Valspecial: partierna svarar om den akademiska friheten

Vad vill ditt parti göra för att stärka den akademiska friheten för lärare och forskare? Den frågan konfronterade Academic Rights Watch samtliga större politiska partier med inför valet. Vi publicerar nu svaren.

Enbart under 2013 kunde vi dokumentera 25 olika kränkningar av den akademiska friheten vid 15 olika lärosäten. Överträdelserna har sedan fortsatt under 2014 utan tecken på att avta. Mot den bakgrunden valde vi att konfrontera de största politiska partierna med frågan vad de tänker göra för att stärka den akademiska friheten för forskare och lärare. Vi bifogade vår årsberättelse från 2013 som underlag.

– Det är glädjande att partierna generellt svarat på vårt utskick. Det är bara Centerpartiet som, trots upprepade påminnelser, inte inkommit med ett ställningstagande, säger Erik J Olsson på Academic Rights Watch.

Han noterar att det finns stor spridning i svaren när det gäller engagemang och konkreta förslag.

– Vissa partier har bara svarat pliktskyldigast på vår förfrågan eller hänvisat till pågående utredning. Men i flera fall har vi fått in svar som uttycker förståelse för frågeställningen och en verklig vilja att åstadkomma förändring till det bättre, säger Olsson.

Det finns också olikheter i hur frågan har behandlats inom partiet. I vissa fall har den delegats till underordnade medan andra svar kommer från hög nivå inom partierna.

– Det är klart att ett svar från en högt uppsatt partifunktionär väger tyngst när man ska avgöra vilket parti som är mest trovärdigt, påpekar Olsson.

Feministiskt initiativ

Marita Strand på FI:s presstjänst svarade:

Tack för att vi gavs möjlighet att svara på er fråga angående akademisk frihet! Kan i dagsläget inte hänvisa till beslut gällande frågan. Vi ser istället fram emot om ni återkommer till oss efter riksdagsinträdet, för att ta del av era synpunkter och kunskap för vår politikutveckling.

– Det är begripligt att ett nytt parti inte har en utarbetad politik i alla frågar. Vi samarbetar gärna med alla partier som vill utveckla sin utbildningspolitik med den akademiska friheten som grund, säger Erik J Olsson.

Folkpartiet

Folkpartiet svarade genom Sigrid Rydell Johnson som är medarbetare i den politiska staben och ”brevsvarare”:

Folkpartiet värnar den akademiska friheten och lärosätenas självständighet gentemot staten.  Ett lärosäte har en rad olika sorters frågor att hantera, exempelvis rent akademiska, administrativa men även mer strategiska frågeställningar. Regeringen har tillsatt en utredning som ska titta närmare på högskolans ledningsfunktioner och hur den avvägningen kan se ut. Syftet är att ta fram ett underlag för främst universitetens och högskolornas egna ställningstaganden i fråga om ledarskap och ledningsstrukturer, men även överväga om det finns behov av åtgärder på nationell nivå.  Vi inväntar nu resultaten av den här utredningen.

– Det är visserligen bra att regeringen tillsatt en utredning. Samtidigt hade man väntat sig ett betydligt mer affekterat försvar för den akademiska friheten från ett parti som gör anspråk på att förvalta den liberala idétraditionen, framhåller Olsson.

ARW är för övrigt kritiskt till valet av Kåre Bremer som regeringens utredare. Under Bremers tid som rektor mörkades en magisteruppsats som beskrev en katastrofal omorganisation där Bremer själv spelade en huvudroll.

– Vi hade nog föredragit en utredare som vi kan ha större förtroende för. Personligen tycker jag att Bo Sundqvist, tidigare rektor i Uppsala, hade varit ett intressant namn, säger Olsson.

