Vanliga påståenden om bristande jämlikhet i akademin är bristfälligt underbyggda men har uttryckts så ofta och så tvärsäkert att de kommit att gälla som sanningar. Det gör det svårt att identifiera sig som feminist, skriver Academic Rights Watch jämställdhetskrönikör.
”Jag är inte mycket för det där med feminism”, skrev jag på Facebook som kommentar till ett inlägg. En person undrade då: ”Gillar du inte tanken att män och kvinnor är lika mycket värda, att kvinnor ska ha samma möjligheter och rättigheter som män och att diskriminering utifrån kön är fel?” Jag svarade att jag självklart delar dessa uppfattningar varpå hen menade att jag i så fall är feminist. Och visst kan jag vara det, problemet med en sådan definition är bara att i stort sett alla människor (i västvärlden) i så fall är feminister, vilket innebär att definitionen är för vid för att vara användbar.
Sedan ett par år tillbaka skriver jag återkommande krönikor på tema ”jämställdhet” för ARW (sammanlagt ca 25 hittills). Min avsikt med dessa har varit, inte att ifrågasätta vikten av jämställdhet, men att kritisera eller problematisera sådant jag uppfattar som slentriantänkande när det gäller jämställdhet. Det är sådant slentriantänkande som gör att jag har svårt att kalla mig eller identifiera mig som feminist.
Vad är det då för slentriantänkande jag tycker mig ha funnit när jag på olika sätta tagit del av hur man inom den akademiska världen tänker om jämställdhet? Här ska jag presentera ett urval, utan att för den skull göra anspråk på att vara heltäckande. Observera att detta inte nödvändigtvis innebär att uppfattningarna är falska, jag menar bara att de ibland är bristfälligt underbyggda men har uttryckts så ofta och så tvärsäkert att de kommit att gälla som sanningar.
Ett sådant slentriantänkande är att betrakta kvinnors och mäns livs- och yrkesval som ett problem. Kvinnor och män (på gruppnivå) gör lite olika val vilket leder till en ojämn könsfördelning på vissa områden. Orsakerna anses ofta vara patriarkala (eller andra) strukturer, vilket utesluter att de olikheter som finns skulle kunna vara ett resultat av individers fria val. Ett tydligt exempel där detta synsätt märks är inom det tioåriga jämställdhetsprojektet Genie vid Chalmers tekniska högskola som inleddes 2019. Ledaren för projektet, Pernilla Wittung Stafshede, tyckte att jämställdhetsarbetet gick på tok för långsamt och avsade sig därför uppdraget i förtid: ”Jag märkte att det var mycket mer grabbigt. Det kändes som att det fanns nätverk av seniora manliga professorer, en sån där gammaldags kultur som sitter i väggarna där männen styr i hemlighet bakom stängda dörrar.”[1] Framför allt kvinnors val förklaras ofta med rådande patriarkala strukturer, eller ett stereotypt tänkesätt. Kvinnor omnämns ofta i passiv: de ”förhindras”, ”utsätts för”, ”förbigås”, ”förvägras”, ”hindras”, ”tvingas lämna”, ”missgynnas” etc. Så kan det förstås vara, men det finns en risk att kvinnans förmåga att fatta självständiga, genomtänkta beslut inte tas på allvar.[2]
Ett annat uttryck för slentriantänkande är att det är endast när kvinnor är i minoritet som det anses vara ett problem. Kvinnor dominerar numera inom de flesta områden inom akademin med ett par undantag: som professorer och inom tekniska utbildningar, även om kvinnors närvaro ökar även här. Det finns områden där kvinnors dominans är överväldigande av vilka det mest extrema torde vara inom genusforskningen där kvinnor utgör minst 80 % – men hur ofta tas det upp till debatt? Särskilt anmärkningsvärt är att man så självklart hämtar jämställdhetsexpertis, till exempel för internutbildning, från genusvetenskapligt håll, ett område som själva misslyckats så kapitalt med att skapa en jämn könsfördelning.[3]
