{"id":751,"date":"2013-11-10T10:05:16","date_gmt":"2013-11-10T09:05:16","guid":{"rendered":"http:\/\/academicrightswatch.se\/?p=751"},"modified":"2017-12-29T12:09:57","modified_gmt":"2017-12-29T11:09:57","slug":"rattsrota-hos-justitiekanslern-bedomningen-av-arnason-grundlagsstridig-pa-flera-punkter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/academicrightswatch.se\/?p=751","title":{"rendered":"R\u00e4ttsr\u00f6ta hos Justitiekanslern: bed\u00f6mningen av Arnason grundlagsstridig p\u00e5 flera punkter"},"content":{"rendered":"

Justitiekansler Anna Skarhed har avslagit Ulfur Arnasons skadest\u00e5ndsanspr\u00e5k<\/a>. I Justitiekanslerns bed\u00f6mning finns flera tecken p\u00e5 att myndigheten befinner sig i ett tillst\u00e5nd av r\u00e4ttsligt, etiskt och intellektuellt f\u00f6rfall. Arnasons akademiska frihet har, i motsats till vad JK h\u00e4vdar, kr\u00e4nkts inte bara i normativ utan \u00e4ven i r\u00e4ttslig mening. Oavsett detta kan det beh\u00f6vas ett klarg\u00f6rande fr\u00e5n Europadomstolen ang\u00e5ende icke-anst\u00e4llda europeiska akademikers r\u00e4ttsliga st\u00e4llning. <\/i>
\n<\/p>\n

Ulfur Arnason, professor emeritus vid Lunds universitet, kritiserade i ett brev nedsk\u00e4rningar vid Biologiska institutionen. Bland annat ifr\u00e5gasatte han kompetensen hos de personer som beslutat om nedsk\u00e4rningarna som innebar att fyra h\u00f6gt kvalificerade forskare sades upp samt den uppenbara j\u00e4vsituationen kring beslutet. Kritiken ledde till att Arnason sj\u00e4lv kastades ut fr\u00e5n universitetet.<\/p>\n

Academic Rights Watch har tidigare kommenterat \u00e4rendet<\/a>, som ocks\u00e5 detaljgranskats av statsvetarprofessorn och demokratiexperten Lennart Lundquist, dels i hans bok Slutet p\u00e5 yttrandefriheten (och demokratin?)<\/i>, dels i ett inl\u00e4gg p\u00e5 Academic Rights Watch webbplats <\/a>som vi h\u00e4nvisar till som bakgrund till \u00e4rendet. Sidh\u00e4nvisningar nedan \u00e4r till JK:s beslut om inget annat anges.<\/p>\n

L\u00e5t oss f\u00f6rst sl\u00e5 fast att Arnason r\u00e5kat ut f\u00f6r en kr\u00e4nkning i normativ, akademisk mening. Som r\u00e4ttesn\u00f6re anv\u00e4nder vi som vanligt UNESCO:s rekommendationer f\u00f6r h\u00f6gre utbildning<\/a>. Enligt dessa g\u00e4ller:<\/p>\n

31. Higher-education teaching personnel should have the right and opportunity, without discrimination of any kind, according to their abilities, to take part in the governing bodies and to criticize the functioning of higher education institutions, including their own, while respecting the right of other sections of the academic community to participate, and they should also have the right to elect a majority of representatives to academic bodies within the higher education institution.<\/em><\/p><\/blockquote>\n

Arnasons kritik g\u00e4llde just hans egen institution och hur den fungerade (eller snarare upph\u00f6rde att fungera). Med \u201chigher-education teaching personnel\u201d menas i samma skrift \u201call those persons in institutions or programmes of higher education who are engaged to teach and\/or to undertake scholarship and\/or to undertake research and\/or to provide educational services to students or to the community at large.\u201d Det \u00e4r ostridigt att Arnason vid tidpunkten f\u00f6r universitetets intervention var doktorandhandledare. F\u00f6r sina tj\u00e4nster som s\u00e5dan fick han, som vi rapporterat, senare betalt efter en f\u00f6rlikningsprocess i Lunds tingsr\u00e4tt<\/a>. Han tillh\u00f6rde d\u00e4rf\u00f6r personalen enligt UNESCO:s definition. (Arnason p\u00e5pekar att han dessutom var aktiv forskare.)<\/p>\n

Universitetets agerande mot Arnason strider allts\u00e5 mot internationella akademiska normer och ideal. Det \u00e4r i sig ett resultat som st\u00e4mmer till eftertanke.<\/p>\n

