Ledande människorättsadvokat tar Arnason-fallet till Europadomstolen: kritisk mot universitetet

Avstängningen av Ulfur Arnason från Lunds universitet därför att han kritiserat ett nedskärningsbeslut svarade inte mot ett trängande socialt behov. Den var därför inte nödvändig i ett demokratiskt samhälle och utgör således en kränkning av artikel 10 i Europakonventionen. Den bedömningen gör Percy Bratt, Sveriges kanske mest framstående civilrättsadvokat och Arnasons rättsliga ombud, i den ansökan som nu ligger hos Europadomstolen. Fallet kan ha återverkningar på hela det europeiska universitetsväsendet.

Vi har i flera inlägg följt fallet Ulfur Arnason, professor emeritus vid Lunds universitet, som i ett brev kritiserade nedskärningar vid Biologiska institutionen. Arnason ifrågasatte bl.a. kompetensen hos de personer som beslutat om nedskärningarna, som innebar att fyra högt kvalificerade forskare sades upp, samt den uppenbara jävsituationen kring beslutet. Kritiken ledde dock till att Arnason själv tvingades lämna universitetet, detta trots att han fortfarande var aktiv som handledare och internationellt framgångsrik forskare. För tjänsterna som handledare fick han senare ersättning genom förlikning i Lunds tingsrätt.

Anledning till att vi följer ärendet är att det i flera avseenden är fundamentalt för den akademiska friheten. Universitetet har hävdat att de agerade mot Arnason därför att han ansågs ha blivit en belastning för den psykosociala arbetsmiljön. Som advokat Percy Bratt, Arnasons ombud, belägger i ansökan till Europadomstolen kan Arnason knappast ha spelat en avgörande roll i de skeenden som ledde till försämrad arbetsmiljö på Biologiska institutionen. Oavsett hur det är med den saken reser ärendet frågan om gränsdragningen mellan yttrandefrihet och psykosocial arbetsmiljö.

Bratt godtar i skrivelsen till Europadomstolen att psykosociala skäl kan legitimera ingrepp i en persons yttrandefrihet. I det aktuella fallet måste dock yttrandefriheten anses väga tyngre, menar han:

In light of the above, the claimed opposing interest of the University to deal with psychosocial problems at the Faculty cannot be considered as weighing heavier than the public interest of academic freedom and the right for academics and scientists to voice opinions about the conditions for a continued scientific development. As the defining of ’’psychosocial problems’’ carries with it considerable difficulties, it is of utmost importance that a terminology of this kind is not arbitrarily used as an excuse by university authorities to get rid of academics expressing opinion regarding the management of a faculty or institution.

Vi har i flera inlägg dokumenterat hur yttrandefriheten begränsas vid svenska högskolor med rutinmässig och godtycklig hänvisning till arbetsmiljön. Det har gått så långt att privat twittrande anses skada arbetsmiljön på institutionen om det som twittras inte behagar ledningen (se ärendet med twitterprofessorn). En kraftfull markering från domstolens sida framstår som nödvändig.

En annan central fråga rör icke-anställda akademikers rättigheter. Ska de som forskar eller undervisar vid en institution för högre utbildning utan att vara formellt anställda ha samma rätt till akademisk frihet som anställda forskare och lärare? Det akademiskt rätta svaret är ja: anställningen ska inte spela någon roll för vad du som akademiker får säga, tycka och tänka. Det följer också av Unescos rekommendationer för högre utbildning. Även på denna punkt hoppas vi på ett vägledande uttalande från Europadomstolen som kan klargöra rättsläget för tusentals blott associerade europeiska akademiker.

JK Anna Skarhed gjorde i sin behandling av fallet en katastrofal felbedömning av båda dessa centrala frågor. Hennes beslut, som ger universitetet rätt att avstänga Arnason, har nu fått prejudicerande effekt. Internationellt renommerade Lars Tornstam, känd inom äldreforskningen, tvingades 2013 lämna Uppsala universitet som emeriterad professor efter att ha kritiserat en kollega för att inte hålla informationen på hemsidan uppdaterad. När vi kontaktade rektor Eva Åkesson delegerade hon frågan till en av högskolans jurister, som i sin motivering stöder sig på JK:s behandling av Arnason-ärendet. Tornstams ärende finns beskrivet och analyserat i ett tidigare inlägg.

Bratts slutsats är att avstängningen av Arnason från Lunds universitet inte svarade mot ett trängande socialt behov. Den var därför inte nödvändig i ett demokratiskt samhälle och utgör en kränkning av artikel 10 i Europakonventionen. Det är samma slutsats som Academic Rights Watch tidigare dragit.

Percy Bratts juridiska expertbedömning är generellt av stort värde som mall och vägledning för den som funderar på att göra en egen anmälan i ett liknande fall. Förutom Sorguç v. Turkey, som är det rättsfall som vi brukar använda oss av, hänvisar Bratt till en stor mängd andra akademiskt relevanta avgöranden i Europadomstolen. Dessa ger vid handen vilka överväganden som Europadomstolen fäster särskild vikt vid.

Percy Bratt är delägare i advokatbyrån Bratt Feinsilber Harling. Han var fram till 2013 ordförande i Civil Rights Defenders. Bratt är tillsammans med professor Ove Bring kursföreståndare i kursen Praktisk europaprocess vid Stockholms universitet.

EJO/MZ

 

This entry was posted in Akademisk frihet, Yttrandefrihet and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.