{"id":2927,"date":"2017-12-08T16:15:14","date_gmt":"2017-12-08T15:15:14","guid":{"rendered":"http:\/\/academicrightswatch.se\/?p=2927"},"modified":"2017-12-29T10:32:53","modified_gmt":"2017-12-29T09:32:53","slug":"arw-tv-med-kristian-gerner-konskvoterad-kurslitteratur-uttryck-for-konsensuskultur","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/academicrightswatch.se\/?p=2927","title":{"rendered":"ARW-TV med Kristian Gerner: \u201dK\u00f6nskvoterad kurslitteratur uttryck f\u00f6r konsensuskultur\u201d"},"content":{"rendered":"

\u201dK\u00f6nskvoterade kurslitteraturlistor \u00e4r ett uttryck f\u00f6r konsensuskulturen. Det ska inte finnas n\u00e5gon friktion. Allt ska vara som den v\u00e4lling som man fick som barn med obest\u00e4mbara best\u00e5ndsdelar och som inte beh\u00f6ver tuggas, d\u00e4r alla m\u00e5ste anse att samma saker \u00e4r r\u00e4tt.\u201d Det s\u00e4ger lundaprofessorn Kristian Gerner i en intervju med ARW:s Jens Stilhoff S\u00f6rensen ang\u00e5ende debatten kring Statsvetenskapliga institutionen.<\/em><\/p>\n

<\/p>\n

Denna g\u00e5ng \u00e4r det Kristian Gerner, professor emeritus i historia i Lund, som samtalar med Jens Stilhoff S\u00f6rensen i ARW:s serie intervjuer med framst\u00e5ende svenska akademiker. F\u00f6rutom debatten kring k\u00f6nskvotering av kurslitteratur kommer Gerner in p\u00e5 svensk migrationsdebatt och fallet med Johan Lundberg vid Stockholms universitet. Han j\u00e4mf\u00f6r ocks\u00e5 den akademiska friheten f\u00f6rr och nu vid svenska l\u00e4ros\u00e4ten, varvid han ser en utveckling mot dogmatism och konsensuskultur.<\/p>\n

Studentmilj\u00f6n i Lund p\u00e5 60-talet beskriver Gerner som ett \u201dst\u00e4ndigt p\u00e5g\u00e5ende kritiskt seminarium\u201d d\u00e4r olika uppfattningar fick brytas mot varandra. P\u00e5 studentcaf\u00e9et Aten r\u00e5dde en \u201dideologiskt \u00f6ppen atmosf\u00e4r\u201d d\u00e4r det var \u201dfritt att r\u00f6ra sig mellan milj\u00f6erna\u201d. \u201dMan skulle ha olika uppfattning och testa vems argument som h\u00f6ll b\u00e4st\u201d, varvid \u201dden hade r\u00e4tt som lyckades \u00f6vertyga andra med sina argument\u201d.<\/p>\n

Sedan kom dogmatismen. Efter 1970 b\u00f6rjade man identifiera sig med befrielser\u00f6relser i de forna kolonierna i den s.k. tredje v\u00e4rlden. \u201dD\u00e5 skulle man vara partisk och ta st\u00e4llning och d\u00e5 hade man inte tid att h\u00f6ra p\u00e5 andras uppfattningar.\u201d Undantaget var inom freds- och konfliktforskningen, d\u00e4r olika perspektiv fortfarande kunde m\u00f6tas.<\/p>\n

– Det som h\u00e4nt sedan 90-talet \u00e4r att det har blivit alltmer dogmatiserat. Olika akt\u00f6rer \u2013 studenter, l\u00e4rare och inte minst politiska beslutsfattare \u2013 vill f\u00f6reskriva vad ska anses vara r\u00e4tt och fel \u00e5sikter. Bara de r\u00e4tta \u00e5sikterna ska f\u00e5 komma fram, menar Gerner.<\/p>\n

Gerner \u00e4r starkt kritisk mot vad statsvetarnas k\u00f6nskvotering av kurslitteratur i Lund. Han erinrar om konstverket \u201dMannen som bryter sig ur klippan\u201d i Lund, som ska symbolisera frig\u00f6relse fr\u00e5n okunskap:<\/p>\n

– Mina tankar leds till en travesti fr\u00e5n 1930-talet som hette \u201dMannen som bryter sig in i klippan\u201d, dvs. som l\u00e4mnar kunskapen f\u00f6r m\u00f6rkret. \u00a0N\u00e4r jag h\u00f6rde talas om problem p\u00e5 statsvetenskapliga t\u00e4nkte jag att man h\u00e5ller p\u00e5 att l\u00e4mna paradiset och g\u00e5 ner till helvetet.<\/p>\n

Gerner forts\u00e4tter:<\/p>\n

– Bakom f\u00f6rest\u00e4llningen att det finns en enda korrekt kurslitteratur som inte kan kr\u00e4nka n\u00e5gon ligger s.k. trigger warnings, dvs. id\u00e9n att man som student inte ska beh\u00f6va konfronteras med uppfattning som kan uppfattas som st\u00f6tande. Utom f\u00f6r den som vill s\u00f6ka kunskap utan skygglappar. Just den minoriteten bryr man sig inte om l\u00e4ngre.<\/p>\n