Den fr\u00e5ga som \u00e5terst\u00e5r \u00e4r huruvida Arnasons r\u00e4ttigheter kr\u00e4nkts i r\u00e4ttslig mening. I sitt beslut menar JK att s\u00e5 inte \u00e4r fallet<\/a>. Fr\u00e5gan har f\u00e5tt ytterligare en dimension sedan Arnason gjort g\u00e4llande att, f\u00f6rutom yttrandefriheten, \u00e4ven hans r\u00e4tt till domstolspr\u00f6vning, samt en rad andra r\u00e4ttigheter, kr\u00e4nkts. Vi ska h\u00e4r koncentrera oss p\u00e5 artikel 6 och 10 i Europakonventionen, dvs. r\u00e4tten till domstolspr\u00f6vning respektive yttrandefrihet.<\/p>\n

Den relevanta delen av artikel 6 lyder som f\u00f6ljer:<\/p>\n

1. Var och en skall, vid pr\u00f6vningen av hans civila r\u00e4ttigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom f\u00f6r brott, vara ber\u00e4ttigad till en r\u00e4ttvis och offentlig f\u00f6rhandling inom sk\u00e4lig tid och inf\u00f6r en oavh\u00e4ngig och opartisk domstol, som uppr\u00e4ttats enligt lag.<\/em><\/p><\/blockquote>\n

D\u00e5 Arnason yrkat p\u00e5 att hans civila r\u00e4ttigheter kr\u00e4nkts \u00e4r han allts\u00e5 ber\u00e4ttigad till en \u201dr\u00e4ttvis och offentlig f\u00f6rhandling\u201d inf\u00f6r en \u201dopartisk domstol\u201d.<\/p>\n

Som Lennart Lundquist utf\u00f6rligt argumenterat har myndigheternas hantering av Arnasons \u00e4rende hittills inte uppfyllt denna r\u00e4ttsliga princip. Det g\u00e4ller s\u00e5v\u00e4l H\u00f6gskoleverket och F\u00f6rvaltningsdomstolen som Kammarr\u00e4tten och H\u00f6gsta f\u00f6rvaltningsdomstolen. H\u00f6gskoleverket tog i utl\u00e5tandet inte upp yttrandefrihetsproblematiken alls. F\u00f6rvaltningsdomstolen kom fram till att LU:s agerande inte ber\u00f6rde Arnasons civila r\u00e4ttigheter och h\u00e4nvisade, felaktigt, till att H\u00f6gskoleverket redan bed\u00f6mt huvudfr\u00e5gan ang\u00e5ende Arnasons yttrandefrihet. Kammarr\u00e4tten och h\u00f6gsta f\u00f6rvaltningsdomstolen v\u00e4grade sedan pr\u00f6vningsr\u00e4tt utan angivande av sk\u00e4l.<\/p>\n

Lundquist konstaterar att \u00e4rendet v\u00e4sentligen s\u00e4nts mellan myndigheterna i ett moment 22, och att ingen verklig bed\u00f6mning gjorts av dess centrala civilr\u00e4ttsliga aspekter. De \u201df\u00f6rhandlingar\u201d som Arnasons \u00e4rende blivit f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r uppfyller d\u00e4rmed inte Europakonventionens r\u00e4ttvisekrav.<\/p>\n

JK h\u00e5ller inte med utan argumenterar som f\u00f6ljer:<\/p>\n

1. Arnason har inte haft n\u00e5gon f\u00f6rfattnings- eller p\u00e5 annat s\u00e4tt reglerad r\u00e4tt att f\u00e5 f\u00f6rfoga \u00f6ver kontorsrum m.m. vid fakulteten efter sin pensionering utan detta var \u201dhelt avh\u00e4ngigt universitetets fria sk\u00f6n\u201d (sid. 5).<\/p>\n

2. Beslutet att fr\u00e5nta Arnason resurserna ber\u00f6rde d\u00e4rf\u00f6r inte hans civila r\u00e4ttigheter.<\/p>\n

3. Ergo: Arnason hade d\u00e4rf\u00f6r ingen p\u00e5 Europakonventionen grundad r\u00e4tt till domstolspr\u00f6vning.<\/p>\n

Men 1. \u00e4r ett felaktigt p\u00e5st\u00e5ende. I bilaga 1 (sid. 9) till sin JK-anm\u00e4lan skriver Arnason (v\u00e5r kursivering):<\/p>\n

