Twitterkrisen i Lund: politisk högerkampanj bakom uppläxning av professor

Det var reaktioner från allmänheten som ledde till att universitetet ingrep mot Erik Svensson, biologiprofessorn som yttrade sig på ett olyckligt sätt på Twitter. Dessa reaktioner uppstod troligen därför att Svensson på sitt twitterkonto valt att presentera sig som professor vid Lunds universitet. Det skriver universitetet i sin förklaring av ingripandet med anledning av en JO-anmälan. Men en närmare granskning visar att båda påståendena kan starkt ifrågasättas.

Det var i juli i år som biologiprofessor Erik Svensson hamnade i en hetsig diskussion på Twitter med Ingrid Carlqvist, redaktör för den islamkritiska nättidskriften Dispatch International. Svensson tappade fattningen och uttryckte sig på ett sätt som alla är överens om var olämpligt. Svensson insåg själv det problematiska i ordvalet och bad Carlqvist offentligt om ursäkt.

Men istället för att saken därmed var utagerad blev Svensson kallad till ett möte av dekanen för den naturvetenskapliga fakulteten, Olof Sterner, som i Sydsvenska Dagbladet hävdade att twitterinläggen ”skadar Lunds universitet” och att de inte är ”förenliga med Universitetets värdegrund”. Sterner menade vidare att ”[ä]ven om Erik Svensson har agerat som privatperson associerar många det inträffade med Lunds universitet”. Utöver mötet har LU inte vidtagit ytterligare åtgärder.

I vårt inlägg i Sydsvenska Dagladet påpekade vi att grundlagen, enligt ett klargörande från JK, förhindrar ett universitet från att ingripa mot anställda så länge som de inte uttalar sig på universitetets vägnar. Detta gäller även att kalla anställda till möten på grund av deras yttranden, vilket i sig kan ses som en statlig sanktion. Vi fann att det i Svenssons fall var uppenbart att han inte uttalade sig om Carlqvist för universitetets räkning. En privatperson anmälde sedan universitetet till Justitieombudsmannen, som – i linje med vår egen analys – krävde en förklaring från universitetets sida.

I sin skrivning till JO framhåller LU att man inser vikten av yttrandefrihet och att syftet med mötet inte var att inskränka någons yttrandefrihet. Samtidigt menar man att man har ett ”arbetsmiljöansvar” vilket innebär att man måste ”agera för att utreda händelser som kan påverka arbetsplatsen och dess anställda och som kommit till arbetsgivarens kännedom”. Man tillägger:

I förekommande fall har ett twitterinlägg upplevts som stötande och orsakat ett ifrågasättande av universitetets partiskhet som statlig myndighet. Ifrågasättandet från allmänheten har inkommit till universitetet i form av telefonsamtal och epost som ställts till såväl universitets- som fakultetsledning. Mot bakgrund av detta såg Lunds universitet, som arbetsgivare, ett behov av att prata med medarbetaren som författat inlägget om vad som egentligen inträffat och samtidigt berätta om de reaktioner universitetet fått. Reaktionen från allmänheten mot universitetet uppstod troligen på grund av att medarbetaren på sitt twitterkonto valt att presentera sig som professor vid Lunds universitet. Vid det samtal som senare hölls med medarbetaren, framkom dock att medarbetaren själv valt att ta bort sin tjänstetitel och arbetsgivare från sitt konto/inlägg snart efter att inlägget gjorts.

Skrivelsen är undertecknad av vicerektor Eva Wiberg samt arbetsrättsjurist Kristine Widlund. I beredningen har även, står det, personaldirektör Ingrid Estrada-Magnusson och arbetsrättsjurist Veronica Gummesson deltagit. Rektor Per Eriksson bekräftar inledningsvis yttrandets innehåll. Här är det med andra ord den högsta LU-nivån som uttalar sig.

