År 2020 var året då den dokumentation av akademiska överträdelser som ARW samlat på sig genom åren lade grunden för två publicerade forskningsartiklar. I övrigt bjöd året på en hel del ljusglimtar i det akademiska mörkret och visst krismedvetande infann sig, t.o.m. på regeringskansliet. ARW fortsätter att bevaka området och verka för att den akademiska friheten stärks inte bara i teorin och på pappret utan även, och framför allt, i lärares och forskares akademiska vardag.
Många som hör av sig till Academic Rights Watch uttrycker uppgivenhet inför situationen på många högskolor, där den fria forskningen och undervisningen ofta kommer till korta. Flera uppmärksammade fall har t.ex. visat hur lärares och forskares yttrandefrihet ifrågasätts. Avprofessionaliseringen av akademisk verksamhet fortsätter i linje med New Public Management (NPM). Den utbredda linjestyrningen underminerar det kollegiala beslutsfattandet, varpå all akademisk verksamhet till slut och sist måste bygga.
Samtidigt finns det tecken på att läget inte är alldeles hopplöst.
Alltmer skrivs i ledare och krönikor i medierna till den akademiska frihetens försvar. Fackföreningen SULF har på allvar börjat engagera sig i individuella fall där den akademiska friheten kränkts, med den avskedade lundaforskaren Linnéa Taylor som lysande exempel, varvid avgående förbundsordföranden Mats Ericson varit allmänt pådrivande kraft men även förbundsdirektören Git Claesson Pipping gjort en insats.
Andra ljuspunkter var ett Webinarium om akademisk frihet anordnat av Sällskapet Riksdagsledamöter och Forskare (RIFO), där flera tunga aktörer deltog.
Under året kom även glädjande nog en promemoria från regeringen som föreslår att den akademiska friheten ska stärkas i lag. Om det blir mer än en tummetott till slut återstår att se. Det har vidare blivit allt vanligare att hänvisa till UNESCO:s rekommendationer om akademisk frihet (och ansvar!) från 1997. Vikten av denna centrala internationella överenskommelse har vi inpräntat sedan begynnelsen.
När ARW startade 2012 talades det sällan om akademisk frihet och det var svårt att få gehör hos facket och beslutsfattare för att det skulle finnas brister på den fronten. Akademisk frihet sågs inte som ett problem för Sverige, bara för andra länder.
Sedan dess har en hel del skett.
ARW har sedan 2012 publicerat 100-tals inlägg om brister vid svenska lärosäten. Sedan januari 2015 har 370 000 unika läsare någon gång besökt vår svenska eller internationella sajt och våra texter har lästs 900 000 gånger. ARW-medlemmar har publicerat ett 40-tal debattinlägg på temat, ofta i våra stora rikstidningar. Många har fått mycket stor spridning och kommenterats livligt i sociala medier. ARW:s inflytande på SULF har bekräftats av flera oberoende källor inom fackföreningen, och under året var ARW:s ordförande Erik J. Olsson inbjuden huvudtalare på SACO:s årsmöte vid Linköpings universitet.
Att ARW, direkt eller indirekt, haft en del i framgångarna ovan kan väl få på allvar betvivla.
Även om vi fortfarande inte anses tillräckligt accepterade för att nämnas vid namn eller bjudas in i vissa ”finare” sammanhang är det många som tar upp våra förslag och analyser och gör dem till sina. Vi välkomnar detta i enlighet med vår främsta målsättning: att inte längre behövas. Dock är vi inte där ännu. Långtifrån. Ljuspunkterna ter sig som sådana just mot en mörkare bakgrund.
ARW jobbar långsiktigt med flera viktiga frågor:
1) Lättkränkthet och s.k. deplatforming av obekväma talare är ett allt större problem på våra högskolor. Detta bör motverkas genom att högskolorna enskilt antar den s.k. Chicago-deklaration (”Chicago Statement”) för yttrandefrihet på campus.
2) Högskolorna överkompenserar sedan många år tillbaka för tidigare ojämlikhet genom att överrekrytera kvinnliga professorer inom ramen för olika genusprogram (se nedan för forskning kring detta). Detta måste få ett slut genom att alla genusinitiativ omedelbart avbryts och meritokratin säkerställs.
3) Flera uppmärksammade fall visar hur studenter och forskare som kritiserar olika makthavare tystas ner eller motarbetas av högskolornas ledningsgrupper. ARW fortsätter att bevaka denna centrala fråga.
4) Studenternas förståelse för akademisk frihet och kopplingen till utbildningskvalitet är bristfällig. ARW verkar långsiktigt för att öka studenters medvetenhet på dessa punkter, bl.a. genom vår studentrepresentant.
Donera till ARW – nu!
