Det händer relativt sällan att ett ärende som gäller akademisk frihet får sådan uppmärksamhet att det når rikstidningarna. En aktuell affär kring Sveriges lantbruksuniversitet ledde dock till såväl en debatt i SvD som en ledare i DN (se nedan). Vi publicerar regeringsuppdraget och analyserar affären.

Så här skriver sex forskare från olika lärosäten och vetenskapliga discipliner i SvD om bakgrunden:

Uppdraget gick ut på att sälja in den ”svenska förvaltningsmodellen” för skogsbruk som ett föredöme för hållbar utveckling globalt. Målgruppen var” främst representanter för beslutsfattande och genomförande myndigheter”. Uppdraget refererade direkt till regeringens egen politiska satsning ”Skogsriket – med värden för världen” och insatserna vid konferensen skulle planeras ’efter samråd’ med Skogsstyrelsen och Landsbygdsdepartementet, ”i samverkan” med Exportrådet, samt ”i nära samarbete” med ”relevanta representanter från näringslivet”.

Vidare:

Uppdraget var ytterst normativt och därmed besvärande att lägga som uppgift på ett universitet. Uppdraget bygger på den vaga och också tydligt etnocentriska uppfattningen att ’den svenska förvaltningsmodellen för skogsbruk’ är bättre för hållbar global utveckling än andra länders dito modeller. Uppfattningen är gripen ur luften och utslag av önsketänkande. Det finns ingen konsensus om vad den svenska förvaltningsmodellen är och det finns inte heller internationella vetenskapliga jämförande studier som visar att svenskt skogsbruk är bättre som förebild för hållbar global utveckling än andra länders skogsbruk.

Det är inte svårt att hitta exempel på hur regeringsuppdraget tvingar SLU-forskarna att ansluta sig till regeringens uppfattning i vetenskapliga frågor. Här är ett:

Syftet med aktiviteterna är att sprida information och kunskap om långsiktigt hållbar skogsproduktion i Sverige med dess två likställda mål om produktion och miljö och att informera om hur forskning och utveckling bidragit till en sådan utveckling.

Här föreskrivs att forskarna ska sprida uppfattningarna (a) att skogsproduktionen i Sverige är långsiktigt hållbar, (b) att detta beror på två likställda mål om produktion och miljö samt (c) att forskning och utveckling bidragit till denna förmodade utveckling. Alla tre teserna framställs som sanningar.

Att en minister dikterar vilka antaganden forskare ska omfatta i vetenskapliga angelägenheter för tankarna till forna kommuniststaters krav att all forskning ska utgå från marxistiska förutsättningar. Som forskarna i SvD-artikeln noterar strider regeringsuppdraget, föga överraskande, mot en rad normer och lagar. Det strider mot regeringens egen uttalade försäkran, i autonomipropositionen, att ”universitets och högskolors grundläggande uppgift är att vara en självständig och kritiskt reflekterande kraft i samhällsutvecklingen”. Likande normer återfinns i universitetens Magna Charta från 1988 och Unescos rekommendationer för högre utbildning. När det gäller lagar är uppdraget i konflikt med kravet på forsknings frihet i regeringsformen kap. 2 och högskolelagens föreskrift (kap. 3 a §) att ”[i] högskolornas verksamhet skall vetenskapens trovärdighet och god forskningssed värnas”. För vem tror på en vetenskap vars slutsatser och resultat dikteras av politiker?

SLU-rektorn har replikerat att det var hon som tog initiativ till att ett regeringsuppdrag kom till stånd samt till en film där SLU-forskare gör reklam för regeringens jordbrukspolitik. Bakgrunden vara att man därigenom ville möjligöra ekonomiskt bidrag från regeringen, vilket formellt förutsatte ett regeringsuppdrag. Det var därför inte fråga om ”ministerstyre”, menar hon. Allt detta är dock irrelevant i sammanhanget. Det är själva regeringsuppdraget som är normativt och rättsligt oacceptabelt. Det gäller oberoende av hur uppdraget kom till stånd. Det är oroväckande att rektorn inte verkar förstå problemets kärna utan upprepar samma sak i en replik i DN. Rektorns medgivande är dessutom kontraproduktivt från hennes egen synpunkt. Om hon har rätt betyder det att hon tagit initiativ till en process som ledde till överträdelse av grundlag och högskolelag. Det kan knappast läggas till hennes meritlista.

EJO/MZ