Kristdemokraterna

Svaret kom från Inger Strömbom, tidigare riksdagsledamot och numera kommunalpolitiker i Danderyd. Strömbom hänvisar till samma utredning:

Utbildningsdepartementet har under våren 2014 tillsatt en utredning som har till uppdrag att titta på ledningsfunktioner inom högskolan. I uppdraget ingår bl a att beskriva och analysera det kollegiala beslutsfattandet vid lärosätena. Resultatet av utredningen presenteras i oktober 2014 och blir ett viktigt underlag för framtida ställningstaganden. För kristdemokraterna är den akademiska friheten väldigt viktig. Forskares möjligheter att beforska frågor, drivna av nyfikenhet, är väsentlig. Det innebär inte att alla begränsningar är borta. Det måste vara ordning och reda i någon mening också inom forskningsvärlden. Därför finns det normer och värden som funnits i århundraden och som inte bör åsidosättas utan vidare. En utredning kan uppmärksamma vilka hinder och möjligheter som bör prövas utifrån perspektivet den akademiska friheten. När vi kristdemokrater välkomnade en stiftelsereform var målet att öka den akademiska friheten genom att ge möjlighet att lämna rollen som myndighet för de lärosäten som så önskade.

– Svaret påminner om Folkpartiets men utstrålar till skillnad från detta ett visst, om än dämpat, akademiskt patos. Dock är det problematiskt att hänvisa till stiftelsereformen i detta sammanhang då många akademiker befarade att den skulle leda till mindre inflytande för forskare och lärare.

Miljöpartiet

Per Olsson som är politisk sekreterare med ansvar för utbildningspolitik gav följande svar:

Det tydligaste beviset på hur illa det kan gå när politiken försöker styra högskolan är den svenska uteslutningen ut ENQA. Regeringen har under de senaste åren också vid andra fall petat i detaljerna kring högre utbildning vilket gett lärosätena minskad självständighet. Miljöpartiet ser allvarligt på hur regeringen agerat i dessa ärenden. Vi vill ha långsiktig dialog med lärosäten om deras utveckling och behov och vill se över hur en långsiktigt bättre finansiering kan ordnas jämfört med idag. Genom en god finansiering värnas friheten. På sikt måste också fakultetsmedlen ses över.

Per Olsson fortsätter:

Men autonomi gäller inte bara lärosätena i förhållande till den politiska makten utan det gäller också enskilda forskare, verksamma lärare och studenter i förhållande till lärosätet. Dessa relationer måste präglas av det som ska känneteckna akademin i övrigt: saklighet, öppenhet, diskussion och debatt. Kritik ska inte tystas och brister inte döljas, tvärtom, utveckling sker genom att vi öppet och sakligt hanterar oenighet och oegentligheter. Politiken kan förbättra för de kollegiala beslutsprocesserna genom att se till att stärka strukturerna för dessa. Det behövs en levande diskussion både på lärosäten och inom utbildningspolitiken över hur begreppet akademisk frihet ska tolkas och hur det rent konkret ska/kan implementeras, inte minst med tanke på de stora förändringar som skett och sker inom sektorn högre utbildning och forskning, samt i relation till den politiska styrningen. De principer som Sverige anslutit sig till genom Europarådet och Unesco bör vara ledande i dessa frågor.

– Det ligger i sakens natur att oppositionspartierna vill profilera sig mot regeringen. Men Miljöpartiets svar är mer än så. Det är ett försvarstal för den akademiska friheten vilket är precis vad vi vill höra från våra politiker. Att stärka de kollegiala strukturerna är just vad som behövs. Det är särskilt glädjande att Miljöpartiet vill låta internationella och europeiska överenskommelser vara vägledande. Det som återstår är att faktiskt genomdriva en annan utbildningspolitik i praktiken, säger Olsson.

Moderaterna

Filip Solsjö, utbildningspolitisk handläggare på riksdagskansliet, svarade för Moderaternas räkning:

Inskränkningar av den akademiska friheten är mycket allvarlig[a]. Det är viktigt att fall där en eventuell inskränkning har förekommit prövas för att skydda lärare och forskares rätt att bedriva forskning och undervisning. Nya Moderaterna och Alliansen har genomfört flera förändringar för att stärka svenska universitet och högskolors autonomi. Reformerna behöver följas upp och utvärderas. Vi ser även ett behov se över dagens rekryteringsprocesser vid lärosätena för att dessa ska vara rättssäkra och följa rådande regelverk.

