En myndighets kommunikationspolicy måste tydligt ange att den endast rör yttranden som görs på myndighetens vägnar. Det skriver JK i sitt beslut med anledning av Academic Rights Watch anmälan av Högskolan i Gävle. Beslutet stärker akademikers och andra offentliganställdas möjligheter att kritisera instruktioner för mediakontakter som skapar osäkerhet kring meddelarfriheten.
Det var i mars i år (2013) som Academic Rights Watch anmälde Högskolan i Gävle för att ha antagit en kommunikationspolicy som strider mot meddelarfriheten. I policyn står bland annat att medarbetare måste kommunicera internt innan de kommunicerar externt med media.
I JK:s beslut framhålls att en kommunikationspolicy måste utformas på så sätt att det tydligt framgår att de råd och rutiner som anges endast gäller för medarbetarna i deras funktion inom högskolan, dvs när de uttalar sig på högskolans vägnar. Detta uttalande görs mot bakgrund av ett tidigare JK-beslut från 2008 där det anges att meddelarfriheten gäller såvida personen i fråga inte uttalar sig på myndighetens vägnar (dnr 2927-08-31).
– Att vår anmälan stärkt offentliganställdas möjligheter att värna om sin meddelarfrihet är helt klart en framgång för oss, säger Erik J Olsson på Academic Rights Watch. Att JK utrett frågan på mindre än en månad visar att ärendet prioriterats.
– Vi förutsätter nu att seriösa lärosäten och myndigheter väljer att se över sina instruktioner för mediekontakter i linje med JK:s uttalanden, säger Erik J Olsson.
JK invänder mot ett stycke i Gävlepolicyn där det står att den som haft kontakt med media måste kontakta närmaste chef. Denna instruktion kan skapa osäkerhet kring meddelarfriheten, menar man. JK ifrågasätter även högskolans påstående att meddelarfriheten inte gäller sekretessbelagt material. ”I många fall föreligger nämligen en rätt för den som har tystnadsplikt att vid mediekontakter diskutera även sådant som är belagt med sekretess”, skriver JK i beslutet.
– Att JK påtalar dessa brister i HiG:s kommunikationspolicy är utmärkt, säger Erik J Olsson. HiG måste nu ändra i dokumentet genom att dels förtydliga vilken typ av kommunikation det handlar om, dels nyansera föreskrifterna om sekretessbelagd information.
JK väljer ändå att inte ”utdela kritik” mot högskolan då man menar att det saknas skäl att tro att avsikten var att begränsa anställdas yttrande- och meddelarfrihet. Istället tar policyn ”uppenbarligen sikte på den kommunikation som sker på högskolans vägnar”.
– Vi är inte alls nöjda med denna del av JK:s beslut, säger Erik J Olsson. Bristerna i kommunikationspolicyn så graverande att JK borde riktat allvarlig kritik mot högskolan. Det hade sänt en stark signal till mindre seriösa myndigheter och lärosäten att de måste rätta in sig i ledet.
I ett beslut från 2001 utdelade JK allvarlig kritik mot en myndighet under liknande omständigheter (dnr 1481-01-21).
Erik J Olsson menar även att JK:s skäl för att inte utdela kritik kan ifrågasättas:
– Det är svårt att se vad högskolans syfte med policyn skulle ha med saken att göra. Dessutom undrar man hur JK kommer fram till att policyn tar sikte på kommunikation som sker på högskolans vägnar samtidigt som man i en senare del av beslutet kritiserar högskolan för oklarhet på just denna punkt. Det verkar ologiskt.
Sedan ARW JK-anmälde HiG har organisation i detalj beskrivit ett fall där en Gävleprofessor och hans kollegor blev uppsagda efter att ha kritiserat högskolan i media. Den ”arbetsbrist” som högskolan hänvisade till var fingerad. Det föreligger nu konkret information som talar emot JK:s välvilliga tolkning av högskolans syfte, om det nu är detta det kommer an på.
– Eftersom JK inte går tillräckligt långt i sin kritik mot HiG samtidigt som det inkommit ny information i ärendet överväger vi gå vidare med en anmälan även till JO, säger Erik J Olsson.