Den bild som universitetet ger motsägs dock av information som Erik Svensson lämnat i sitt eget yttrande till JO. Svensson hävdar att han inte presenterat sig som professor vid Lunds universitet på sitt twitterkonto. Som vi påpekade i vårt tidigare inlägg är saken egentligen ovidkommande i sammanhanget; det väsentliga är om han uttalade sig på universitets vägnar. Men om Svensson har rätt skadar det ändå förtroende för universitetet som i så fall far med osanning om en anställd.

Svensson får på denna punkt starkt stöd från oväntat håll, vilket han själv framhåller. Den mot svensk invandringspolitik kritiska sajten Exponerat, som uttrycker sig milt sagt kritiskt om Svenssons agerande, publicerar som ett led i denna kritik Svenssons gamla twitterprofil. Av denna framgår att Svensson i sin twitterprofil inte presenterat sig som professor och inte nämnt sin anknytning till Lunds universitet. I profilen står också klart och tydligt att det är fråga om ”[p]ersonal tweets”. I den twitterdiskussion mellan Svensson och Carlqvist som också återges på sajten framkommer vidare att det är Carlqvist som kallar Svensson för professor, inte han själv.

Bördan ligger nu på universitetet att, mot alla odds, framlägga bevisning för att det man påstår om den egna medarbetaren är sant, dvs. att Svensson vid tidpunkten för den olyckliga twitterdebatten ”på sitt twitterkonto valt att presentera sig som professor vid Lunds universitet”.

Tyvärr övertas formuleringen nästan ordagrant i Sydsvenska Dagbladets rapportering om universitetets svar på JO:s förfrågan från 2013-11-14 (publicerad 06:30, uppdaterad 06:39). Där kan man läsa:

På Twitterkontot presenterade sig Erik Svensson först med sin tjänstetitel, något som han senare tog bort.

Det är beklagligt att en journalist okritiskt skriver av det som en part i målet påstår, utan minsta kritisk granskning och egen faktakontroll. I artikeln, skriven av Cecilia Nebel, omnämns överhuvud taget inte Erik Svenssons svar på universitetets skrivelse. Svenssons svar är stämplat hos JO 2013-11-11, dvs. tre dagar innan publiceringen av Nebels artikel, och var alltså sedan flera dagar tillgänglig för allmänheten, inklusive journalister. Det är också bristfällig journalistik.

Även universitetets påstående om att man svarat på ”ifrågasättanden” och ”reaktioner” från ”allmänheten” kan kritiseras. Den bild som Svensson ger är av en debatt som initieras av skribenter på nättidskrifter som Avpixlat, Dispatch International, Exponerat och Fria Tider. Det gemensamma för dessa är kritiken mot den svenska invandringspolitiken och mot den politiska vänstern samt stödet för Sverigedemokraterna.

Ett studium av vad dessa sajter skrivit om twitteraffären bekräftar bilden av att det i själva verket rör sig om ifrågasättande och reaktioner från en specifik, politiskt avgränsbar del av allmänheten. Själva kallar de sig ”Sverigevänliga” och sajterna för ”alternativa medier”. En av dessa, Fria Tider, bekräftar en egen telefonintervju med universitets rektor, Per Eriksson. Var det den intervjun universitetet avsåg med att ifrågasättande från allmänheten ”inkommit … i form av telefonsamtal”? Flera av sajterna berömmer sig för att ha initierat ett mediadrev och för att detta lett till att många läsare klagat hos universitetet. Samtliga ser kampanjen som en stor framgång, till och med som ett ”genombrott”.

Avpixlat heter det exempelvis: ”Efter att Sverigevänliga sajter tagit upp fallet, och många upprörda läsare kontaktat Lunds universitet där Svensson arbetar, ska ledningen enligt uppgift ha haft ett samtal med professorn. Nu gör han alltså avbön och tweetsen ifråga har raderats. Med andra ord gör vi tillsammans skillnad.”

