I v\u00e5r serie sommarkr\u00f6nikor skrivna exklusivt f\u00f6r ARW av betydande nordiska intellektuella publicerar vi h\u00e4r en text av Johan Lundberg, f\u00f6rfattare, kulturskribent och docent i litteraturvetenskap vid Institutionen f\u00f6r kultur och estetik, Stockholms universitet. \u201dMan kommer att bli ordentligt besviken om man r\u00e4knar med att staten\u00a0 ska forts\u00e4tta att pumpa in pengar i verksamheter som endast \u00e4r av intresse f\u00f6r dem som f\u00f6rs\u00f6rjer sig genom verksamheterna i fr\u00e5ga\u201d, skriver Lundberg, som menar att humaniora p\u00e5 senare tid dr\u00e4nerats p\u00e5 dess publika \u00e5dra.<\/i><\/p>\n
<\/p>\n
Victor Malms aktuella doktorsavhandling i litteraturvetenskap,\u00a0\u00c4r det detta som kallas postmodernism? En studie i Katarina Frostensons och Stig Larssons diktning<\/span><\/i>,\u00a0<\/span>\u00e4r ovanlig s\u00e5 till vida att den har recenserats i alla st\u00f6rre dagstidningar.<\/p>\n N\u00e4r skedde det senast med en doktorsavhandling?<\/p>\n Delvis har det naturligtvis att g\u00f6ra med att \u00e4mnet f\u00f6r avhandlingen blev extra aktuellt i samband med konflikterna runt Svenska Akademien. Men det \u00e4r inte hela f\u00f6rklaringen. Stor roll spelar det ocks\u00e5 att Malm profilerat sig som en l\u00e4sv\u00e4rd kritiker i just dagspressen, n\u00e4rmare best\u00e4mt i Expressen<\/i>.<\/p>\n Vid den tid d\u00e5 jag sj\u00e4lv doktorerade, i b\u00f6rjan av 1990-talet, var bisysslan som kritiker ingenting ovanligt f\u00f6r litteraturhistoriker. De litteraturvetenskapliga institutionerna och tidningsredaktionerna var kommunicerande k\u00e4rl. Doktorsavhandlingar recenserades, \u00e5tminstone i Dagens Nyheter<\/i>och Svenska Dagbladet<\/i>, regelm\u00e4ssigt. Till och med min c-uppsats recenserades f\u00f6r \u00f6vrigt (v\u00e4lvilligt av Carl Fehrman; l\u00e4tt raljerande av Anders Cullhed) i de rikst\u00e4ckande morgontidningarna, n\u00e4r den i f\u00f6rkortad form publicerades i en antologi med Hjalmar Berman-studier. Det var 1988.<\/p>\n Dock kunde man redan i b\u00f6rjan av 1990-talet sk\u00f6nja en f\u00f6r\u00e4ndring.<\/p>\n Det finns en fin tradition av svensk litteraturforskning som h\u00e5ller p\u00e5 att gl\u00f6mmas: Henry Olsson, Fredrik B\u00f6\u00f6k, E N Tigerstedt, Olle Holmberg, Algot Werin, Carl Fehrman, Staffan Bj\u00f6rck, Magnus von Platen \u00e4r n\u00e5gra exempel. Dessa skrev f\u00f6r en st\u00f6rre allm\u00e4nhet, inte bara f\u00f6r specialister, och fick p\u00e5 s\u00e5 vis en betydelse f\u00f6r den litter\u00e4ra utvecklingen.<\/em><\/p><\/blockquote>\n S\u00e5 skrev Maria Schottenius i december 1993. Hon var d\u00e5 kulturchef p\u00e5 Expressen<\/i>, men hade disputerat n\u00e5gra \u00e5r tidigare p\u00e5 en avhandling om Kerstin Ekman. Hon fortsatte:<\/p>\n Vem intresserar sig p\u00e5 allvar f\u00f6r litteraturforskning som inte har med inneh\u00e5ll och betydelse att g\u00f6ra [. . .]\u00a0 Inte studenterna, inte offentligheten, i l\u00e4ngden inte heller de anslagsgivande myndigheterna. Det \u00e4r kr\u00e4nkande f\u00f6r den disciplin som mer \u00e4n n\u00e5got annat befattar sig med de stora m\u00e4nskliga fr\u00e5gorna att svensk litteraturvetenskap g\u00e5tt mot en s\u00e5 f\u00f6rtorkad specialisering och marginalisering.<\/em><\/p><\/blockquote>\n I dag har humaniora n\u00e4stan helt dr\u00e4nerats p\u00e5 den publika \u00e5dra som de namn som hon n\u00e4mner representerade, och till vilka man f\u00f6r \u00f6vrigt kan l\u00e4gga till Uppsaliensare som Thure Stenstr\u00f6m, Ingemar Hedenius, Lars Gustafsson, Victor Svanberg, Gunnar Brandell och s\u00e5 vidare. I m\u00e5nga av de humanistiska \u00e4mnen d\u00e4r monografiskrivande tidigare var det sj\u00e4lvklara s\u00e4ttet att meritera sig har bokutgivning i b\u00e4sta fall blivit en sidoverksamhet f\u00f6r de n\u00e4rmast s\u00f6rjande.<\/p>\n Litteraturvetenskapliga b\u00f6cker recenseras numera n\u00e4stan enbart i vetenskapliga publikationer. Medan de senare f\u00f6r bara 20\u201330 \u00e5r sedan framstod som ett slags l\u00e4rlingsverkst\u00e4der, har deras status kommit att h\u00f6jas i takt med att humanisterna har lagt sig platt inf\u00f6r naturvetenskapliga kriterier p\u00e5 vetenskaplighet. Detta har dock inte motsvarats av n\u00e5gon kompetensh\u00f6jning av redakt\u00f6rssysslorna som s\u00e5dana.