Systematiskt jäv vid Stockholms konstnärliga högskolor: cheferna anställde närstående

På Stockholms konstnärliga högskolor är det inte främst skicklighet som avgör vem som blir anställd utan det viktiga är att stå någon av cheferna nära. Den bild som framtonar är av en högskola där statliga tjänster delas ut till släkt och vänner och notan går till skattebetalarna. En läckt promemoria som ARW publicerar vittnar vidare om en misslyckad ihopslagning av flera högskolor som lett till ökad toppstyrning och mindre inflytande för forskare och lärare.

Tack vare en uppgiftslämnare som valt att vara anonym har vi kommit över material som pekar på allvarliga och systematiska förvaltningsmässiga brister vid rekrytering till tjänster vid Stockholms konstnärliga högskolor. Vi har kunnat verifiera de väsentliga uppgifter som lämnats. En av Konstfacks prefekter anställde sin sambos nära samarbetspartner som sin biträdande prefekt. Stockholms konstnärliga högskola anställde förvaltningschefens sambos son som ekonomiadministratör. Samtidigt rekryterades dottern till en tidigare rektor som administratör.

I fallet med den biträdande prefekten har överklagandenämnden för högskolan agerat genom att undanröja anställningsbeslutet. Beslutet undanröjs på grund av jäv. Möjligen har överklagandenämnden vägt in den klagandes betydligt större objektiva meritering, såsom den beskrivs i beslutet, särskilt när det gäller undervisning och adminstration, varför den enda rimliga förklaringen till anställningsbeslutet är att det skett ett otillbörligt gynnande. Bakgrunden är att Fackföreningen ST på Konstfack hade lyft frågan om jäv i samband med beslutet men fått till svar att Konstfack inte bedömde det som att prefekten var jävig. För säkerhets skull ombads rektor ta det formella beslutet om anställningen. Överklagandenämnden, som vi har bra erfarenheter av, bedömde att detta inte spelade någon roll i sammanhanget.

Det andra fallet rör en anställning av förvaltningschefens sambos son som ekonomiadministratör vid Stockholms konstnärliga högskola. Det handlar om förvaltningschef Eva Öquist och hennes sambo Cheick Wagué, tillika professor vid Södertörns högskola. En sambos son får sägas höra till familjen, varför det är fråga om ett direkt jäv. Detta beslut överklagades tyvärr inte.

Stockholms konstnärliga högskola har även anställt dottern till tidigare rektor, Efva Lilja, som administratör. Även i detta fall skedde inget överklagande. Efva Lilja lämnade vid årsskiftet 2013-14 posten som rektor för Dans- och cirkushögskolan, som är en del av Stockholms konstnärliga högskola. Eva Öquist var förvaltningschef där under Efva Lilja innan Dans- och cirkushögskolan i år (2014) gick samman med Stockholms dramatiska högskola och Operahögskolan för att bilda Stockholms konstnärliga högskola.

Det ska framhävas att ingen betydande skugga faller över de personer som orättmätigt fått tjänsterna, utan ansvaret ligger naturligtvis hos de chefer som fattat besluten.

Bilden att det rör sig om systematisk rekrytering av närstående, där Öquist spelar en huvudroll, får stöd i en läckt promemoria skriven av Bo-Erik Gyberg som deltog i bildandet av Stockholms konstnärliga högskola och nyligen avgick som rektor för Stockholms dramatiska högskola. Där beskrivs även vad som ter sig som en misslyckad omorganisation, där externa konsulter spelar en intressant roll. Enligt Gybergs förtroendeingivande skildring har förändringen lett till ökad toppstyrning och mindre inflytande för lärare och forskare.

EJO/MZ

This entry was posted in Akademisk frihet and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.