Det kan inte vara acceptabelt att jag utsatts f\u00f6r repressalier enbart p\u00e5 grund av att jag uttalat min uppfattning i vissa forskningsfr\u00e5gor. Att jag redog\u00f6r f\u00f6r min uppfattning i s\u00e5dana fr\u00e5gor kan, i ett demokratiskt samh\u00e4lle, aldrig vara en saklig grund f\u00f6r att ta ifr\u00e5n mig mina f\u00f6rm\u00e5ner eller r\u00e4ttigheter. <\/em>Det b\u00f6r i detta sammanhang noteras att jag tillsattes med ett regeringsbrev p\u00e5 en internationellt utlyst tj\u00e4nst och att jag inte tillh\u00f6r kategorin befordringsprofessorer. Mina emeritusr\u00e4ttigheter \u00e4r s\u00e5lunda i enlighet med Kungl. Majt. brev av 1920.<\/p><\/blockquote>\n

Arnason anger h\u00e4r att hans r\u00e4tt att som emeritus f\u00f6rfoga \u00f6ver tj\u00e4nsterum m.m. \u00e4r reglerad i ett kungligt brev<\/a>. Det \u00e4r allts\u00e5 tv\u00e4rtemot vad JK skriver fr\u00e5ga om en \u201dreglerad r\u00e4tt\u201d.<\/p>\n

Det som sedan h\u00e4nder i JK:s skrivelse \u00e4r det osannolika att man \u00e4nd\u00e5 g\u00f6r bed\u00f6mningar utifr\u00e5n \u00f6vriga konventionsartiklar som Arnason h\u00e4nvisat till (sid. 5-6). Detta efter att man konstaterat att Arnasons civila r\u00e4ttigheter inte alls ber\u00f6rts (sid. 5)! Man har d\u00e4rmed uteslutit att hans r\u00e4ttigheter har kr\u00e4nkts redan innan sj\u00e4lva bed\u00f6mningen p\u00e5b\u00f6rjats. Resultatet av denna i sammanhanget \u00f6verfl\u00f6diga \u00f6vning kan inte \u00f6verraska n\u00e5gon: inga r\u00e4ttigheter ska ha kr\u00e4nkts (sid. 6).<\/p>\n

Men en bed\u00f6mning d\u00e4r slutsatsen \u00e4r p\u00e5 f\u00f6rhand given \u00e4r en partisk och or\u00e4ttvis bed\u00f6mning. H\u00e4r beg\u00e5s ett flagrant brott mot kravet p\u00e5 opartiskhet i s\u00e5v\u00e4l 1. kap 9 \u00a7 regeringsformen som i konventionsartikel 6 ovan.<\/p>\n

Vi ska snart \u00e5terkomma till denna oegentlighet och dess troliga orsak. Innan vi g\u00f6r det ska vi betrakta bed\u00f6mningen med avseende p\u00e5 artikel 10, som har f\u00f6ljande ordalydelse:<\/p>\n

1. Var och en har r\u00e4tt till yttrandefrihet. Denna r\u00e4tt innefattar \u00e5siktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gr\u00e4nser. Denna artikel hindrar inte en stat att kr\u00e4va tillst\u00e5nd f\u00f6r radio-, televisions- eller biograff\u00f6retag.<\/em><\/p>\n

2. Eftersom ut\u00f6vandet av de n\u00e4mnda friheterna medf\u00f6r ansvar och skyldigheter, f\u00e5r det underkastas s\u00e5dana formf\u00f6reskrifter, villkor, inskr\u00e4nkningar eller straffp\u00e5f\u00f6ljder som \u00e4r f\u00f6reskrivna i lag och som i ett demokratiskt samh\u00e4lle \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndiga med h\u00e4nsyn till den nationella s\u00e4kerheten, den territoriella integriteten eller den allm\u00e4nna s\u00e4kerheten, till f\u00f6rebyggande av oordning eller brott, till skydd f\u00f6r h\u00e4lsa eller moral, till skydd f\u00f6r annans goda namn och rykte eller r\u00e4ttigheter, f\u00f6r att f\u00f6rhindra att f\u00f6rtroliga underr\u00e4ttelser sprids eller f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla domstolarnas auktoritet och opartiskhet.<\/em><\/p><\/blockquote>\n