– K\u00f6nskvoterade kurslitteraturlistor \u00e4r ett uttryck f\u00f6r konsensuskulturen. Hela kurslitteraturen m\u00e5ste skapa harmoni och homogenitet. Det ska inte finnas n\u00e5gon friktion. Allt ska vara som den v\u00e4lling som man fick som barn med obest\u00e4mbara best\u00e5ndsdelar och som inte beh\u00f6ver tuggas. Po\u00e4ngen \u00e4r att alla m\u00e5ste anse att samma saker \u00e4r r\u00e4tt.<\/p>\n

Det leder till akademins problem idag:<\/p>\n

– St\u00f6rsta hotet mot akademiska friheten \u00e4r att vi i Sverige \u00e4r uppfostrade i en anda d\u00e4r en uppfattning, en tes, ska vara v\u00e4gledande. En linje ska r\u00e5da inom undervisning och politik. Det g\u00e4ller att inte avvika f\u00f6r tidigt utan ist\u00e4llet att v\u00e4nta ut n\u00e5gra kritiska r\u00f6ster.<\/p>\n

Gerner tar flyktingpolitiken som exempel:<\/p>\n

– All akademisk migrationsforskning vet man att om man har en helt \u00f6ppen invandring, om man \u00f6ppnar paradisets portar, s\u00e5 kommer alla dit. Vissa m\u00e4nniskor som k\u00e4nner till migrationsforskning v\u00e5gade d\u00e5 inte ta fram det enkla faktumet att man inte kan ha en total \u00f6ppenhet, f\u00f6r d\u00e5 skulle man br\u00e4nnm\u00e4rkas som fr\u00e4mlingsfientlig eller t.o.m. som fascist. Det blir s\u00e5 om man \u00e4r ute f\u00f6r tidigt med en \u00e5sikt i Sverige.<\/p>\n

– Den enorma konformismen i det svenska samh\u00e4llet, som akademin \u00e4r en del av, \u00e4r den st\u00f6rre f\u00f6rklaringen till nedrustningen av det kritiska kunskapss\u00f6kandet, menar Gerner.<\/p>\n

Hur ska man d\u00e5 st\u00e4rka den akademiska friheten? Gerner anser att kollegialitet och studentinflytande \u00e4r viktiga, d\u00e4r han med kollegialitet avser att man tills\u00e4tter tj\u00e4nster inifr\u00e5n systemet under demokratiska former. \u00c4ven forskningsfinansieringen \u00e4r central:<\/p>\n

– Forskningsr\u00e5den var tidigare ett komplement till universitets egna medel f\u00f6r dem som vill \u00e4gna sig \u00e5t ett visst problem tillsammans med andra, d\u00e4r problemet kan s\u00e4gas ha samh\u00e4llsnytta. Det skedde inom ramen f\u00f6r ett system d\u00e4r l\u00e4rarna inom ramen f\u00f6r sina tj\u00e4nster ocks\u00e5 hade m\u00f6jlighet att v\u00e4lja problem helt sj\u00e4lvst\u00e4ndigt. Vitsen med det var att n\u00e4r kompetensen pl\u00f6tsligt beh\u00f6vs s\u00e5 har vi n\u00e5gon som h\u00e5ller p\u00e5 med det. Ett exempel \u00e4r islamforskning.<\/p>\n

Gerner menar att f\u00f6rskjutningen av medel till forskningsr\u00e5den subtilt p\u00e5verkar vilken typ av forskning som bedrivs, d\u00e4r det s\u00e4kra fr\u00e4mjas framf\u00f6r det os\u00e4kra:<\/p>\n

– Man m\u00e5ste v\u00e5ga misslyckas: se ett problem som man vill definiera och unders\u00f6ka och sedan konstatera att man inte kan komma \u00e5t r\u00e4tt material, ens efter flera m\u00e5nader. Det blev ingenting. Det enda man vunnit \u00e4r erfarenheter, men de g\u00e5r ju inte att redovisa.<\/p>\n

Gerner tar slutligen avst\u00e5nd fr\u00e5n behandlingen av Johan Lundberg vid Stockholms universitet:<\/p>\n

– Bed\u00f6mningen av Johan Lundbergs ans\u00f6kan om befordran till professor var r\u00e4ttsos\u00e4ker. Man lade till kriterier efter tj\u00e4nstebeskrivningen som gick ut p\u00e5 att Lundberg inte hade tillr\u00e4cklig forskningsadministrativ erfarenhet, men det fanns inte med i den ursprungliga beskrivningen.<\/p>\n

Kristian Gerner studerade vid Lunds universitet och disputerade i historia i Lund 1984. Han var professor i \u00f6steuropeisk historia och kultur vid Uppsala universitet fr\u00e5n 1994 till 2002, och var fr\u00e5n 1 september 2002 till pensioneringen professor i historia vid Lunds universitet. Sedan 1991 \u00e4r han utl\u00e4ndsk ledamot av Finska Vetenskaps-Societeten. Gerner har f\u00f6rfattat ett tiotal b\u00f6cker, varav flera handlar\u00a0om utvecklingen i Ryssland.<\/p>\n

EJO\/MZ<\/p>\n

\u2666 Gillade du det du nyss l\u00e4ste? St\u00f6d v\u00e5r verksamhet! \u2666<\/a><\/p>\n