Nytt Arnason-fall: professor emeritus vid Uppsala universitet avstängd för sin kritik

Att som emeriterad professor värna om kvaliteten i verksamheten är numera ett högriskprojekt. Det fick Lars Tornstam vid Uppsala universitet erfara när han påpekade brister i forskningsinformationen på Sociologiska institutions hemsida. Prefekten svarade med att kasta ut Tornstam från universitetet. Fallet illustrerar emeritis utsatta ställning vid svenska högskolor.

Vi har tidigare rapporterat om det kända fallet vid Lunds universitet där en framstående emeriterad biologiprofessor, Ulfur Arnason, avstängdes efter att ha gått ut offentligt med sin kritik mot ett ledningsbeslut. Men det är inte bara i Lund som emeriterade professorer för en osäker tillvaro. Uppsala universitet fick nyligen sitt eget ”Arnason-fall” då Lars Tornstam, internationellt erkänd inom äldreforskningen (socialgerontologin), blev av med e-post och tillgång till universitetets lokaler efter att ha utövat sin yttrandefrihet.

Tornstams ursprungliga kritik gällde bristfälligt uppdaterad forskningsinformation på institutionens socialgerontologiska hemsida. I ett mejl till sin efterträdare, Sandra Torres, skriver Tornstam:

Tittade just in på gerontologigruppens länksida (http://www.soc.uu.se/en/research/research-fields/the-social-gerontology-group/links/ ) och upptäckte med hjälp av ett särskilt program att fyra av länkarna där är ”Broken”, dvs. leder ingenstans. Precis som bilar, så behöver hemsidor en minst årlig ”kontrollbesiktning” med uppdatering och åtgärdande av fel som t.ex. brutna länkar.

Han tillägger:

Ditt sätt att inte-sköta den socialgerontologiska hemsidan är en besvikelse. Jag hade trott att min efterträdare skulle ha mer go och kompetens än vad du visat dig ha. Om du inte har intresse/kraft/ork/kompetens att sköta hemsidan så tycker jag att du ska stänga den. Dåligt uppdaterade hemsidor ger bara ett dåligt intryck. Så är det nu! Skärp dig eller stäng ner sidan!

Hur mejlet kom till prefektens, Patrik Aspers, kännedom är inte svårt att räkna ut. Denne reagerar nu med hot om avstängning:

 Lars

Du har tillgång till institutionens epostsystem. Flera anställda har fått meddelande av dig skrivna i en ton som jag inte anser vara god. Om du skickar fler meddelande om vad anställda enligt din mening bör göra så stänger vi av din tillgång till UUs resurser.
Patrik Aspers, Prefekt

I sitt svar ställer sig Tornstam oförstående till prefektens reaktion:

Du får ursäkta Patrik, men jag har ingen aning om vad det är för mail du talar om. Kan du vara mer specifik! Det enda påpekande jag gjort (till Sandra för ett bra tag sedan) är att den socialgerontologiska hemsidan innehåller ett antal döda länkar som behöver åtgärdas. Det kan du väl inte mena vara illegitimt att påpeka?? Som du säkert känner till så kapas våra adresser med jämna mellanrum. Jag har själv fått mängder med spam som ser ut att komma från någon på institutionen – inklusive både dig och mig. Kan det vara något sådan som hänt?

I ett senare mejl tillägger han:

OK Patrik, om det nu blivit så lågt i tak på institutionen att det inte anses legitimt att påpeka brister, så får jag väl sluta att göra det. Men, jag fick ju inget svar på vilka ”Flera anställda” det är som skulle ha fått mail från mig, och vilka mail som åsyftas. Tacksam för rakare besked! Och, vad tycker du egentligen själv om tonen i ditt eget mail, där du hotar med ”avstängning” om jag inte upphör med att komma med synpunkter?

Men protesterna tjänade ingenting till. Prefekten gjorde verklighet av sitt hot i ett beslut från den 12 juni 2013.

Vår analys av detta fall är analog med vår tidigare bedömning av Arnason-fallet. Tornstam var vid tidpunkten för sin avstängning aktiv som forskare vid institutionen, vilket hans publikationsförteckning i Uppsala universitets databas vittnar om. Han uppfyller därmed den definition av akademisk personal som finns i UNESCO:s rekommendation för högre utbildning. Till akademisk personal hör nämligen “all those persons in institutions or programmes of higher education who are engaged to teach and/or to undertake scholarship and/or to undertake research and/or to provide educational services to students or to the community at large.”

Det följer att Tornstam åtnjuter akademisk frihet enligt UNESCO, där yttrandefriheten ingår som oumbärlig del (§ 26):

Therefore, all higher-education teaching personnel should enjoy freedom of thought, conscience, religion, expression, assembly and association as well as the right to liberty and security of the person and liberty of movement. They should not be hindered or impeded in exercising their civil rights as citizens, including the right to contribute to social change through freely expressing their opinion of state policies and of policies affecting higher education. They should not suffer any penalties simply because of the exercise of such rights.

Även det kollegiala beslutsfattandet är en rättighet för akademiker enligt samma skrift (§§ 31, 32).

Tornstam, en verksam akademiker, har alltså bestraffats med avstängning enbart för att ha utövat sin yttrandefrihet och sin rätt att som kollega delta i beslutsprocessen. Slutsatsen kan inte bli en annan än att prefekten kränkt hans akademiska frihet enligt UNESCO:s internationellt överenskomna normer.

Frågan om Tornstams yttrandefrihet kränkts även i rättslig mening kan också besvaras analogt med Arnason-fallet. Enligt Justitiekanslern är det fråga om en kränkning endast om personen i fråga haft en ”reglerad rätt” att förfoga över tjänsterum etc. I sin bedömning av Arnasons ärende valde dock JK, utan angivande av skäl, att inte beakta att Arnason, i kraft av sin fullmaktsprofessur och ett kungligt brev från 1920, haft en sådan reglerad rätt. Tornstam hade också en fullmaktsprofessur, då han tillsattes 1992, varför JK förmodligen skulle förbigå hans reglerade rätt med samma avslöjande tystnad.

Det betyder i klartext att JK, regeringens högsta jurist, slagit fast att det finns två sorters akademiker: dels de som i kraft av sin anställning eller reglerade rätt får utöva sin akademiska frihet, dels en underklass av emeriti som på något sätt ska bedriva akademisk verksamhet utan att åtnjuta akademisk frihet.

Vi gör en annan bedömning, som till skillnad från JK:s utgår från europeisk rättspraxis. Det i sammanhanget viktigaste rättsfallet är Sorguç v. Turkey från 2009 där Europadomstolen konstaterar att “the importance of academic freedom […] comprises the academics’ freedom to express freely their opinion about the institution or system in which they work and freedom to distribute knowledge and truth without restriction” (§ 35), med hänvisning till Europarådets rekommendation 1762 (2006) om akademisk frihet. Vi har visserligen inte lyckats finna någon definition av “akademiker” inom den europiska rätten, men det verkar sannolikt, av skäl som vi nämnt i vår Arnason-analys, att Europadomstolen skulle definiera begreppet på samma sätt som UNESCO, dvs. utan att förutsätta en reglerad rätt. Det är därför även troligt, menar vi, att Europadomstolen skulle döma till Tornstams fördel om ärendet kom dit. Att han skulle få rätt i svenska domstolar, där akademisk frihet är ett okänt begrepp och europeisk rätt något som man helst undviker att tänka på, kan man nog utesluta.

EJO/MZ