I ett aktuellt föredrag i riksdagens förstakammarsal framhöll Erik J Olsson att det skett en positiv utveckling på senare tid och att medvetenheten om den akademiska frihetens betydelse ökat hos allmänheten. Men han konstaterade samtidigt att det finns åtskilligt kvar att göra. Han pekade inte minst på brister vid etikprövningen och svagt rättsligt stöd för lärofriheten och principen om lärosätenas autonomi.

Det var i oktober som en inbjudan kom in till Academic Rights Watch ordförande Erik J Olsson om att hålla föredrag på temat ”Hur mår den akademiska friheten?” inför Tidöpartiernas riksdagsledamöter. Föredraget hölls onsdagen den 20 november i riksdagens anrika förstakammarsal.

Olsson inledde med att erinra om den akademiska frihetens grundbetydelse som en frihet under ansvar: ”Akademisk frihet är den frihet som forskare har att bedriva forskning i den riktning som de själva bestämmer och kommunicera resultaten till vem de så önskar, förutsatt att forskaren uppfyller strikta vetenskapliga och etiska standarder.” Han berättade därefter om den akademiska friheten roll i ett demokratiskt samhälle, utifrån den internationella överenskommelse som fortsätter att vara det dokument som Academic Rights Watch har som normativ standard, nämligen UNESCO:s rekommendation för högskolans personal från (1997).

Olsson gav sedan en genomgång av den akademiska frihetens olika komponenter och hur väl de är skyddade i svensk rätt, varvid de stora sorgebarnen är lärofriheten och lärosätenas institutionella autonomi. Lärofriheten – rätten att undervisa efter eget skön – är inte alls skyddad och autonomin lider av det faktum att nästan alla högskolor formellt är myndigheter under regeringen. Men även forskningsfriheten är, framhöll Olsson, mer problematisk än den varit tidigare då den äventyras av övernitisk etikprövning.

Erik J Olsson framhöll också att lagstiftning är en sak, praktik en annan. I praktiken har den akademiska friheten varit närmast oskyddad i Sverige, varför det har behövts en organisation som dokumenterar faktiska överträdelser, vilket sedan 2012 har varit Academic Rights Watch roll. Olsson gav en rad exempel på de ärenden som ARW varit först med att dokumentera.

Sammantaget har, menade Olsson, medvetenheten om den akademiska frihetens betydelse ökad i samhället. I och med ett tillägg till högskolelagen, enligt vilket denna frihet ”ska värnas och främjas”, har även rättsskyddet stärkts något. Slutligen har vi, tack vara UKÄ:s så kallade cancelkulturutredning, fått en bättre grund att stå på när det gäller situationen ute på lärosätena, framhöll Olsson.

Olsson avslutade med några konkreta förslag för de partier som vill stärka den akademiska friheten:

– Genom att bifalla det förslag på förbättrad etikprövning som utarbetats av justitierådet Ulrik von Essen skulle riksdagen kunna åtgärda de värsta konsekvenserna av nuvarande etiklagstiftning, säger Olsson.

Olsson menar också att det finns annat som relativt enkelt låter sig göras:

– Högskolorna borde införa en policy som konkretiserar yttrandefrihetens centrala betydelse för den högre utbildningen, samtidigt som den tar avstånd från olika politiska manifestationer och krav. I USA har många lärosäten skrivit under den så kallade Chicago Statement. Något liknande borde vi göra även här i Sverige, menar Olsson.

Olsson berättade också om sin forskning om feminina och maskulina akademiska kulturen, vilka han menar leder till två, med varandra oförenliga, sätt att se på akademisk frihet. Han pekade i detta sammanhang på att det feminina synsättet, som främst värdesätter en lugn arbetsmiljö och emancipatoriska forskningsprojekt som främjar social rättvisa, ofta med aktivistiska inslag, är på frammarsch. Detta i takt med att lärosätena är på väg att bli kvinnodominerade (= mer än 60 procents kvinnlig representation).

– Då kvinnor tenderar att rösta vänster leder den demografiska utvecklingen på lärosätena även till att den nuvarande starka vänsterlutningen i många forskningsämnen förstärks. För att främja åsiktsmångfald föreslog jag som första åtgärd att regeringen avbryter all direkt och förtäckt könskvotering ute på lärosätena, säger Erik J Olsson.

Föredraget följdes av en livlig diskussion där riksdagsledamöter från såväl Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna bidrog med intressanta synpunkter och frågor.

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