Lagar och värdegrund

Lagar som styr högskolan

Verksamheten vid landets statliga högskolor styrs av ett flertal internationella och nationella konventioner och lagar och förordningar.

Europakonventionen

När det gäller grundläggande fri- och rättigheter är  Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) det mest överordnade regelverket dels genom att den inkorporerats som lag  (1994:1219), dels  genom att den fått konstitutionell status genom införandet av  2 kap. 19 § i Regeringsformen där det framgår att lag eller annan föreskrift inte får ”meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna”. I Europakonventionen stadgas bl.a. envars rätt till

  • liv
  • personlig frihet
  • domstolsprövning och rättssäkerhet
  • skydd för privat- och hemlivet, hem och korrespondens
  • tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet
  • församlings- och föreningsfrihet
  • att ingå äktenskap och bilda familj
  • föra talan mot kränkningar av friheter och rättigheter

Regeringsformen

Regeringsformen är den mest grundläggande av Sveriges grundlagar. I 2 kap. återfinns en katalog över grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter som,

  •  yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
  •  informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden,
  • mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,
  • demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats,
  • föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften, och
  • religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.

Yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen

Yttrandefriheten i vid mening regleras också i två andra grundlagar, som mer specifikt rör rätten att uttrycka åsikter, tankar och känslor i radio, tv, videogram, ljudupptagningar och andra slagsupptagningar (yttrandefrihetslagen), och utgivet tryckt material såsom böcker, tidningar och tidskrifter och i vissa fall material på webbsidor (tryckfrihetförordningen). I tryckfrihetsförordningen (1 kap. 3 §) återfinns dessutom den s.k. meddelarfriheten, dvs. rätten för den enskilde att (även anonymt)  lämna upplysningar till media och författare. Myndigheter har inte rätt att efterforska vem som lämnat sådana uppgifter och får inte heller utsätta någon för repressalier som har lämnat uppgifter avsedda att tryckas (se 3 kap. 4 § ). De enda begränsningar i dessa rättigheter som får göras är sådana som regleras i lag, till exempel, högförräderi, hets mot folkgrupp, förtal och förolämpning.

Högskolelagen och högskoleförordningen

De regelverk som mer specifikt styr verksamheten vid de statliga högskolorna är högskolelagen och högskoleförordningen. I högskolelagen 1 kap. 2 § framgår bl.a. att högskolorna ska bedriva utbildning som vilar på ”vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet”. Vidare i 3 § att ”vetenskapens trovärdighet och god forskningssed värnas” i högskolornas verksamhet, samt i 4 § att forskningsproblem får väljas fritt, att forskningsmetoder får utvecklas fritt samt att forskningsresultat får publiceras fritt.

I högskoleförordningen, som kan betraktas som ett tillägg till högskolelagen, regleras exempelvis högskolans ansvar för studenternas studiesociala miljö, rätt till hälsovård (1 kap. 11 §) och rätten att disponera högskolans lokaler för möten om sådana anordnas för ”upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte” (1 kap. 13 §). Vidare återfinns bestämmelser om grunderna för anställning som professor och lektor (4 kap.). I högskoleförordningen finns också bestämmelser om gästprofessorer och andra tidsbegränsade anställningar, vad som gäller för utbildningen generellt och för utfärdandet av examina.

Förvaltningslagen

I förvaltningslagen regleras verksamheten vid de s.k. förvaltningsmyndigheterna, till vilka de statliga högskolorna hör. De för universiteten mest relevanta avsnitten omfattar bestämmelser om jäv, rätten för ledamöter i styrelser och nämnder (exempelvis lärarförslagsnämnder och institutionsstyrelser)  att reservera sig mot beslut, samt regler för hur man överklagar ett myndighetsbeslut, som kan överklagas och som gått den enskilde emot (exempelvis anställningsärenden som överklagas hos Överklagandenämnden för högskolan).

Lagen om offentlig anställning – anställningsförordningen

De bestämmelser som mer specifikt anställningsförhållanden vid de statliga högskolorna återfinns i lagen om offentlig anställning. Här finns bl.a. bestämmelser om bisysslor (7 §), samt den viktiga bestämmelsen om vilka bedömningsgrunder som ska gälla för offentlig anställning, nämligen sakliga grunder som förtjänst och skicklighet där ”skickligheten ska sättas främst om det inte finns särskilda skäl för något annat” (4 §).

Mer detaljerade bestämmelser som reglerar anställningsförhållandet finns emellertid i anställningsförordningen. Här stadgas exempelvis att en myndighet som önskar anställa en arbetstagare i normalfallet ska informera om den lediga anställningen så att ”de som är intresserade av anställningen kan anmäla det till myndigheten inom en viss tid” (6 §), under förutsättning att anställningen beräknas vara högst sex månader (7 §). Om en högskola, utan utlysning, anställer personal för längre perioder, eller omförordnar personal under flera på varandra följande sexmånadersperioder (något som är mycket vanligt vid landets högskolor), så är det ett beslut som kan överklagas med stöd i förvaltningslagen (se ovan).

