{"id":3831,"date":"2019-08-30T13:24:00","date_gmt":"2019-08-30T11:24:00","guid":{"rendered":"http:\/\/academicrightswatch.se\/?p=3831"},"modified":"2019-08-30T16:26:43","modified_gmt":"2019-08-30T14:26:43","slug":"sommarkronika-av-svante-nordin-tre-former-av-politisk-och-vetenskaplig-korrekthet-inom-akademin","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/academicrightswatch.se\/?p=3831","title":{"rendered":"Sommarkr\u00f6nika av Svante Nordin: Tre former av politisk och vetenskaplig korrekthet inom akademin"},"content":{"rendered":"

Svante Nordin, professor i id\u00e9- och l\u00e4rdomshistoria vid Lunds universitet, \u00e4r n\u00e4sta f\u00f6rfattare att bidra till v\u00e5r serie sommarkr\u00f6nikor skrivna exklusivt f\u00f6r ARW av framst\u00e5ende nordiska intellektuella. Nordin skriver om hur kampen f\u00f6r det goda i form av strategiska planer och v\u00e4rdegrunder blivit h\u00f6gskolornas nya kategoriska imperativ.<\/em><\/p>\n

<\/p>\n

Marx-Nietzsche-Kant. Tre former av politisk och vetenskaplig korrekthet inom akademin<\/strong><\/h2>\n

Det r\u00e4tta, sanna och sk\u00f6na \u00e4r evigt. Men tar olika former. Normerna f\u00f6r det politiskt och vetenskapligt korrekta skiftar. Under de sista femtio \u00e5ren kan man inom den akademiska kulturen urskilja tre skeden som avl\u00f6st varandra, tre paradigm som f\u00f6r en tid definierat vad som ansetts korrekt. De tre skedena kan symboliseras genom tre tyska filosofer, tre m\u00e4start\u00e4nkare som f\u00f6r sentida l\u00e4rjungar dragit upp riktlinjerna f\u00f6r det r\u00e4tta.<\/p>\n

F\u00f6rst kom Marx som lanserades genom 1960- och 1970-talens studentrevolt. Den gamla \u201dfaktapositivismen\u201d f\u00f6rkastades. Likas\u00e5 \u00e5sikten att vetenskap och politik \u00e4r tv\u00e5 saker som b\u00f6r skiljas fr\u00e5n varandra.<\/p>\n

I st\u00e4llet f\u00f6r enbart fakta borde man enligt de nya marxisterna syssla med teori, helst marxistisk teori. D\u00e5 skulle verkligheten finna sin f\u00f6rklaring, en f\u00f6rklaring som ocks\u00e5 kunde ligga till grund f\u00f6r politisk handling. Marx, Engels, Lenin, Mao, Lukc\u00e1cs, Horkheimer, Adorno, Marcuse, Gramsci, Althusser och Habermas hade visserligen skilda \u00e5sikter om ett och annat. Men inom den terr\u00e4ng som de stakat ut fanns sanningen. Att denna sanning ocks\u00e5 inkluderade socialismen var en given sak. \u201dDen vetenskapliga socialismen\u201d, brukade man s\u00e4ga och d\u00e4rmed g\u00f6ra klart att vetenskap och socialism i grunden var ett och detsamma.<\/p>\n

En kritik mot marxismen v\u00e4xte emellertid under det senare 1970-talet och blev under 1980-talet allt starkare. Det blev vanligt att tala om marxismens kris och sedan till och med om att marxismen var d\u00f6d. Till sist skulle kommunismen falla i Europa. Det som var korrekt ig\u00e5r var inte l\u00e4ngre korrekt idag. Kritiken tog till en del filosofisk form i den s\u00e5 kallade postmodernismen. Kanske kan man inte s\u00e4ga att postmodernismen gjorde anspr\u00e5k p\u00e5 att vara sann, eftersom den f\u00f6rnekade begreppet sanning. Men den gjorde anspr\u00e5k p\u00e5 att vara korrekt. Det var den som g\u00e4llde, helt enkelt.<\/p>\n

