En inspelning som vi väljer att publicera avslöjar hur chefer vid Högskolan Dalarna utsätter en professor för ett utdraget korsförhör. Detta efter att denne låtit sig intervjuas av journalister i ett för högskolan känsligt ärende. Högskolans agerande står i strid med meddelarfriheten som ger alla offentliganställda rätt att lämna uppgifter till media utan risk för repressalier. Rektor Marita Hilliges, som inte deltog i förhöret, har agerat proaktivt och underrättat JK om händelsen, som när detta skrivs är under utredning.
Vi har i ett tidigare inlägg kritiserat Högskolan Dalarna för att ha antagit en kommunikationspolicy som sätter frågetecken kring meddelarfriheten. I policyn står att ”[v]arje enskild medarbetare och student har ett eget ansvar att söka information och kommunicera med kollegor, lärare och chefer inom högskolan om förhållanden som har betydelse för verksamheten.” Vi konstaterade att ”skrivningen skapar osäkerhet kring meddelarfrihetens anonymitetsskydd som tillåter kommunikation om t.ex. missförhållanden utan att chefer inom högskolan kontaktas”.
Knappt hade vi hunnit nedteckna detta förrän våra tvivel på högskolans respekt för grundlagen besannades. I en timslång inspelning, som vi nu kan publicera, dokumenteras hur professor Michail Tonkonogi korsförhörs av akademichef Stina Jeffner och personalchef Pia Berg. Detta med anledning av att Tonkonogi låtit sig intervjuas av journalister på Svenska Dagbladet i ett för högskolan känsligt ärende.
Det rör sig om ett medicinskt labb vid Dala Sports Academy som enligt uppgifter på bandet bekostats med skattemedel från Tillväxtverket – den summa som nämns är 20 miljoner. Kruxet är att labbet, som skulle användas till accreditering och certifiering, vid tidpunkten för intervjun (2013-06-19) stått väsentligen outnyttjat under ett års tid. Det verkar ha brukats av ett företag som drivs av en annan anställd, men uppgifterna på bandet är något oklara på den punkten.
Det var dessa belastande omständigheter som inte fick komma till allmänhetens och skattebetalarnas kännedom. Förhöret, som Tonkonogi kallades till dagen efter intervjun, inriktas följaktligen på att utröna vad denne sagt och inte sagt till journalisterna. Efter ett inledande hot om ”konsekvenser” beskylls Tokonogi gång på gång för att ha ljugit för pressen. Beskyllningarna är stundtals smått bisarra. Så anklagas Tonkonogi för att ha sagt att högskolan avskedat den för labbet väsentliga ingenjören. Det är en lögn, menar Jeffner, därför att det var hon som avskedade personen ifråga. Det visar sig att Jeffner tror att meddelarfriheten inte innefattar ”lögner” utan bara ”sanningar”, där standarden för vad som är sant är vad Jeffner själv anser vara sant – i sann politbyråanda. Tonkonogi får vidare finna sig i att höra att han talat med pressen därför att han skulle ha varit ”arg” på högskolan, dvs. hans motiv ifrågasätts.
Vi har i tidigare inlägg kritiserat rektor Marita Hilliges i samband med en konflikt som ledde till att en annan professor sades upp och senare köptes ut. Bl.a. försökte hon mörka studenterna kritik av ledningens agerande. Denna gång har Hilliges, som ju själv inte deltog i förhöret, valt att agera helt öppet genom att underrätta Justitiekanslern om händelsen. Vi hoppas att detta är ett tecken på en ny syn på rättssäkerhet och transparens från högskolans sida.
JK har inledningsvis bedömt att det inte rör sig om en repressalie som är kriminaliserad, dvs. att högskolans handlande inte hör till kategorin ”avskedande, uppsägning, meddelande av disciplinpåföljd eller en likande åtgärd”. Men slutsatsen kan ifrågasättas då Tokonogi, i ett nedtecknat samtal med handläggaren Mikael Ruotsi, angett att han isolerats på sin avdelning genom att arbetsrummet placerats långt ifrån kollegornas. Han har, ”till följd av högskolans agerande, berövats all möjlighet att ha den naturliga roll som en senior forskare och professor bör ha i en akademisk miljö”. Det är för övrigt första gången vi ser ordet ”akademisk”, tal om en professors ”naturliga roll” osv. i underlaget till ett JK-beslut. Det vanliga är annars att man behandlar akademin som vilken offentlig arbetsplats som helst, i strid med internationella överenskommelser och europeisk rättspraxis. Det är också bra att en handläggare inhämtat ytterligare information genom att faktiskt prata med en enskild.
JK meddelar hur som helst att man ”i särskild ordning” kommer att utreda huruvida det handlar om ett otillåtet ingripande utan att detta för den skull omfattas av kriminalisering. Ett yttrande har begärts in från högskolan som ska vara JK tillhanda senast den 25 november 2014.
Denna återstående fråga är enligt vår mening lätt att besvara. Det som saken gäller är huruvida högskolans agerande inneburit en ”negativ tjänsteåtgärd” för en enskild på grund av dennes kontakt med media. Att ett timslångt korsförhör är negativt för den enskilde säger sig självt. En sådan åtgärd torde ha en kraftigt hämmande effekt på dennes benägenhet att i fortsättningen utöva sin grundlagsstadgade meddelarfrihet och kan därför aldrig tillåtas. Det akademiska sammanhanget gör agerande ännu allvarligare då lärares och forskares kritikrätt gentemot högskoleledningen skyddas såväl i Unescos rekommendationer för högre utbildning som av Europadomstolens rättspraxis. Vi förutsätter att högskolan, i det förestående svaret till JK, öppet och utan förbehåll medger grundlagsbrott och att JK därefter fattar motsvarande beslut.
Inspelningen är en allmän handling som vi begärt ut från Justitiekanslern. Ljudkvaliteten, som var bristfällig, har förbättrats.
EJO/MZ