V\u00e5r serie med sommarkr\u00f6nikor f\u00f6rfattade av betydande svenska intellektuella forts\u00e4tter denna vecka med ett bidrag av Gerd V. M. Haverling, professor i latin vid Uppsala universitet. L\u00f6sningen p\u00e5\u00a0universitetens\u00a0kris innefattar, enligt Haverling, att \u00f6ka m\u00f6jligheterna till \u00f6kad r\u00f6rlighet f\u00f6r unga forskare, att reformera maktstrukturerna samt att m\u00f6jligg\u00f6ra ansvarsutkr\u00e4vande f\u00f6r akademiska chefer som beg\u00e5r medvetna regelbrott, exemplevis vid tj\u00e4nstetills\u00e4ttningar<\/i><\/p>\n
<\/p>\n
De svenska universiteten \u00e4r i kris \u2013 och krisen handlar om hur universiteten \u00e4r organiserade, hur pengar och resurser f\u00f6rdelas, hur verksamheten bedrivs och hur makt ut\u00f6vas inom organisationerna. En del av de krissymptom som vi ser vid de svenska universiteten har vi \u00e4ven vid en l\u00e5ng rad utl\u00e4ndska universitet: den i vissa kretsar starka \u00f6nskan att tvinga universiteten att i f\u00f6rsta hand fokusera p\u00e5 s\u00e5dant som ur ett kortsiktigt perspektiv kan uppfattas \u201dnyttigt\u201d (d.v.s. t.e.x. s\u00e5dant som kan t\u00e4nkas generera ekonomisk vinst p\u00e5 kort sikt) och den p\u00e5 vissa h\u00e5ll utbredda intoleransen gentemot avvikande uppfattningar \u00e4r s\u00e5dana fenomen, som man har att brottas med vid universiteten \u00e4ven p\u00e5 andra h\u00e5ll i v\u00e4rlden (en intressant diskussion om detta finns i Nuccio Ordines lilla bok L\u2019utilit\u00e9 de l\u2019inutile<\/em>, Paris 2014, som en kollega i Lausanne rekommenderade n\u00e4r vi diskuterade problem av det h\u00e4r slaget).<\/p>\n Efter att ha varit verksam som student, doktorand, forskare och l\u00e4rare inom detta system sedan 1970-talets mitt \u2013 och efter att ha tillbringat m\u00e5nga \u00e5r utomlands, bl.a. som lektor vid ett danskt universitet under ett antal \u00e5r, kan jag dock konstatera att det \u00e4ven finns en del specifikt svenska problem vid de svenska universiteten, d.v.s. problem som har att g\u00f6ra med hur verksamheten \u00e4r organiserad just i v\u00e5rt land.<\/p>\n De problemomr\u00e5den som jag ser \u2013 och som jag vill diskutera i detta sammanhang \u2013 \u00e4r framf\u00f6r allt 1) villkoren f\u00f6r den akademiska karri\u00e4ren och hur det g\u00e5r till n\u00e4r folk f\u00e5r sina \u201dfasta\u201d anst\u00e4llningar som akademiska l\u00e4rare och forskare och 2) hur universiteten \u00e4r organiserade, hur pengar och resurser f\u00f6rdelas samt hur makt ut\u00f6vas inom universiteten. Allt detta har f\u00f6rst\u00e5s avg\u00f6rande betydelse \u00e4ven f\u00f6r den akademiska friheten och f\u00f6r kvaliteten i den verksamhet som bedrivs.<\/p>\n Betr\u00e4ffande den akademiska karri\u00e4ren och villkoren f\u00f6r den kan man konstatera att det nog aldrig har varit s\u00e4rskilt bekv\u00e4mt att vara akademiker eller att g\u00f6ra akademisk karri\u00e4r: f\u00f6rr var tj\u00e4nsterna f\u00e5 och man fick ofta v\u00e4nta mycket l\u00e4nge innan man kunde f\u00e5 anst\u00e4llning vid ett universitet (om man nu fick det) \u2013 men d\u00e5 fanns \u00e5 andra sidan goda m\u00f6jligheter utanf\u00f6r universiteten, t.ex. i form av de p\u00e5 den tiden ganska attraktiva gymnasielektoraten, som m\u00e5nga professorer i de \u00e4ldre generationerna hade innan de kunde tilltr\u00e4da en l\u00e4rostol vid ett universitet (och en och annan gymnasielektor som aldrig fick n\u00e5gon universitetsprofessur hade s\u00e5dana vetenskapliga meriter att vederb\u00f6rande tilldelades professors namn). Numera \u00e4r antalet tj\u00e4nster vid universiteten betydligt st\u00f6rre \u2013 och dessutom har vi f\u00e5tt ganska m\u00e5nga nya universitet: vi har f\u00e5tt ett betydande antal universitetslektorer och flera olika m\u00f6jligheter f\u00f6r nydisputerade forskare att ta sig vidare i karri\u00e4ren.