Mitt tredje exempel handlar om diskriminering. ”Vi vet att kvinnor diskrimineras”, är något man ofta hör. Så är det kanske men vet vi det? Det visar sig nämligen att det är svårt att visa att så är fallet. Visst finns det inkomstskillnader men det är svårt att visa att detta beror på att kvinnor diskrimineras. Det gäller även sådant som tilldelning av forskningsanslag och tjänstetillsättningar. (Män är till exempel generellt mer produktiva vilket kan förklara till synes orättvis fördelning och tillsättning.)[4] Glädjande nog framförs även andra förklaringar än diskriminering. I en svensk granskning av varför män oftare än kvinnor beviljas forskningsmedel (inom utbildningsvetenskap) framfördes i stället sådant som att männen som söker medel är mer meriterade, har längre erfarenhet; att män är bättre på att skriva fram sina meriter, betonar jaget mer än kvinnorna som betonar sammanhanget. [5]
Något annat man ofta hör som argument för en jämnare könsfördelning (läs: ökning av antalet kvinnor), är att forskningens kvalitet därmed skulle öka. Fler kvinnor leder till bättre forskning, så tycks resonemanget gå. Man menar även att arbetsmiljön blir bättre. En utgångspunkt för ovan nämna Genie (Chalmers) är att ”en jämnare könsbalans leder till ökad vetenskaplig framgång och bättre arbetsmiljö, både för män och kvinnor” och att ”forskning visat att jämnare könsbalans leder till större vetenskaplig framgång”.[6] Och samordnaren för studentrekryteringen, påpekar: “Vår grundsyn är att mångfald bidrar till kvalitet.[7] Detta är naturligtvis ett viktigt argument. Ett problem är dock att det tycks svårt att få fram tillförlitlig forskning som påvisar sambandet mellan jämställdhet (i betydelsen jämn könsfördelning) och kvalitet.[8] Fanny Forsberg Lundell, professor i franska, påpekar i en kommentar till boken Genusdoktrinen att ”/d/et finns normativa skäl, utifrån intersektionell teori, att ta hänsyn till könsblandning och annan typ av mångfald, men finns det tillräckligt mycket empiriska, kvantitativa belägg för att visa att detta verkligen har effekt på prestation?”[9]
Ett generellt problem är, enligt min mening, frånvaron av biologiska förklaringar (framför allt inom Hum-Sam-området). I stället är en vanlig utgångspunkt den att ”kvinnligt” och ”manligt” mest handlar om våra olika förväntningar och föreställningar när det gäller kön. Att det skulle kunna finnas biologiska skillnader som gör att kvinnor (för att ta ett exempel) är mer känsliga för ”oönskad uppvaktning” än män, nämns sällan; eller biologiska förklaringar till att livet påverkas olika för kvinnor och män vid familjebildning (för att ta ett annat).[10] Ett exempel kan hämtas ur KTHs jämställdhetsplan från 2017, ”Ett jämställt KTH” (mina kurs.):
I detta sammanhang bör det poängteras att en jämställdhetsanalys handlar om att synliggöra de problem som uppstår som följd av att vi delar in mänskligheten i två kategorier /—/ Det är emellertid viktigt att vara medveten om att det alltid finns en risk att kategorierna ”kvinna” och ”man” befästs när vi benämner dem. [11]
(Det torde inte vara helt lätt att övertyga studenter och personal vid KTH med en gedigen naturvetenskaplig utbildning i ryggen, om att ”kvinnor” och ”män” egentligen inte finns i objektiv mening utan endast är kategorier vi människor delar in mänskligheten i!)[12]
Något som ofta slagit mig är att de studier som genomförts för att påvisa hur kvinnor missgynnas tyvärr ofta är bristfälliga. Ett exempel är de som behandlar ämnet sexuella trakasserier.[13] Eftersom ”en närgången blick” vid ett enda tillfälle räcker för att påvisa att sådant förekommer, är det tämligen lätt att få fram alarmerande siffror om kvinnors utsatthet. Problematiskt är också att upplevelser, till exempel av trakasserier eller diskriminering, ofta tolkas som att dessa verkligen har ägt rum, men att man upplever sig diskriminerad innebär inte att man faktiskt är det. (Detta innebär inte att upplevelser inte ska tas på allvar. De måste naturligtvis utredas.) Ytterligare ett problem är den ofta bristfälliga statistik som de alarmerande resultaten bygger på. Man bör vara försiktig med att dra långtgående slutsatser utifrån en svarsfrekvens på 20-30% (kanske inte ens det).[14]
