Justitiekanslern inleder förundersökning mot Högskolan Dalarna efter att högskolan anmälts för rättsosäker behandling av en professor som blev uppsagd och senare utköpt efter förlikning. Detta sedan Justitieombudsmannen meddelat att man inte gör någon utredning. Advokatsamfundet inleder samtidigt förundersökning mot högskolans advokat, Gustaf Dyrssen, som bl.a. anklagas för att ha försökt hindra professorn att kalla vittnen.
Det var i april i år som vi kunde berätta om ett fall där en professor, Rune Wigblad, blev uppsagd efter en konflikt med cheferna vid Högskolan Dalarna. Fackförbundet Sulf tog ärendet till Arbetsdomstolen, där högskolan via sin advokat Gustaf Dyrssen under inkvisitionslikande förhållanden anklagade Wigblad för än det ena, än det andra. Bl.a. menade man från högskolans sida att en erinran som högskolan tidigare skriftligen dragit tillbaka fortfarande gällde.
Bakgrunden är att Wigblad gjort sig obekväm genom att utöva sin yttrandefrihet på ett för högskolan icke önskvärt sätt samt genom att insistera på kollegialt samarbete för att säkra verksamhetens kvalitet. På den linjestyrda högskolan föll detta inte i god jord, utan man bestämde sig för att göra sig av med Wigblad, kosta vad det ville. Men strategin att hitta sakliga brister hos Wigblad misslyckades, trots att högskolans advokat ansträngt sig utöver det vanliga – och, kunde man tillägga, etiskt acceptabla. Det slutade med att Wigblad köptes ut för en betydande summa skattemedel.
Som vi också nämnde valde ARW att JO-anmäla högskolan. JO Lilian Wiklund meddelade dock en knapp månad senare utan motivering sitt beslut att inte utreda högskolans agerande.
Wigblad gav inte upp utan skickade in en rad mer specifika anmälan till andra tillsynsorgan. Högskolan Dalarna anmäldes till Justitiekanslern (JK), som 2014-06-27 meddelade att man beslutat inhämta ett yttrande från högskolan. Handläggare på JK är Carin Häckter (diarienummer 5016-14-40). I en separat skrivelser anmäldes Dyrssen till Advokatsamfundet, som begärt att Dyrssen ska avge yttrande över anmälan. Wigblad ska i ett senare skede få tillfälle att i sin tur yttra sig över vad Dyrssen anfört. Allt enligt handläggare Beatrice Clasaeus (ärendenr: D-2014/1035). Vi tolkar detta som att förundersökningar nu inletts i båda fallen.
Anmälan mot Dyrssen gäller systematisk ohederlighet, brott mot kap 5.4 och kap 6.3 i ”Vägledande regler om god advokatsed”, brott mot brottsbalken och tillämpande av den oetiska principen att ”alla medel är tillåtna”. Bl.a. ska Dyrssen ha försökt hindra Wigblad att kalla ett vittne. I sin JK-anmälan anklagar Wigblad Högskolan Dalarna för bl.a. avtalsbrott, förvaltningsmässiga oegentligheter och åsidosättande av regeringsformens krav på objektivitet. Högskolans ska även ha brutit mot tryckfrihetsförordningens 2 kap om rätten för varje medborgare att ta del av allmän handling samt äventyrat rättssäkerheten.
Enligt kap. 5.4 i de vägledande reglerna gäller att en advokat inte får ”vilseleda motparten genom att om faktiskt förhållande eller innehållet i rättsregel lämna uppgift som advokaten vet är oriktig”. Kap 6.3., första stycket, lyder: ”En advokat får inte utöva otillbörlig påverkan på ett vittne eller annan som åberopas i rättegång. Advokaten är oförhindrad att, också om sådan person åberopas av åklagare eller annan motpart, ta kontakt med denne för att informera sig om vad personen kan berätta.”
I ytterligare en anmälan, ställd till Riksrevisionen, som i skrivande stund ännu inte responderat, begär Wigblad effektivitetsrevision av Högskolan Dalarna på grund av ”bristande styrning av ekonomin vilket skapar resursslöseri och samtidigt sänkt kvalitet”.
Den medborgare som vänder sig till JK blir så gott som alltid besviken på resultatet. Hur kommer det sig? Svaret är att JK inte är en oberoende rättsinstans utan en myndighet underställd regeringen. Som sådan har den begränsat intresse av att beivra oegentligheter som, i förlängningen, regeringens egna chefer begår i tjänsten, t.ex. vid en högskola eller annan myndighet. JK:s funktion är i praktiken att skydda cheferna från kritik genom att bortförklara och bagatellisera deras handlande, så att myndighetshjulen i effektivitetens namn kan rulla på som tidigare, under skenet av att en objektiv juridisk bedömning gjorts. Faran i JK:s verksamhet ligger i att myndighetens beslut blir vägledande i domstolarna, vilket leder till en politisering av rättssystemet där lagarna i praktiken omtolkas på ett sätt som systematiskt gynnar den styrande makten, på medborgarnas bekostnad.
Samma sak kan sägas om JO, som dock lyder under riksdagen och inte under regeringen (en hårfin skillnad då regeringspartierna normalt har majoritet i riksdagen). Det eventuella värdet av att anmäla till dessa tillsynsorgan ligger därför främst i den uppmärksamhet som själva anmälan skapar. Det aktuella ärendet illustrerar det slumpmässiga och godtyckliga i systemet – JK utreder ett ärende som enligt JO inte är värt att utreda – vilket är det förväntade resultatet av den brist på objektivitet som det i grunden politiska uppdraget innebär. Vi har inte bildat oss någon uppfattning om Advokatsamfundets förmåga att agera kraftfullt mot missbruk av advokatrollen, utan väljer att invänta den fortsatta händelseutvecklingen.
EJO/MZ