Vid akademin v\u00e4xlade man ocks\u00e5 sp\u00e5r. En s\u00e4rskilt inflytelserik gestalt blev Michel Foucault. Foucault kunde uppfattas som en postmarxist (en g\u00e5ng hade han varit maoist), som en nyliberal (eftersom han numera f\u00f6rkastade marxismen), som postkolonial (eftersom han firade Khomeini), som Pride-ikon, till och med som feminist. F\u00f6rebilden f\u00f6r denna m\u00e5ngsidigt anv\u00e4ndbare M\u00e4dchen-f\u00fcr-Alles var i sin tur Friedrich Nietsche. Nietzsche var f\u00f6rebilden ocks\u00e5 f\u00f6r Jacques Derrida, Jean-Francois Lyotard, Jean Baudrillard och m\u00e5nga andra \u201dpostmodernister\u201d. Gilles Deleuze, Julia Kristeva, Judith Butler, H\u00e9l\u00e8ne Cixous, Giorgio Agamben, Slavoj \u017di\u017eek och Antonio Negri h\u00f6rde till skaran. Nietzsche blev den nya erans m\u00e4start\u00e4nkare, den yttersta upphovsmannen f\u00f6r den s\u00e5 kallade postmodernismen, som nu regerade f\u00f6r en tid.<\/p>\n

Men tiderna f\u00f6r\u00e4ndrades igen. Mycket bidrog till att undergr\u00e4va Nietzsches st\u00e4llning. Nya signaler bl\u00e5stes i Nietzschekultens hemland, Frankrike. Fr\u00e5n t\u00e4nkare som Luc Ferry och Alain Renaut kom nya bud. Nietzsche var ute, menade de. Nu var det Immanuel Kant som g\u00e4llde. Kant stod f\u00f6r \u201dm\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter\u201d som vid slutet av 1980-talet och under 1990-talet b\u00f6rjade komma i svang p\u00e5 allvar som begrepp. Amerikanen John Rawls bidrog likaledes till ren\u00e4ssansen f\u00f6r Kant.<\/p>\n

Det fanns pl\u00f6tsligt mycket hos Kant som upplevdes som tilltalande. Han hade talat om universella m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter. Han hade f\u00f6rest\u00e4llt sig en v\u00e4rldsfederation av alla r\u00e4tt\u00e4nkande stater. Han hade trott p\u00e5 en allm\u00e4ngiltig moral. Han hade t\u00e4nkt politiken som en form av till\u00e4mpad etik, utmynnande i en f\u00f6rnuftsbaserad lagstiftning. Han hade f\u00f6rutsett historiens slut. Under postmodernismens era hade de akademiskt verksamma g\u00e4rna anslutit sig till en form av \u201dmotupplysning\u201d, till en kritik i Nietzsches anda av upplysningens ideal. Nu blev det tv\u00e4rtom i Kants anda upplysningens id\u00e9er som ans\u00e5gs g\u00e4lla. Man talade om \u201dpost-truth\u201d och om \u201dfaktaresistens\u201d med ett ogillande i r\u00f6sten som inte var riktat mot egna tidigare postmodernistiska positioner utan mot en ny motst\u00e5ndare. F\u00f6rnuftet hade f\u00e5tt revansch.<\/p>\n

G\u00e5ngen fr\u00e5n Marx till Nietzsche och fr\u00e5n Nietzsche till Kant som ledstj\u00e4rna gick tillsammans med en f\u00f6r\u00e4ndring i vetenskapssyn. Marx stod f\u00f6r id\u00e9n att det finns en objektiv, materiell verklighet och att det finns lagar f\u00f6r historien. Det g\u00e4llde bara att hitta dessa lagar bakom alla de myter och dimrid\u00e5er som den borgerliga vetenskapen lagt ut f\u00f6r att d\u00f6lja dem. Nietzsche \u00e5 andra sidan stod f\u00f6r id\u00e9n att det bakom viljan till sanning och vetande d\u00f6ljer sig en vilja till makt. N\u00e4r denna vilja till makt en g\u00e5ng avsl\u00f6jats \u00e5terst\u00e5r ingenting. Ingen objektiv sanning, ingen objektiv verklighet, ingen objektiv vetenskap. Kant, slutligen, \u00f6ppnade f\u00f6r m\u00f6jligheten att se sanning, verklighet och vetenskap som regulativa id\u00e9er, m\u00f6jliga att str\u00e4va efter. Vetenskapen rehabiliterades. Delar av akademin gick pl\u00f6tsligt ut i \u201dmarscher f\u00f6r vetenskapen\u201d. De f\u00f6ref\u00f6ll nu dyrka vid de altare de tidigare hade varit ivriga att riva ner.<\/p>\n