JK menar att denna r\u00e4ttighet inte kr\u00e4nkts. Vi bortser nu fr\u00e5n att man egentligen redan avgjort fr\u00e5gan genom att f\u00f6rneka att n\u00e5gon r\u00e4ttighet ska ha ber\u00f6rts. S\u00e5 h\u00e4r argumenterar man:<\/p>\n

(A) Arnason var inte anst\u00e4lld utan det faktum att han fick tillg\u00e5ng till tj\u00e4nsterum m.m. var enbart en fr\u00e5ga om \u201duniversitetets frivilliga erbjudande\u201d (sid. 6).<\/p>\n

(B) P\u00e5 grund av (A) utgjorde universitets ingripande inte ett oproportionerligt ingrepp i Arnasons yttrandefrihet.<\/p>\n

(C) Det f\u00f6ljer d\u00e4rf\u00f6r att Europakonventionens krav var uppfyllda i enlighet med artikel 10, stycke 2, varf\u00f6r det inte var fr\u00e5ga om en kr\u00e4nkning av Arnasons civila r\u00e4ttigheter.<\/p>\n

D\u00e4remot g\u00e5r JK med p\u00e5 att det hade varit fr\u00e5ga om en oproportionerlig intervention och en kr\u00e4nkning av yttrandefriheten om<\/em> Arnason varit anst\u00e4lld (sid. 6).<\/p>\n

F\u00f6r att det inte ska vara en kr\u00e4nkning r\u00e4cker det, som JK sj\u00e4lv noterar p\u00e5 sid. 5, emellertid inte att visa att ingripandet var proportionerligt (och d\u00e4rmed n\u00f6dv\u00e4ndigt i ett demokratiskt samh\u00e4lle). Man m\u00e5ste ocks\u00e5 visa att det var f\u00f6reskrivet i lag. Men var \u00e4r de lagar som skulle r\u00e4ttf\u00e4rdiga universitetets ingripande mot Arnason? JK n\u00e4mner i denna del av bed\u00f6mningen ingen konkret lag eller annan f\u00f6reskrift. Minimikravet p\u00e5 en \u00f6vertygande argumentation \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r inte uppfyllt.<\/em><\/p>\n

JK talar om Arnasons p\u00e5st\u00e5dda \u201dpersonliga angrepp\u201d p\u00e5 andra anst\u00e4llda men, om vi bortser fr\u00e5n att det saknas objektiv bevisning (vilket Lennart Lundquist dokumenterat i sitt inl\u00e4gg) m\u00e5ste vi st\u00e4lla oss fr\u00e5gan: var \u00e4r den lag som generellt f\u00f6rbjuder personangrepp, dvs. \u00e4ven om de \u00e4r ber\u00e4ttigade? JK blir oss svaret skyldig. Samma sak g\u00e4ller den likaledes luddiga h\u00e4nvisningen till ett p\u00e5st\u00e5tt hot mot arbetsmilj\u00f6n.<\/p>\n

L\u00e5t oss \u00e5terv\u00e4nda till proportionalitetsproblematiken. Av det faktum att 1. ovan \u00e4r felaktigt f\u00f6ljer att \u00e4ven (A) \u00e4r osant: d\u00e5 Arnason var anst\u00e4lld enligt den gamla ordningen med s\u00e4rskilt brev fr\u00e5n kungen var tillhandah\u00e5llandet av tj\u00e4nsterum m.m., i motsats till vad JK h\u00e4vdar, inte en fr\u00e5ga om universitetets frivilliga erbjudande. Bed\u00f6mningen att universitetets ingrepp i Arnasons yttrandefrihet var proportionerligt mot syftet m\u00e5ste ifr\u00e5gas\u00e4ttas redan p\u00e5 denna grund.<\/p>\n

Till detta kan l\u00e4ggas att den kritik av den egna organisationen som Arnason bedriver i sin skrivelse \u00e5tnjuter s\u00e4rskilt skydd inte bara i UNESCO:s rekommendationer f\u00f6r h\u00f6gre utbildning utan, vilket \u00e4r centralt, \u00e4ven i Europadomstolens praxis. I r\u00e4ttsfallet Sorgu\u00e7 v. Turkey<\/i> fr\u00e5n 2009<\/a> heter det att \u201cthe importance of academic freedom [\u2026] comprises the academics\u2019 freedom to express freely their opinion about the institution or system in which they work and freedom to distribute knowledge and truth without restriction\u201d (\u00a7 35), med h\u00e4nvisning till Europar\u00e5dets rekommendation 1762 (2006) om akademisk frihet.<\/p>\n

