I det ögonblick det blir viktigare att vara på rätt sida än att ha rätt i sak förråder vi det akademiska uppdraget, skriver Per Bauhn, professor i praktisk filosofi vid Linnéuniversitetet.
I liberala demokratier är det förhållandevis lätt att få gehör för värdet av akademisk frihet när den utmanas av auktoritära regimer, som i Kina, Ryssland eller Ungern. Det är däremot svårare att få till stånd en entydig uppslutning bakom akademisk frihet när den utmanas av andra värden som uppfattas som skyddsvärda inom samma liberala demokratier.
Strävan efter inklusivitet och viljan att skydda minoriteter som är eller åtminstone ses som offer för diskriminering och marginalisering blir ibland ett överordnat mål vilket tillåts trumfa inomakademiska ideal som kritiskt tänkande och sanningssökande. Viljan att göra gott ges företräde framför friheten att ifrågasätta och pröva. Kritiska frågor om en utsatt grupps självbild tolkas som ett förnekande av dess utsatthet, ett ifrågasättande av gruppens rättighetsanspråk tolkas som ett avvisande av gruppens själva existensberättigande, och så vidare.
Och reaktionen från aktivister som gör anspråk på att företräda gruppen blir därefter – aggressiv, högljudd och oförsonlig, med krav på att den misshaglige akademikern ska hindras från att komma till tals inom eller utanför universitetet (”deplattformas”) och skiljas från sin anställning. Detta är olyckligt på många sätt. Det paralyserar det fria utbytet av tankar och idéer inom akademin. Och det bidrar till att utsatta grupper blir ytterligare marginaliserade när de förknippas med intolerans och sekterism.
Ett exempel på en sådan destruktiv konflikt mellan akademisk frihet och hävdandet av en utsatt grupps intressen handlar om hur transpersoners identitet bäst ges erkännande. Sådant erkännande kan handla om att bli omnämnd med genusneutrala pronomen i de fall då man inte vill bli identifierad som antingen ”han” eller ”hon”. Det kan också handla om att som till exempel transkvinna ges tillträde till de arenor som kvinnor i allmänhet förfogar över. Men här finns också utrymme för intressekonflikter.
Det finns förvisso goda skäl att vara lyhörd för transpersoners önskemål om hur de vill bli benämnda, med tanke på hur de så ofta och så länge tvingats utstå respektlöshet och övergrepp. Men att till exempel göra det till en tvingande lag att använda genusneutrala pronomen innebär också ett ingrepp i yttrandefriheten. Och alla kvinnor är inte bekväma med att ge transkvinnor tillträde till deras omklädningsrum, av samma skäl som de är obekväma med att byta om i närvaro av nakna främmande män. Så frågor om erkännande av transidentiteter omges av motstridiga rättighetsanspråk och universitetens oförmåga eller ovillighet att hantera dessa konflikter får konsekvenser för den akademiska friheten.
Den kanadensiske psykologiprofessorn Jordan Peterson blev ett affischnamn i samband med att han 2016 offentligt tog avstånd från ett lagförslag, kallat C-16, som utvidgade brottet diskriminering mot transpersoner till att omfatta ifrågasättande av dessa personers ”genusidentitet och genusuttryck”.[1] Redan 2014 hade emellertid delstaten Ontario (hemvist för University of Toronto där Peterson arbetade) utfärdat riktlinjer enligt vilka det är ”genusbaserat trakasseri” att ”vägra hänvisa till en person med deras egenidentifierade namn och egna personliga pronomen”.[2]
Kombinationen av C-16 och Ontarios riktlinjer skulle, menade Peterson, innebära att han kunde straffas om han kallade en transperson för ”han” eller ”hon” i strid med den personens önskemål att omtalas med ett genusneutralt pronomen. (På engelska har transpersoner ibland använt pluralformen ”they” som genusneutralt pronomen i singular; ett av flera nykonstruerade pronomen med samma funktion är ”ze”.)
Fallet Peterson handlar om yttrandefrihet i allmänhet. Men fortsättningen på historien visar på dess konsekvenser för akademisk frihet. När Lindsay Shepherd, en 22-årig student och lärarassistent vid Wilfred Laurier University (också i Ontario, Kanada) i ett undervisningspass om grammatik hösten 2017 visade ett videoklipp på några minuter i vilket Jordan Peterson debatterade genusneutrala pronomen med en professorskollega, så fick det dramatiska följder. Shepherd kallades till ett rättegångsliknande möte med två professorer och en likavillkorshandläggare vid hennes universitet[3] – ett förfarande som påminner om det som drabbade Inga-Lill Aronsson på Uppsala universitet när hon utan ond avsikt uttalat det famösa n-ordet.[4]
Shepherd fick veta att hon, genom att ha visat klippet med Peterson hade medverkat till att skapa en ”toxisk” atmosfär för LGBT-studenter och att detta hade uppfattats som ”hotfullt”. Vari det hotfulla bestod framgick dock inte. När Shepherd påpekade att hon själv förhållit sig neutral till den debatt hon förevisat sina studenter, så fick hon veta att ”det är en del av problemet”. Att öppna för en diskussion om genusneutrala pronomen var nämligen liktydigt med att ifrågasätta transpersoners mänskliga rättigheter och att skapa ”en otrygg lärandemiljö för studenter”. Likavillkorshandläggaren hävdade att Shepherd hade skadat transstudenter genom att ”framställa deras identitet som ogiltig”. Detta skulle hon ha gjort genom att öppna för möjligheten att ”[d]eras pronomina är … potentiellt ogiltiga”. En av de närvarande professorerna jämförde vad Shepherd gjort med att spela upp ett okommenterat tal av Hitler.
