När en forskargrupp vid Lunds universitet i samarbete med aktivistgruppen Lund Academics for Palestine bjöd in en känd Israelkritiker som föreläsare uppstod intrycket att universitetet tagit politisk ställning i en internationell konflikt.
Den 3 september 2024 ägde ett evenemang rum vid Lunds universitet där den israeliska forskaren, Maya Wind, presenterade sin bok, Towers of Ivory and Steel: How Israeli Universities Deny Palestinian Freedom. Wind är antropolog, nu verksam som postdoktor vid University of British Columbia, Kanada, men är också känd som politisk aktivist, särskilt med fokus på Israel-Palestina-konflikten.
I boken driver Wind bland annat teserna att israeliska universitet fungerar som verktyg i staten Israels projekt att medvetet förstöra det palestinska utbildningsväsendet i syfte att förinta den palestinska motståndsrörelsen; att israeliska universitet är djupt involverade i israelisk kolonialism och apartheid och måste förstås som universitet för bosättare; att israeliska universitet samverkar med den israeliska försvarsmakten och polisen och därför kan hållas medskyldiga till staten Israels övergrepp mot den palestinska befolkningen. Winds radikala kritik av Israel och israeliska universitet har inte stått oemotsagd, vilket framgår av juridikprofessorn Barak Medinas recension av boken. Medina är professor i ”the study of Protection of Minorities and Vulnerable Groups at the faculty of law of the Hebrew University of Jerusalem”.
Maya Winds praktiska slutsats är en uppmaning att israeliska universitet bör bojkottas, det vill säga exakt vad olika svenska påtryckningsgrupper, inom och utanför akademin, har krävt. I Lund finns exempelvis en aktivistgrupp, Lund Academics for Palestine, bestående av lärare, forskare, doktorander och studenter vid universitetet med ett engagemang för Palestina och långtgående kritik av Israels svar på Hamas massaker på israeler den 7 oktober 2023. Liknande organisationer finns vid de flesta av landets övriga lärosäten.
I ett uttalande har LUAP bland annat krävt att Lunds universitet ska avbryta allt samarbete med israeliska universitet, forskningsinstitut och företag med anknytning till den israeliska militärindustrin, eftersom dessa anses bidra till ockupationen av Palestina och förtrycket av den palestinska civilbefolkningen och att universitet ska uttrycka solidaritet med det palestinska folket. Andra krav som framförts är att Lunds universitet, en oberoende förvaltningsmyndighet, ska ingripa i rättskipningen genom att agera för att de studenter som frihetsberövats i samband med ockupation av parken Lundagård ska undgå åtal.
Nu är det förstås helt i sin ordning att olika akademikergrupper engagerar sig i aktivistisk verksamhet och kräver det en och det andra. Det är lika självklart att de studenter och övriga som uttryckt sina uppfattningar i diverse demonstrationer är i sin fulla rätt. Detta även om man fått acceptera vissa geografiska begränsningar: det är inte vars och ens rätt att demonstrera var som helst eller när som helst. Detta innebär inte någon principiell begränsning av yttrandefriheten. Yttrandefrihet, mötesfrihet och demonstrationsfrihet är centrala i en demokrati och syftar till ett fritt meningsutbyte och en konstruktiv debatt.
Detta gäller i än högre grad inom akademin. Här bör alla idéer få diskuteras, alla frågor ställas och alla svar föreslås. Det är således oproblematiskt att Maya Winds bok diskuteras på ett seminarium vid landets universitet.
Vad gäller evenemanget i Lund finns emellertid ett par problem.
Tittar man i det av oss ofta citerade UNESCO-dokumentet, Recommendations Concerning Higher Teaching Personel framgår att ”[m]ember States are under an obligation to protect higher education institutions from threats to their autonomy coming from any source.” Det innebär att universiteten så långt det är möjligt ska stå fria från olika intressegrupper – politiska, religiösa eller andra – som vill utöva påtryckningar på verksamheten.
Här blir det intressant att evenemanget med Maya Wind organiserades av ”the Critical Studies Research Node at the Department of Arts and Cultural Sciences” i samarbete med just Lund Academics for Palestine. Utöver att samarbeta med aktivistgrupper framgår av hemsidan att ”the research node” själv deltar i demonstrationer. Man kan fråga sig hur allt detta går ihop med den institutionella autonomin.
Det är olyckligt att intrycket uppstått att Lunds universitet som lärosäte tagit politisk ställning i en aktuell fråga. Det hade varit bra om fakultetsledningen eller någon annan del av universitets ledande skikt hade reagerat proaktivt på detta reella hot mot Lunds universitet som oberoende lärosäte. I stället tycks evenemanget ha gått helt under radarn. Det återstår nu att lära av det inträffade och se till att det inte upprepas i framtiden.
EJO/MZ
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