Identitetspolitik och radikalfeminism vill gå från lika möjligheter till lika utfall exempelvis när akademiska tjänster ska tillsättas. I veckans Youtube-klipp förklarar ARW:s Jens Stilhoff Sörensen varför detta utgör ett hot mot den akademiska friheten.
Identitetspolitik innebär politisk mobilisering och organisering för särintresse eller gruppintresse där gruppen är baserad på identitet utifrån ras, etnicitet, kön, eller religion. Ofta rör det sig om biologiska kategorier (kön, hudfärg), men det är inte nödvändigt. Själva grundtanken är att identitet är grunden för politik eftersom gruppen anses vara missgynnad eller diskriminerad. Centralt är att man inte nöjer sig med krav på likabehandling utan kräver lika utfall, oftast genom öppen eller förtäckt kvotering.
I veckans Youtube-klipp i serien om hot mot den akademiska friheten berättar ARW:s Jens Stilhoff Sörensen om hur identitetspolitiken och även radikalfeminismen undergräver den meritokratiska grund som vetenskapen står på. Ett viktigt begrepp i sammanhanget är intersektionalitet, som används av företrädare av såväl identitetspolitik som radikalfeminism. Intersektionalitet leder, visar Sörensen, till radikal relativism – det finns ingen sanning utan bara subjektpositioner – och utgör därför en fara för vetenskapen som sådan.
– Identitetspolitiken hotar den akademiska friheten på flera sätt. Svensk grundlag kräver att endast förtjänst och skicklighet ska avgöra anställning, inte grupptillhörighet. Dessutom ska vetenskapliga argument och meriter dömas på sin egen grund och inte efter vem som framför dem eller vilken grupp de tillhör, säger Jens Stilhoff Sörensen på Academic Rights Watch.
Liknande ärenden
Efter Hesslow-affären: Medicinska fakulteten kräver ”korrekt” genusterminologi på läkarutbildningen
Lundafysiker baxar igenom kvinnlig ESS-professor: inte i tätgruppen för någon sakkunnig
Statsvetare i Lund lägger ner kurs: tvingades använda könskvoterad kurslitteratur