Med den kanadensiska lagen i ryggen ansåg sig alltså dessa universitetsföreträdare ha ett mandat att förbjuda en diskussion om transidentitet och genusneutrala pronomen. Enligt dem fanns inget att diskutera, eftersom lagar och värdegrundsdokument redan hade avgjort vad som var det rätta svaret. Det är ett förhållningssätt till akademisk frihet värdigt den sovjetiska politbyrån under Stalins tid.
Ett annat fall som på ett problematiskt sätt relaterar transpersoners identitet och rättigheter till akademisk frihet handlar om den brittiska feministen och filosofen Kathleen Stock, verksam vid University of Sussex. Stock hamnade i blåsväder efter att i en intervju[5] ha sagt att transkvinnor inte bör ges tillträde till specifika kvinnorum (som till exempel omklädningsrum), eftersom ”många transkvinnor fortfarande är män med manliga genitalier, många är sexuellt attraherade av kvinnor, och de bör inte ha fullständigt obegränsat tillträde till platser där kvinnor klär av sig eller sover”. Hon tillade att hävdandet av kvinnors rättigheter borde vara förenligt med hävdandet av transpersoners rättigheter.
Transaktivisten Fox Fisher menade däremot att Stocks uttalande skapade en ”fientlig miljö för studenter” och att det skulle vara ”otroligt stressande och skadligt” att behöva gå på föreläsningar för en lärare som Stock, som ”öppet vill neka dig dina grundläggande mänskliga rättigheter”. I samband med att Stock erhöll utmärkelsen OBE (Order of the British Empire) 2021 protesterade en rad akademiker med ett upprop[6] i vilket det hävdades att detta var att missta ”transfobisk skräckpropaganda för värdefull forskning”. Man påstod sig ”tro på den akademiska frihetens principer” men hävdade samtidigt att ”vi bör inte använda denna frihet till att skada människor, i synnerhet de mest sårbara medlemmarna av vårt samhälle” – vilket man alltså menade att Stock hade gjort.
Efter att under ett och ett halvt år ha utsatts för en kampanj som utöver diverse aggressiva påhopp gick ut på att Stock borde avskedas, blev hon av polisen avrådd från att vistas på sin arbetsplats vid University of Sussex. På hösten 2021 såg hon sig tvungen att säga upp sig från sin lärartjänst.[7] Den ”fientliga miljö” som hon ansågs vara skyldig till förblev ett obevisat påstående; att hennes egen tillvaro kom att begränsas av omgivningens fientlighet var däremot uppenbart.
Akademin är inte immun mot flockmentalitet, sekterism och fanatism. (Fråga de akademiker som på 1970-talet fick finna sig i att marxistiska perspektiv skulle anläggas på det mesta som det gick att skriva en avhandling om.) Inte sällan går akademin vilse i sin vilja att vara en kraft på det godas sida, att vara de förtrycktas allierade och förtryckets fiende. Man glömmer då lätt att det är sanningssökandet, inte godheten, som är det som främst utmärker akademiskt arbete. Godheten är en möjlig sidoeffekt av att vi gör vårt jobb väl och röjer bland vidskeplighet och fördomar.
Men i det ögonblick det blir viktigare att vara på rätt sida än att ha rätt i sak, så förråder vi det akademiska uppdraget. Och det första tecknet på att så har skett är att relevanta frågor inte längre ställs eller att obekväma resultat förbigås med tystnad. Det är lätt att peka finger mot diktatorer som skickar polisen på misshagliga akademiker. Det är svårare att upptäcka de krafter inom akademin som på eget initiativ prioriterar anpassning till militanta opinioner framför frihet och sanningssökande.
Per Bauhn
professor i praktisk filosofi, Linnéuniversitetet
Noter
[1] https://www.parl.ca/Content/Bills/421/Government/C-16/C-16_4/C-16_4.PDF
[2] Ontario Human Rights Commission (2014). Policy on Preventing Discrimination Because of Gender Identity and Gender Expression. https://www.ohrc.on.ca/sites/default/files/Policy%20on%20preventing%20discrimination%20because%20of%20gender%20identity%20and%20gender%20expression.pdf
[3] Shepherd bandade i hemlighet hela mötet; inspelningen med utskrifter har sedan återgivits av Torontotidningen National Post:
[4] Ivar Arpi, ”Orden du inte får säga på Uppsala universitet”, Svenska Dagbladet, 4 mars 2020. https://www.svd.se/a/70Gd49/orden-du-inte-far-saga-pa-uppsala-universitet
[5] Jody Doherty-Cove, ”’Trans women are still males with male genitalia’ – university lecturer airs controversial views, The Argus, 5th July 2018. https://www.theargus.co.uk/news/16334391.trans-women-still-males-male-genitalia—university-lecturer-airs-controversial-views/ Kathleen Stock utvecklade senare sina argument i boken Material Girls: Why Reality Matters for Feminism (2021).
[6] Open Letter Concerning Transphobia in Philosophy, January 2021. https://sites.google.com/view/trans-phil-letter/
[7] Richard Adams, ”Sussex professor resigns after transgender rights row”, The Guardian, 28 October 2021. https://www.theguardian.com/world/2021/oct/28/sussex-professor-kathleen-stock-resigns-after-transgender-rights-row