Året inleddes med att vi blev anklagade för att vara ”rättshaverister” i Universitetsläraren och avslutades med att vi publicerade på ledarsidan i SvD. Vi kunde notera en 50-procentig ökning av antalet besökare till vår sajt. Samtidigt var stödet från de rättsvårdande myndigheterna under året fortsatt svagt, och det dök upp flera nya konkreta hot mot den akademiska friheten.
Vi inleder årets sista inlägg med att tacka alla er som donerat till vår verksamhet under 2017. Tack vare era bidrag kan vi betala kostnaderna för webbplatsen, nyhetsbrev m.m. Varje bidrag, oavsett storlek, tas tacksamt emot. Stort tack för förtroendet!
Vi ska använda detta inlägg för att i korta drag beskriva vår verksamhet under 2017. Låt oss först erinra om konceptet bakom insamlingsstiftelsen Academic Rights Watch (ARW). Vi är unika, offensiva, oberoende och principfasta.
Vi är det enda organet som bevakar den akademiska friheten i Sverige genom att ta upp konkreta fall och fullständigt dokumentera dessa, till skillnad från att bara prata vackert om akademiska värden, vilket många gör. Vi publicerar namn på de agerande cheferna samt markerar namnen med s.k. taggning för maximal synlighet i Google. I avsaknad av ett rättsligt ämbetsansvar har vi således infört ett ”virtuellt” ämbetsansvar.
Vi är samtidigt oberoende av olika politiska och andra särintressen och representerar som få andra organisationer allmänintresset, utgående från internationella överenskommelser såsom Unescos rekommendationer för personal inom den högre utbildningen (1997). Slutligen viker vi inte från våra principer även om det vi gör är obekvämt och upprör vissa. Inga politiska eller andra ovidkommande hänsyn tas. När vi bedömer ärenden handlar det om i vilken mån akademiska principer överträtts, inte om personerna och deras karaktärer.
Framgångar under året
Inlägget om Johan Lundberg vid Stockholms universitet (han som av politiska skäl inte blev befordrad till professor) var vårt första riktiga ”scoop” och lästes av 17 000 personer (1 800 gillanden på Facebook). Allmänt såg vi en 50-procentig ökning av läsare jämfört med 2016 (41 000 unika användare, 68 000 sessioner och 128 000 sidvisningar). Läsarantalet är jämförbart med antalet som läser de statliga granskningsmyndigheternas sajter. Läsarna bestod enligt Googles statistik av 37,2% kvinnor och 62,8% män.
Ny för året var vår Youtube-kanal, där vi lägger upp föreläsningar och intervjuer. Kanalen hade 6 000 tittare och ett ökande antal prenumeranter.
ARW:s Erik J Olsson och Magnus Zetterholm debatterade med Justitiekanslern (JK) Anna Skarhed i SvD om yttrandefrihet inom det offentliga, inklusive slutreplik. Jens Stilhoff Sörensen och Zetterholm fick replikera på Ledarsidan i SvD angående Ivar Arpis granskning av s.k. jämställdhetsintegrering på högskolorna. Det var en intressant kontrast till de diffusa anklagelser om att vara ”rättshaverister” som riktades mot oss av en debattör i Universitetsläraren i början av året. Samma debattör anklagade ARW för att inte vara en ”organisation”, vilket föranledde vårt påpekande att stiftelser är organisationer.
Olsson och Zetterholm publicerade ett debattinlägg i DN, som pläderade för en tillbakagång till det tidigare ämbetsansvaret för att stävja olagligheter inom högskolan och inom offentlig sektor generellt. Senare under året förslog två moderata riksdagsmän samma sak i en motion.
Olsson intervjuades i VR:s Curie om akademisk frihet i Sverige, i gott sällskap. De andra som intervjuades var högskoleministern, Sulfs ordförande och en statsvetare från GU. Olsson var medförfattare till en artikel i ansedda Times Higher Education om bristande meritokrati vid akademiska anställningar i Sverige. Ett av våra inlägg refererades i ledande tyska Süddeutsche Zeitung.
Göteborgs universitet fick allvarlig kritik från Universitetskanslerämbetet efter anställningsskandalerna och sattes under tillsyn. ARW har i flera inlägg kritiskt granskat den allmänna laglösheten vid GU, även om vi denna gång inte stod för anmälan. Efter ARW:s granskning drog Uppsala universitet omedelbart tillbaka en olagligt utlyst anställning, med krav om att vara medlem i fackföreningen Saco-S för att få bli adjunkt i tyska.
Bristande stöd från rättsvårdande myndigheter
Ett bakslag under året var att tidigare prefekten och nuvarande professorn vid GU Christina Thomsen Thörnqvist friades i hovrätten. JK drev målet mot henne efter vår anmälan om förmodat brott mot efterforskningsförbudet (förbudet mot att efterforska källa). För övrigt det enda fallet hittills där JK, dvs. staten, och ARW gjort gemensam sak. JK valde sedan att inte driva ärendet vidare i Högsta domstolen.
