Att i sociala medier kritisera en akademisk tillsättning kan straffa sig. Det har Tobias Hübinette fått erfara sedan han på sociala medier haft synpunkter på hur det gick till när en tjänst i rasismforskning tillsattes vid CemFor i Uppsala. Forskaren som fick tjänsten hotar nämligen genom advokat att stämma Hübinette för ”förtal” om denne inte gör långtgående eftergifter. Bl.a. måste han betala ersättning till forskaren. ARW oroas över att akademiska systemkritiker i framtiden inte vågar framföra sina synpunkter, även om de är välgrundade, av rädsla för att, under hot om rättsprocesser, pressas på pengar.
Academic Rights Watch (ARW) har i flera inlägg följt turerna kring tillsättningen av en tjänst i rasismforskning vid CemFor i Uppsala. En sökande, Tobias Hübinette, valde att gå ut i sociala medier med sin kritik av anställningen av Patricia Lorenzoni, där huvudpunkten var förmodad vänskapskorruption. För fler detaljer om ärendet hänvisas till länkarna nedan.
Lorenzoni, som uppenbarligen tröttnat på skriverierna, hotar nu med att polisanmäla Hübinette för ”förtal”.
I den skrivelse från Lorenzonis advokat, Percy Bratt, som kommit oss tillhanda anslås redan inledningsvis en allvarlig och uppfordrande ton:
Du har i olika sociala medier fr.om. våren 2017 – i samband med att de sakkunnigas rankning avseende tillsättning av en akademisk tjänst vid CemFor offentliggjordes – spridit allvarliga anklagelser och insinuationer riktade mot Patricia Lorenzoni. Uppgifterna som Du spridit har varit ägnade att utsätta Patricia för andras missaktning och utgör därmed förtalsuppgifter i den mening som avses i förtalsbestämmelsen
Bratt fortsätter:
Förtalsuppgifterna är varken sanna eller skäligt grundade. Till följd av den stora spridning och uppgifternas allvar är det fråga om grovt förtal. De relevanta omständigheterna och deras rättsliga innebörd redovisas närmare i bifogat PM.
Det låter ju inte bra. Vad är då syftet med skrivelsen?
Patricia Lorenzoni är villig att träffa en utomrättslig uppgörelse under förutsättning att den innefattar följande villkor:
1) Avpublicering av samtliga förtalsuppgifter samt offentliggörande av en ursäkt på samma sociala plattformar där de ursprungliga förtalsuppgifterna lämnats – på såväl svenska som engelska – i vilken det klargöras att uppgifterna som Du spridit om Patricia varit grundlösa.
2) En vitesklausul till säkerställande av att Du inte i framtiden ger spridning åt de i ärendet aktuella förtalsuppgifterna.
3) En adekvat förlikningslikvid.
Sedan kommer slutklämmen: ”För det fall ovan redovisade krav inte tillgodoses avser Patricia Lorenzoni att initiera en rättslig prövning.”
Har då Lorenzoni verkligen blivit förtalad av Hübinette? För att belägga detta citeras det i advokatens skrivelse friskt ur Hübinettes texter på sociala medier:
Det Lorenzoni … istället har gemensamt är att de på olika och flera sätt står mycket nära de båda sakkunniga Mulinari och Tesfahuney liksom Gardell och Molina … Lorenzoni, den högst rankade av alla sökande och vars forskning knappt fått något genomslag alls, har tidvis delat bostad med Gardell …
Man har gjort publikationer tillsammans, man har forskat tillsammans och man har sökt pengar tillsammans. Men man ska inte ha sådana band till varandra om man ska sitta och bedöma om något ska få ett jobb eller inte, för då blir det naturligtvis så att man gynnar dem som står en närmast. Och det är vad de här personerna har gjort …
Hübinette har vidare skrivit att de flesta som deltagit i processen är bekanta med varandra eller mycket nära vänner, att de publicerar och hjälper varandra, att det redan var så att Lorenzoni var den utvalda för tjänsten, att Hübinette själv hade mycket större kvalifikationer, att tjänstetillsättningen var ”genomkorrupt”, att det handlar om ”delikata och flagranta jävsförhållanden”, att Lorenzoni tidigare anställts av sin partner osv.
