Akademin måste kunna visa att den klarar av att se skillnaden mellan att söka sanning och att vilja vara på den sida som samtidens aktivism kallar den rätta. Det skriver Per Bauhn, professor emeritus i praktisk filosofi vid Linnéuniversitetet, i årets första sommarkrönika.

Inte sällan kommer hot mot akademikers frihet att föreläsa och diskutera från kretsar inom själva akademin och består i kollegors eller studenters försök att tysta åsikter som de finner anstötliga. Och inte sällan ser dessa censurivrare på sig själva som försvarare av högre moraliska värden, vilket gör dem oemottagliga för kritik.

Ett spektakulärt exempel utgörs av statsvetaren Charles Murray, en av författarna till The Bell Curve (1994), som blev kontroversiell när den gjorde gällande att åtminstone en del av skillnaden mellan etniska gruppers prestationer i intelligenstester skulle kunna förklaras genetiskt. Murray själv påstod aldrig att allt handlade om gener eller att skillnader mellan grupper kunde översättas till skillnader mellan individer. Det hindrade inte att han anklagades för att ägna sig åt ”vetenskaplig rasism”. 2017 var Murray inbjuden av en konservativ studentförening att tala på Middlebury College i Vermont. Inbjudan hade redan från början vållat protester. ”Detta handlar inte om yttrandefrihet”, hävdades i ett öppet brev, undertecknat av 450 tidigare studenter vid Middlebury och publicerat dagen före Murrays föreläsning. Den relevanta frågan var i stället: ”Varför har en sådan person erbjudits en plattform vid Middlebury?” När Murray skulle ge sin föreläsning överröstades han av skanderade slagord från publiken. När han tillsammans med arrangörerna skulle ta sig ifrån möteslokalen blev de fysiskt angripna av en mobb, vilket resulterade i att moderatorn för tillställningen måste söka sjukhusvård.^[1]

Talet om ”plattform” hänger samman med något som med inlånad terminologi kallas cancellering. Cancellering handlar om att beröva misshagliga akademiker, politiker och kulturpersonligheter möjligheten att ge spridning åt sina tankar i offentliga sammanhang. De som cancellerar någon vill undvika debatt i kontroversiella frågor, eftersom debatt antas innebära att man bjuder motparten på respekt och erkännande. 

På svensk botten har vi fallet med Kajsa Ekis Ekman och Mittuniversitetet. Ekman hade i sin bok Om könets existens (2021) ifrågasatt transrörelsens ambition att upphäva dikotomin man/kvinna som biologiskt kön till förmån för föreställningen att individens könstillhörighet är en fråga om hennes egen upplevelse. Mittuniversitetets Forum för genusvetenskap ställde in ett planerat samtal kring Ekmans bok, med hänvisning till att det var en ”alltför stor risk att det skulle bli en kränkande miljö för personer som skulle delta”. Forumet såg sig dessutom föranlåtet att påpeka att det ”inte är en plats för transfobi och transhat”. I en intervju sade sig föreståndaren Sara Nyhlen vilja finna en form för diskussion som gör ”att alla ska kunna känna sig trygga”.^[2] Underförstått är alltså att Ekmans tankar är så farliga – ”toxiska” för att använda en i cancelleringssammanhang populär term – att själva diskussionen av dem kan jämställas med hat och hot och vara skadlig för människor av annan åsikt.

När Ulf Kristersson deltog i en studentafton på Lunds universitet i april 2024 stördes sammankomsten av propalestinska aktivister som skrek slagord och avbröt statsministerns anförande. Enligt ett vittne gjordes också försök att fysiskt komma åt statsministern: ”Den siste som avvisades ställde sig upp, klättrade över stolarna och trampade på andra deltagare under ett försök att ta sig fram mot scenen.”^[3] Ropen från aktivisterna gjorde gällande att statsministern var ”medskyldig till folkmord”. Enligt Aftonbladets reportage passade en närvarande klimataktivist också på att ropa ”Hur vågar du tala till studenter när du förstör vår framtid?”^[4]

Att cancelleringskulturen är en del av den svenska universitetsvärlden framgick när femtio forskare och forskarstuderande vid Lunds universitet i ett debattinlägg i Sydsvenskan försvarade aktivisternas störande av studentaftonsevenemanget. De menade att eftersom regeringen ”har framhärdat i sin inställning” till Gazakriget och inte tagit intryck av petitioner, samtal och debatter, så ”krävs andra sätt att protestera”. Följaktligen såg de femtio forskarna på aktivisternas sabotage av studentaftonen som uttryck för ”en hoppfull strävan mot en mer djupgående form av demokrati”.^[5] För flera av dem som bevittnade tillställningen verkade det snarare handla om att ersätta demokrati med mobbvälde.

Cancellering kan också utövas mer subtilt och i efterhand, som i fallet med Lennart Bengtsson. Bengtsson är professor emeritus i dynamisk meteorologi vid Max-Planck-institutet i Hamburg, var föreståndare för detta institut 1991–2000, och därefter professor vid University of Reading i Storbritannien. Han är författare till boken Vad händer med klimatet? (2019), som nominerades till Stora fackbokpriset. Bengtsson delar uppfattningen att det sker en global uppvärmning, men vägrar gå med på alarmistiska slutsatser om att detta är slutet för mänskligheten, att ”jorden brinner” och liknande apokalyptiska utsagor. 

