Skillnader mellan kvinnors och mäns karriärutveckling inom den akademiska världen finns förvisso, men man måste söka andra förklaringar än att skylla på sexism och diskriminering. Så snart vi inser det kan resurser läggas på att försöka komma tillrätta med de problem som faktiskt finns, skriver Academic Rights Watch jämställdhetskrönikör.

“Vi vet att kvinnor diskrimineras”, hör man ofta sägas. De som säger så vill därmed, i bästa välmening, förklara varför det fortfarande finns ett visst glapp mellan kvinnors och mäns framgångar i den akademiska världen, till exempel varför män producerar mer och citeras oftare och varför toppositionerna fortfarande domineras av män. Men vet vi att det beror på diskriminering? Är det verkligen så att det finns en partiskhet och sexism som missgynnar kvinnor?

En amerikansk undersökning visar att det kanske var så om vi går tillbaka tjugo-trettio år, men nu finns det inte längre fog för att hävda att kvinnor diskrimineras. Det är i alla fall tveksamt om det verkligen går att övertygande visa att så är fallet. Bristen på evidens är slående. “Claims of widespread gender bias in tenure-track hiring, grant funding and journal acceptances in the academic sciences are not supported by the data, a new study finds.”^[1] Ändå fortsätter uppfattningen om sexism och partiskhet gentemot kvinnor i universitetsvärlden att upprepas gång på gång, även i högt ansedda tidskrifter.

Studien har rubriken Exploring Gender Bias in Six Key Domains of Academic Science: An Adversarial Collaboration^[2] och är publicerad i Psychological Science in the Public Interest. Författare är Stephen J. Ceci, Shulamit Kahn och Wendy M. Williams (två kvinnor och en man om det är av intresse). Kahn är professor i ekonomi vid Boston University, de övriga två professorer i psykologi vid Cornell University. Studien är en genomgång och utvärdering av hundratals studier om förhållandena för kvinnor i akademin som skrivits under de senaste 20 åren (2000-2020). Det man kommer fram till är att bevisningen för förekomsten av sexism och partiskhet mot kvinnor inte håller, åtminstone inte inom de sex områden som granskats. Utvärderingen har genomförts genom att man granskat tillgänglig empirisk evidens för att jämföra med de påståenden om sexism som framförs.

Det man koncentrerat sig på är kvinnor som redan inlett en akademisk karriär inom naturvetenskap, matematik och teknologi (STEM:  science, technology, engineering, mathematics). Och de områden man granskat är: tenure-track hiring, grant funding, teaching ratings, journal acceptances, salaries och recommendation letters. “In the end, the authors determined tenure-track women in science, technology, engineering or math were at parity with men in tenure-track positions in the same fields when it comes to grant funding, journal acceptances and recommendation letters.” På ett område (tenure-track hiring) var kvinnor något mer framgångsrika, medan det inom två (teaching ratings och salaries) förekommer viss partiskhet som missgynnar kvinnor. Löneskillnaderna är dock mycket mindre än vad som brukar hävdas.

Vilka risker finns det då med att ständigt upprepa myten om diskriminering och sexism  En allvarlig risk är att kvinnor avskräcks från att söka sig till akademin och inleda en akademisk karriär. ”Williams said the discourse about sexism in higher education can discourage some women from choosing a career in the academy. ‘This emphasis on looking exclusively for gender bias in all aspects of science academia is actually doing a disservice to women and to science, perpetuating myths that the weight of the evidence doesn’t support’, Kahn wrote in a summary.”

Ett annat problem är att man inte uppmärksammar de framsteg med att minska könsskillnaderna (där de finns) som faktiskt görs; dessa framsteg måste uppskattas eftersom de kan visa hur man jobbar vidare. ”’It’s important to get a grip on what’s going on today and not what was going on in 1985,’ Williams said, adding that institutions should be able to acknowledge when efforts to address gender disparities in certain areas have worked.”