Tyvärr ledde ingen av våra två JK-anmälningar av chefer vid Uppsala universitet till formell ”kritik”, om än till vissa tillrättavisanden. Det gällde två kvinnliga forskare – en professor och en doktorand – vars fall vi drivit efter att deras yttrandefrihet inskränkts av cheferna. Båda ärendena uppmärksammades emellertid i medierna (SvD respektive studenttidningen Ergo), och doktoranden fick senare delvis rätt av en extern expertgrupp angående en relaterad fråga (prefektens oberättigade hävdande av medförfattarskap till hennes arbeten).
En anmälan till Justitieombudsmannen (JO) av Karolinska institutet avskrevs utan utredning. Det gällde KI:s nya webbfilter vars syfte är att utestänga universitetets forskare från delar av internet. Ett solklart brott mot grundlagens informationsfrihet, ansåg vi. Men för JO var frågan som sagt inte ens värd närmare granskning. Den JO som agerade – en tidigare regeringsjurist – avgick tack och lov under året. Vi får hoppas att han lämnar plats för en JO med demokratipatos.
JO kunde under året inte avgöra ärendet med Valéria Molnár, professorn i tyska vid Lunds universitet som av chefer vid Humanistisk fakultet förbjöds berätta om sin arbetssituation och de allvarliga och utdragna trakasserier hon utsatts för. ARW anmälde i augusti 2016. Det har alltså snart gått 18 månader utan JO-beslut. Enligt uppgifter från JO är ärendet sedan januari 2017 färdigutrett. Sedan dess ligger således pärmen på handläggarens bord utan att beslut fattas. Läs vår korrespondens med chefs-JO Elisabeth Rynning här. Molnár har beskrivit för oss hur hon fortfarande trakasseras på institutionen. Rektor Torbjörn von Schantz blev tidigt informerad om ärendet men har valt att inte ingripa. Hans nolltolerans mot trakasserier och vurmande för kvinnliga professorer gäller således bara i teorin och inte i konkreta fall.
Europadomstolen tog inte upp fallet med KI-professorn Thomas Lundeberg som felaktigt fälldes för forskningsfusk efter en undermålig utredning. ARW försvarade i ett inlägg Lundebergs sak, och skrev ett stödbrev (amicus brief) som kom domstolen tillhanda. Tyvärr är Europadomstolen överbelastad och knappast längre att räkna med i ärendet som inte gäller liv och lem.
Det bristande stödet från de svenska rättsvårdande myndigheterna är ingen slump. I en aktuell studie av den brittiska utbildningsforskaren Terence Karran som vi berättade om framkom att Sverige befinner sig i det europeiska bottenskiktet vad gäller det rättsliga skyddet av den akademiska friheten.
Nya hot mot den akademiska friheten
Tre nya hot mot den akademiska friheten observerades under året. Ett gäller begränsning av friheten att välja forskningsproblem. Vi dokumenterade ett sådant fall vid Högskolan i Halmstad, där intrycket uppstod att ledningen kan förhindra forskare att ansöka om externa medel om den planerade forskningen inte stämmer med högskolans profil. Ett annat hot dokumenterades vid Uppsala universitet, där en prefekt förbjöd en obekväm professor att åka på forskningsresor – även om värdinstitutionen betalade kostnaderna. Förbudet ledde till en internationell protestvåg.
Slutligen dokumenterade vi hur en institution vid Lunds universitet infört könskvoterade kurslitteraturlistor, där en viss procent av litteraturen måste vara författad av kvinnor. Situationen blev bisarr när det framgick att även kurser som bygger på historiska primärkällor utsätts för könskvotering. Studentrepresentanter vid institutionen, med politiska kopplingar till Feministiskt initiativ, betecknade i ett debattinlägg kritiken mot kvoteringen som ”antifeministisk populism”. Men i en intervju i tidskriften Kvartal framkom att ärkefeministen Judith Butler tillhör dessa kritiker. (Är Butler i själva verket en antifeministisk populist?)
I samtliga fall rör det sig om uppenbara ingrepp i den akademiska friheten såsom denna beskrivs t.ex. i Unescos tidigare nämnda rekommendationer, ett internationellt överenskommet dokument som våra politiker djupt beklagar att de är bundna att göra allt de kan för att uppfylla. De principer som uppställs är nämligen inte förenliga med dagens toppstyrning av högskolan enligt New Public Management.
Huvudsakliga aktiviteter
Som tidigare var den huvudsakliga aktiviteten att dokumentera överträdelser av den akademiska friheten på vår webbplats, och även att skriva debattartiklar. Vi gav i vanlig ordning ett antal intervjuer i dagspressen och radio, samt höll föredrag och deltog i paneldebatter. Bl.a. blev vi inbjudna att föreläsa om akademisk frihet för doktoranderna vid Karolinska institutet.
Ny för året var som sagt vår Youtube-kanal, där vi publicerade två föreläsningsserier (om New Public Management och yttrandefrihet) samt ett antal intervjuer med framstående akademiker. Kontakter togs, och samarbete inleddes i något fall, med politiska partier i syfte att påverka deras utbildningspolitik i riktning mot mer akademisk frihet. Förhoppningsvis ger det utdelning inför valåret 2018.
God jul och Gott Nytt År!
önskar
Academic Rights Watch