<\/p>\n Men just detta att det finns flera konkurrerande karri\u00e4rv\u00e4gar f\u00f6r de unga \u00e4r ett problem \u2013 vi har postdok-tj\u00e4nster och forskningsanslag som inte ger s\u00e4rskild f\u00f6rtur till framtida lektorat och vi har motsvarande typer av tj\u00e4nster som g\u00f6r det (bl.a. men inte endast de s.k. bitr\u00e4dande lektoraten). Det d\u00e4r \u00e4r enligt f\u00f6rst\u00e5s mindre lyckat: villkoren f\u00f6r att f\u00e5 en \u201dfast\u201d en tj\u00e4nst skall vara lika f\u00f6r alla och det \u00e4r de inte nu \u2013 den unge forskare som f\u00e5r forska vidare med hopp om f\u00f6rtur till ett lektorat kanske inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis presterar b\u00e4ttre forskning \u00e4n den mindre gynnade kollega som lyckas forska vidare med hj\u00e4lp av n\u00e5gon annan form av forskningsanslag. Det rimliga \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s att bed\u00f6ma vad som faktiskt blev resultatet av forskarm\u00f6dorna \u2013 d.v.s. att l\u00e5ta alla yngre forskare som har kommit en bit i karri\u00e4ren konkurrera p\u00e5 lika villkor om de tj\u00e4nster som finns!<\/p>\n Bitr\u00e4dande lektorat, som ju ger f\u00f6rtur till lektorat, \u00e4r s\u00e5ledes ett problem \u2013 men egentligen inte det st\u00f6rsta problemet. Det st\u00f6rsta problemet \u00e4r myglet med LAS-lagstiftningen, som har givit de h\u00e4rskande ute p\u00e5 institutionerna n\u00e4rmast obegr\u00e4nsade m\u00f6jligheter att avg\u00f6ra vem som f\u00e5r g\u00f6ra karri\u00e4r och vem som inte f\u00e5r det. Med hj\u00e4lp av LAS kan man n\u00e4mligen ge en tj\u00e4nst till n\u00e5gon helt lagligt och utan att den gynnade tvingas uts\u00e4ttas f\u00f6r konkurrens \u2013 genom att l\u00e5ta vederb\u00f6rande f\u00e5 tillr\u00e4ckligt mycket undervisning under tillr\u00e4ckligt l\u00e5ng tid. Men det har ocks\u00e5 h\u00e4nt att man har lyckats begagna sig av lagstiftningen genom att helt enkelt ljuga och p\u00e5st\u00e5 att n\u00e5gon \u201dm\u00e5ste\u201d bli anst\u00e4lld genom LAS trots att s\u00e5 inte \u00e4r fallet: i G\u00f6teborg ledde det till den \u00f6k\u00e4nda traditionen att \u201dlasa in\u201d folk i f\u00f6rtid, d.v.s. innan den enligt lagstiftningen erforderliga m\u00e4ngden av tj\u00e4nstg\u00f6ring f\u00f6r universitetet hade genomf\u00f6rts! \u2013 LAS-lagstiftningen har ett i och f\u00f6r sig gott syfte, men den fungerar inte i den akademiska v\u00e4rlden och m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r \u00e4ndras.<\/p>\n Att det \u00e4r ol\u00e4mpligt och att det inneb\u00e4r ett hot mot verksamhetens kvalitet om v\u00e4nner och f.d. handledare p\u00e5 det h\u00e4r s\u00e4ttet f\u00e5r f\u00f6r stort inflytande \u00f6ver kompisars och f.d. elevers karri\u00e4rer \u00e4r v\u00e4lk\u00e4nt inom den akademiska v\u00e4rlden. Det \u00e4r tv\u00e4rtom av vital betydelse att akademiker blir bed\u00f6mda av s\u00e5 m\u00e5nga utomst\u00e5ende personer som m\u00f6jligt. D\u00e4rf\u00f6r har man i flera l\u00e4nder speciella regler f\u00f6r att motverka den formen av nepotism, bl.a. regler som g\u00e5r ut p\u00e5 att den som har disputerat vid ett visst universitet inte f\u00e5r ha sin f\u00f6rsta tj\u00e4nst vid just det universitetet utan skall s\u00f6ka sig vidare till ett annat.