Mot bakgrund av Arnasons reglerade r\u00e4tt till tj\u00e4nsterum m.m. verkar det nu sannolikt att Europadomstolen skulle d\u00f6ma till hans f\u00f6rdel. Att Europadomstolen sannolikt skulle betrakta ett ingrepp som en kr\u00e4nkning har tidigare setts som normerande f\u00f6r svenskt d\u00f6mande. Det var s\u00e5 H\u00f6gsta domstolen argumenterade i det uppm\u00e4rksammade \u00c5ke Green-m\u00e5let<\/a>. (Skarhed borde veta det; hon deltog som d\u00e5varande justitier\u00e5d i d\u00f6mandet.)<\/p>\n

Troligen skulle Europadomstolen finna, i linje med UNESCO:s rekommendationer, att den reglerade r\u00e4tten inte \u00e4r central i sammanhanget, utan att det viktiga \u00e4r att Arnason vid tidpunkten f\u00f6r interventionen verkade som akademiker vid en institution f\u00f6r h\u00f6gre utbildning. H\u00e4r finns en m\u00f6jlig parallell till pressfriheten, vars demokratiska och r\u00e4ttsliga st\u00e4llning p\u00e5minner om den akademiska frihetens. \u00c5tnjutandet av pressfriheten i juridisk mening kan rimligen inte kr\u00e4va anst\u00e4llning<\/i> som journalist utan att man verkar<\/i> som s\u00e5dan. Annars skulle t ex frilansjournalister inte \u00e5tnjuta pressfrihet.<\/p>\n

Mycket riktigt finner vi i Europar\u00e5dets rekommendation No. R(2000) 7<\/a> om pressfrihet f\u00f6ljande definition som inte kr\u00e4ver att ett anst\u00e4llningsf\u00f6rh\u00e5llande f\u00f6religger: \u201cthe term \u2018journalist\u2019 means any natural or legal person who is regularly or professionally engaged in the collection and dissemination of information to the public via any means of mass communication\u201d.<\/p>\n

N\u00e5gon definition av \u201cakademiker\u201d finns inte i Europar\u00e5dets motsvarande rekommendation om akademisk frihet. H\u00e4r finns m\u00f6jligen en otydlighet i den europeiska r\u00e4tten som Arnason skulle kunna h\u00e4nvisa till som en viktig principfr\u00e5ga i behov av klarg\u00f6rande om han v\u00e4nder sig till Europadomstolen. Fr\u00e5gan kan vara av betydelse f\u00f6r ett stort antal medborgare d\u00e5 m\u00e5nga akademiska institutioner i Europa, inte minst i de tyskspr\u00e5kiga l\u00e4nderna, omger sig med stora m\u00e4ngder blott associerade forskare (\u201dprivatdocenter\u201d).<\/p>\n

Vidare g\u00e4ller saken i Arnasons fall i grunden en fr\u00e5ga om hur vetenskap b\u00e4st organiseras och bedrivs. Arnasons uttalanden f\u00e5r allts\u00e5 skydd \u00e4ven i de specifikt svenska delarna av grundlagen, n\u00e4mligen 2. kap 23 \u00a7 regeringsformen, enligt vilken vidaste m\u00f6jliga yttrandefrihet ska r\u00e5da i vetenskapliga angel\u00e4genheter. Arnasons yttranden skyddas vidare av 4 \u00a7 h\u00f6gskolelagen som f\u00f6reskriver att h\u00f6gskolans resurser ska utnyttjas effektivt s\u00e5 att h\u00f6g kvalitetet uppn\u00e5s i forskning och utbildning. (Ett liknade krav p\u00e5 \u201dgood governance och efficient management\u201d finns i Europar\u00e5dets ovan n\u00e4mnda rekommendation om akademisk frihet.) Arnason p\u00e5pekade ju v\u00e4sentligen att en p\u00e5taglig risk uppst\u00e5tt att universitetets resurser inte skulle utnyttjas p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt.<\/p>\n

JK har kort sagt ignorerat alla fakta som kan tala emot den utg\u00e5ng som man sj\u00e4lv \u00f6nskar och enbart tagit upp s\u00e5dant som man anser st\u00f6der den egna saken. Detta \u00e4r \u00e5terigen s\u00e5v\u00e4l osakligt som partiskt och i uppenbar konflikt med regeringsformens f\u00f6reskrifter. Det var grundlagsbrott nummer tv\u00e5 i JK:s bed\u00f6mning.<\/p>\n