G\u00e5ngen fr\u00e5n Marx till Nietzsche och fr\u00e5n Nietzsche till Kant gick ocks\u00e5 tillsammans med ett byte av huvudfiende. F\u00f6r Marx efterf\u00f6ljare hade huvudfienden varit Kapitalismen. F\u00f6r Nietzsches var huvudfienden Normaliteten. F\u00f6r Kants var huvudfienden H\u00f6gerpopulismen. Till stor del var det ocks\u00e5 kampen mot H\u00f6gerpopulismen som p\u00e5skyndat ombytet fr\u00e5n Nietzsche till Kant. \u00c4ven om den akademiska Nietzsche var en v\u00e4nsternietzsche passade filosofen d\u00e5ligt som anf\u00f6rare f\u00f6r kampen mot H\u00f6gerpopulismen. I sj\u00e4lva verket hade v\u00e4nstermotst\u00e5ndarna mot globaliseringen ofta \u00e5beropat inte bara Nietzsche utan dennes \u00e4n mer belastade uttolkare som Carl Schmitt och Martin Heidegger, b\u00e5da p\u00e5 sin tid skarpa kritiker mot \u201dglobaliseringen\u201d. Nu n\u00e4r uppdraget pl\u00f6tsligt gick ut p\u00e5 att bek\u00e4mpa globaliseringens motst\u00e5ndare bland \u201dH\u00f6gerpopulisterna\u201d fick nietzscheanerna l\u00e4ggas i malp\u00e5se. Svenska Akademiens kris var bara ett av symptomen p\u00e5 att postmodernismen r\u00e5kat i sv\u00e5righeter. Tidigare hade det g\u00e4llt att bek\u00e4mpa \u201dimperiet\u201d, nu att bli dess pretoriangarde.<\/p>\n

Universitetens styrkor marscherar alltid med kraft och beslutsamhet, om \u00e4n under skilda fanor, \u00e4n i den ena riktningen, \u00e4n i den andra. Eftersom de ofta marscherar i samma riktning som staten, politikerna, byr\u00e5kraterna, massmedia och Svenska kyrkan \u00e4r de ofta del av en m\u00e4ktig r\u00f6relse. De epistemiska klimatskiften som namnen Marx, Nietzsche och Kant symboliserar b\u00f6r inte underskattas. Den utg\u00f6r en v\u00e4sentlig del av f\u00f6r\u00e4ndringarna i samh\u00e4llsklimatet.<\/p>\n

Hur \u00e4gde dessa klimatf\u00f6r\u00e4ndringar rum? Man kan s\u00e4ga som hos Hemingway  \u2014 f\u00f6rst l\u00e5ngsamt, sedan p\u00e5 en g\u00e5ng. F\u00f6rst b\u00f6rjade vissa tidigare sanningar inte l\u00e4ngre framst\u00e5 som lika sj\u00e4lvklart orubbliga. Det blev till och med m\u00f6jligt att vagt ifr\u00e5gas\u00e4tta dem utan att bli utfrusen, hindrad i sin karri\u00e4r eller uth\u00e4ngd i media. D\u00e4refter var de pl\u00f6tsligt med en g\u00e5ng bortgl\u00f6mda. Inga av dem som tidigare predikat dem med viss fanatism kom l\u00e4ngre ens ih\u00e5g att de omfattat dem. Det var som om de aldrig funnits. De som en g\u00e5ng trott p\u00e5 dem hade kanske kvar en blek helgongloria. Folk mindes att de var ber\u00f6mda f\u00f6r att ha st\u00e5tt p\u00e5 den r\u00e4tta sidan, \u00e4ven om ingen l\u00e4ngre kunde erinra sig vilken den r\u00e4tta sidan varit. Men de helgonlika personligheterna var alltid snabba att l\u00e4gga sig till med de nya vackra \u00e5sikterna. De var alltid i takt med tiden, alltid \u201dr\u00e4tt\u201d. De onda \u2014 de finns dessv\u00e4rre alltid ocks\u00e5 bland oss akademiker \u2014 fortsatte givetvis att vara onda, \u00e4ven om de uppfattningar som fr\u00e5n b\u00f6rjan f\u00f6rv\u00e4rvat dem ryktet nu var gl\u00f6mda.<\/p>\n