<\/p>\n Att s\u00e5dana regler saknas i v\u00e5rt land har lett till en skr\u00e4mmande l\u00e5g grad av akademisk r\u00f6rlighet. I vissa fall har de som v\u00e5gat s\u00f6ka sig bort fr\u00e5n sina hemmainstitutioner efter disputationen \u2013 och p\u00e5 s\u00e5 vis givit prov p\u00e5 mod och sj\u00e4lvst\u00e4ndighet \u2013\u00a0 missgynnats efter\u00e5t. Jag var sj\u00e4lv Humboldstipendiat i M\u00fcnchen under \u00e5ren 1990 och 1991, vilket var av avg\u00f6rande betydelse f\u00f6r min utveckling som forskare och f\u00f6r mina internationella kontakter som forskare. Vid ett m\u00f6te i Lund f\u00f6r f.d. Humboldtstipendiater i Norden 1996 kunde emellertid flera tidigare Humboldtianer fr\u00e5n Sverige vittna om att det, n\u00e4r de kom hem igen, inte l\u00e4ngre fanns plats f\u00f6r dem i gemenskapen p\u00e5 hemmainstitutionen och de s\u00e5g sig tvingade att s\u00f6ka sig bort fr\u00e5n den akademiska karri\u00e4ren. Just f\u00f6r mig blev det inte s\u00e5, men det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s helt bakv\u00e4nt om det i vissa fall l\u00f6nar sig b\u00e4ttre att klamra sig fast vid hemmainstitutionen och n\u00e4tverken d\u00e4r \u00e4n att pr\u00f6va sina vingar i ett internationellt sammanhang!<\/p>\n Problemet \u00e4r allts\u00e5 n\u00e4tverkens makt \u2013 som har blivit s\u00e5 mycket st\u00f6rre genom diverse olika reformer och lagar som har kommit till p\u00e5 senare decennier. En av dessa \u00e4r LAS \u2013 men en annan \u00e4r befordringsreformen, som ocks\u00e5 kan missbrukas till f\u00f6rdel f\u00f6r kompisar och p\u00e5 den akademiska kvalitetens bekostnad. Man kan t.ex. se till att n\u00e5gon blir anst\u00e4lld som adjunkt: det kan ske \u00e4ven efter en disputation och har den \u201df\u00f6rdelen\u201d att man slipper besv\u00e4rande inblandning fr\u00e5n externa sakkunniga \u2013 sedan \u00e4r det ganska enkelt att befordra en adjunkt som har lyckats disputera till lektor!<\/p>\n Tack vare befordringsreformen har vi \u00e4ven f\u00e5tt professorer som aldrig har konkurrerat om en tj\u00e4nst \u2013 det visar f\u00f6r all del att i varje fall en del av dem som anst\u00e4llts p\u00e5 ett oegentligt s\u00e4tt \u00e4r folk med viss kapacitet f\u00f6r vetenskap, men sannolikt skulle den vetenskapliga niv\u00e5n p\u00e5 samtliga akademiska l\u00e4rare ha varit h\u00f6gre om alla hade f\u00e5tt sina anst\u00e4llningar genom \u00f6ppen och \u00e4rlig konkurrens. Genom detta har en och annan \u00e4nnu b\u00e4ttre meriterad person ber\u00f6vats m\u00f6jligheten att s\u00f6ka en professur: d\u00e4r det finns vinnare finns \u00e4ven f\u00f6rlorare \u2013 och ibland \u00e4r det s\u00e5 att det egentligen \u00e4r f\u00f6rloraren som har de b\u00e4ttre meriterna.<\/p>\n Befordringsreformen \u00e4r m.a.o. ett av problemen och beh\u00f6ver d\u00e4rf\u00f6r reformeras. Det som \u00e4r bra med reformen \u2013 att lektorer som \u00e4r riktigt duktiga forskare kan f\u00e5 en finare titel \u2013 b\u00f6r kunna beh\u00e5llas samtidigt som man inskr\u00e4nker m\u00f6jligheterna till befordran: ingen b\u00f6r t.ex. kunna bli lektor utan att ha konkurrerat om ett lektorat, vilket skulle utesluta m\u00f6jligheten att f\u00e5 professortiteln utan att n\u00e5gonsin ha konkurrerat om en akademisk tj\u00e4nst.