Den nya regeringen Löfven är inte mer förtrogen med vetenskapligt kunskapsinhämtande än vilken annan sammanslutning som helst. Det leder till en brist på förståelse för forskningens villkor. Effekten är årtionden av akademiskfientliga reformer. Det konstaterar Academic Rights Watch i veckans Youtube-klipp i serien om hoten mot den akademiska friheten i Sverige.

Vetenskapen är och förblir samhällets största och viktigaste kunskapsproducent. Man skulle därför kunna tro att de ministrar och andra politiker som ska leda oss in i ”kunskapssamhället” själva besitter ovanligt hög akademisk kompetens och särskild insikt i det vetenskapliga kunskapssökandets villkor. Inget kunde emellertid vara mer felaktigt, berättar Jens Stilhoff Sörensen i veckans Youtube-klipp i ARW:s serie om hoten mot den akademiska friheten i Sverige:

– Ingen minister som tjänade under hela mandatperioden i den socialdemokratiska regering som styrde landet 2014-2018 var disputerad. Romson hade visserligen en doktorsexamen i juridik (miljörätt) men tvingades lämna sin post i förtid. Dåvarande ministern för högskola och forskning saknade själv akademisk examen. Läget var inte bättre i tidigare alliansregeringen, där justitieministern varken hade juridisk eller annan examen.

Stilhoff Sörensen jämför med den tyska regeringen, där Merkel själv är disputerad fysiker och förra utbildningsministern var professor i matematik. Så gott som alla ministrar i den nya tyska regeringen har en akademisk examen, varav sex är disputerade.

– Man kan inte längre föreställa sig en svensk statsminister som har en doktorsgrad eller en utbildningsminister med professur, säger Stilhoff Sörensen.

Grundorsaken bakom utbildningsnivån bland våra politiker är det sätt på vilket man blir politiker idag, där det gäller att skolas in i olika uppdrag redan i tidig ålder för att sedan steg för steg arbeta sig uppåt i partihierarkin. Partilojalitet och politisk renlärighet anses vid avancemanget vara viktigare än yrkeserfarenhet och utbildning, som de flesta politikerämnen inte hinner tillägna sig.

Effekten är årtionden av akademifientliga reformer:

– Exempelvis ledde ”automomireformen” 2011 inte till mer utan mindre akademisk frihet för lärare och forskare.

– Bristen på kontakt med akademin bland svenska politiker leder till brist på förståelse för forskningens och utbildningens villkor – och för högskolans roll i en levande demokrati, säger Jens Stilhoff Sörensen på Academic Rights Watch.

Se också: ”Skadlig brist på akademisk kunskap i politiska toppen” i dagens Svenska Dagbladet.

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