Vi vill tacka alla som donerat till oss under året, inte minst dem som sätter av summa till oss varje månad. Samtidigt uppmanar vi fler att donera. Vi är beroende av donationer för att kunna driva vår verksamhet (kostnader för stiftelse, webbplats, teknisk utrustning för Youtube-inspelning mm). Alla medel går oavkortade till verksamheten. Det är lätt att bli månadsgivare via Patreon. Det går också utmärkt att använda bankgiro (5072-3568) eller Swish (1230820035)
Året när vår dokumentation blev forskning
Insamlingsstiftelsen Academic Rights Watch styrelse bestod under 2020 av Erik J. Olsson (ordförande), Magnus Zetterholm (kassör), Guy Madison, Jens Stilhoff Sörensen och Karin Hedner Zetterholm. Lokala representanter var Gerd Haverling (Uppsala) och Lotta Stern (Stockholm). Som studentrepresentant verkade masterstudenten Axel Ekström (Lund).
Vi utsåg för första gången en mottagare av ARW:s pris för akademisk frihet. Priset gick till Louise Lennartsson, reporter och redaktör på studenttidningen Lundagård. Händelsen uppmärksammades med en nyhetsnotis i Sydsvenska Dagbladet.
Guy Madison och Pontus Fahlman publicerade i februari en forskningsartikel om kön och anställning som professor vid svenska högskolor som hör till de mest uppmärksammade någonsin i den renommerade tidskriften Studies in Higher Education (31 000 läsare, 2:a plats av ca 1 000 artiklar). Artikeln genererade två inlägg på sajten och ett debattinlägg i SvD, samtliga ofta lästa och delade.
ARW:s dokumentation kom in i två forskningsartiklar skrivna av Olsson och Stilhoff Sörensen som publicerades i tidskriften Societies. En dokumenterar hur jämställdhetsintegreringen vid svenska högskolor 2017-2019 systematiskt bröt mot UNESCO:s rekommendationer för akademisk frihet. Den andra visar bl.a. hur NPM inom det offentliga, inklusive högskolorna, leder till ett system med skuggförvaltning (”shadow management”), där känsliga ärenden hanteras intern, utan omvärldens insyn, och granskningsorganen riskerar att korrumperas. Den förra (publicerad i november) genererade två ARW-inlägg och hörde vid årets utgång till de artiklar i Societies som fått mest uppmärksamhet i sociala medier (Altmetrics, plats 4 av 400).
Olsson, Madison och Stern intervjuas i bästsäljande Genusdoktrinen av Arpi och Wyndhamn. ARW anges som källa till vissa av exemplen. Stern intervjuades om ARW mm på Youtube-kanalen Hur Kan Vi.
Vår uppmaning (från 2019) att svenska högskolor bör anta Chicago-deklarationen för yttrandefrihet på campus fick gehör i flera konservativa medier, bl.a. en ledare i SvD där den kallades ”Lundadeklarationen”.
Arpi och Wyndhamn skrev en sommarkrönika för vår sajt som fick stor spridning i sociala medier. Lotta Knutsson Bråkenhielm skrev flera populära krönikor för ARW om jämställdhet (tack, Lotta!). Vi engagerade oss i fyra högprofilfall: Inga-Lill Aronsson i Uppsala, Johan Grant och Linnéa Taylor i Lund samt Stefan Holgersson i Linköping. Detta ledde till inbjudan att skriva debattinlägg i Lag & Avtal och på sajten Altinget. Ekström tog initiativ till ett debattinlägg i studenttidningen Lundagård om akademisk frihet för studenter.
Vad är ARW?
Vår profil kan sammanfattas i att vi är unika, offensiva, oberoende och konsekvensneutrala. Vi är i grunden det enda organet som bevakar den akademiska friheten i Sverige genom att ta upp konkreta fall och fullständigt dokumentera dessa. Vi publicerar namn på de agerande cheferna samt markerar namnen med s.k. taggning för maximal synlighet på nätet (”virtuellt ämbetsansvar” i avsaknad av legalt ämbetsansvar). Vi är oberoende av olika politiska och andra särintressen och representerar allmänintresset utgående från internationella överenskommelser, främst UNESCO:s rekommendationer för högre utbildning (1997). Vi är konsekvensneutrala och viker inte från våra principer även om det vi gör är obekvämt och upprör vissa. Vårt mål: en fri akademi där vi inte längre behövs.
Våra huvudsakliga aktiviteter är: inlägg på webbplatserna (28 i år, svensk/internationell sajt), publicering av krönikor av framträdande svenska och nordiska intellektuella (10), debattartiklar i dagspressen (7, i olika konstellationer), intervjuer i dagspressen/radio/andra sammanhang, föreläsningar och intervjuer på Youtube (ingen verksamhet 2020), externa föredrag/deltagande i paneldebatter etc., anmälningar till högskolor eller rättsvårdande myndigheter samt rådgivning/meningsutbyte med lärare, studenter och andra som hör av sig.
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