Vi kommer nu tillbaka till fr\u00e5gan om den partiska argumentationen. Hur ska denna f\u00f6rklaras? H\u00e4r \u00e4r ett f\u00f6rs\u00f6k.<\/p>\n

\u00c4rendet st\u00e4ller JK inf\u00f6r ett dilemma. Om man g\u00e5r med p\u00e5 att LU:s hantering av Arnason ber\u00f6r dennes civila r\u00e4ttigheter, m\u00e5ste man ge honom skadest\u00e5nd p\u00e5 grund av kr\u00e4nkning av artikel 6. Men det vore att erk\u00e4nna att f\u00f6rvaltningsdomstolarna gjort fel p\u00e5 samtliga niv\u00e5er. Skarhed, k\u00e4nd som en lojal f\u00f6rsvarare av det svenska r\u00e4ttssystemet, skyggar nog inf\u00f6r detta alternativ.<\/p>\n

Om man \u00e5 andra sidan inte g\u00e5r med p\u00e5 att hanteringen ber\u00f6r civila r\u00e4ttigheter riskerar man framst\u00e5 som en myndighet i raden som v\u00e4grat bed\u00f6ma Arnasons civila r\u00e4ttigheter. Om Arnason g\u00e5r vidare till Europadomstolen finns en risk att inte bara f\u00f6rvaltningsdomstolarna utan ocks\u00e5 JK sj\u00e4lv, och indirekt regeringen, myndighetens uppdragsgivare, m\u00e5ste tv\u00e4tta sin byk offentligt i ett internationellt sammanhang. \u00c4ven denna v\u00e4g \u00e4r allts\u00e5 i praktiken st\u00e4ngd.<\/p>\n

S\u00e5 vad g\u00f6ra? Svar: b\u00e5de-och! JK m\u00e5ste f\u00f6rst avvisa tanken att universitetets agerande \u00f6verhuvud taget ber\u00f6r Arnasons civila r\u00e4ttigheter s\u00e5 att ingen skugga faller p\u00e5 r\u00e4ttssystemet som s\u00e5dant. Det g\u00f6r man genom att utan meddelande av sk\u00e4l f\u00f6rneka Arnasons i anm\u00e4lan angivna reglerade r\u00e4tt. Samtidigt m\u00e5ste man gardera sig f\u00f6r framtida eventualiteter genom att trots allt prestera n\u00e5gon typ av bed\u00f6mning, som nu enbart blir ett spel f\u00f6r galleriet. N\u00e5gon annan m\u00f6jlig f\u00f6rklaring till den partiska hanteringen har vi inte kunnat finna, men vi tar naturligtvis g\u00e4rna emot alternativa synpunkter p\u00e5 saken.<\/p>\n

Strategin har, som vi sett, misslyckats: att bed\u00f6ma huruvida kr\u00e4nkningar beg\u00e5tts under f\u00f6ruts\u00e4ttningen att r\u00e4ttigheterna i fr\u00e5ga inte ens ber\u00f6rts \u00e4r ingen opartisk bed\u00f6mning. JK s\u00e4llar sig till den stadigt v\u00e4xande skara av myndigheter som v\u00e4grar ge Arnason en r\u00e4ttvis och opartisk f\u00f6rhandling. Om Arnason g\u00e5r till Europadomstolen kan han forts\u00e4tta h\u00e4vda att hans r\u00e4tt till domstolspr\u00f6vning enligt artikel 6 kr\u00e4nkts, nu med till\u00e4gget att JK var en av de kr\u00e4nkande myndigheterna.<\/p>\n

Det f\u00f6religger en intressant skillnad mellan JK:s bed\u00f6mning av Arnason och samma myndighets bed\u00f6mning av filosofi\u00e4rendet i Lund som vi ocks\u00e5 rapporterat om. I det senare fallet h\u00e4vdade JK att formf\u00f6reskrifter, dvs. regleringar av yttranden som enbart tar fasta p\u00e5 formen och inte p\u00e5 inneh\u00e5llet, inte t\u00e4cks av konventionsartikel 10. Detta var ett av de uppenbara fel som p\u00e5pekades i en beg\u00e4ran om ompr\u00f6vning men som myndigheten v\u00e4grade r\u00e4tta. Detta st\u00e5r i direkt motsatsst\u00e4llning till vad som st\u00e5r p\u00e5 i mitten p\u00e5 sid. 5 i Arnason-bed\u00f6mningen, d\u00e4r man nu godtar att formf\u00f6reskrifter faller under artikel 10 i enligt med det som st\u00e5r svart p\u00e5 vitt i artikelns andra stycke (se ovan).<\/p>\n