<\/p>\n F\u00f6rh\u00e5llandet mellan en befordrad professor och en professor som har f\u00e5tt sin tj\u00e4nst i konkurrens b\u00f6r ocks\u00e5 klarg\u00f6ras. Enklast sker det genom att man, som man l\u00e4nge har gjort i Uppsala, g\u00f6r en skillnad mellan programprofessorer, som har\u00a0 rekryterats till sina l\u00e4rostolar i \u00f6ppen konkurrens, och befordrade professorer, som \u00e4r lektorer med s\u00e4rskilt god vetenskaplig kompetens. Det h\u00e4r betyder att en befordrad professor mycket v\u00e4l kan t\u00e4nkas s\u00f6ka (och ofta om \u00e4n inte alltid f\u00e5) l\u00e4rostolen n\u00e4r dess innehavare har g\u00e5tt i pension \u2013 n\u00e5got som det finns \u00e5tskilliga exempel p\u00e5 vid Uppsala universitet.<\/p>\n Det \u00e4r viktigt att uppr\u00e4tth\u00e5lla en s\u00e5dan skillnad mellan de b\u00e5da professorskategorierna f\u00f6r att verksamheten skall fungera v\u00e4l. Det \u00e4r n\u00e4mligen inte alltid s\u00e5 l\u00e4tt f\u00f6r akademiker att visa uppskattning f\u00f6r sina kollegers kompetens och kunnighet (s\u00e4rskilt inte i konkurrenssituationer av olika slag), men f\u00f6r m\u00e5nga \u00e4mnen med relativt f\u00e5 tj\u00e4nster vid universiteten \u00e4r det mycket viktigt att innehavarna av dessa \u00e4r personer som har f\u00f6rst\u00e5nd nog att uppskatta och uppmuntra \u00e4ven annan duktighet \u00e4n den egna. Men den i konkurrens rekryterade professor som g\u00f6r det b\u00f6r f\u00f6rst\u00e5s d\u00e5 inte d\u00e4rigenom riskera att f\u00e5 sina egna villkor f\u00f6rs\u00e4mrade genom att den befordrade kollegan, t.ex. med hj\u00e4lp av starkare f\u00f6rankring i de lokala n\u00e4tverken (rekryterade professorer torde oftare ha h\u00e4mtats utifr\u00e5n \u00e4n befordrade och d\u00e4rmed ha svagare s\u00e5dan f\u00f6rankring), tilltvingar sig b\u00e4ttre villkor p\u00e5 l\u00e4rostolsinnehavarens bekostnad.<\/p>\n Klara och tydliga regler f\u00f6r rekrytering till tj\u00e4nster och f\u00f6r tj\u00e4nsteinnehavarnas olika befogenheter \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r av st\u00f6rsta vikt. Det \u00e4r ocks\u00e5 av st\u00f6rsta vikt att de lokala n\u00e4tverkens makt minimeras och att v\u00e5ra professorer och lektorer har f\u00e5tt sina tj\u00e4nster efter utomst\u00e5ende bed\u00f6mning \u2013 och inte med hj\u00e4lp av kompisar inom den egna organisationen.<\/p>\n Vid de svenska universiteten har det traditionellt funnits ett kollegialt styre, d.v.s. ett styre pr\u00e4glat av att medarbetarna har ut\u00f6vat inflytande \u00f6ver det som sker. Denna akademiska styrelseform har p\u00e5 senare \u00e5r tr\u00e4ngts tillbaka av en linjestyrning h\u00e4mtad fr\u00e5n det privata n\u00e4ringslivet: i st\u00e4llet f\u00f6r den tidigare j\u00e4mf\u00f6relsevis demokratiska styrelseformen har, i en str\u00e4van att efterlikna det privata n\u00e4ringslivets f\u00f6rmodade effektivitet, en sorts diktatorisk styrelseform inf\u00f6rts, d\u00e4r ledare v\u00e4ljs i linje \u2013 d.v.s. h\u00f6gre chefer utser chefer p\u00e5 l\u00e4gre niv\u00e5er \u2013 och d\u00e4r dessa ledare sedan f\u00f6rses med mycket omfattande maktbefogenheter.