ARW:s uppmärksammade inlägg om en professor i fysik med anknytning till prestigeanläggningen ESS är ”gravt missvisande, och innehåller flera halvsanningar och uppenbara felaktigheter”. Det skriver dekanus vid Naturvetenskapliga fakulteten Sven Lidin i ett genmäle. Men ARW:s Erik J Olsson menar att Lidins kritik är missriktad och att han missförstått de sakkunnigas roll.
I ett uppmärksammat inlägg publicerat den 20 april kritiserade Academic Rights Watch en tillsättning av en professur i fysik med inriktning mot magnetism. Professuren är nära knuten till flaggskeppen ESS och MAX IV i Lund. Vi konstaterade bl.a. att den person som fick tjänsten, Elisabeth Blackburn, inte placerats i tätgruppen av någon av de tre sakkunniga. Vi menade också det var svårt att värja sig för intrycket att lärarförslagsnämnden haft en kraftig bias till förmån för kvinnliga sökande.
Sven Lidin, dekanus vid Naturvetenskapliga fakulteten i Lund, håller inte med om beskrivningen, som han menar är ”gravt missvisande”. I en kommentar som inkom till ARW den 25 april skriver Lidin:
Ärendet har skötts av naturvetenskapliga fakultetens lärarförslagsnämnd som både ska ta hänsyn till sakkunnigyttrandena och utlysningstexten. Av utlysningstexten framgår att lika stor vikt skall läggas vid bedömningen av visad pedagogisk skicklighet som vid vetenskaplig skicklighet. Vidare är erfarenhet av neutronmetoder ett skall-krav.
Lidin fortsätter:
Flera av de kandidater som topprankas av de sakkunniga uppfyller inte dessa krav. Det är lärarförslagsnämndens arbete att korrigera för detta, vilket den gjort.
Vidare:
Baserat på de sakkunnigas utlåtanden och på utlysningstexten valdes fyra av de sökande ut till intervju. Skälen till varför vissa av de kandidater som topprankats av någon av de sakkunniga inte kallats till intervju framgår tydligt av lärarförslagsnämndens protokoll.
Lidin går sedan till skarp attack mot ARW:
Texten som publicerats av ARW är gravt missvisande, och innehåller flera halvsanningar och uppenbara felaktigheter. Den sökande som fått professuren påstås till exempel ha endast 80 citeringar. En enkel kontroll visar att detta är en storleksordning fel. Det är allvarligt när en källa som säger sig företräda akademins värdegrund inte ägnar mera möda åt att verifiera fakta.
Lidin avslutar med att försvara valet av Blackburn:
Vi är helt övertygade om att vi har hittat den bästa kandidaten till denna professur. Det är av största vikt för oss att personen får en bra start och inte själv ifrågasätts på grund av ARW:s skrivelse.
Men ARW:s Erik J Olsson menar att Lidin inte verkar ha förstått den roll som sakkunniga har:
– De sakkunnigas uppgift är att mot bakgrund av allt relevant material göra en helhetsbedömning av vilka sökande som är mest kvalificerade för tjänsten. I detta material ingår givetvis även utlysningstexten och de krav och önskemål som finns i den. De sakkunniga har alltså i sina utlåtanden redan tagit hänsyn till vad som står i utlysningen.
– Vad gäller Lidins påstående att erfarenheter av neutronmetoder är ett skall-krav är det inte så de sakkunniga uppfattat saken. Vid närmare påseende är stödet i utlysningstexten för det påståendet obefintlig, säger Olsson.
I utlysningstexten står följande om erfarenhet av neutronmetoder:
Most important criteria for the present position will be scientific excellence and future potential in the area of magnetism with a clear emphasis on novel materials and collective phenomena and on the experimental methods that will become available in Lund (see above), especially, but not exclusively, the neutron-based ones.
Experience in developing new courses and activities in the general area of magnetism, but also related to neutron and other scattering methods, is considered an advantage.
– Om avsikten var att erfarenhet av neutronmetoder är ett absolut krav borde man ha skrivit det i utlysningstexten och inte använt olika luddiga formuleringar där det inte tydligt framgår, säger Olsson.
ARW:s uppgift om att Blackburn hade 80 citeringar kommer från Balatskys sakkunnigutlåtande. Den står i viss kontrast till en uppgift i Ghiringhellis utlåtande enligt vilken Blackburn ska ha ett h-index på 11.
– Det exakta antalet citeringar är mindre viktigt i sammanhanget utan poängen var att det är en mil mellan Blackburn och exempelvis Hermann Dürr, som enligt Ghiringhelli har ett h-index på 34. Dürr placerades i tätgruppen av två sakkunniga men lärarförslagsnämnden valde att inte ens kalla honom till intervju, säger Erik J Olsson på Academic Rights Watch.