H\u00e4r beg\u00e5r JK ytterligare ett grundlagsbrott, det tredje i ordningen. Det bryts n\u00e4mligen mot den fundamentala r\u00e4ttsprincipen om allas likhet inf\u00f6r lagen (1. kap 9 \u00a7 regeringsformen). En myndighet f\u00e5r inte tolka lagen p\u00e5 ett s\u00e4tt i ett \u00e4rende och p\u00e5 ett annat s\u00e4tt i ett annat \u00e4rende. Samma lagtolkning m\u00e5ste g\u00e4lla f\u00f6r alla medborgare.<\/p>\n

Till saken h\u00f6r att den sista skrivelsen fr\u00e5n JK i filosofi\u00e4rendet, d\u00e4r det konstaterades att inga sk\u00e4l framkommit som skulle f\u00f6ranleda JK att p\u00e5 nytt ta st\u00e4llning till anspr\u00e5ket och att \u00e4rendet \u00e4r avslutat, kom 2013-09-25. Arnasons anm\u00e4lan l\u00e4mnades in i augusti och avgjordes 2013-09-26, en dag efter avg\u00f6randet i filosofi\u00e4rendet. Filosofi\u00e4rendet avslutades d\u00e4rmed under beredningen av Arnason-\u00e4rendet. JK har allts\u00e5 under samma tidsperiod<\/i> tolkat artikel 10 i Europakonventionen p\u00e5 olika s\u00e4tt.<\/p>\n

En omst\u00e4ndighet som ytterligare skadar det nu sv\u00e5rt sargade f\u00f6rtroendet f\u00f6r JK \u00e4r att den felaktiga tolkning som g\u00f6rs i filosofi\u00e4rendet figurerar som en central premiss i ett argument som ska visa att anm\u00e4laren inte f\u00e5tt sina r\u00e4ttigheter kr\u00e4nkta. I Arnason-fallet, d\u00e4r artikeln tolkats korrekt<\/em>, har saken ingen betydelse f\u00f6r \u00e4rendets utg\u00e5ng. Det intryck som ges \u00e4r att JK anpassat tolkningen efter den \u00f6nskv\u00e4rda utg\u00e5ngen: man vantolkar n\u00e4r man, dvs. staten, kan vinna p\u00e5 det och tolkar r\u00e4tt n\u00e4r det inte spelar n\u00e5gon roll.<\/p>\n

Brottet mot principen om allas likhet inf\u00f6r lagen har allts\u00e5 sin grund i en partiskhet som sj\u00e4lv \u00e4r grundlagsstridig. Det var det fj\u00e4rde och sista grundlagsbrottet i JK:s bed\u00f6mning. H\u00e4r finns naturligtvis ocks\u00e5 etiska dimensioner d\u00e5 det \u00e4r fr\u00e5ga om en form av o\u00e4rlighet som man inte f\u00f6rv\u00e4ntar sig, och aldrig kan acceptera, hos anst\u00e4llda i statlig tj\u00e4nst, s\u00e4rskilt inte hos \u201dstatens fr\u00e4msta jurist\u201d. En sammanfattning av JK’s olika tolkningar av artikel 10 i Europakonventionen i Arnason- respektive filosof\u00e4rendet finns h\u00e4r.<\/a><\/p>\n

En avsl\u00f6jande aspekt av Arnason-bed\u00f6mningen \u00e4r diskussionen om lojalitet i arbetslivet p\u00e5 sid. 5 d\u00e4r, i motsats till vad svensk grundlag f\u00f6reskriver (2. kap 23 \u00a7 regeringsformen), ingen skillnad g\u00f6rs mellan privat och statlig anst\u00e4llning, utan lojalitet i tal och skrift f\u00f6ruts\u00e4tts i b\u00e5da fallen. Alla anst\u00e4llningar behandlas som om de vore privata. Det bekr\u00e4ftar v\u00e5r tidigare f\u00f6rmodan att JK har blivit ett led i en politisk str\u00e4van att inf\u00f6ra New Public Management i den offentliga sektorn. Enligt NPM ska offentliga myndigheter styras som om de vore privata f\u00f6retag.<\/p>\n