För det tredje finns också en risk att man slösar resurser på att komma tillrätta med icke existerande problem. Bättre är förstås att i stället koncentrera sig på vad skillnaderna mellan kvinnor och män beror på och hur de kan minskas. För det fjärde menar jag att man lätt gör det bekvämt för sig om man förklarar bort alla sina tillkortakommanden, till exempel dålig kritik, med att man har ”fel” kön och därmed gör sig immun mot kritik.

Finns det då inga skillnader mellan kvinnors och mäns framgångar i den akademiska världen? Jo, men dessa skillnader infinner sig på en annan nivå. De kvinnor som tar sig in i en akademisk karriär bedöms likvärdigt med männen, om vi får tro den amerikanska undersökningen. Men om vi tittar på utgångsläget så är det fler män än kvinnor som till exempel söker forskningsmedel eller skickar in vetenskapliga artiklar för publicering. Kvinnor är också underrepresenterade bland dem som söker en akademisk tjänst även om de är något mer framgångsrika än männen vid bedömningen. Skillnaden hänger troligen, åtminstone delvis, samman med att det tycks svårare för kvinnor än för män att förena en akademisk karriär med familjebildning: ”Det finns ett könsgap i forskares publikationstakt som växer tydligt vid ungefär 30 års ålder. Mellan 30 och 35 sjunker kvinnornas produktivitet från 60 till 41 procent av männens.”^[3]

En svensk granskning av varför män oftare än kvinnor beviljas forskningsmedel (inom utbildningsvetenskap) har nyligen genomförts.^[4] Här nämns dock inte diskriminering som förklaring. Tvärtom: ”Amanda Wallin, som har observerat hela beredningsprocessen inom utbildningsvetenskap, har ett positivt intryck. I de skriftliga bedömningarna av projektansökningarna såg hon ingen större skillnad vare sig mellan yttranden skrivna av män och kvinnor, eller i hur de sakkunniga uttryckte sig om ansökningar inskickade av män respektive kvinnor.” Tänkbara förklaringar är i stället sådant som att männen som söker medel är mer meriterade, har längre erfarenhet; att män är bättre på att skriva fram sina meriter, betonar jaget mer än kvinnorna som betonar sammanhanget. Det är också så att olika vetenskapliga metoder ger olika framgång samt att samverkansprojekt som drar kvinnor, ger mindre framgång för att beviljas forskningsmedel.

Att tvärsäkert påstå att diskriminering och sexism över huvud taget inte förekommer, är lika illa som att tvärsäkert påstå att vi vet att kvinnor diskrimineras. Det författarna till den undersökning som varit utgångspunkt för denna text, hävdar, är dock att de i sin genomgång av det digra materialet inte funnit någon evidens för att så är fallet. Skillnader mellan kvinnors och mäns karriärutveckling inom den akademiska världen finns förvisso, men man måste söka andra förklaringar än att skylla på sexism och diskriminering. Så snart vi inser det kan resurser läggas på att försöka komma tillrätta med de problem som faktiskt finns. 

Lotta Knutsson Bråkenhielm

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦

Noter

^[1] https://www.insidehighered.com/news/faculty-issues/diversity-equity/2023/04/27/research-finds-no-gender-bias-academic-science?fbclid=IwAR2n95GunGxrSpio1FNN7nayF_Or7ERGCq5qG3m7BAYUY9sA_VINiIiAThw

^[2] https://journals.sagepub.com/doi/epub/10.1177/15291006231163179

^[3] https://www.dn.se/debatt/utlandsfodda-forskare-mer-produktiva-an-svenskfodda/?fbclid=IwAR0ssW-qtHsIOeBaihoPnCCL72SPQc2frrtmYs9RNVxQSd2nBlVOIrCYy_o

^[4] https://www.tidningencurie.se/nyheter/ny-granskning-av-varfor-man-oftare-far-medel