Begreppet ”jämställdhet” definieras enligt Jämställdhetsmyndigheten (och de borde ju veta) som ”att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Jämställdhet gäller alla områden i livet. Det politiska begreppet jämställdhet markerar jämlikhet mellan könen och att könen har samma värde”.[15] Som jag nämnde i min inledning är en sådan jämställdhet lätt att ta ställning för. Att alla är lika mycket värda och ska ha samma rättigheter etc, är i vårt samhälle närmast en självklarhet. Ett problem i jämställdhetsdebatten är att dock att ”jämställdhet i fråga om rättigheter etc” ofta blandas samman med ”jämställdhet ifråga om utfall”, dvs. jämn könsfördelning (i allmänhet accepterat inom spannet 60-40 %). Om utfallet blir alltför olika anses det bero på att rättigheterna etc inte är desamma, i klartext att det ena könet (i allmänhet kvinnor så som debatten förs) missgynnas eller diskrimineras. Mina exempel på slentriantänkande antyder att det ofta är så som begreppet används även inom akademin.
Hur pass viktig är då denna typ av jämställdhet, alltså att könsfördelningen är (någotsånär) jämn? Till att börja med bör man vara medveten om att en underrepresentation (olika utfall) kan vara ett tecken på bristande jämställdhet (olika möjligheter)! Här är det viktigt att vara vak- och uppmärksam!
Men kanske finns det andra situationer då en alltför ojämn könsfördelning skulle kunna vara ett problem? En anledning är förstås om den ojämna könsbalansen hindrar eller försvårar för en person av det underrepresenterade könet att välja den utbildning eller det yrke hen är intresserad av och har fallenhet för. Kanske saknas förebilder så att man inte ens kommer på tanken att välja utbildningen eller yrket i fråga. Att förebilder är viktiga för våra val av utbildning och yrke bekräftas av undersökningar.[16] Ett exempel är den studie som psykologiforskaren Ulla Tellhed genomfört. ”Om det rör sig om ett yrke där det ena könet är i minoritet bland utövarna tänker många killar och tjejer att de inte kommer att trivas socialt. Därför kan det vara viktigt att visa att man kan trivas socialt och få kompisar på utbildningar oavsett kön.”[17] Ett liknande skäl är att det för många är viktigt att inte vara ”ensam”, inte till exempel vara den enda kvinnan i en grupp av enbart män. En ung kvinna, en mycket duktig doktorand som kommer att gå långt, berättade att hon uppskattade när en annan (också mycket duktig) ung kvinna blev antagen till samma utbildning. Uppenbarligen betyder detta något, utan att det för den skull på något sätt hade rått en misogyn stämning i den forskarmiljö mitt exempel är hämtat från.
Det kan säkert också, åtminstone inom vissa forskningsområden, vara viktigt med flera olika perspektiv, där kvinnor och män kan ge olika bidrag. Detta är något som framhävs i regeringens handlingsplan för jämställdhet inom forskningen: ”Nyskapande och kreativ forskning kräver att både kvinnors och mäns erfarenheter tas till vara och bildar utgångspunkt för frågeställningarna.”
Till sist vill jag nämna arbetsmiljön. Ett vanligt argument för jämn(are) könsfördelning, vilket jag nämnt ovan, är att en sådan förbättrar arbetsmiljön. Jag vet inte om det gjorts några sådana undersökningar, men intuitivt tror jag att det kan stämma (utan att för den skulle gå så långt som SULFs ordförande som menar att arbetsmiljön blir ”sunkig” om den domineras av ”vita män”.[18]) Låt oss säga att männen på en arbetsplats har för vana att avsluta arbetsveckan med en pilsner i bastun där de också snackar jobb. En replik till de kvinnliga medarbetarna om att ”häng gärna med tjejer, det vore trevligt med lite kvinnlig fägring i bastun, höhö” torde knappast få kvinnorna att känna sig särskilt inkluderade. Och miljön i ett arbetsrum som domineras av damer som ger varandra sminktips, byter stickbeskrivningar eller visar kort på sina barnbarn, kan nog verka avskräckande på män. Nu tror jag varken att bastubad eller utbyte av sminktips är särskilt vanligt förekommande inom akademin, men exkluderande signaler kan nog förekomma även här om än betydligt subtilare.
