Vändpunkt eller slag i luften? Nya regeringen sågar New Public Management

Den nya regeringen ledd av Stefan Löfven meddelar att man ratar New Public Management som styrprincip i offentlig sektor. Istället ska professionernas kunnande och yrkesetik bli mer vägledande. Detta efter att många riktat skarp kritik mot NPM-styrets oacceptabla konsekvenser för demokratin och kvaliteten inom högskolan och den offentliga sektorn.

Academic Rights Watch har i inlägg efter inlägg kunnat dokumentera hur NPM och managerstyre leder till överträdelser av den akademiska friheten, ofta med stötande konsekvenser ur ett demokratiperspektiv. Kort sagt innebär NPM att administrativa chefer gradvis tar över kontrollen av akademin, inklusive forskningen och undervisningen. Akademikerna själva, som sitter inne med ämneskompetensen och ska vara en oberoende kritisk kraft i samhällsutvecklingen, får finna sig i spela andrafiol. Det privata näringslivet upphöjs som modell och ideal.

Resultatet är på förhand givet: kvaliteten i verksamheten blir lidande samtidigt som yttrandefrihet och andra demokrativärden tonas ner. Lägg därtill en allt sämre arbetsmiljö när managementtänk kolliderar med yrkesetik. Den som opponerar sig tystas ner, omplaceras, köps ut eller sägs upp.

Nu har man även från politiskt håll insett att situationen är ohållbar. Den nya regeringens avståndstagande är i linje med Stefan Löfvens tidigare kritik i en artikel i DN. Det rimmar också väl med de svar som regeringspartierna och Vänsterpartiet gav på vår tidigare enkät där alla tre levererade passionerade försvar av lärares och forskares akademiska frihet.

I meddelandet från nye civilminister Ardalan Shekarabi på finansdepartementet den 23 oktober förklaras att regeringen i budgetpropositionen 2015 tar ”ett första steg mot att utveckla styrningen i offentlig sektor i en riktning som innebär att professionernas kunnande och yrkesetik blir mer vägledande än vad de är i dag” samt att man ”påbörjar ett arbete med att utveckla styrmodeller som skapar större frihet för medarbetarna i offentlig sektor”.

– Välfärdsprofessionernas kunnande och yrkesetik ska bli mer vägledande. De senaste decenniernas styrning, som inspirerats av det som brukar kallas New Public Management, har lett till en ökad administrativ börda och att yrkesprofessionernas roll försvagats. Denna utveckling vill regeringen vända, skriver civilminister Ardalan Shekarabi.

Shekarabi fortsätter:

– När offentlig sektors professioner ges förutsättningar att göra ett bra arbete blir också kvaliteten i verksamheten högre. Att ta fram nya styrmodeller som säkerställer detta är prioriterat för regeringen.

Utspelet är i första hand ett ställningstagande och en politisk markering. Där finns relativt lite konkret att hämta i sak, förutom att saken ska utredas och ses över samt att ”samverkan med den vetenskapliga forskningen att vara central”.

Magnus Zetterholm på Academic Rights Watch är positiv till regeringens deklaration:

– Vi välkomnar att den nya regeringen insett att det inte längre går att fortsätta på den inslagna vägen. Det visar att vår och många andras kritiska granskning haft effekt.

Zetterholm varnar dock för att tro att faran är över:

– Många aktörer har allt att vinna på att NPM-styret blir kvar. Det gäller t.ex. chefer som kunnat göra karriär på att akademisk kompetens nedtonats. De kommer att klamra sig fast vid sina positioner.

Zetterholm menar också för att trycket från lobbyister kan bli överväldigande:

– Tunga lobbyister som Svenskt Näringsliv ser högskolorna väsentligen som instrument för sina egna kortsiktiga intressen, utan hänsyn till den högre utbildningen långsiktiga kulturella och demokratiska funktion. Det på marknadstänkande baserade NPM-styret spelar dem i händerna och kommer att försvaras med alla till buds stående medel.

– De krafter inom regeringen som vill driva igenom en ny, mer demokratisk styrning av akademin behöver allt stöd som kan uppbådas. Inte minst måste de få en oberoende och ocensurerad beskrivning av verkligheten ute på fältet. Vår uppgift att utifrån ett gräsrotsperspektiv dokumentera kränkningar av forskares och lärares rättigheter är därför viktigare än någonsin, säger Magnus Zetterholm.