Göteborgs universitet: Överklagandenämnden undanröjer sju år gammalt anställningsbeslut

I ett aktuellt beslut undanröjer Överklagandenämnden för högskolan två anställningar vid Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori vid Göteborgs universitet. Det sker trots att anställningsbesluten fattades för sju år sedan. Anledningen är att tjänsterna inte offentliggjorts på rätt sätt. Många svenska akademiker kan nu sitta löst på sina tjänster om tillsättningen skett i det fördolda.

Enligt anställningsförordningen (1994:373) § 6, ska alla tjänster som är längre än sex månader utlysas. Myndigheten ”ska på något lämpligt sätt informera om detta så att de som är intresserade av anställningen kan anmäla det till myndigheten inom en viss tid”.

Men det är ett i akademiska kretsar välkänt faktum att det i praktiken ofta bryts mot denna regel. En strategi är att en prefekt i tysthet förordnar en person i fyra på varandra följande sexmånadsperioder, vilket sedan leder till en tillsvidareanställning med hänvisning till lagen om anställningsskydd, LAS (1982:80) § 5. På så sätt kan prefekten anställa personer som han eller hon gillar men där utgången i bästa fall varit oviss om tjänsten hade tillsatts i öppen konkurrens. Risken är dessutom liten då vi inte känner till något fall där en prefekt eller dekan ställts till ansvar för olagliga anställningar.

Enda sättet att stoppa sådana planer är att någon som skulle vilja bli prövad för anställningen överklagar i tid. Överklagandenämnden för högskolan (ÖNH) – ett av de mer tillförlitliga tillsynsorganen – undanröjer i sådana fall anställningsbeslutet av ovan nämnda skäl och återförvisar ärendet för förnyad beredning, vilket i bästa fall leder till att tjänsten istället utlyses i vanlig ordning.

Det förekommer också att prefekter eller dekaner underlåter att vänta på att villkoren för LAS blir uppfyllda och anställer ändå, dvs. innan de 24 månaderna gått. Det var precis vad som hände vid Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori vid Göteborgs universitet. Som vi tidigare rapporterat lyckades några forskare förhindra att prefekten på detta sätt tillsatte ett lektorat genom att överklaga beslutet till ÖNH, som upphävde anställningsbeslutet.

Men när forskarna började nysta i härvan uppdagades allt fler olagliga tillsättningar vid institutionen. Läget tycks nu vara sådant att en rad adjunkttjänster och lektorat i teoretisk filosofi under det senaste decenniet tillsatts rättsvidrigt. Bilden framtonar av en osund ledningskultur där prefekter och dekaner systematiskt satt sig över lagar och förordningar och tillsatt tjänster helt efter eget skön, något som knappast gynnat ämnets utveckling. I UKÄ:s aktuella utvärdering av filosofiämnena fick kandidatutbildningen i teoretisk filosofi i Göteborg betyget ”bristande kvalitet”.

Forskarna, som borde få pris som Årets Grävande Akademiker, gick följaktligen vidare och överklagade i september 2014 besluten att anställa två adjunkter utan att vare sig tjänsterna utlysts eller LAS kickat in. Adjunkterna uppgraderades senare till lektorer.

Då anställningarna ligger sju år tillbaka i tiden kunde man mena att ett överklagande skulle vara utsiktslöst. Men notera att preskriptionstiden för ett anställningsbeslut är tre veckor efter offentliggörandet. Enligt anställningsförordningen §§ 7 och 8 gäller nämligen att ”[i]nformation om myndighetens beslut om anställning skall lämnas på myndighetens anslagstavla”, samt att ett sådant anslag ska innehålla 1) uppgifter om vilken dag det sattes upp, 2) vad som gäller i fråga om överklagande och 3) om några avvikande meningar har antecknats i protokollet. Det hade man inte beaktat vid anställningen av de båda adjunkterna.

Kontentan av detta är värd att lägga på minnet: ett anställningsbeslut som inte offentliggjorts på det sätt som föreskrivs är möjligt att överklaga oavsett hur lång tid som förflutit sedan beslutet fattats, då beslutet inte vunnit laga kraft. ÖHN tar i sitt nya beslut fasta på just detta och undanröjer nu anställningsbesluten i båda fallen.

Ytterligare en lärdom kan dras av ÖHN:s beslut, nämligen att LAS § 5 inte är tillämpligt när det gäller anställningsbeslut som inte vunnit laga kraft. Trots att det alltså gått sju år sedan de två universitetsadjunkterna anställdes, undanröjs anställningsbesluten. Många akademiker som fått sina tjänster i hemlighet kan nu sitta löst.

Hur har då Göteborgs universitet reagerat på den uppkomna situationen? I ett mejl från personalenheten meddelas att universitetet inte vidtar några åtgärder alls, eftersom man hävdar att de tjänster som överklagats och som ÖNH undanröjt inte längre finns. Eftersom innehavarna uppgraderats till universitetslektorer genom nya myndighetsbeslut, som inte undanröjts av ÖNH, fortsätter personerna att inneha sina nuvarande lektorat. Status quo alltså denna gång. Men situationen hade varit en annan om inte ”uppgraderingen” till lektor skett.

Universitetets bedömning är begriplig såväl ur ett rättsligt som ur ett personalvårdande perspektiv. Det kan tyckas orimligt att anställda i underordnad ställning ska drabbas så hårt av chefernas tidigare brister i myndighetsutövningen. Samtidigt är det förstås svårsmält att lagbrott inte får några konsekvenser och att en akademisk karriär kan ta sin utgångspunkt i ett olagligt och oakademiskt förfarande som berövat andra möjligheten att prövas för tjänsten.

Skeendena i Göteborg aktualiserar även frågor om tjänstemannaansvar. Det är ostridigt att cheferna i dessa fall handlat rättsvidrigt. Frågan är om de därmed gjort sig skyldiga till tjänstefel, vilket är ett brott enligt brottsbalken 20 kap. 1 §. Enligt lagen om offentlig anställning (1994:260) § 22, ska den ”som är skäligen misstänkt för att i sin anställning ha begått brott … anmälas till åtal” om misstanken avser t.ex. tjänstefel. Enligt uppgifter som ARW fått pressas nu universitetsledningen att ta sitt eget ansvar och åtalsanmäla de berörda cheferna.

Vilka effekterna blir av ÖNH:s beslut vet vi ännu inte. Kommer förbigångna akademiker nu att i stor skala överklaga de tjänster de aldrig fick prövas för? Det skulle i så fall sända en stark signal till dem som överväger att anställa olagligt i framtiden. Den kanske ännu viktigare frågan är om cheferna kommer att åtalas för tjänstefel. Först när vi får en myndighetskultur präglad av tjänstemannaansvar, när allvarliga och systematiska förseelser i tjänsten faktiskt beivras, kan vi räkna med att tillsättningsmyglet inom högskolan upphör.

EJO/MZ