– Det är bra att man betonar vikten av att pröva fall där eventuella inskränkningar förekommit. Hittills har rättssystemet, inklusive JK och JO, inte värnat den akademiska friheten. Det framgår inte av Moderaternas svar hur man konkret vill komma tillrätta med problemen, men att man ser med allvar på inskränkningar är ett första steg mot handling, menar Olsson.

Socialdemokraterna

Det utförliga svaret kom från Thomas Strand, som sitter i utbildningsutskottet med särskilt ansvar för forskningsfrågor:

Utbildning, forskning och innovation ska också stå i bildningens tjänst. Vara ett värn för den fria och skapande tanken. Förstå värdet av de existentiella perspektiven. Ge makt åt de maktlösa. Och ord åt de tystade. Därför måste varje demokratiskt samhälle slå vakt om självständiga forskare som förutsättningslöst analyserar och ifrågasätter samt aktivt medverkar i den offentliga debatten. På så sätt utvecklar vi det öppna och demokratiska samhället.

Den akademiska friheten är central för oss socialdemokrater. Ovanstående citat är hämtade ur den forsknings- och innovationsmotion som vi publicerade hösten 2012. Citatet understryker vikten av fria och självständiga forskare.

Vi, socialdemokrater, vill slå vakt om den akademiska friheten och stärka den. Vi avvisade förslaget om ytterligare högskolestiftelser av flera skäl, bland annat på grund av oklarheter kring den akademiska friheten och studenternas rättssäkerhet. Vi har också vid tidigare autonomidiskussioner och politiska beslut varit kritiska till att inflytandet från forskande personal och studenter begränsats. Yttrandefrihet, meddelarfrihet och inflytande är centrala delar i den akademiska friheten.

Vi, socialdemokrater, vill i vår högskole- och forskningspolitik slå vakt om fria och självständiga forskare. Demokratin tjänar på att de finns fler kritiska röster i samhället, inte färre. En stor akademisk frihet stärker kvaliteten bland lärosäten och i forskningsarbetet.

– Ett kraftfullt försvar för akademiska rättigheter där de sätts in i ett bildnings- och demokratiperspektiv. Svaret betonar akademin som en självständig kritisk kraft i samhället, där yttrande- och meddelarfrihet är centrala beståndsdelar. Det problematiserar också förhållandet mellan institutionell autonomi och frihet för akademikerna själva. Värdena är det inget fel på. Det återstår att se om Socialdemokraterna förmår omsätta dem i konkret handling om de kommer i regeringsställning, säger Olsson.

Sverigedemokraterna

Carina Herrstedt svarade för Sverigedemokraternas del. Hon är andre vice ordförande i partiet samt riksdagsledamot:

Yttrandefriheten är av yttersta vikt vid högskolor och i samhället i övrigt. Yttrandefriheten borde få ett starkare lagligt skydd i högskolan anser vi och vi skall titta på detta framgent. Vi vänder oss definitivt emot att högskolan i Sverige skall styras enligt principen ”New Public Management”, alltså som ett privat företag. Vi vänder oss också starkt emot att högskolornas forskning politiseras, om det nu gör det. Vi har under nuvarande mandatperiod både motionerat och vänt oss emot att skolan i övrigt politiseras och samma principer har vi självklart när det gäller högskolan. Vad gäller frihet för forskning så är det också så att forskning som drivs med skattepengar inte kan bli helt fri. Skattebetalarna måste ju ha ett intresse av att forskningen är någorlunda vettig och åtminstone har en chans att på sikt ge återbäring. Speciellt viktigt är det dock att vi upprätthåller grundforskningen.

– Herrstedt betonar med rätta yttrandefrihetens betydelse som högskolans fundament. Det är utmärkt att Sverigedemokraterna tar avstånd från att driva högskolan som ett privat företag, den kanske viktigaste faktorn bakom de problem som högskolan konfronteras med idag, bedömer Erik J Olsson.