Inget av detta har dock direkt med Lorenzonis eget agerande att göra och gör henne knappast till föremål för klander, utan det rör sig snarare – med rätt eller orätt – om en kritik av den (o)akademiska kulturen på CemFor.
Det enda vi kan hitta som kunde tänkas göra en grund för förtal av Lorenzoni är följande uttalanden på Facebook som, för den som läser ordentligt mellan raderna och har mycket god fantasi, kan uppfattas som att Lorenzoni skulle ha fått tjänsten sängvägen:
Vid och kring CemFor har nu slutligen hela landets storfamilj och klan av antirasistiska forskare (åter)samlats med alla sina intimrelationer och alla sina ”den som har gått i säng med den”-, ”den som umgås med den”- och ”den och den bor ihop med den”-band och vilka aldrig har tagit hänsyn till meriter utan låter ideologi gå före bibliometri, vänskap före kompetens och kampvilja före kapacitet …
Emellertid nämns inte Lorenzoni specifikt i detta sammanhang, utan även denna passus måste förstås som en kritik av den kultur som Hübinette, med rätt eller orätt, anser råda vid CemFor.
Från det sunda förnuftets och den juridiske lekmannens synpunkt verkar alltså Lorenzoni och hennes advokat inte ha särskilt mycket på fötterna. Enbart det faktum att man identifieras som gynnad i en kritiserad process är knappast förtalsgrundande. En skicklig försvarsadvokat skulle, spekulerar vi, snabbt pulverisera anklagelserna. Men man hoppas väl att Hübinette ska bli rädd och inte våga ta striden i domstol. Det finns emellertid inget som tyder på att Lorenzoni har för avsikt att väcka enskilt åtal och sannolikheten att en åklagare skulle ta upp målet efter polisanmälan måste betraktas som liten. Det vore därför oklokt av Hübinette att tillmötesgå de krav som ställs i skrivelsen.
Till saken hör att Hübinette, som tidigare överklagat anställningen av Lorenzoni, då fick rätt av Överklagandenämnden för högskolan (ÖNH), som undanröjde anställningen. Det ÖNH tog fasta på var att det fanns mejl som visade att de sakkunniga koordinerat sina utlåtanden så att de inte skulle se för lika ut. Den ena skrev till den andra: ”Vi få skilja oss i vår rankning – det ser inte bar ut om vi lämna exakt samma tror jag [sic]”. Uppsala universitets regelverk kräver tvärtom att utlåtandena är oberoende.
Ärendet lämnar i alla händelser en dålig eftersmak då det riskerar bilda skola, särskilt om Hübinette kapitulerar inför påtryckningarna. Risken finns nämligen att akademiska systemkritiker i framtiden inte vågar framföra sina synpunkter, även om de är välgrundade, av rädsla för att, under hot om rättsprocesser, pressas på pengar. Det förvånar oss därför att just Percy Bratt, som vi i övrigt har stor respekt för och som är känd som en yttrandefrihetens förkämpe, engagerat sig på vad som mycket väl kan visa sig vara fel sida i konflikten.
Inget av detta ska på något sätt förstås som att Lorenzoni eller hennes advokat begått något rättsligt eller annat fel. Hon har precis som alla andra möjlighet att uttömma de rättsliga medel som står henne till förfogande för att gynna de egna syftena. Om hon och hennes advokat lyckas i sitt förehavande återstår att se.
Se vår internationella hemsida för ett fall i USA, där en forskare – Peter Boghossian vid Portland State University – anmälts för oredlighet i forskningen efter sin systemkritik. ARW har i en skrivelse till Portlands rektor ställt sig på Boghossians sida.
EJO/MZ
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦
Liknande ärenden
Fallet Hübinette: Uppsala-tjänst i rasismforskning blottlägger rekryteringsproblemen inom högskolan
ÖNH underkänner Uppsala-tillsättning i rasismforskning: ”sakkunnigas bedömningar inte självständiga”