Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet anger inte längre vilka som är medarbetare vid avdelningen. Det går inte heller att söka på medarbetare i Göteborgs universitets sökruta. Sekretariatets föreståndare upplyser Academic Rights Watch om att det radikala steget att dölja medarbetarna beror på hot mot verksamheten, hot som han emellertid väljer att inte närmare specificera.
Svenska högskolor, i egenskap att vara statliga myndigheter, ska präglas av öppenhet och transparens. En del av detta är att det ska vara lätt för studenter, andra forskare och allmänheten att ta reda på vem som arbetar, forskar och undervisar vid en viss akademisk enhet. Därför har denna information hittills alltid varit tillgänglig på högskolornas hemsidor.
Hittills, men inte längre.
Nationella sekretariatet för genusforskning är en akademisk enhet vid Göteborgs universitet. Av en tillfällighet upptäckte vi att det inte längre går att ta reda på vilka som arbetar vid Sekretariatet. På den egen hemsidan framgår i skrivande stund (2022-08-08) endast vilka som är föreståndare och biträdande föreståndare, nämligen Fredrik Bondestam respektive Maria Grönroos. Övriga medarbetare står inte att finna.
Det går inte heller att hitta de andra medarbetarna genom att söka på personalen i sökrutan på GU:s hemsida. Sekretariatet existerar visserligen som avdelning, men man får inte upp några medarbetare.
Vi förmodar att det är första gången en akademisk avdelning vid ett svenskt universitet tagit steg in i den nästan fullständiga anonymiteten.
Är detta en ny giv eller bara tillfälligt? Vi ställde frågan till Sekretariatet vid GU:s registrator.
– Är undanhållandet av information på GU:s hemsida (samt Sekretariatets egen hemsida) om vem som arbetar vid Sekretariatet avsiktligt och i så fall varför?
Svaret kom från föreståndaren:
– Ja, det är avsiktligt. Orsaken är i korthet den riskbedömning och -hantering som görs, där hot mot verksamheten utgör en av flera delar. Beslutet att vara restriktiv prövas kontinuerligt, där vi bl a väger behov av skydd av och trygghet för personalen mot ambitionen att vara så transparenta och tillgängliga som möjligt med kontaktuppgifter.
– Det låter ju väldigt illa att det ska behöva gå så långt. Vilken typ av hot rör det sig om? Kan du ge något exempel eller på annat sätt konkretisera vad hoten utgörs av?
– Som sagt, det är en kontinuerlig process med riskbedömning och –hantering som utgör grund för de ställningstaganden vi gör. Jag avböjer kommentar kring förekomsten av enskilda hot av samma skäl.
ARW lyckades emellertid få ut listan över medarbetare vid sekretariatet genom GU:s registrator. Informationen om vilka som jobbar där är alltså inte sekretessbelagd. Hittills. ARW väljer i nuläget att inte publicera personallistan då vi som sagt svävar i okunnighet om de påstådda hotens natur.
ARW:s Erik J Olsson anser att det är problematiskt att göra medarbetarna oidentifierbara:
– Sekretariatet har tidigare kritiserats för att bristande jämställdhet då endast 4 av 20 medarbetare varit män. Genom att dölja vilka som arbetar på avdelning har man försvårat för allmänheten att bedöma om situationen förbättrats så att man nu uppfyller genusvetares eget krav på s.k. kvantitativ jämställdhet, dvs. 40-60 representation av endera könet.
Olsson tillägger:
– Genusforskare har också ifrågasatts för att inte skilja mellan hot, hat och kritik, utan alla negativa handlingar och yttranden ses som hotfulla. Sekretariatet borde vara mer konkret när det gäller den påstådda hotbilden så att inte misstanken uppstår att det egentligen handlar om att avskärma sig från vetenskaplig och annan kritik.
Det nationella sekretariatet för genusforskning får hård kritik i Ivar Arpis och Anna-Karin Wyndhamns Genusdoktrinen för att styra ”jämställdhetsintegreringen” vid svenska lärosäten i riktning mot olika extrema, postmoderna teorier om jämställdhet och kön. Att Sekretariatet spelar en dubbel roll som akademisk avdelning och ”nationell enhet” är utgångspunkten för den kritik som riktas i Olsson och Sörensen (2020). Författarna menar bl.a. att Sekretariatet blivit en ”trojansk häst” som går regeringens ärenden inom det akademiska systemet och att konstruktionen därför bryter mot UNESCO:s internationella standard för institutionell autonomi.
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