Innebär dessa reflektioner att jag menar att det inte förekommer diskriminering inom akademin, att det inte förekommer att det ena könet missgynnas/gynnas på bekostnad av det andra, att alla, oavsett kön (och övriga diskrimineringsgrunder), verkligen har samma möjligheter? Nej, det vore onekligen förmätet av mig att hävda något sådant. Jag har bara önskat påvisa att det ibland förekommer slentriantänkande när det gäller jämställdhet, att man tvärsäkert hävdar till exempel att kvinnor diskrimineras, utan att ha tillräckligt med evidens för att så är fallet.
Lotta Knutsson Bråkenhielm
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦
Noter
[1] Nobelpristagarens teorier ingenting för Chalmers jämställdhetsarbete?
[2] Jag har tidigare skrivit om detta, bland annat i Är ojämn könsfördelning ett jämställdhetsproblem?, https://academicrightswatch.se/?p=4388#more-4388 och i Könsskillnader i val av utbildning, https://academicrightswatch.se/?p=4940#more-4940.
[3] Jag utvecklar tankarna kring detta i Jämn könsfördelning – varför går det så trögt för genusvetenskapen?, https://academicrightswatch.se/?p=4806#more-4806.
[4] Vet vi att kvinnor diskrimineras?, https://academicrightswatch.se/?p=5347
[5] https://www.tidningencurie.se/nyheter/ny-granskning-av-varfor-man-oftare-far-medel
[6] http://www.chalmers.se/sv/om-chalmers/miljo-och-hallbar-utveckling/satsningar-pa-jamstalldhet/jamstalldhet-for-excellens/Sidor/default.aspx
[7] Universitetsläraren nr 3, 2020. Se även: http://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/Jamstalldhet-ett-kraftfullt-verktyg-for-hogre-kvalitet.aspx
[8] Genusdoktrinen, sid 214 ff , 239 och 299 ff.
[9] https://universitetslararen.se/2020/09/03/tre-fragor-till-akademin-om-boken-genusdoktrinen/?fbclid=IwAR0xzoYbYrdt3Un-VuKGv_ZfcIFCiVeoryz76ORXKZcKuxnFvLU7LhzzibE
[10] Jämställdhet och biofobi, https://academicrightswatch.se/?p=4229#more-4229
[11] https://drive.google.com/file/d/1mKRKQCfoFrXOj54TYf1uIdJ59OG91YGl/view
[12] Kallelseförfarandet vid KTH – ett sätt att få in fler kvinnor?, https://academicrightswatch.se/?p=5080#more-5080
[13] Jag har behandlat ämne i tre krönikor: Sexuella trakasserier inom akademin – hur stort är problemet? https://academicrightswatch.se/?p=4295#more-4295, Sexuella trakasserier inom akademin – hur stort är problemet? Del 2: resultaten från Tellus-projektet vid Lunds universitet, https://academicrightswatch.se/?p=4327#more-4327, och Ny rapport: 4 % utsatta för sexuella trakasserier!, https://academicrightswatch.se/?p=5105#more-5105
[14] Hot och hat mot forskare – hur vanligt är det?, https://academicrightswatch.se/?p=5105#more-5105. Se även Ny rapport från SULF: förutsättningar för kvinnor och män att göra karriär, https://academicrightswatch.se/?p=5184
[15] https://jamstalldhetsmyndigheten.se/fakta-om-jamstalldhet/vad-ar-jamstalldhet/
[16] Den könsuppdelade arbetsmarknaden, sid 125 ff
[17] https://tellus.blogg.lu.se/tellus-artikelserie/vem-vill-bli-forskare/
[18] Manlig vithetsnorm inom affärsjuridiken – ett problem? https://academicrightswatch.se/?p=4864#more-4864