<\/p>\n Vid mitt nuvarande universitet, Uppsala universitet, menar man sig kunna f\u00f6rena dessa b\u00e5da styrelseformer s\u00e5tillvida att det skall finnas ett \u201dkollegialt\u201d inslag n\u00e4r personer v\u00e4ljs (eller snarare f\u00f6resl\u00e5s) till ledande befattningar och en linjestyrning som sedan ut\u00f6vas av dessa personer n\u00e4r de v\u00e4l p\u00e5 detta s\u00e4tt \u201dvalts\u201d och sedan utsetts, i linje, av \u00f6verordnade chefer i systemet. \u2013 Problemet med den beskrivningen \u00e4r dock avsaknaden av medarbetarinflytande i den \u201dkollegiala\u201d delen: detta kan n\u00e4mligen ofta domineras av vissa grupperingar och individer, vilket inneb\u00e4r att inte alla medarbetare har samma inflytande \u00f6ver vilka f\u00f6rslag som l\u00e4ggs fram. Det kan t.ex. g\u00e5 till s\u00e5 att en arbetsgrupp som skall ta fram f\u00f6rslag till ledningsgrupp endast f\u00f6rankrar detta inom en viss krets av medarbetare och inte inom hela medarbetargruppen. P\u00e5 s\u00e5 viss kan en viss gruppering tillvarata sina intressen p\u00e5 \u00f6vriga medarbetares bekostnad.<\/p>\n Till saken h\u00f6r att man de senaste 20 \u00e5ren har skapat mycket stora institutioner vid v\u00e5ra universitet, institutioner som ofta \u00e4r mycket heterogena och hyser m\u00e5nga olika \u00e4mnen och forskningsinriktningar. Det inneb\u00e4r att den styrande klicken inte har insikter och kunskaper i mer \u00e4n en mycket begr\u00e4nsad del av dessa \u00e4mnen \u2013 och att viktiga beslut kan komma att tr\u00e4ffas av personer som inte vet eller f\u00f6rst\u00e5r vad deras beslut kan leda till.<\/p>\n I akademiska milj\u00f6er som styrs p\u00e5 det h\u00e4r s\u00e4ttet uppst\u00e5r snart flera olika sorters problem. F\u00f6r det f\u00f6rsta riskerar en del \u00e4mnen och vetenskapliga intressen att behandlas s\u00e4mre medan andra, med mer intlytande i den styrande klicken, behandlas b\u00e4ttre p\u00e5 andras bekostnad. F\u00f6r det andra uppst\u00e5r l\u00e4tt en tystnadskultur pr\u00e4glad av medarbetarnas r\u00e4dsla \u2013 att kritisera \u00e4ven uppenbara missf\u00f6rh\u00e5llanden och d\u00e4rmed st\u00f6ta sig med den ledande klicken kan visa sig vara of\u00f6rdelaktigt (och t.ex. leda till l\u00e4gre l\u00f6n eller andra f\u00f6rs\u00e4mringar i f\u00f6ruts\u00e4ttningarna) och ibland direkta hotelser (om t.ex. avskedande). I en s\u00e5dan milj\u00f6 f\u00e5r man inte bara en uppenbar brist p\u00e5 kollegial\/demokratisk legitimitet \u2013 utan \u00e4ven betydande problem betr\u00e4ffande den rent vetenskapliga diskussionen och bed\u00f6mningen av olika prestationer. I milj\u00f6er som i s\u00e5 h\u00f6g grad pr\u00e4glas av vad som f\u00e5r s\u00e4gas och vad som inte f\u00e5r s\u00e4gas blir det n\u00e4mligen \u00e4ven sv\u00e5rt att f\u00f6ra en saklig diskussion om vetenskaplig kvalitet.<\/p>\n En del av problemet \u00e4r att de personer som hamnar i maktpositioner vid v\u00e5ra universitet ofta \u00e4r personer med f\u00f6rh\u00e5llandevis svaga vetenskapliga meriter och som sj\u00e4lva inte har n\u00e5gra vidare erfarenheter av att vara verksamma vid andra universitet eller av att g\u00f6ra karri\u00e4r i \u00f6ppen konkurrens. S\u00e5dana personer har helt naturligt inte samma m\u00f6jligheter att se felen i f\u00f6rh\u00e5llandena vid den egna institutionen eller betydelsen i akademisk r\u00f6rlighet och \u00f6ppen konkurrens till akademiska tj\u00e4nster.