Den lokala anställningsordningen

Anställningsordningen, som ska finnas på varje statlig högskola, kan sägas vara den lokala tillämpningen av det övergripande regelverk som styr statliga anställningar och som, för högskolans del, finns reglerat i högskoleförordningen. Dessa lokala regler kan självfallet inte stå i strid med förordningarna i exemplevis högskoleförordningen eller lagen om offentlig anställning men ger mer detaljerade föreskrifter om de mer allmänt hållna föreskrifterna om exempelvis behörighetsgrunder för olika anställningar. Det är emellertid inte ovanligt att högskolor bryter mot sina egna anställningsordningar (och därigenom den gällande lagstiftningen) genom att exempelvis inte utlysa tjänster som ska ha utlysts. Den som avser att söka en anställning vid en högskola, eller som vill överklaga ett anställningsbeslut, gör klokt i att noga studera den aktuella anställningsordningen.

Exempel på anställningsordningar finns här:

Göteborgs universitet

Lunds universitet

Stockholms universitet

Uppsala universitet

Värdegrund

Vid sidan av de lagar och förordningar som styr de statliga högskolornas verksamhet finns dokument som inte är juridiska bindande men som Sverige genom olika mellanstatliga avtal ändå förbundit sig att följa. Dessa kan sägas utgöra en gemensam värdegrund för europeisk högre utbildning.

Europarådet: Academic Freeedom and University Autonomy

Europarådet, en mellanstatlig samarbetsorganisation som särskilt arbetar med demokratifrågor och mänskliga rättigheter, utfärdade 2006 en rekommendation angående akademisk frihet och universitetens självstyre (Academic Freedom and University Autonomy). Här betonas exempelvis vikten av att institutioner för högre utbildning kan bedriva sin verksamhet oberoende av politiska, religiösa och ekonomiska intressen. Vidare framhålls att akademisk frihet ska omfatta

freedom of expression and of action, freedom of disseminating information, as well as freedom of unrestricted inquiry in the pursuit and distribution of knowledge and truth (art. 4.1).

Rapporten etablerar t.o.m. ett samband mellan akademisk frihet och social och ekonomisk stagnation:

[H]istory has proven that violations of academic freedom and university autonomy have always resulted in intellectual relapse, and consequently also in social and economic stagnation.

Medlemsländerna uppmanas att kraftfullt arbeta för akademisk frihet och autonomi ˮas a fundamental requirement of any democratic societyˮ.

Bolognadeklarationen och Magna Charta

På Regeringskansliets hemsida beskrivs Bolognadeklarationen från 1999 som en ”vilje- och ambitionsyttring från de deltagande länderna”. I dokumentet, som bl.a. beskriver uppdelningen av akademiska studier i en grundläggande och en avancerad nivå, betygssystem och examensformer, betonas vikten av högre utbildning för utvecklingen av ”stable, peaceful and democratic societies”. Här hänvisas också till ett annat dokument, Bologna Magna Charta Universitatum från 1988, där principen om akademisk frihet avseende forskning och undervisning (inkluderande universitets autonomi) utgör ett viktigt fundament.

Unesco

Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur (Unesco) betonar också den akademiska friheten i sin Recommendation concerning the Status of Higher-Education Teaching Personnel. I dokumentet har den akademiska friheten och yttrandefriheten en framträdande roll. Bl.a. betonas att,

the right to education, teaching and research can only be fully enjoyed in an atmosphere of academic freedom and autonomy for institutions of higher education and that the open communication of findings, hypotheses and opinions lies at the very heart of higher education and provides the strongest guarantee of the accuracy and objectivity of scholarship and research. (Preamble)

Själva definitionen av institutioner för högre utbildning innefattar aspekter av åsikts- och yttrandefrihet. Universitet är,

communities of scholars preserving, disseminating and expressing freely their opinions on traditional knowledge and culture, and pursuing new knowledge without constriction by prescribed doctrines. The pursuit of new knowledge and its application lie at the heart of the mandate of such institutions of higher education. (III:4)

Vidare betonas vikten av akademisk frihet, transparens och offentlig insyn:

The proper enjoyment of academic freedom and compliance with the duties and responsibilities listed below require the autonomy of institutions of higher education. Autonomy is that degree of self-governance necessary for effective decision making by institutions of higher education regarding their academic work, standards, management and related activities consistent with systems of public accountability, especially in respect of funding provided by the state, and respect for academic freedom and human rights. (IV A:17)

På institutionsnivå framhålls vikten av ”effective support of academic freedom and fundamental human rights”:

Higher-education teaching personnel, like all other groups and individuals, should enjoy those internationally recognized civil, political, social and cultural rights applicable to all citizens. Therefore, all higher-education teaching personnel should enjoy freedom of thought, conscience, religion, expression, assembly and association as well as the right to liberty and security of the person and liberty of movement. They should not be hindered or impeded in exercising their civil rights as citizens, including the right to contribute to social change through freely expressing  their opinion of state policies and of policies affecting higher education. (VI A:25)

Ett viktigt avsnitt betonar det kollegiala styret och rätten att medverka i beslutsprocesser och rätten att utan risk för repressalier kritisera verksamheten (VI B).

31. Higher-education teaching personnel should have the right and opportunity, without discrimination of any kind, according to their abilities, to take part in the governing bodies and to criticize the functioning of higher education institutions, including their own, while respecting the right of other sections of the academic community to participate, and they should also have the right to elect a majority of representatives to academic bodies within the higher education institution.

32. The principles of collegiality include academic freedom, shared responsibility, the policy of participation of all concerned in internal decision making structures and practices, and the development of consultative mechanisms. Collegial decision-making should encompass decisions regarding the administration and determination of policies of higher education, curricula, research, extension work, the allocation of resources and other related activities, in order to improve academic excellence and quality for the benefit of society at large.

Comments are closed.