Dispatch International skriver: ”Olov Sterner förklarar att han personligen är djupt olycklig över det näthat som kollegan ägnat sig åt på Twitter, som fick stor spridning då de alternativa nyhetssajterna Exponerat, Avpixlat och Fria Tider valde att återpublicera Svenssons kommentarer.” Vidare:

Biologiprofessorn Erik Svensson twittrade till Dispatch Internationals chefredaktör Ingrid Carlqvist att han ville spotta henne i ansiktet och översköljde henne med hatiska invektiv. Då händelsen uppmärksammades i alternativa medier, blev Lunds universitet mejlbombat av hundratals uppretade människor som undrade om uppförandet var i linje med universitetets policy.

Dispatch International skriver, under rubriken ”Spottande Lundaprofessorn ledde till stort genombrott för alternativa medier”:

Att Erik Svenssons beteende alls uppdagades och uppmärksammades beror uteslutande på att alternativa medier – framförallt att de välbesökta sajterna Avpixlat, Exponerat och Fria Tider tog upp fallet och återpublicerade Erik Svenssons kommentarer. Läsarna reagerade med raseri och Lunds universitet fick motta en mejlstorm av sällan skådat slag.

Man måste vara bra naiv för att tro att det på dessa sajter främst handlar om uppriktigt menade reaktioner på Svenssons val av uttryckssätt. Det blir tydligaste vid läsning av sajten Exponerat som själv formligen öser okvädesord över Svensson. Men även kommentarfälten på dessa sajter är mer än tydliga på denna punkt. Det är uppenbart att det väsentligen handlar om en politisk kampanj från höger mot Svensson, som på sin gamla twitterprofil beskriver sig som kommunist. En kampanj som universitetet, troligen ovetande om de bakomliggande sammanhangen, böjde sig för då man valde att ingripa mot Svensson.

Om vi bortser från yttrandefrihetsproblematiken är detta relevant för den akademiska friheten då universitets agerande hotar dess institutionella autonomi. Denna är central i UNESCO:s rekommendationer för högre utbildning:

Autonomy is the institutional form of academic freedom and a necessary precondition to guarantee the proper fulfilment of the functions entrusted to higher-education teaching personnel and institutions.

Där heter det vidare att “[m]ember States are under an obligation to protect higher education institutions from threats to their autonomy coming from any source”.

Att ett universitet kallar en professor till möte på grund av klagomål som väsentligen härrör från en viss politiskt definierbar grupp är knappast förenligt med universitetets institutionella autonomi. Ett autonomt och trovärdigt universitet måste kunna stå emot denna typ av politiskt kampanjande. Att trycket kommer från en gruppering med ett problematiskt förhållande till universitetets värdegrund, särskilt den del av den strategiska planen där det står att ”etnisk och social mångfald ska råda”, gör inte saken bättre.

Inget av detta får tolkas som att universitetet ska göra efterforskningar angående den politiska tillhörigheten hos dem som hör av sig till myndigheten. Det vore olagligt. Poängen är istället att man genom att avhålla sig från den typ av ingripande som man nu gjort mot Svensson säkrar inte bara yttrandefriheten; man garderar sig därmed också mot förtäckt politisk påtryckning. Här finns nyttiga lärdomar att dra.

Vår slutkommentar rör universitetets påstående att man ingripit därför att man tar ett ”arbetsmiljöansvar”. I själva verket har detta ärende ingenting med universitetets arbetsmiljö att göra. Det rör sig om en privat debatt mellan Erik Svensson och Ingrid Carlqvist, där Svensson inte uttalade sig på universitetets vägnar. Även om det skulle uppstå en diskussion på universitetet kring detta så gör det inte saken till ett arbetsmiljöproblem. Universitetets anställda är inte så bräckliga att de måste skyddas från varje form av obehag utan de måste kunna ta en debatt även om den är hetsig och upprör. En akademi är ingen sluten verkstad.

EJO/MZ

This entry was posted in Yttrandefrihet and tagged , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.