2023 var Bengtsson inbjuden av Senioruniversitetet i Sollefteå att ge en föreläsning på temat ”Vad händer med klimatet?” Föreläsningen avlöpte utan problem, Bengtsson fick sitt föreläsararvode och sina resekostnader betalda – men sedan fick Senioruniversitetet i Sollefteå inte ersättning för sina utlägg från Folkuniversitetets avdelning i Sundsvall, vilket annars är normal praxis. När tidskriften Kvartal intervjuade Martin Höög, stiftelserektor för Folkuniversitetet region norr, om varför man inte ville betala för Bengtssons föreläsning, så kommenterade Höög att Bengtssons slutsatser ”skiljer sig från den gängse synen” och att ”jag har sett den kritik han fått av exempelvis Johan Rockström”.^[6]

Enligt Johan Rockström – agronomen som blev professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet och senare chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research – lever vi redan i en global klimatkrissituation som bara blir värre. Denna meningsskiljaktighet mellan Rockström och Bengtsson, två etablerade klimatforskare, borde rimligen vara värd en öppen diskussion där båda sidor erbjuds möjlighet att testa styrkan i sina argument. Men icke så – klimatfrågan är idag lika svår att diskutera inom akademin som en gång frågan om Jesus är av samma väsen som Gud var för 300-talets kristna. I reportaget i Kvartal nämns att Folkuniversitetet håller sig med en ”nationell bedömningsgrupp” och enligt denna har Lennart Bengtsson en ”avvikande uppfattning” i klimatfrågan. Man kan alltså inte påvisa att han har fel, men väl att Johan Rockström ogillar hans åsikter och det räcker för att man inte ska vilja betala för hans föreläsning. Detta blir till en sorts framåtblickande cancellering, där man talar om för framtida inbjudare av Lennart Bengtsson att de inte kan räkna med att få ersättning för sina utlägg.

Palestina, trans och klimat är tre ämnen som polariserar samhällen och akademier. I sådana frågor kommer den akademiska åsiktsfriheten lätt i kläm, inte minst när den angrips inifrån akademin. De lärare och studenter som vill cancellera kollegor som inte delar deras åsikter ser sig inte som frihetens fiender, utan tvärtom som ljusets riddare som söker hålla stånd mot ondskan. De ägnar sig åt vad som har kommit att kallas prosocial censur. Sådan censur bedrivs inte av regeringar och myndigheter, utan av vetenskapsutövarna själva och motiveras av en vilja att skydda utsatta grupper eller viktiga mänskliga intressen. Undersökningar visar att bland universitetslärare och doktorander i USA, Storbritannien och Kanada stödjer mellan 9 och 25 procent av lärarna och 43 procent av doktoranderna kampanjer som syftar till att avskeda forskare som offentliggör kontroversiella resultat. Många av lärarna sade sig också vara villiga att negativt särbehandla konservativa kollegor med avseende på anställning, befordran, anslag och publiceringar, vilket också fått som följd att akademiker med högersympatier självcensurerar i större omfattning än vänsterakademiker.^[7]

En prosocial censor är en moralisk fundamentalist och som sådan immun mot kritik. Varje invändning tolkas i stället som tecken på förtappelse – Palestinaaktivisterna ser på sina kritiker som folkmordsförsvarare, transaktivister stämplar ifrågasättande som transfobi och den som är skeptisk till klimataktivismens värstascenarier fördöms som klimatförnekare (i analogi med förintelseförnekare). Aktivister som ser sig som rättvisekrigare är inte villiga att låta sina övertygelser utmanas i rationell argumentering. De vill ha ett korrekt tänkande, inte ett tänkande som syftar till sanning. För dem är det viktigare att veta vem som tjänar på det du säger, än om det du säger är sant. I det avseendet har deras tänkande mer gemensamt med politisk och religiös fanatism än med det kritiska förnuft som brukar förknippas med akademin. 

Som akademiker kan man mycket väl ha starka moraliska övertygelser. Men även våra moraliska övertygelser måste underkastas kritisk prövning. Tro står inte över vetande, sanning är något annat än att känna sig ha rätt eller att traska patrull med den för tillfället rådande tidsandan. Därför är cancellering och prosocial censur oförenliga med kritiskt tänkande och fria universitet. Om akademin ska bevara sin trovärdighet och undvika att göra sig sårbar för den kritik som i USA har motiverat Trump-administrationens angrepp på universiteten, så måste den kunna visa att den klarar av att se skillnaden mellan att söka sanning och att vilja vara på den sida som samtidens aktivism kallar den rätta. 

Per Bauhn

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦

Noter

^[1] https://www.theatlantic.com/politics/archive/2017/03/middlebury-free-speech-violence/518667/

^[2] https://www.dn.se/kultur/universitet-stallde-in-seminarium-om-kajsa-ekis-ekmans-bok-risk-att-manniskor-skulle-bli-krankta/

^[3] https://www.sydsvenskan.se/2024-04-26/det-later-mer-som-anarki/

^[4] https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/kEqKdL/svart-for-statsministern-att-komma-till-tals-i-lund

^[5] https://www.sydsvenskan.se/2024-04-22/studenternas-aktivism-visar-en-hoppfull-stravan/

^[6] https://kvartal.se/artiklar/folkuniversitetet-vagrar-betala-for-avvikande-klimatforelasning/

^[7] Cory J. Clark et al. 2023. ”Prosocial motives underlie scientific censorship by scientists: A perspective and research agenda.” PNAS 120 (48). https://doi.org/10.1073/pnas.2301642120