<\/p>\n Att det blir s\u00e5 har delvis att g\u00f6ra med skapandet av stora m\u00e5ng\u00e4mnesinstitutioner, som har lett till helt andra villkor f\u00f6r den som verkar som prefekt. P\u00e5 de mindre institutioner som tidigare fanns, d\u00e4r ibland endast ett och ibland ett f\u00e5tal n\u00e4rbesl\u00e4ktade \u00e4mnen fanns med, hade prefekterna god kunskap om verksamhetens s\u00e5v\u00e4l pedagogiska som vetenskapliga utfordringar. Ofta var prefekten en av institutionens ledande professorer. Men med inr\u00e4ttandet av storinstitutionerna har uppdraget som prefekt blivit betydligt mer betungande och om\u00f6jligt att f\u00f6rena med rollen som rekryterad professor och \u00e4mnesf\u00f6retr\u00e4dare och d\u00e4rmed har vi allt oftare f\u00e5tt prefekter med f\u00f6rh\u00e5llandevis svag vetenskaplig bakgrund. Ibland har dessa nya prefekter fungerat v\u00e4l \u2013 men s\u00e5 \u00e4r inte alltid fallet och ibland har s\u00e5dana nya prefekter givit mer makt \u00e5t de inte s\u00e4llan osunda maktkonstellationerna och n\u00e4tverken ute p\u00e5 institutionerna.<\/p>\n Diskussionen om f\u00f6rh\u00e5llandena vid universiteten pr\u00e4glades under l\u00e5ng tid av kritik mot det s\u00e5 kallade professorsv\u00e4ldet \u2013 men den sortens kritik \u00e4r enligt min best\u00e4mda uppfattning inte alls befogad numera. Problemet vid dagens universitet \u00e4r n\u00e4mligen inte alls att de personer som har de fr\u00e4msta vetenskapliga meriterna har f\u00f6r stor makt utan snarare att de ofta har alldeles f\u00f6r liten eller ingen alls. F\u00f6r att verksamheten vid universiteten skall styras p\u00e5 r\u00e4tt s\u00e4tt \u2013 vilket inte \u00e4r fallet f\u00f6r n\u00e4rvarande \u2013 b\u00f6r d\u00e4rf\u00f6r maktstrukturerna ses \u00f6ver och st\u00f6rre inflytande ges de personer som har de starkaste vetenskapliga meriterna och de bredaste erfarenheterna av olika akademiska milj\u00f6er, d.v.s. framf\u00f6r allt till de rekryterade professorerna.<\/p>\n Inga m\u00e4nniskor \u2013 eller kategorier av m\u00e4nniskor \u2013 \u00e4r ofelbara, men f\u00f6r att ett universitet skall fungera v\u00e4l b\u00f6r de personer som har de starkaste meriterna inom vetenskapen och som dessutom har konkreta erfarenheter av hur s\u00e5dan verksamhet kan bedrivas p\u00e5 \u00e4ven andra h\u00e5ll ha mer att s\u00e4ga till om \u00e4n de personer som saknar eller har endast svaga meriter av det slaget.<\/p>\n F\u00f6r att l\u00f6sa universitetens kris b\u00f6r man s\u00e5ledes vidta ett antal \u00e5tg\u00e4rder:<\/p>\n Sundare villkor f\u00f6r den akademiska karri\u00e4ren och sundare maktut\u00f6vning vid v\u00e5ra universitet kr\u00e4vs f\u00f6r att vi skall kunna ha universitet v\u00e4rda namnet \u2013 universitet vid vilka akademisk frihet r\u00e5der och vid vilka yttrandefriheten garanteras s\u00e5 att uppenbara olagligheter kan f\u00f6rhindras genom att s\u00e5dant p\u00e5talas och vid vilka kvaliteten i undervisning och vetenskap granskas genom \u00f6ppen debatt och granskning. Utan fri debatt och kritik har vi inte n\u00e5gon vetenskap v\u00e4rd namnet!<\/p>\n Gerd Haverling<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" V\u00e5r serie med sommarkr\u00f6nikor f\u00f6rfattade av betydande svenska intellektuella forts\u00e4tter denna vecka med ett bidrag av Gerd V. M. Haverling, professor i latin vid Uppsala universitet. L\u00f6sningen p\u00e5\u00a0universitetens\u00a0kris innefattar, enligt Haverling, att \u00f6ka m\u00f6jligheterna till \u00f6kad r\u00f6rlighet f\u00f6r unga forskare, … Forts\u00e4tt l\u00e4sa \n