Molnár till att per mejl kontakta rektor Torbjörn von Schantz, som i ett inlägg på rektorsbloggen offentligt proklamerat att ”[y]ttrandefriheten är grundlagsstadgad och det får inte råda några tvivel om att det råder yttrandefrihet för anställda vid Universitetet”. Molnárs naturliga förhoppning är att von Schantz, som tydligen sätter yttrandefriheten i främsta rummet, nu ska lyssna på hennes rop på hjälp.

Men Molnárs mejl besvaras inte av von Schantz själv utan av förvaltningschefen Susanne Kristensson, som återförvisar Molnár till Ohlsson och Åkesson, dvs. till de chefer som beskurit Molnárs yttrandefrihet och är jäviga i frågan. Samma sak händer när Molnár upprepar sin förfrågan, denna gång inte via kansliet utan i ett mejl direkt till von Schantz e-postadress.

Vi får inget av detta att gå ihop med rektor Torbjörn von Schantz offentliga förklaring att han står för yttrandefrihet och att nolltolerans ska råda vad gäller oegentligheter vid Lunds universitet.

Academic Rights Watch kräver nu att von Schantz omedelbart ogiltigförklarar prefektens och dekanens olagliga och akademiskt förkastliga direktiv. Det är orimligt att en kvinnlig professor inte ska få åtnjuta den yttrandefrihet som andra professorer och akademiker har. Vi kräver också att von Schantz håller löftet om nolltolerans och omedelbart tillsätter en opartisk utredning av alla aspekter av Molnárs ärende den senaste femårsperioden.

Med tanke på von Schantz uttalade ambition att verka för yttrandefrihet, nolltolerans vad gäller oegentligheter och satsning på kvinnliga professorer, avvaktar vi universitetets interna agerande i detta fall innan vi anmäler berörda tjänstemän till  JK för inskränkning av Molnárs yttrandefrihet.

Förutom det uppenbara yttrandefrihetsbrottet finns fog att tro att Molnár utsatts för kränkande särbehandling, då hon under längre tid fått utstå negativ behandling av överordnade och genom omplaceringen ställts utanför arbetsplatsens gemenskap. Särskilt det uppenbara utredningsövergreppet mot Molnár är djupt kränkande och gränsar till förtal. Ärendet uppvisar slutligen en rad förvaltningsrättsliga oegentligheter, t.ex. systematiska brister i diarieföringen, beslut som inte undertecknas och felaktigt daterade handlingar.

Utredningen måste göras av oberoende jurist och inte av en advokat med lojalitetsplikt gentemot universitetet. ARW har dokumenterat många fall där advokater fått utreda uppdragsgivarens egna chefer, med förutsägbara resultat. Frågan om det föreligger grund för åtal för tjänstefel alternativt grovt tjänstefel måste ställas och seriöst utredas. Ingen betydande skugga faller dock på den man och kvinna som gynnats av de kritiserade tjänstetillsättningarna utan huvudansvaret ligger givetvis på de agerande cheferna.

Dokumentationen kring Molnárs försök till kontakt med rektor finns här. Mer detaljer och dokumentation kring ärendet samt en kronologi hittar du här.

EJO/JSS/MZ

Liknande ärenden

Lunds universitet tar krafttag mot oegentligheter: rektor inför nolltolerans

Efterlängtat JO-beslut: Lunds universitet kränkte twittrande professors yttrandefrihet

Ledande människorättsadvokat tar Arnason-fallet till Europadomstolen: kritisk mot universitetet

Lunds universitet JO-anmält: Ekonomihögskolan mörkade kränkning av yttrandefriheten

Lärare mobbades av chefer vid Högskolan Dalarna: advokatens utredning blev del av övergreppet

När varumärket hotas: advokaterna som ”friar” ifrågasatta högskolor i strid med grundlagen

Posted in Yttrandefrihet | Tagged , , , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Kvinnlig lundaprofessor blev av med yttrandefriheten: rektor vägrar ingripa