Rektor gör upp med New Public Mangement: Malmö Högskola vill stärka kollegialiteten

Malmö högskolas rektor Stefan Bengtsson vill stärka det kollegiala styret på högskolan. Detta sedan undersökningar visat att högskolan tillhör den grupp som kraftigt nedmonterat kollegialiteten efter autonomireformen. Han vill även ha mindre organisatoriska enheter. I en intervju med Academic Rights Watch förklarar Stefan Bengtsson vad som fått honom att tänka om.

I ett tidigare inlägg rapporterade vi om resultaten från en Uppsala-studie gjord av Elin Sundberg under handledning av demokratiexperten Shirin Ahlbäck Öberg, där Malmö Högskola blev näst sämst på kollegialitet (efter Luleå tekniska universitet). Men Rektor Stefan Bengtsson meddelar nu på sin rektorsblogg att han vill vända utvecklingen. Bengtsson vill inte bara stärka kollegialiteten utan anser också att man måste överväga om man ska ha fler och mindre enheter.

Bengtsson vill alltså rasera två av hörnpelarna för det i Sverige storskaligt genomförda projektet att styra högskolan enligt New Public Management-ideologin, med det privata näringslivet som förebild. Inom NPM finns ingen plats för kollegialt medbestämmande och stora enheter föredras framför små vilket anses sänka kostnaderna.

Om planerna faktiskt verkställs, vilket naturligvis återstår att se, har Malmö högskola en unik möjlighet att bli ett föredöme för andra högskolor som vill göra upp med dagens oakademiska och från demokratisynpunkt tvivelaktiga ledarskap. Som Academic Rights Watch tidigare noterat strider dagens styrning i många fall mot Unescos internationella riktlinjer för högre utbildning. Vi frågade Bengtsson vad som fått honom att börja svära i NPM-kyrkan.


 ARW: Vad är det rent konkret som fått dig att tänka om när det gäller det kollegiala inflytandet och på vilket sätt behövs detta för att högskolan ska uppnå de mål man ställt upp?

Stefan Bengtsson: Dagens arbetsordning vid Malmö högskola innebär en stark linjestyrning, dock med i vissa frågor beslutande fakultetsstyrelser. För ca 1,5 år sedan slutförde vi en omfattande intern diskussion som ledde fram till en strategisk plattform för högskolan. Det är nu dags att ta nästa steg i arbetet att utveckla högskolan och det har under det gångna året blivit alltmer uppenbart att vi måste föra en intern diskussion om hur vi leder vår utbildning, forskning och samverkan. Detta för att säkerställa en fortsatt positiv kvalitetsutveckling vid högskolan. Den kollegiala beslutsförmågan behöver i vissa fall stärkas på högskolegemensam nivå och i andra fall är det kanske mer rätt att flytta ut beslut längre ut i verksamheten? Ledstjärnan för den process som nu är tänkt att gå igång är att se hur vi kan kombinera en fortsatt stark linje med en stark kollegial ledning rörande innehålls- och kvalitetsfrågor. Det handlar då inte om att bara kopiera existerande lösningar från annat håll, utan vi måste diskutera ”Vad betyder kollegialt ledarskap för oss här på Malmö högskola?”.  Den exakta avgränsningen av vilka frågor som beslutas kollegialt, likväl som formerna för den kollegiala ledningen blir naturligtvis uppenbara frågor att diskutera.

ARW: Hur ser du på förhållandet kollegialitet och kvalitetet i verksamheten (utbildning och forskning)?

Stefan Bengtsson: Som sagt, kollegial ledning är avgörande för att säkra och kontinuerligt utveckla kvalitet. Detta kan dock arrangeras på olika sätt och behöver i sig inte vara formellt beslutande. Kvalitetsfrågan är dock drivande i mitt ställningstagande att nu dra igång vår interna process för att stärka kollegialiteten.

ARW: När Malmö nu vill stärka det kollegiala inflytande, på vilket sätt ska detta ske? Betyder det att kollegiala organ ska vara beslutsfattande eller ska de snarare ha en rådgivande eller förslagsställande funktion – i vilka frågor i så fall?

Stefan Bengtsson: Detta kommer den framtida interna processen få svara på. Högskolan har även idag beslutande fakultetsstyrelser. Beslutsmandat måste åtföljas av ansvar och möjlighet att utkräva ansvar och det blir naturligtvis en viktig punkt att diskutera. Mycket av den pågående diskussionen fokuserar på den formella beslutsmakten. I min värld är kollegialt inflytande mycket bredare. Även utan det formella beslutsmandatet (som då kan ligga hos rektor eller dekan) kan kollegiala organ de facto naturligtvis ha ett helt avgörande inflytande på många frågor. Jag är öppen för att diskutera vissa beslutande organ, men det är en fråga för den kommande processen.

ARW: Du nämner på bloggen att förändringen mot en plattare organisationsstruktur och mindre enheter skulle leda till större resurseffektivitet. Kan du ge ett konkret exempel? Annars brukar ju argumenten gå i andra riktningen: att större enheter är resurseffektivare och därför att föredra.

Stefan Bengtsson: Så är det naturligtvis. Parallellt med den ovan nämnda processen så kommer vi att inleda ett arbeta att samla allt stöd vid högskolan i en och samma organisation (gemensam organisation med lokal närvaro). Här är naturligtvis resurseffektiviteten en viktig faktor. Rörande den akademiska verksamheten så har jag föreslagit att vi ska titta på om vi kan skapa en plattare organisation. Här är det inte lika uppenbart att stordrift medför fördelar, samtidigt får naturligtvis inte enheterna bli för små. Tanken är att ett ökat organisationsdjup kostar resurser och tid i hantering av frågor och beslut på fler nivåer och det kan bli ett långt avstånd mellan rektor och högskolestyrelse och den enskilda läraren som försämrar transparens och möjlighet att påverka. Jag tror också att en plattare organisation med lite fler enheter enklare möjliggör att arbeta med fler- och tvärvetenskapliga frågor på tvären över linjeorganisationen. Något som är centralt i vår strategi.

ARW: Slutligen: Malmö högskola har ingått ett samarbete med organisationen ”Scholars at risk”. Vad betyder det konkret och hur kommer ni att samarbeta i praktiken?

Stefan Bengtsson: Ja, det stämmer. Vi har nyligen som ett av flera svenska lärosäten gått med i ”Scholars at risk”. Skälet är att vi känner att vi vill bidra till att stötta kollegor vid universitet i länder med repressiva regimer. Det kan vi naturligtvis göra på olika sätt och ”Scholars at risk” är bara en möjlighet. Fördelen är att nätverket ger struktur och möjliggör erfarenhetsutbyte och lärande. Vi är som sagt nya i detta och i framtiden kan det t ex innebära att vi bjuder in utsatta kollegor att vistas en period vid Malmö högskola.


Vi fortsätter att bevaka utvecklingen vid Malmö Högskola.

EJO/MZ

This entry was posted in Akademisk frihet and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.