<\/p>\n Nu beror humanioras minskade genomslag i dagspressen f\u00f6rvisso inte enbart p\u00e5 humanisterna sj\u00e4lva \u2013 eller r\u00e4ttare sagt p\u00e5 humanioras utveckling. En f\u00f6rklaring f\u00f6r svenskt vidkommande \u00e4r ocks\u00e5 det minskade utrymme som \u00e4gnas \u00e5t akademisk forskning p\u00e5 kultursidorna, vilka under de senaste decennierna har koncentrerats alltmer p\u00e5 det l\u00e4ttsm\u00e4lta och klickv\u00e4nliga.<\/p>\n Dock har humaniora ocks\u00e5 sig sj\u00e4lv att skylla, genom att man kommit att i meriteringsavseende prioritera ett publiceringssystem, h\u00e4mtat fr\u00e5n naturvetenskaperna. Risken med det \u00e4r att man s\u00e5gar av den gren som man sitter p\u00e5.<\/p>\n Ty naturvetenskaperna fungerar generellt sett p\u00e5 ett fundamentalt annorlunda s\u00e4tt \u00e4n humaniora. Inom de f\u00f6rra \u00e4r det inomvetenskapliga publicerandet i tidskrifter som endast specialister l\u00e4ser blott den ena sidan av en verksamhet som \u00e4r dels in\u00e5tv\u00e4nd, dels publik. Den extroverta sidan best\u00e5r d\u00e4r av de vetenskapliga r\u00f6nens oms\u00e4ttning i en verklighet utanf\u00f6r universitetet \u2013 det kan vara i form av medicinska produkter, n\u00e5gon komponent i en mobiltelefon och s\u00e5 vidare.<\/p>\n Men hur oms\u00e4tts humanioras r\u00f6n i en v\u00e4rld utanf\u00f6r universitetet? Det varierar naturligtvis. Pedagoger \u00e4gnade sig f\u00f6rvisso under \u00e5rtionden \u00e5t att f\u00f6rst\u00f6ra den svenska skolan. Arkeologi \u00e4r i sin tur i viss m\u00e5n ackumulativ: r\u00e5kar man hitta en viss kruksk\u00e4rva eller en viss samling med lertavlor skulle det \u2013 rent principiellt \u2013 kunna inneb\u00e4ra att delar av den antika historien m\u00e5ste skrivas om.<\/p>\n Att det p\u00e5 bred front bedrivs forskning som kan synas helt igenom introvert \u00e4r i det fallet ett n\u00f6dv\u00e4ndigt villkor f\u00f6r att verksamheten ska kunna resultera i n\u00e5gonting extrovert. I det avseendet f\u00f6religger kanske ingen principiell skillnad mellan arkeologi och vissa naturvetenskapliga \u00e4mnen. En uppt\u00e4ckt m\u00e5ste f\u00f6reg\u00e5s av otaliga misslyckanden och grundst\u00f6tar. Det ligger i sakens natur.<\/p>\n Men inom ett \u00e4mne som litteraturvetenskap ser det extroverta inslaget annorlunda ut. D\u00e4r har kontakten med v\u00e4rlden utanf\u00f6r universitetet traditionellt sett best\u00e5tt i att man producerar text som kommer allm\u00e4nheten till gagn.<\/p>\n Visst kan det finnas ett syfte med att i vetenskapliga tidskrifter publicera artiklar som inte l\u00e4sas av n\u00e5gon annan \u00e4n den person som anlitas i peer review<\/i>-f\u00f6rfarandet. Det syftet skulle i s\u00e5 fall best\u00e5 i att ens r\u00f6n p\u00e5 sikt blir till nytta f\u00f6r n\u00e5gon annan forskare, en forskare som s\u00e4tter in dessa r\u00f6n i ett st\u00f6rre sammanhang \u2013 i en bok eller i en tidnings- eller tidskriftsartikel som n\u00e5r \u2013 och intresserar \u2013 allm\u00e4nheten.<\/p>\n En del forskare inom humaniora skakar s\u00e4kert p\u00e5 huvudet \u00e5t att jag f\u00f6ruts\u00e4tter att ens verksamhet ska vara till gagn f\u00f6r n\u00e5gon utanf\u00f6r universitetet. Men vad jag menar \u00e4r naturligtvis inte att det n\u00f6dv\u00e4ndigtvis ska g\u00e5 att omvandla forskningsr\u00f6nen till ekonomiskt v\u00e4rde eller till m\u00e4tbar praktisk nytta.<\/p>\n Men jag tror att man kommer att bli ordentligt besviken om man r\u00e4knar med att staten \u2013 via det som Schottenius ben\u00e4mner \u201dde anslagsgivande myndigheterna\u201d \u2013 ska forts\u00e4tta att pumpa in pengar i verksamheter som endast \u00e4r av intresse f\u00f6r dem som f\u00f6rs\u00f6rjer sig genom verksamheterna i fr\u00e5ga.<\/p>\n Johan Lundberg<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I v\u00e5r serie sommarkr\u00f6nikor skrivna exklusivt f\u00f6r ARW av betydande nordiska intellektuella publicerar vi h\u00e4r en text av Johan Lundberg, f\u00f6rfattare, kulturskribent och docent i litteraturvetenskap vid Institutionen f\u00f6r kultur och estetik, Stockholms universitet. \u201dMan kommer att bli ordentligt besviken … Forts\u00e4tt l\u00e4sa