Yttrandefriheten kränks på 10 av 18 högskolor: Mittuniversitetet och Södertörns högskola varnade

För att högskolorna ska kunna ifrågasätta rådande uppfattningar i samhället krävs största möjliga yttrandefrihet för akademiska lärare och forskare. Men vårt test av interna kommunikationsdokument visar att verkligheten ofta är en annan. Av de 18 högskolor som vi testat har de flesta interna regler som kränker meddelar- och yttrandefriheten. Vi utfärdar varningar för Mittuniversitetet och Södertörns högskola, som i sina policydokument inskränker yttrandefriheten på ett sätt som inte hör hemma i ett fritt samhälle.

De flesta har en bild av högskolan som en arena för öppen diskussion och debatt, en plats där det är särskilt högt i tag och där olika perspektiv och åsikter tillåts brytas mot varandra. Det är lätt att första varför det måste vara på det sättet. En central funktion hos en högskola är att vara en oberoende kritisk samhällskraft som ska kunna kritisera och korrigera dogmer och djupt rotade föreställningar. Utvecklingsläran och den heliocentriska synen på vårt solsystem hade inte varit möjliga om inte akademiker kunnat kritisera vedertagna uppfattningar.

Det är därför ingen tillfällighet att akademikers yttrandefrihet och kritikrätt åtnjuter särskilt skydd såväl i internationella överenskommelser som i svensk och europeisk rätt. I Unescos rekommendationer om akademisk frihet heter det att “all higher-education teaching personnel should enjoy freedom of thought, conscience, religion, expression, assembly and association as well as the right to liberty and security of the person and liberty of movement” (VI A: 25). Enligt Europarådet omfattar den akademiska friheten “freedom of expression and of action, freedom of disseminating information, as well as freedom of unrestricted inquiry in the pursuit and distribution of knowledge and truth” (art. 4.1).

Enligt den svenska grundlagens regeringsform ”ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter” (23 § 2 st.). Rätten att kritisera den egna universitetsledningen skyddas också såväl i Unescos rekommendation som i den svenska tryckfrihetsförordningens meddelarfrihet. Europadomstolen har i ett rättsfall slagit fast att möjligheten att kritisera hur en högskola styrs är en akademisk rättighet (Sorguç v. Turkey)

Verkligheten i Sverige är dock att en hårdnande konkurrens om studenter och resurser driver fram ett marknadstänkande som egentligen inte hör hemma inom offentlig sektor och akademisk verksamhet. I detta tänk ingår som central del ett värnande om det egna ”varumärket”. Högskolorna fastställer sedan en ”kommunikationspolicy”, där det, i mer eller mindre tydliga ordalag, deklareras att alla anställda måste ge en positiv bild av högskolan. Sådana direktiv kan lätt förstås som att det inte är möjligt att kritisera verksamheten, i strid med yttrande- och meddelarfriheten.

Justitiekanslerns uppfattning i frågan – som vi ansluter oss till – är att interna kommunikationsdokument endast får reglera yttranden som kommunikationsansvarig gör i sin funktion. Kloka högskolor utfärdar därför antingen ingen kommunikationspolicy alls, vilket kan vara ett fullgott alternativ, eller ser till att policyn uttryckligen bara gäller funktionen som informationsansvarig etc. Endast ett fåtal testade högskolor har följt JK:s klargörande, som utfärdades 2013 efter att ARW anmält Gävles policy.

I vårt tidigare test av kommunikationsdokument från 2013 fann vi att 9 av 12 testade högskolor inte uppfyllde rättsregler och internationella principer. I vårt nya, utökade test ingår kommunikationsdokument från 18 högskolor. Av de tidigare underkända högskolorna har endast någon enstaka faktiskt reviderat policyn. I två fall är dokumenten under utredning. I de allra flesta fallen kvarstår problemen oförändrade.

Ett annat resultat är att flera av policydokumenten innehåller skrivelser som är direkt lagstridiga. Blekinge tekniska högskola skriver t.ex.: ”Därför ska marknadsavdelningen alltid informeras om aktiviteter och händelser på högskolan som kan vara av sådan karaktär att media ska meddelas.” Detta står i direkt strid med meddelarfriheten (anonymitetsskyddet). Samma sak gäller följande skrivning som förekommer i flera dokument (SLU, Uppsala, Örebro): ”Varje enskild medarbetare och student har ett eget ansvar att söka information och kommunicera med kollegor, lärare och chefer inom högskolan om förhållanden som har betydelse för verksamheten”. Det utesluter att anonymt vända sig till media och berätta om missförhållanden. Lunds universitet kräver i all kommunikation ”lojalitet mot universitetet”, vilket också är oacceptabelt.

Vissa skrivningar hör inte alls hemma i ett demokratiskt samhälle. Enligt Mittuniversitetets regler får det ”inte förekomma material som är kränkande/stötande eller strider mot rådande lagstiftning”. Det kan bara förstås som att man godtyckligt förbehåller sig rätten att förbjuda yttranden som inte är olagliga. Södertörns högskola kräver, anmärkningsvärt nog, att all kommunikation ska följa ”god sed”. Regler som förbjuder yttranden som är ”stötande” eller inte följer ”god sed” gör det omöjligt för akademiker att ifrågasätta rådande dogmer. Sådana regler utgör ett allvarligt hot mot den fria forskningen, varför en särskild varning i båda fallen måste utfärdas.

Skrivningar av denna typ kompletteras normalt med en hänvisning till att grundlagarna också gäller. Det ställer forskare och lärare inför svåra tolkningsproblem. Resultatet blir att osäkerhet skapas kring yttrandefriheten. Osäkerhet kan vara lika effektivt som en direkt inskränkning och är därför i sig förkastlig – och olaglig: europeisk rätt förbjuder regler som har en hämmande (”chilling”) effekt på yttranden såvida de inte framstår som nödvändiga i ett demokratiskt samhälle samt uppfyller andra krav.

Godkända kommunikationsdokument

  • Göteborgs universitet
  • Högskolan i Skövde
  • Karlstads universitet
  • Karolinska institutet
  • Kungliga tekniska högskolan
  • Malmö högskola
  • Mälardalens högskola
  • Stockholms universitet

Underkända kommunikationsdokument

  • Blekinge tekniska högskola
  • Chalmers tekniska högskola
  • Högskolan Dalarna
  • Högskolan i Halmstad
  • Lunds universitet
  • Mittuniversitetet (varning!)
  • Sveriges lantbruksuniversitet
  • Södertörns högskola (varning!)
  • Uppsala universitet
  • Örebro universitet

Högskolor vars kommunikationspolicy är under omarbetning/utredning

En rad högskolor har meddelat att de omarbetar eller utreder sina kommunikationsplaner. Det gäller två högskolor som fick underkänt i vårt test 2013: Högskolan i Jönköping och Högskolan i Gävle. Det gäller även följande, tidigare otestade, högskolor:

  • Handelshögskolan i Stockholm – utredning pågår
  • Högskolan i Borås – för gammal policy
  • Högskolan i Kristianstad – utredning pågår
  • Högskolan väst – utredning pågår
  • Linköpings universitet: plan i test från juni 2005 (”för kommunikationsenhet”). Ny under framtagning.
  • Linnéuniversitetet – utredning pågår
  • Luleå tekniska universitet – utredning pågår

EJO/MZ

Datainsamling: Rune Wigblad

This entry was posted in Akademisk frihet, Yttrandefrihet and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.