Academic Rights Watch har inte undgått att notera att det på senare tid förekommit kommentarer på sociala media med påståenden om att ARW skulle vara ”höger” eller ”konservativt”, vilket skulle strida mot vår målsättning att vara partipolitiskt neutrala. Därför publicerar vi här ett särskilt inlägg med ett klargörande av ARW:s syfte och strategi.
ARW är en politiskt och religiöst oberoende stiftelse som bevakar den akademiska friheten i Sverige, vilket alltid framhållits i presentationen på webbsidan. Samtidigt betyder ett konsekvent försvar av akademisk frihet, yttrandefrihet och rättstatsliga principer ett ställningstagande som ibland kommer i konflikt med olika ideologiska eller partipolitiska intressen.
ARW:s huvudsakliga uppgift är att bevaka den akademiska friheten i Sverige. Detta sker på olika sätt genom dokumentation och publicering av enskilda fall av övergrepp, genom att ibland göra anmälningar till lämpliga juridiska instanser för att pröva ärenden, genom opinionsbildning och föreläsningar, och genom information via nyhetsbrev och på webbsidan eller i presentationer på vår Youtube-kanal.
Utöver detta är ARW också del i ett internationellt försvar för akademisk frihet och samverkar därför ibland för att dela information internationellt. ARW har dessutom erbjudit stöd till politiska partier, enskilda universitet och organisationer som önskar information eller samarbete om akademisk frihet. ARW har på inbjudan bidragit med synpunkter till såväl enskilda högskolor som till exempel Chalmers tekniska högskola, som till ett enskilt parti som Medborgerlig Samling (MED) för deras högskolepolitiska program.
Vad gäller politiska partier har ARW erbjudit precis samma stöd till alla intresserade partier, eftersom det är en naturlig del av ARW:s uppdrag att försöka påverka de politiska partiernas universitetspolitik i en riktning som främjar akademisk frihet. Förutom en lokalavdelning av Liberalerna var det bara MED som inför valet 2018 visade ett aktivt intresse att få konkreta synpunkter. Samarbetet omfattade endast det högskolepolitiska programmet.
När MED sedan presenterade sin slutgiltiga version till högskolepolitiskt program innehöll det ett omfattande stöd för akademisk frihet, vilket ledde till att ARW i ett inlägg kunde rapportera att MED hade det bästa högskolepolitiska programmet för akademisk frihet och vetenskapens självständighet. Denna process är inte konstigare än vilken remissrunda som helst och ARW:s bedömning handlade endast om det högskolepolitiska programmet och inget annat.
Vad är då akademisk frihet? Akademisk frihet innefattar, vid sidan av yttrandefriheten, främst två saker: forskningsfrihet och lärofrihet. Forskningsfrihet innebär den enskilde forskarens rätt att själv få ställa forskningsfrågor, att själv få bedöma med vilken metod frågan bör studeras, samt att själv bestämma hur och var forskningsresultatet ska publiceras. Lärofriheten innebär en lärares rätt att själv utforma sin undervisning, att själv få ett stort inflytande på hur undervisningen ska genomföras (till exempel i föreläsnings- eller seminarieform), vilken litteratur och vilket material som är relevant, samt utformning av examination och bedömning av denna.
Lärofriheten är i grunden till för att en lärare aldrig ska behöva undervisa inom sitt eget kompetensområde mot sitt bättre vetande. Forskningsfriheten syftar till att den som är bäst kvalificerad att göra bedömningar inom sitt kompetensområde, forskaren, inte ska behöva styras av kortsiktiga politisk-ideologiska eller ekonomiska intressen. Den akademiska friheten innebär också att professionen är de bäst lämpade att fatta beslut som rör verksamheten, välja chefer och välja bedömningskriterier.
Precis som med andra grundläggande friheter är den akademiska friheten inte absolut utan är kopplad till ansvar. Vi har utvecklat presentationer av begreppet i en artikel i Uppsala Nya Tidning och på Youtube här och här.
Om vi tittar på hoten mot den akademiska friheten har de historiskt kommit från olika håll. Under en stor del av modern tid (15-17-talen) kom hotet från religion och kyrkan, och i vissa länder är religionen alltjämt ett hot mot akademisk frihet. Hoten har också kommit från politiskt håll och från statsmakterna. Detta är särskilt fallet i auktoritära eller totalitära stater där de mest extrema exemplen är Nazityskland och Sovjetunionen. Men hoten mot akademisk frihet har också kommit från kortsiktiga ekonomiska intressen som önskat utnyttja universitetet för egen vinst.
Under de första åren av ARW:s verksamhet kunde de omedelbara hoten kopplas till kortsiktiga ekonomiska intressen. Det gällde till exempel förslaget att utan tillräcklig finansiering omvandla universiteten till stiftelser. Det gällde också i hög grad hotet med de nyliberala styrningsformer inom den offentliga sektorn som kallas New Public Management (NPM). Eftersom NPM är en nyliberal ideologi kunde det då uppfattas som att ARW intog en politisk vänsterposition. Kritiken mot NPM har varit ett genomgående tema och NPM utgör fortfarande ett av de allvarligare hoten mot akademisk frihet, se exempelvis vår serie om NPM.
Men under de senaste åren är det alltmer tydligt att de allvarligaste hoten kommer från vänster. Det handlar om identitetspolitiska krav som könskvotering och om krav på ”safe zones” eller ”de-platforming”. Angående de identitetspolitiska kraven bör två saker hållas i minnet. Dels att alla värden inte är lika viktiga, dels att flera av de värden som identitetspolitiken handlar om redan är skyddade i lag. Ett exempel på en värderingshierarki är värdet att inte kränka någon kontra yttrandefrihet. Även om vi värderar att ingen känner sig kränkt är yttrandefriheten ett större värde, se vår presentation av yttrandefriheten.
Vidare är flera av de värden som identitetspolitiken handlar om (multikulturalism, feminism) redan skyddade i lag, t.ex. i förbudet mot att diskriminera utifrån kön, etnicitet eller religion.Ett hot från vänstern idag är att tanken på jämställdhet har gått från krav på likabehandling (redan garanterat i lag) till krav på lika utfall. Det senare försöker man genomdriva med hjälp av kvotering, vilket innebär ett hot mot akademisk frihet, något vi behandlar på Youtube och i en artikel i Svenska Dagbladet.
ARW:s kritik av dylika identitetspolitiska krav har emellertid i vissa läger uppfattats som att ARW då skulle stå ideologiskt till höger. På motsvarande sätt är ARW:s kritik av NPM och stiftelsereformförslaget en kritik av nyliberalism och har då uppfattats som kommande från vänster. Allt faller emellertid på plats om man återgår till grunden för ARW:s verksamhet, nämligen ett konsekvensneutralt och principiellt försvar av den akademiska friheten och de fundament denna bygger på.
Därmed är vi tillbaka vid principformuleringarna i ARW:s presentation. ARW är politisk och religiöst oberoende och förbehåller sig rätten att kritisera varje hot mot den akademiska friheten oavsett om detta kommer från regeringen, politisk parti, domstol, enskild institution, organisation eller lobbygrupp. Klarare än så kan det nog inte sägas.
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦
EJO/JSS/MZ