Här rör det sig om en professur vid Lunds universitet (med placering vid Svenska teologiska institutet i Jerusalem, en institution som ägs och drivs av Svenska kyrkan), som finansierats av Svenska kyrkan och Lunds missionssällskap till minne av Harvardprofessorn och biskopen i Stockholms stift, Krister Stendahl. Professuren framställdes i utlysningen som en vanlig akademisk professur, men det sätt på vilket tillsättningen hanterades pekar otvetydigt på att motivet bakom professuren huvudsakligen var religiöst där främjandet av dialogen mellan kristendom och judendom stod i centrum. En av de sakkunniga vägde i sin bedömning av de sökande in deras religiösa tillhörighet, utan att lärarförslagsnämnden reagerade på detta. Vidare utsattes en icke-kristen sökande, en judisk rabbin, för uppenbar negativ särbehandling. Under ärendets gång restes tvivel på den ansvarige (och för Svenska kyrkan prästvigde) dekanens saklighet och opartiskhet, bl.a. beroende på dennes förtroendeuppdrag inom Svenska kyrkan. På initiativ av dekanen förklarade emellertid lärarförslagsnämnden, utan att vara formellt beslutsmässig, dekanens främste kritiker, en kvinnlig teologiprofessor, jävig varvid granskningen av hans eget förmodade jäv blockerades. Hanteringen ledde till tre överklaganden, två JO-anmälningar, och orsakade en bitter strid på Centrum för teologi och religionsvetenskap (CTR). Utgången blev dock den för kyrkan önskvärda: en kristen, tillika prästvigd, forskare fick tjänsten.

Enligt vår bedömning måste professuren betraktas som en akademisk felkonstruktion. En professur ska tjäna akademiska, inte religiösa, målsättningar. Redan här bröts det mot en av UNESCO:s grundprinciper (Recommendation concerning the Status of Higher-Education Teaching Personnel): “Member States are under an obligation to protect higher education institutions from threats to their autonomy coming from any source” (19 §). Här kom hotet mot autonomin uppenbarligen från kyrkligt håll. Vid tillsättningen överträddes 40 § i samma överenskommelse: “The employers of higher-education teaching personnel should establish such terms and conditions of employment as will be most conducive for effective teaching and/or research and/or scholarship and/or extension work and will be fair and free from discrimination of any kind”. Omständigheterna kring anställningen var knappast “fair and free from discrimination of any kind”. Det bröts också – vilket påpekats i en JO-anmälan– mot förvaltningslagen (1986:223) samt mot Lunds universitets interna processregler. Hanteringen ligger dessutom farligt nära överträdelse av regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet (1 kap. 9 §) samt diskrimineringslagens (2008:567) förbud mot religiös diskriminering (av rabbinen). Dekanens behandling av den kritiska kvinnliga professorn är problematisk mot bakgrund av såväl yttrandefrihetens repressalieförbud som arbetsrättens förbud mot kränkande särbehandling.

Dessa tillkortakommanden vid tillsättningen, som måste betraktas som massiva, är delvis en konsekvens av den felaktigt koncipierade professuren. Rektorn, som vid denna tidpunkt var Göran Bexell, själv prästvigd för Svenska kyrkan och tidigare biskopskandidat, måste ha vetat att donatorn aldrig skulle acceptera en icke-kristen professursinnehavare. Han borde därför tackat nej till donationen med tanke på den påtagliga risk den utgjorde för rättssäkerheten och akademins oberoende, samt inte minst för arbetsmiljön på CTR. Genom att Bexell, gick kyrkan till mötes pressades mellancheferna, främst dekanen men även kanslichefen, att begå förtroendeskadande handlingar.

JO har som uppgift att ”kontrollera att myndigheter och deras tjänstemän följer gällande lagar och andra författningar i sin verksamhet”. Att JO lämnade ärendet utan anmärkning är i sig anmärkningsvärt då flera av lagbrotten är uppenbara. Därmed förstärks den tyvärr vanliga bilden av JO som en myndighet som står på andra myndigheters sida, mot den enskilde medborgaren.