Herrstedt har också synpunkter på ett ärende som vi följt på vår sajt. Det gäller professor Erik Svensson, han som efter att ha twittrat på sin fritid på ett sätt som ledningen ogillade blev uppkallad till dekanen. I ett tidigare inlägg har ARW kritiserat ledningens hantering. Herrstedt stöder dock dekanens agerande:

Vad gäller yttrandefrihet så tar ni på Academic Right Watch upp det utmärkta exemplet Erik Svensson ’twitterprofessorn’.Självklart så måste även anställda vid högskolor få uttrycka och diskutera sina åsikter privat, lika självklart är det att man som anställd på en hög position inom högskolan får ha egna politiska åsikter och ventilera dem. Frågan är dock inte så enkel, vilket fallet Svensson är ett utmärkt exempel på.Svensson gjorde sig inte bara skyldig till det ni skriver på Academic Rights Watch, utan han betedde sig oacceptabelt mot en mängd människor (vilket undertecknad var ögonvittne till). Svensson gav inte uttryck för sina politiska åsikter i enlighet med yttrandefriheten, utan han förolämpade och kränkte ett stort antal människor under kort tid. Han använde dessutom ett språkbruk som fick publicum att häpna. Detta gjorde Svensson med sin titel fullt offentlig.

Här menar vi att anställda med höga positioner också är ett ansikte utåt för lärosätet och måste upprätthålla en miniminivå, särskilt gäller detta om man offentligt går ut med sin titel, som i fallet Svensson. Dessutom är inte Svenssons agerande försvarbart ens som privatperson. Yttrandefrihet måste dessutom gälla dem som hyser motsatt åsikt mot människor som Svensson. Faran med politisering av högskolornas verksamhet menar vi också kommer från starkt engagerade människor som Svenson. Politisering skall inte komma från något håll självklart.

Sammanfattningsvis: Vi är emot högskolornas politisering, åt alla håll. Vi är beredda att titta över lagstiftningen angående detta. Självklart skall yttrandefrihet gälla alla anställda inom högskoleväsendet. Privat måste även anställda få diskutera politik (och hysa vilka åsikter de vill), det är innebörden av vår yttrandefrihet. Men som anställd med en hög position inom en högskola är man också ett ansikte utåt för arbetsplatsen. Därigenom kan man inte bete sig hur som helst utan måste iaktta ett minimum av vanlig hyfs, vilket vi menar att t.ex. Erik svensson inte gjorde. Vi stödjer dekanen Olof Sterners agerande när han kallade in Svensson för ett samtal.

– Det är bra att Herrstedt som enda partirepresentant tar upp ett konkret fall för diskussion. Annars blir yttrandefriheten lätt ett abstrakt värde utan egentligt innehåll. När det gäller Erik Svensson ansluter vi oss till Justitiekanslerns bedömning att det endast är när en anställd yttrar sig på högskolans vägnar, t.ex. som informationsansvarig, som grundlagen tillåter att ledningen sanktionerar yttrandena. Svensson yttrande sig i det aktuella fallet inte på Lunds universitets vägnar, säger Erik J Olsson.

Vänsterpartiet

Johannes Kindstedt, politisk sekreterare, svarade så här:

Vänsterpartiet värnar den akademiska friheten. Högskolor och forskning ska ha stabila, långsiktiga ekonomiska villkor och skyddas från politisk styrning. Vi verkar därför för att dessa aspekter ska få större tyngd när det gäller frågor om fördelning av resurser. När högerregeringen presenterade autonomireformen så varnade vi och många andra för de negativa konsekvenser som kunde uppstå. (Se vår motion ihop med S och MP: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/med-anledning-av-prop-200910_GX02Ub11/?text=true). Minskat kollegialt inflytande och ökad toppstyrning på universitet och högskolor har också blivit resultatet. Självklart vill vi därför verka för att situationen förbättras.

– Vänsterpartiet visar här insikt i den problematik som autonomireformen gett upphov till. Ett första steg är att slå fast att den lett till minskat kollegialt inflytande och ökad toppstyrning. Det återstår att se om insikten tar sig uttryck i konkret handling om partiet får möjlighet att påverka utbildningspolitiken.

Läs partiernas fullständiga svar här!

This entry was posted in Akademisk frihet and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.