I många av de aktuella fall där forskare begränsats i sin frihet att välja problem eller publicera sina resultat tycks det största motståndet ha kommit från andra forskare, skriver Germund Hesslow, docent i teoretisk filosofi och professor emeritus i neurofysiologi i Lund.
Akademisk frihet är nödvändig för att universitetens huvudsakliga uppgifter, att skapa en så sanningsenlig bild som möjligt av verkligheten och att genom undervisning och på andra sätt sprida kunskapen till resten av samhället. Dessa funktioner fullgörs bäst om forskare och akademiska lärare har full frihet att själva bestämma vilka ämnen de skall forska om och vilka metoder de skall använda. Framför allt måste de ha rätt att sprida sina resultat utan inskränkningar. De allvarliga situationer som den akademiska friheten skall skydda oss ifrån är, att forskare hindras från att arbeta med problem de bedömer som vetenskapligt viktiga eller att de hindras från att publicera sina resultat.
Kända exempel är de försök att styra forskningen som olika totalitära regimer har infört. Korruptionen av forskningen i det nazistiska Tyskland är ett mörkt kapitel i vetenskapshistorien. Under den sovjetiska kommunistregimen skadades den genetiska forskningen allvarligt av politisk styrning. Trofim Lysenko, som i strid med genetisk forskning hävdade att förvärvade egenskaper kunde ärvas, genomdrev på trettiotalet förändringar av sovjetiskt jordbruk som fick katastrofala effekter på livsmedelsförsörjningen. Miljontals människor kan ha svultit ihjäl i Sovjet och Kina på grund av Lysenkoismen.
I allmänhet tänker man sig att det som riskerar att begränsa den akademiska friheten är staten eller religiösa auktoriteter, men frågan är om inte det största hotet mot den akademiska friheten idag istället kommer från universiteten själva. I många av de aktuella fall där forskare begränsats i sin frihet att välja problem eller publicera sina resultat tycks det största motståndet istället ha kommit från andra forskare. Det har varit de akademiska kollegerna snarare än politiker eller myndigheter som har skadat den akademiska friheten.
Ett intressant fall gäller den aktuella dramatiken kring Harvard University. Harvard är just nu är föremål för aktioner från Trump-administrationen, som bland annat hotat att dra in deras statliga bidrag. Ingen hävdar att detta är lika allvarligt som Lysenkoismen, men många är upprörda över vad de uppfattar som ett ingrepp i den akademiska friheten. Harvard betraktades länge som världens främsta universitet. Det som händer där har stor symbolisk betydelse och kan inte viftas som marginalfenomen.
Lawrence Summers, välkänd nationalekonom och rektor för Harvard University, inledde en konferens om den låga andelen kvinnor i naturvetenskap, teknik och matematik. I sitt anförande tog han upp, som en möjlighet, att orsaken till detta var biologiska skillnader mellan män och kvinnor snarare än diskriminering. Summers uttalande ledde till omfattande protester och krav på hans avgång. Vid en omröstning i fakultetens sade sig en majoritet (218 mot 185) sakna förtroende för honom. Summers såg sig tvingad att avgå.
Summers höll sitt tal för tjugo år sedan vid en tid när Harvards rykte fortfarande var oanfrätt. På senare år har flera incidenter bidragit till att rasera dess anseende. Ett exempel är fallet Martin Kulldorff, biostatistiker och tidigare professor vid Harvard Medical School. Han hamnade i hetluften under covidpandemin när olika åsikter om virusets ursprung och det bästa sättet att bekämpa smittspridningen engagerade många forskare. Anhängare av stränga inskränkningar i människors rörlighet, nedstängningar av skolor och liknande åtgärder, ”lockdowns”, vann debatten i många länder. Forskare som motsatte sig nedstängningar och vaccintvång, den strategi som kom att tillämpas i Sverige och som av de flesta experter idag anses ha varit den bästa, utsattes för ren mobbning av många amerikanska kolleger. Kulldorff var en av dem. Hans artiklar censurerades av medicinska tidskrifter och av nätmedier. Till sist blev han avskedad från Harvard.
Ronald Sullivan var en professor i juridik vid Harvard Law School, som hade åtagit sig att ingå i en grupp av advokater som skulle försvara den kände filmproducenten Harvey Weinstein. Denne var anklagad för rader av sexuella övergrepp mot kvinnor i Hollywood. Sullivan blev föremål för en kampanj bland lärare och studenter som inte ansåg det acceptabelt att försvara en person som Weinstein. Studenterna klagade över att de ”kände sig otrygga” och Sullivan tvingades lämna Harvard.Roland Fryer är en ekonom och kriminolog som vid en granskning av statistiken fann att svarta, tvärt emot den dominerande uppfattningen, inte löpte större risk än andra att bli skjutna i samband med polisingripanden. Eftersom Fryer själv är afroamerikan väckte detta visst uppseende. I en intervju förra året berättade han att kolleger tagit honom åt sidan och varnat honom för att publicera resultaten: “Don’t publish this. You’ll ruin your career.” Trakasserier av olika slag ledde till att han tvingades ha polisbeskydd under en tid. Fryer blev också anklagad för sexuella trakasserier, vilket dock endast gällde textmeddelanden och inga fysiska närmanden. Dessutom blev han kritiserad för olämpliga skämt (Fryer har uppträtt som stå-uppkomiker). Resultatet blev att han tvingades genomgå s.k. ”sensitivitetsträning”. Han blev suspenderad på två år och när han kom tillbaka fick han fortsätta att undervisa men hans laboratorium stängdes.
I februari 2024, gav Foundation for Individual Rights and Expression sin ”lifetime censorship award” till Harvard för dess behandling av biologen Carole Hooven. I en TV-intervju hade Hooven hävdat att, fastän en upplevd könsidentitet bör respekteras, finns det i biologisk mening bara två kön. Efter en kampanj mot henne från kolleger och studenter såg hon sig tvungen att lämna Harvard.
Om jag får göra en personlig utvikning kan jag inte låta bli att med viss sorg i hjärtat konstatera att en överväldigande andel av de amerikanska akademiker som betytt mest för mig har varit verksamma just vid Harvard: Rawls, Nozick, Quine, Skinner, Pinker, Wilson och flera andra.
Den amerikanska regeringens påtryckningar mot Harvard och försöken att påverka universitetets politik i olika avseenden är naturligtvis oroande. När det gäller den vetenskapliga friheten och yttrandefriheten bör man dock betänka att de flesta av ingreppen i dessa friheter inte kommer från staten utan från kolleger och studenter. Akademisk frihet har i praktiken kommit att innebära en frihet för vissa forskare och studenter att kapa universiteten för att driva egna agendor på bekostnad av kollegernas frihet.
Germund Hesslow
Docent i filosofi och professor i neurofysiolog
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