Det f\u00f6rs\u00f6k som g\u00f6rs, l\u00e4ngst ner p\u00e5 sid. 5, att h\u00e4mta st\u00f6d f\u00f6r denna nyordning i Europadomstolens praxis \u00e4r d\u00f6mt att misslyckas. Europakonventionen f\u00e5r uttryckligen inte anv\u00e4ndas f\u00f6r att inskr\u00e4nka<\/i> intern r\u00e4tt avseende civila r\u00e4ttigheter. Detta fastst\u00e4lls i konventionsartikel 53: \u201dIngenting i denna konvention f\u00e5r tolkas som en begr\u00e4nsning av eller en avvikelse fr\u00e5n n\u00e5gon av de m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter och grundl\u00e4ggande friheter som kan vara skyddade i de h\u00f6ga f\u00f6rdragsslutande parternas lagar eller i n\u00e5gon annan konvention till vilken de \u00e4r parter.\u201d<\/p>\n

S\u00e5 \u00e4ven om Europadomstolen vore mer restriktiv \u00e4n Sverige i sin syn p\u00e5 de civila r\u00e4ttigheterna f\u00f6r vanliga statligt anst\u00e4llda som inte befinner sig i chefsposition, vilket vi inte sett n\u00e5gon konkret anledning att tro, skulle detta inte kunna tas som int\u00e4kt f\u00f6r att inskr\u00e4nka r\u00e4ttigheter f\u00f6r vanliga statligt anst\u00e4llda i Sverige. Att JK tycks tro motsatsen f\u00f6rbluffar, men \u00e4r i linje med vad som med allt st\u00f6rre tydlighet framst\u00e5r som Skarheds politiska agenda.<\/p>\n

Det finns andra konstigheter i JK:s bed\u00f6mning som ocks\u00e5 skulle f\u00f6rtj\u00e4na l\u00e4ngre utl\u00e4ggningar men som vi h\u00e4r v\u00e4ljer att inte f\u00f6rdjupa oss i. I den avslutande delen om meddelarfrihet g\u00f6rs ett f\u00f6rs\u00f6k att urholka det svenska repressalief\u00f6rbudet d\u00e4r kontentan \u00e4r att en myndighet visst f\u00e5r sanktionera publicerade yttranden bara den inte g\u00f6r det av det uttryckliga sk\u00e4let att de offentliggjorts. Myndigheten kan allts\u00e5 i praktiken g\u00f6ra som den vill bara den senare intygar att det inte var just offentligg\u00f6randet den bestraffade.<\/p>\n

Ingen demokratiskt sinnad m\u00e4nniska kan, vid beaktande av samtliga fakta i m\u00e5let, finna att universitetets ingripande mot Arnason var n\u00f6dv\u00e4ndigt i ett demokratiskt samh\u00e4lle. Tv\u00e4rtom framst\u00e5r det som n\u00f6dv\u00e4ndigt i ett demokratiskt samh\u00e4lle att professorer och annan akademisk personal, vare sig de \u00e4r anst\u00e4llda eller endast associerade, fritt och utan statliga sanktioner f\u00e5r kritisera de institutioner inom vilka de verkar. JK har fattat ett repressivt, odemokratiskt, p\u00e5 flera punkter grundlagsstridigt och f\u00f6r akademiker hotfullt beslut.<\/p>\n

EJO\/MZ<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Justitiekansler Anna Skarhed har avslagit Ulfur Arnasons skadest\u00e5ndsanspr\u00e5k. I Justitiekanslerns bed\u00f6mning finns flera tecken p\u00e5 att myndigheten befinner sig i ett tillst\u00e5nd av r\u00e4ttsligt, etiskt och intellektuellt f\u00f6rfall. Arnasons akademiska frihet har, i motsats till vad JK h\u00e4vdar, kr\u00e4nkts inte … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[6],"tags":[36,37,56,10,47,43],"class_list":["post-751","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-yttrandefrihet","tag-anna-skarhed","tag-erik-j-olsson","tag-justitiekanslern","tag-lunds-universitet","tag-per-eriksson","tag-ulfur-arnason"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/academicrightswatch.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/751","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/academicrightswatch.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/academicrightswatch.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/academicrightswatch.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/academicrightswatch.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=751"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/academicrightswatch.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/751\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3066,"href":"https:\/\/academicrightswatch.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/751\/revisions\/3066"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/academicrightswatch.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=751"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/academicrightswatch.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=751"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/academicrightswatch.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=751"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}