Akademisk verksamhet har alltid byggt på konsensus. Men när konsensus måste inhämtas varje månad eller åtminstone kvartal dras skruven åt.

Propagandister för våld och terror gör sig breda vid universiteten. Antisemitismen sprider sig i Europa. Vindarna från 1930-talet blåser snålt.

I detta läge har en modig utbildningsminister (liberal) velat väcka en debatt om akademisk frihet. En rapport har publicerats som visar att den akademiska friheten vid de svenska universiteten är utmanad.

De akademiska lärare vars akademiska frihet hotas upplever inte att de får något stöd från lärosätet. Tvärtom kan de många olika regler som skall styra forskningen med framgång användas av aktivister som vill hålla verkligheten mörklagd. Kontroversiell forskning utsätts genast för anmälningar som leder till att den stoppas och utövarna formellt eller informellt bestraffas. Detta i sin tur leder till det mest utbredda problemet, konformism och självcensur.

En ny akademisk kultur har växt fram under senare årtionden. Den bygger på växande byråkratisering, på ständiga utvärderingar och på att ansökningar snarare än forskning och undervisning vid sidan av administration blir den huvudsakliga sysselsättningen.

Att ingenting kan göras utan ansökningar går naturligtvis att motivera med åtskilliga argument. Men det leder till en ängslig konsensuskultur där ingen vågar företräda utmanande uppfattningar, forskningsupplägg eller forskningsslutsatser. 

Ja, det är sant, akademisk verksamhet har alltid byggt på konsensus. Men när konsensus måste inhämtas varje månad eller åtminstone kvartal dras skruven åt.

Ibland kan ett gott skratt lätta upp den alltför mörka bilden. Universitetslektor Carl Cederström har i DN bidragit till ett sådant genom att skildra en akademisk utbildningskurs som varit obligatorisk för professorsbefordran. I deltagarnas uppgifter ingick att hoppa jämfota i strumplästen, leka bondgård och mjölka låtsaskor. 

Sådant är naturligtvis mycket roande. Men man måste har i minnet att certifierad fnoskighet vid lärosätena inte är nån ersättning för akademisk frihet.

Svante Nordin, professor emeritus i Idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet, aktuell med boken Världsandens partisaner: Filosoferna, Tredje Riket och den liberala demokratin (Fri Tanke)

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