Varf\u00f6r \u00e4r det alltid tyska t\u00e4nkare som sammanfattar och symboliserar en epok? Det finns n\u00e5got i tyskarnas f\u00f6rm\u00e5ga att t\u00e4nka abstrakt men \u00e4nd\u00e5 konkret, provocerande men \u00e4nd\u00e5 inbjudande till inst\u00e4mmande, fel men \u00e4nd\u00e5 r\u00e4tt, som inget annat folk \u00e4ger. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste man alltid utg\u00e5 fr\u00e5n tysk filosofihistoria om man vill f\u00f6rst\u00e5 samtiden.<\/p>\n

Kommer Kant att h\u00e5lla? En normal sanning g\u00e4ller fem, h\u00f6gst tio \u00e5r enligt auktoriteter p\u00e5 omr\u00e5det. I vart fall skiftar den d\u00e4refter form och f\u00e4rg. Vi kan d\u00e4rf\u00f6r inte tro annat \u00e4n att Kant snart nog som ledstj\u00e4rna kommer att bytas ut.<\/p>\n

I sj\u00e4lva verket \u00e4r Kants svagheter lika uppenbara som hans styrka. Han \u00e4r en obotlig idealist. Han tror att det finns en norm f\u00f6r det r\u00e4tta och rationella som g\u00e4ller lika f\u00f6r alla tider, f\u00f6r alla nationer, f\u00f6r alla individer, ett universellt f\u00f6rnuft. Han tror att de normer som detta f\u00f6rnuft tillhandah\u00e5ller uppr\u00e4tth\u00e5ller sig sj\u00e4lva, att de \u00e4r undandragna tyngdkraften, att de inte beh\u00f6ver n\u00e5gon material grund f\u00f6r att kunna existera i sinnev\u00e4rlden. Han f\u00f6rst\u00e4ller sig att de \u00e4r en sj\u00e4lvklar del av en moralisk v\u00e4rldsordning, opersonlig, fullkomligt abstrakt, men desto mera gudomlig. Han \u00e4r beredd till varje offer f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla dessa moraliska sanningar, v\u00e4rlden m\u00e5 g\u00e5 under bara det r\u00e4tta sker. Hos denna preussiska pliktmoral finns inget rum f\u00f6r humor eller tvekan eller sj\u00e4lvkritik. Den st\u00e4ller till slut alltid den egna absoluta r\u00e4ttf\u00e4rdigheten mot omv\u00e4rldens ondska och f\u00f6rd\u00e4rv.<\/p>\n

Just nu f\u00f6refaller enigheten emellertid alldeles ovanligt stor. Politiker, myndigheter, universitetsstyrelser och universitetsf\u00f6rvaltningar, strategiska planer, v\u00e4rdegrunder och andra dokument, alla pekar i samma riktning. Konsensus kring akademins uppgifter har s\u00e4llan varit st\u00f6rre. Kampen mot dj\u00e4vulen, som var s\u00e5 viktig d\u00e5 de svenska universiteten grundades (eller nygrundades) p\u00e5 1600-talet g\u00e5r vidare. Den har p\u00e5 nytt och i nya former blivit h\u00f6gskolesektorns kategoriska imperativ.<\/p>\n

Svante Nordin<\/p>\n

\u2666 Gillade du det du nyss l\u00e4ste? St\u00f6d v\u00e5r verksamhet! \u2666<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Svante Nordin, professor i id\u00e9- och l\u00e4rdomshistoria vid Lunds universitet, \u00e4r n\u00e4sta f\u00f6rfattare att bidra till v\u00e5r serie sommarkr\u00f6nikor skrivna exklusivt f\u00f6r ARW av framst\u00e5ende nordiska intellektuella. Nordin skriver om hur kampen f\u00f6r det goda i form av strategiska planer … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[],"tags":[767,775,770,774,762,773,769,771,766,763,765,764,768,761,772,776,525,589],"class_list":["post-3831","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","tag-adorno","tag-agamben","tag-althusser","tag-derrida","tag-engels","tag-foucault","tag-gramsci","tag-habermas","tag-horkheimer","tag-lenin","tag-lukcacs","tag-mao","tag-marcuse","tag-marx","tag-marxism","tag-nietsche","tag-postmodernism","tag-svante-nordin"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/academicrightswatch.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3831","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/academicrightswatch.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/academicrightswatch.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/academicrightswatch.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/academicrightswatch.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3831"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/academicrightswatch.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3831\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3839,"href":"https:\/\/academicrightswatch.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3831\/revisions\/3839"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/academicrightswatch.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3831"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/academicrightswatch.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3831"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/academicrightswatch.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3831"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}