En tidigare Uppsala-undersökning visade att flera högskolor efter autonomireformen försämrat eller, som Luleå tekniska universitet, helt avskaffat det kollegiala styret. En ny studie visar att andra högskolor också ligger illa till. Slutsatsen blir att minst fem svenska högskolor inte längre uppfyller UNESCO:s krav på kollegialt beslutsfattande.
I ett tidigare inlägg berättade vi att den ökade institutionella självständighet som autonomireformen gav lärosätena i flera fall lett till minskad akademisk frihet för lärare och forskare. Deras kollektiva rätt att styra sig själva, vilket är en del av den akademiska friheten, har bytts ut mot linjestyrning vid flera lärosäten. Detta enligt en läsvärd och gedigen uppsats av Elin Sundberg, som haft demokratiexperten Shirin Ahlbäck Öberg, docent i Statsvetenskap, som handledare. Studien täcker in Uppsala universitet, Stockholms universitet, Göteborgs universitet, Luleå tekniska universitet och Högskolan Dalarna. Slutsatsen blev att medan Uppsala och Stockholm i stort lyckats bevara det kollegiala styret har det gått utför på andra håll. Värst i klassen blev Luleå som framstår som Sveriges mest toppstyrda lärosäte. Den kanske största överraskningen var att Göteborg, till skillnad från de andra större högskolor, styrs alltmer oakademiskt.
I den nya, kompletterande studien riktar Sundberg sin kritiska blick mot fem andra lärosäten: Linnéuniversitetet, Lunds universitet, Malmö högskola, Södertörns högskola och Örebro universitet. Nytt i studien är också att alla tio högskolorna, från den gamla och nya studien, jämförs med avseende på kollegialt styre av utbildningen. Uppsatsen ger en utmärkt överblick över högskolornas beslutssystem, där ett slående faktum är hur olika de ofta styrs.
I studien framstår Lund och Örebro som vinnare. Båda har i hög grad behållit det kollegiala styret. De stora sorgebarnen är istället Linnéuniversitetet och Malmö högskola. Om Linnéuniversitetet skriver Sundberg så här i sitt sammanfattande omdöme:
Från och med år 2013 styrs inte längre institutionerna kollegialt utan enbart av en prefekt. Vidare har linjestyrningen ökat i och med att enskilda chefer, framför allt dekan, fattar beslut i majoriteten av de undersökta frågorna gällande utbildning på delegation direkt av rektor. Även linjestyrningen av beredningen av anställningsärenden har ökat. Dekan beslutar på direkt delegation av rektor om beredningsförfarande vid anställningsärenden utifrån anställningsordningen och flera av fakultetsnämndens beslutsbefogenheter har delegerats direkt till dekan från rektor. Sammantaget framträder en bild där beslutsmakt har förflyttats till framförallt dekan på bekostnad av de kollegiala organens beslutsmandat. Val av dekan har dessutom ersatts med ett samrådsförfarande. Linjestyrningen har även ökat vid val till fakultetsstyrelse genom att rektor utser valberedningen.
Om Malmö högskola heter det:
Flera förändringar har bidragit till en minskning av det kollegiala styret vid högskolan till förmån för dekan som utses av rektor efter en rekryteringsprocess, dvs. ej genom val eller liknande. Linjestyrningen på fakultetsnivån har ökat markant i och med att fakultetsstyrelsen framför allt har en rådgivande roll. Fakultetsstyrelsen har vissa specificerade beslutsbefogenheter men uppges i övrigt vara rådgivande till dekan enligt arbetsordningen. Utbildning och forskning, sett till de beslutsbefogenheter som undersöks här, är i princip helt linjestyrd. Vidare har fakultetsstyrelsen inte längre befogenhet att fatta beslut om budget för fakulteten år 2013 utan även det gör dekan.
Även anställningsärenden har påverkats:
Linjestyrningen vid anställningsärenden har ökat. Fakultetsstyrelsen har inga uttalade beslutsbefogenheter vad gäller anställningsärenden alls. Anställningsnämnden är rådgivande till dekan och inte längre en nämnd under fakultetstyrelsen. Fakultetsstyrelsens tidigare nämnder för utbildning och forskning har även de en förändrad roll där den rådgivande funktionen till dekan betonas.
Om man kombinerar studierna framträder följande bild av hur kollegialt utbildningen styrs. Bäst är Lund, Stockholm och – något överraskande – Örebro, som kommer snäppet före självaste Uppsala. Sedan följer Södertörn och därefter ett Göteborg på dekis, före Linnéuniversitetet och Högskolan Dalarna. På näst sista plats hittar vi Malmö som är nästan, men bara nästan, lika toppstyrt som Luleå som alltså behåller sin bottenplacering.
UNESCO:s rekommendationer för högre utbildning föreskriver ett långtgående kollegialt beslutsfattande i all akademisk verksamhet:
31. Higher-education teaching personnel should have the right and opportunity, without discrimination of any kind, according to their abilities, to take part in the governing bodies and to criticize the functioning of higher education institutions, including their own, while respecting the right of other sections of the academic community to participate, and they should also have the right to elect a majority of representatives to academic bodies within the higher education institution.
32. The principles of collegiality include academic freedom, shared responsibility, the policy of participation of all concerned in internal decision making structures and practices, and the development of consultative mechanisms. Collegial decision-making should encompass decisions regarding the administration and determination of policies of higher education, curricula, research, extension work, the allocation of resources and other related activities, in order to improve academic excellence and quality for the benefit of society at large.
Vi har tidigare konstaterat att åtminstone Luleå tekniska universitet inte längre uppfyller dessa internationellt överenskomna principer. Efter den nya studien står det klart att Högskolan Dalarna och Göteborgs universitet inte gör det heller, samt att även Linnéuniversitetet och Malmö högskola sällat sig till samma oakademiska krets.
EJO/MZ