Utöver sitt specialintresse för Öst- och Centraleuropa var Kristian Gerner starkt förankrad i den europeiska bildningstraditionen som omfattar en genuin tro på akademisk frihet och det goda samtalet.
Historikern och öst‑ och centraleuropaforskaren Kristian Gerner avled på skärtorsdagen efter en tids sjukdom. Utöver sitt specialintresse för Öst- och Centraleuropa, inklusive Ryssland, var han starkt förankrad i den europeiska bildningstraditionen som omfattar en genuin tro på akademisk frihet och det goda samtalet och därmed en naturlig vän av ARW. Som mångårig forskare och lärare satte han avtryck och påverkade generationer av forskare både inom det egna fältet av områdesstudier och mer allmänt inom samtidshistoria. Han var verksam främst i Lund men innehade under sin karriär professurer i både Lund (historia) och Uppsala (öststatskunskap).
Själv träffade jag honom första gången som ung student när jag läste kurser i östeuropastudier i Lund där han föreläste. Det var i brytningstiden när Sovjetunionen just hade upplösts och såväl den geopolitiska ordningen som studierna av Europa stod inför omfattande förändring. Jag träffade honom inte mer då men tog med mig en av hans böcker när jag fick en stipendievistelse i Kiev sommaren 1992. Jag minns att det var olidligt varmt och jag låg och läste den i gräset i närheten av Folkets vänskapsbåge, den trettio meter höga titanbåge som idag döpts om till ukrainska folkets frihetsbåge.Ett särskilt intryck då var hans hermeneutiska ansats och hans kulturhistoriska perspektiv, som gav infallsvinklar på hur man kan förstå det ryska och sovjetiska samhället, samt rysk mentalitet. Bara några år senare befann jag mig på UD:s östeuropaavdelning men med fokus på Balkan.
Jag mötte honom igen först tretton år senare när jag efter många år utomlands kom tillbaka till Lund som gästforskare och bad honom läsa mitt avhandlingsmanus. Det var med viss tveksamhet från min sida eftersom det som då hade utkristalliserat sig var att vi hade skilda perspektiv, både på ämnesområdet och delvis historia/samhällsvetenskap i allmänhet. Jag kom nu från en tradition med makrohistoria och kritisk internationell politisk ekonomi och betydligt mer strukturalistisk än Gerners. Detta gjorde att jag förväntade mig en viss friktion i samtalet och kanske rentav att vi skulle hamna i kollision. Men just det bemötande jag fick av honom där visar på den intellektuella öppenhet och välvilja han hade, kanske inte minst mot doktorander eller yngre kollegor. Han fick mitt manus på runt 360 sidor en vecka innan jul och redan en vecka efter nyår fick jag svar att han hade läst det och ville träffas. Bara tre veckor! Han hade alltså suttit och läst det under jul-nyårshelgen.
Vi sågs på hans tjänsterum längst upp på Historicum som då låg på Magle Stora Kyrkogata. Där möttes jag av en två timmars upplyftande diskussion fylld av beröm och detaljerade diskussioner när han närmast sida för sida gick igenom manuset. För mig var det ett viktigt möte och jag upplevde det som att jag fått ett erkännande som historiker. Därefter skildes våra vägar igen och jag befann mig åter utomlands.
Tio år senare korsades våra vägar igen och vi började nu ha regelbundna luncher ungefär två gånger per termin. Han var nu emeritusprofessor men pendlade alltjämt mellan Uppsala och Lund för regelbundna seminarier. Han hade också börjar agera som guide för kulturresor i Ryssland och reste med båt längs floderna där. Under flera år möttes vi i Lund där jag ville höra om hans senaste flodbåtsresor och han i sin tur ville höra om min forskning eller om situationen för akademisk frihet och arbetet inom Academic Rights Watch. Vi diskuterade utvecklingen i Ryssland, på kontinenten, i Sverige, rysk litteratur, film och kultur. Här var han en av den klassiska bildningstraditionens intellektuella och samtalen rörde sig fritt mellan ämnes- och landområden men alltid med blick på kontinenten.
När jag skrev boken Splitting Europe: The EU, Russia and the West (Rowman & Littlefield 2022) läste han och kommenterade den del av manuset (ungefär halva boken) som handlar om Ryssland och relationerna till Väst. Jag fick också hans senaste böcker. I november 2017 spelade vi in ett samtal för Academic Rights Watch, där såväl hans vetenskapliga resa som intresse för det goda samtalet och akademisk frihet kommer fram.
Jens Stilhoff Sörensen
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