ARW-TV med Eva Österberg: ”Lärarna förvandlas till projektmakare och penningsökare”

En professor som är glad för att ha sina elever och som älskar att skriva sina böcker ska inte behöva känna sig som en misslyckad företagsledare. Det säger Eva Österberg, professor emerita i historia i Lund i en intervju med Jens Stilhoff Sörensen på ARW:s Youtube-kanal. Österberg vänder sig mot ekonomismen och företagstänkandet som hon menar tar bort mycket av glädjen i att undervisa, forska och tänka. I Sverige har det dock ännu inte gått så långt att de grundläggande akademiska friheterna hotas, menar hon.

I vår Youtube-serie där ARW:s Jens Stilhoff Sörensen intervjuar svenska lärare och forskare om akademisk frihet har vi kommit till Eva Österberg, professor emerita i historia vid Lunds universitet.

Österberg disputerade i Lund i historia 1971 och var professor i historia vid Uppsala universitet 1983-1987. Hon var sedan professor i historia vid Lunds universitet 1987-2007. Österberg blev hedersdoktor vid Oslo universitet 1997 och vid Växjö universitet 2005. Hon är ledamot av flera akademier, t ex Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien, Kungliga Vetenskapsakademien, Academia Europeae och Svenska Litteratursällskapet i Finland.

Eva Österberg har fått flera vetenskapliga priser, t.ex. Övralidspriset 1994, Rettigska priset utdelat av Vitterhetsakadmien 2000, Gerard Bonniers pris utdelat av Svenska akademien 2005 och Gad Rausings pris för framstående humanistisk gärning, utdelat av Vitterhetsakademien 2009.

I intervjun vänder sig Österberg mot den tilltagande byråkratin vid högskolorna. Det är mycket avrapportering och utvärderingar hela tiden, menar hon. Enligt Österberg har man alldeles överdrivit betydelsen av utvärderingar, även om sakkunniga från andra länder kan se på verksamheten med nya ögon, vilket kan vara stimulerande.

Österberg är även kritisk mot den växande administrationen. Tidigare rymdes hela administrationen i gamla universitetshuset och det var, framhåller hon, långt mellan fakultetsmötena. Numera är administrationen mycket större och det är fler sammanträden, vilket hon påpekar tar tid och uppmärksamhet från det som borde vara det centrala, nämligen forskningen och undervisningen.

Det största hotet mot universiteten är enligt Österberg ekonomismen, där företagsmodellen ses som ett ideal i ett ekonomiskt tänkande. Modellen har på ett olyckligt sätt lett till att universiteten känner att de måste konkurrera med varandra, varvid lärarna förvandlas till projektmakare och penningsökare. Man borde kunna acceptera att olika sektorer i samhället kan styras av olika värderingar och olika tankegångar, menar hon. En professor som är glad för att ha sina elever och som älskar att skriva sina böcker ”ska inte behöva känna sig som en misslyckad företagsledare”.

Universiteten kan enligt Österberg aldrig bli ekonomiskt lönsamma. De kan däremot bli kulturellt och socialt lönsamma, och lönsamma ifråga om bildning. Det fungerar därför bäst om såväl statsmakten som näringslivet håller sig lite på avstånd, påpekar hon.

Österberg anser samtidigt att de centrala friheterna att forska, undervisa och tänka som man vill till stor del finns kvar i länder som Sverige. Vi är inte i närheten av den situation som t.ex. rådde i nazi-Tyskland där man gick in och avskedade folk eller förbjöd dem att föreläsa om vissa saker.

EJO/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

Liknande ärenden

Ny brittisk studie: akademisk frihet i Sverige på europeisk bottennivå

Botten nådd? Regeringens utredare vill införa Tredje rikets styrmodell inom högskolan

This entry was posted in Akademisk frihet and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.